Skedde Big Bang inom ett svart hål

Existerar universum inom ett svart hål och existerar det oändligt många universum inom svarta hål i detta och andra universum.

Inte alls omöjligt att vårt Big Bang startade i den kollapsande materia som var på väg att bilda ett svart hål i ett annat universum. Detta skulle isf ha kunnat skett om den allt mer extremt komprimerade materian genomgick en sorts fasövergång till samma sorts tillstånd som materian hade under den kosmologiska inflationen, vilket då orsakade en exponentiell expansion. Och det UTAN att det svarta hålet sprängdes. Hur?? Rumtidens krökning kan ställa till med rätt märkliga saker. En idé om hur det kan ha gått till får man möjligen med bildsök på baby universe, t ex enl https://www.google.com/search?q=baby...W5kEiNma91lw0M.

Mycket möjligt, om varje universum ger upphov till biljoner nya universum via svarta hål så skulle detta kunna vara en förklaring till varför vårt universum verkar så finkalibrerat vad gäller en massa naturliga konstanter. Det finns helt enkelt tillräckligt många universum för att några skall bli 'rätt'.

Det tycks i varje fall inte möjligt att resa ut från vårt universum. Varken ljus eller något annat verkar kunna läcka ut vad vi vet.

Den som nog var först med denna idé är Lee Smolin som har skrivit om den i sin bok the Life of the Cosmos. "Life" pga att idén påminner lite om livets evolution och dess survival of the fittest för att maximera antalet "barn" som föds och lever vidare. I Smolins idé motsvaras livets gener och deras mutationer av naturlagarna samt små ändringar i dessa i varje nytt baby universe. T ex skulle den elektriska kraften kunna vara lite svagare eller starkare vilket skulle påverka atomers stabilitet, stjärnornas kärnfysik, därmed hur många svarta hål som produceras, och därmed deras förmåga att producera baby universa!

Rimligen borde då vårt universum ha naturlagar av den vanligaste typen, vilka då borde vara sådana att antalet svarta hål maximeras. Vilket då iaf i princip är en falsifierbar förutsägelse! Dvs att om t ex elektroners massor var annorlunda, så skulle antalet svarta hål bli färre eller iaf inte fler, osv, osv, vilket iaf i princip kan räknas på. Men det är inte lätt! Men denna falsifierbarhet gör iaf att detta faktiskt kan betraktas som en vetenskaplig teori.

Big Bang om man ska vara ärlig är lika mycket en teori i likhet vilken religion som helst, det är bara det att de som tror på Big Bang inte inser det.

Ok, så du har hittat ett fel i Friedmann-Lemaître-Robertson-Walker-lösningen till Einsteins fältekvationer i den allmänna relativitetsteorin (GR)? Eller ett fundamentalt fel i själva GR? En bättre tolkning av de detaljerade mätningarna av t ex Planck-satelliten på den kosmiska bakgrundsstrålningen? En bättre tolkningen av den helt enorma mängden mätdata på andra områden som stödjer BB-teorin, t ex om storskalig galaxfördelning och den relativa mängden av olika grundämnen, etc, etc, etc?

Ska man verkligen vara ärlig vet du inte piss om detta, och uttalar dig ändå. Gäller det även allt annat du uttalar dig om, pucko?

Du vet inte ett piss du heller nerdnerd för sannolikt är allt du tror dig veta bara strikt dikterat av universums lagar. Ett givet input i din hjärna blir ett givet output, dvs det blir till din uppfattning om hur universum förhåller sig. Einstein visste inte mer än någon annan.

Den metriken är ingen lösning på Einsteins fältekvationer utan den har lösningar på Einsteins fältekvationer. Planckdatans dipolaxel och struktur på varierande skala motbevisar snarare universums homogenitet och isotropi.
Big Bang-teorin svarar på Hubbles observation och härledning av avståndsberoende rödförskjutning, vilket Friedmanns skalparameter beskriver, som ersätter Einsteins kosmologiska konstant som var ämnad att vara i jämvikt till gravitationen hos ett statiskt universum. Den skalparametern är komplicerad, med sina medflyttande koordinater till kosmiska standardljus och viktad med respekt till Hubbleflödet.


Så typ, ja, om det förvandlas?

Eftersom du själv brukar hänvisa till Wikipedia:

The Friedmann–Lemaître–Robertson–Walker (FLRW; /ˈfriːdmən ləˈmɛtrə ... /) metric is an exact solution of Einstein's field equations of general relativity

https://en.wikipedia.org/wiki/Friedm...3Walker_metric

Nej, det gör de inte alls. Se t ex grafen som jämför mätdata och teori här:
https://en.wikipedia.org/wiki/Cosmic...ary_anisotropy
och läs mer om hur "anomalier" INTE är statistiskt signifikanta här:
https://en.wikipedia.org/wiki/Cosmic...ther_anomalies .
Läs för all del hela artikeln. Men.. KAN du läsa?

SKRIVA är du iaf helt urusel på. Ordtombola? Hur som helst brukade vi på Fysikum i Stockholm översätta "comoving coordinates" till "medföljande koordinater", men jag antar att "medflyttande" inte är helt fel rent språkligt.

¿Que?

Den moderna vetenskapen är en modellera som anpassas till observationer. En sorts djupinlärning byggd på linjäritet och liknande förenklingar och paradigmer. En lösning till en ekvation handlar inte om verkligheten utan om teorin.

Jag förstår inte vad du tror att det betyder att en metrik är en lösning på Einsteins fältekvationer. Metriken är inte härledd från Einsteins fältekvationer om det är vad du tror, förutom skalparametern med anledning av Hubblegrejen, som ju var vad lösningen skulle lösa, som också var en lösning på Einsteins fältekvationer.

Eh jo, de är statistiskt signifikanta. Just spridningen hos spektrumet efter den såkallade rekombinationen är ju ointressant. Det är ju bara en fråga om vid vilken skala man säger att spridningen är homogen inom. 250ish ljusår eller så.
Lustigt nog så beskriver horisontproblemet hur homogeniteten istället är ett problem för BB-teorin, men då åberopar man mörk energi istället.
Så antingen är det inte statistiskt signifikant, vilket inte omfattar de anomalier som är statistiskt signifikanta, eller så är det ändå inte argument emot utan istället argument för någonting annat som förvandlar argumenten emot till argument för. Eftersom vetenskap.
Den åttonde polära axeln är ju inte direkt superavgörande när man åtminstone har den första dipolaxeln.

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Cosmological_principle

Allt är liksom isotropt mot oändligheten. Överallt annars är det anisotropt med respekt till vilken egenskap man än kan föreställa sig.

"Medflyttande" är nog tamefan mer rätt. Man ska ju inte glömma att det är en metrisk expansion som beskrivs och inte någon expansion av rummet. Det som förändras är själva måttet i sig. De går ju inte ihop med GRs metrik som formuleras med konstant ljushastighet, så det är ju en speciell form av rörelse som inte rör sig.

Ingen behöver fundera vidare på hur vi både ser bakåt i tiden mot BB och samtidigt den senare stillastående expansionen bort från oss. I alla riktningar. Allt som är konstigt bekräftar varandra.

Lite fasövergångar och spontana symmetribrott bara. Gillar vi inte någon invarians så bevarar vi någonting annat istället. Förutom där. Där hände en svår grej. Det har ingenting med Lorentzsymmetribrott att göra, sådana existerar ju inte. CP/T-symmetribrott är någonting helt annat och man slipper begränsas konserverandet av energi om vi skippar hela T-grejen. Den kan få vara momentum istället. Om vi kör skiten baklänges och låter momentumet få vara måtten också så kan det inte bli fel, så länge man inte jämför mått det vill säga. Då är det "relativt".
Masscentrum och tröghetscentrum för momentum med fyrvektorer låter ju som om det är någonting i alla fall. Någonting någonting "lokalt".