Varför är människor så rädda för att bli fattiga?

Jag har varit fattig i många år och jag har klarat mig ganska bra. Jag är inte rädd för höga bränslepriser eller högre matpriser. Men så har vi dessa "miljonärer" som bor i stora lägenheter eller villor och klagar om bensinpriset höjs med 1 kr eller köttbiten blir 10 kr dyrare eller mjölken 1 kr dyrare. Så vad är det med dessa människor? Varför klagar de? Är de rädda för att bli fattiga och varför är de rädda för det? Människan har varit ekonomiskt fattig i hundratusentals år. Dagens människor i industriländer är så otroligt ointelligenta och bortskämda.

Vem orkar vara fattig i ett rikt land som Sverige? Förväxlas med invandring och slum, nej tack till förorten. Man lever en gång så gör det med stil

För att lidandet blir mer påtagligt när man är utfattig. Börjar det klia skönt i magsäcken korkar man upp calvadosflaskan och hetsäter lite foie gras. Det kan man inte göra om man är utfattig - då får man lära sig leva med hungersmärtorna.

Just en sån tråd var väntad att komma från dig. En frågeställning om att varför är folk rädda för att inte kunna ta sig vidare i livet. Strävan efter ett bättre liv är för många en enorm drivkraft. En drivkraft du saknar och därför måste ställa denna fråga. Vi som inte nöjer oss med att bo i samma förort i samma äckliga lägenhet vi växte upp i vill tas oss därifrån. Det kostar och det får det göra och nuvarande situation som har uppstått kommer inte att stoppa eller hindra oss. Det tar bara lite längre tid.

Det är lättare att vara fattig i ett rikt land. Att vara rik i ett rikt land kräver mer arbete.


Vilket lidande? Jag har inte känt mig hungrig på 10 år. Äter du nyttig mat blir du inte hungrig och det är billigare att äta nyttigt än att äta skräpmat på McDonalds.


Ta sig vidare i livet? Livet handlar inte om att ta sig vidare hela tiden. Livet handlar om att slå sig till ro. Du tror på illusionen att du ska sträva efter större, bättre och dyrare och att pengar är det viktigaste av allt.

Det där är bara ett löjligt försvar av din dåliga ställning och tillvaro. Den kan man förklara hur man vill men inget jag eftersträvar överhuvudtaget.

Jag har inga materiella ambitioner, men viss rädsla att behöva bosätta sig i nåt otryggt och deprimerande område har jag.

Då är du inte fattig. Att vara fattig är enbart lidande.

Ja det gäller att kunna överleva med mat på bordet men det börjar se dåligt ut snart får man väl bo i en gammal husvagn i skogen och leva så gott det går på vad skogen ger

De som inte har något att förlora skiljer sig mot de som har det.

Det är alltid folk med pengar som gnäller värst, anser sig ha någon särskild form av rättsnöre osv.

Samma sak gäller allt ifrån "godhet" osv. Det är lätt att dela med sig när man delar med sig från någon annan och inte en själv.

Vi som är fattiga behöver inte bry oss mycket. För rika människor är det med fasa de ser på flykten eftersom de relaterar till att förlora alla värdesaker etc. Det är därför de gärna tar in alla andra på bekostnad av de som ingenting har eftersom det inte är dem själva se cementerar i fattigdom. Ändå tror jag att det är de fattiga som är starkast, slåss bäst och hårdast.

Skulle det bli problem så kvittar det för min del. Krig här, krig där. Inte en gigantisk skillnad bortsett från att omvärlden annars alltid är intakt. En mardröm för de som investerat kapital i olika saker samtidigt som de aldrig visar hänsyn till att även de som har det sämst vill ha det bättre.


Såg exempelvis att en av dem jag vädjat hjälpa mig skicka mitt ärende om att få urnsätta min förälder vidare som det ska enligt lag, anordnade demonstration för Ukraina. Doften av den svenska skenheligheten.

Du behöver se världen, du är alldeles för inskränkt i din lilla fantasi-bubbla.
Försök att vara fattig i ett rikt land som Kina, UAE eller exempelvis Saudi Arabien.
Återkom sen med hur enkelt det var…

Med svenska mått anses jag som fattig. Jag är låginkomsttagare.