Citat:
Ursprungligen postat av
Jannebigplay
Det kan handla om att inget görs mot elever som lever rövare i skolan. Stökiga elever som inte får hjälp men samtidigt så ska man dokumentera allt och ha ryggen fri. I årskurs 9 kanske lite stöd sätts in och samtidigt så kommer en enorm press att man ska sätta ett E även om eleven egentligen förtjänar ett F. Sätter man F får man direkt höra "Vilka anpassningar har du gjort? Varför varnade du inte i tid? Har du haft möten med VH?" Detta trots att man har larmat sen höstterminen årskurs 7 och eleven aldrig någonsin har haft betyg. Undervisningstiden ökar, stöket i korridoren leder till att man måste rastvakta mer, meningslösa möten och ren övervakning så att man inte ska smita hem. Typexempel: Studiedagar under höstlovet istället för att få planera hemma. Dagen inleds med en föreläsning för alla lärare i hela kommunen i 3 timmar om kollegialt lärande. På eftermiddagen är det workshops fram till 16:00 och sista timmen så är det arbetsplatsmöte där man får "lyfta sina tankar". Dvs det tas närvaro att man inte har smitit hem.
Känner igen det mycket väl. Vi vänder ut och in på oss själva för att få det att fungera för elever som har det svårt men även för elever som skulle kunna men som helt enkelt vägrar. Oerhört provocerande att från EHT få frågan "Vilka anpassningar har du gjort?, eleven behöver få veta vad den ska göra? Hur den ska göra? Hur länge? Varför? Vart? Med vem? Vad händer efter? Delmål? Slutmål? Instruktioner och sammanfattning av ämnet i punktform? Begreppslista?" Dessa så kallade anpassningar fungerar inte, jag har testat testat det i 10 år. Nu har det gått så långt att vi drar oss för att kontakta EHT eftersom vi vet att ansvaret kommer att falla ner på läraren som ska genomföra ovanstående anpassningar trots att det inte genererar någon nytta för eleverna. Sedan kommer tillägget "det som är bra för en elev är bra för alla". Nej det är det inte, att problemet för en minoritet blir till en lösning för en majoritet är fel. T.ex. i en åk 9 så finns det elever som redan är på gymnasienivå och elever som är i nivå med åk 6. Det som är bra för den elev som är i nivå med åk 6 är inte bra för den som är på gymnasienivå och tvärtom.
Lättare att säga "det fungerar hos mig" och sätta ett E, E har blivit den nya ettan från det relativa betygssystemet. Svensk specialpedagogik är ett arbetsmiljöproblem och det största hindret för elevernas kunskapsutveckling.