Hur går man i skogsterräng bäst?

Jag och min tjej (från Skåne) var ute idag och gick i skogen (Dalarna) hamnade på en slinga, en upptrappad stig, smal, 4km, rätt djup skog, skulle till en naturkälla. Hon klagade på att det var ”dåligt underlag”, jag skrattade och gick av stigen ibland för att visa att så jävla illa var det inte…men det var….svårt, snubblade och gick stelbent Jag såg min döda morfar framför mig när vi gick i skogen ihop och hur han ”flöt” fram i vilken terräng som helst, ingen stig eller speciella skor (vi hade dobbar på skorna idag), bara nästan svävade, som mossan och de hala nedfallna träden och grenarna var en sandad trottoar.

Att kunna ”flyta” fram i skogen, är det bara vana, eller är det nån teknik man kan applicera?

Edit-Berätta gärna om nån som du varit ute och vandrat med som oxå ”flöt” eller någon som berättade nått om att ”vandra” som gjorde att nått klickade.

Det är nog en teknik man bara kan använda sig av som död.

Gissar att det krävs mycket övning för att flyta fram i skogen. Det får man inte genom att fundera på hur man gör utan det kommer naturligt med tiden och erfarenheten du får.

OM MAN GILLAR ATT GÅ I SKOGEN OCH ÄR BÅDE SPONTAN OCH FOKUSERAD I KROPP OCH SJÄL SÅ "FLYTER MAN FRAM"...

(Sorry att jag av misstag skrev med stora bokstäver, orkar inte ändra det nu...)

Absolut, men min morfar sa inte många orde om man inte frågade han nått. Så om det fanns en tanke om hur han satte fötterna så hade han aldrig sagt det. Jag har testat lite nu, man måste ju kolla typ 3-4 meter fram och snabbt planera hur man ska gå, komma ihåg det, och sen fortsätta köra så. Visst att det kan/är en vana men att träna upp sig, känner att jag vill börja träna upp mig.

Snubblar man i skogen är det för att man inte lyfter på fötterna. Asfalt kan man hasa sig fram på.

Du går för lite i skogen börja gå oftare och längre då blir det naturlig gång

Absolut, går verkligen lite i skogen.kan va en vane sak då. Finns det bra, dåliga, kängor man kan ha? Jag hade ett par nu, det ser ut som ett par skidpjäxor typ, och sen de där gummi-överdragen med dobbar/piggar man kan sätta på, tyckte nästan man fastnade mer än de hjälpte att inte halka. Man kanske ska kunna ”glida” lite?

Jag går som din morfar, har gjort så länge jag kan minnas. Det är nog nåt som kommer genom vana, men jag är helt säkert det går att få in även om man börjar senare i livet. Det kommer kosta trötta fötter och iplumsande i vattenhål och skit och att snubbla och snava en del.

Se till att du har rejäla kängor när du vandrar längre sträckor i skogen. Mönstret ska vara grovt. Folk som slirar runt på hala stenar och klippor med sneakers med noll mönster är en livsfara för sig själv. Investera i ett par riktiga vandringskängor för minst någon tusenlapp. Dessa har du sedan i flera, flera år.
För att flyta fram på stigarna så ska du ta korta, snabba steg. Alltså inga älgkliv som man kanske kan tro. Försök också att landa på stenar och höjder längst stigen. Ta sats från ena stenen till den andra. Övning ger färdighet så ut och vandra. Mycket nöje

Prova dig fram på sommaren aldrig stress bara lugnt fram. Känn dig som hemma vet några äldre runt 80 år som utan problem vandrar fram dagdrömmande till sina favoritställen långt in i skogen

Jag har vandrat mycket i mina dagar och tränat på tekniken som jag tror att du talar om. För mig handlar det om att hålla koll på marken och snabbt göra bedömning om vilken väg som kräver minst energi/bjuder minst motstånd.

Att sysselsätta hjärnan med detta under väldigt långa vandringar kan vara skönt, dessutom är det energieffektivt.