Citat:
Ursprungligen postat av
Woodwardbernstein
Ett av de sämsta argumenten för ett medlemskap, även om det finns många att välja mellan, är att Sverige kommer att ha möjlighet att påverka Nato. Stannar vi utanför har vi ingen möjighet att påverka Nato
Cirkelresonemang för att mörka att vi spelar bort det sista av vår självständighet och våra chanser att hålla oss utanför ett nytt världskrig. Men det är väl så att Sveriges statsintressen numera ses som identiska med USA:s.
Det ser inte ljust ut, i medierna har det redan presenterats som ett faktum att Sverige och Finland kommer att gå med.
Ja precis. Jag noterade för flera år sen att DN:s ledarsida numera ser ut som om den skrevs från Bryssel eller New York - själva tanken att Sverige behöver bevaka sina
egna statsintressen, sina egna möjligheter och problem, åtskilda från EU:s eller USA:s - och att detta inte är
särintressen - ses uppenbarligen som höjden av Kråkvinkel inom det här skiktet av politiker, snackbyråkrater, finansmän och journalister. Deras karriärer utspelas ju också på en internationell marknad.
När någon frågade Carl Bildt "på vilket sätt har Sverige ökat sitt inflytande inom EU, våra möjligheter att göra oss hörda som land?" så rapade han upp en serie EU-direktiv och förslag som hade tagits under perioder (6 månader i taget) då Sverige varit ordförandeland inom EU. Inget av detta hade något att göra med att vi drev svenska intressen eller svenska profilfrågor, det var bara det att Sverige hade råkat sitta som sekreterare, värd och protokollförare när dessa frågor tröskades igenom. Det säger precis allt om hur de här kretsarna har vänt ryggen åt tanken att demokratin eller regeringen skulle hantera nationens och samhällets intressen i dialog med medborgarna, med folket.