Rudolf Höss – hans tortyr, tvångserkännanden och föränderliga vittnesmål

Något som snabbt slår en när man läser igenom Rudolf Höss många "erkännanden", deklarationer och vittnesförklaringar, är den enorma skillnaden mellan hans ursprungliga påståenden till britterna i mars 1946, och kommande "erkännanden" vid Nürnbergrättegångarna och den senare Höss-rättegången i Polen. De flesta känner till att Höss torterades, men färre känner till att även hans familj hotades och misshandlades. Detta faktum renderar vittnesmålet funktionellt meningslöst ur ett historiografiskt och juridiskt perspektiv, men det är ändå intressant att reflektera kring de psykologiska aspekterna av Rudolf Höss vittnesmål, hur det utvecklades beroende på karls omständigheter, och varför de många motstridigheterna, absurditeterna och lögnerna normalt sopas under mattan av ortodox förintelsehistoriografi.

Syftet med denna tråd är att diskutera Höss tortyr och de motstridigheter som återfinns i hans tidiga och senare vittnesmål. Sanningshalten i Höss generella uttalanden om påstådda "gasningar" och massmord i Auschwitz kan med fördel tas i andra trådar.

Den stora frågan är naturligtvis i vilken mån Höss "erkännanden" reflekterade förhörsledarnas önskemål. Detta kan skönjas i en av Höss sista skrifter, ett brev till sin fru några dagar innan hans avrättning. Där skriver han att "[m]ost of the terrible and horrible things that took place there I learned only during this investigation and during the trial itself".

Jag tänker börja på ruta ett. Höss arresterades av brittiska soldater från "Field Security Section 92" den 11:e mars 1946. Hans första text efter arresteringen var en kort deklaration (felskrivningar i originalet):

Ich bin Rudolf Höss und war Kommadant [sic!] von Auschwitz, mein Rank [sic!] war SS Obersturmbannfüh.

Arresteringen gick enligt historikern Rupert Butler till på följande vis:

Clarke’s hand crashed into the face of his prisoner. [...] Hoess broke and admitted who he was. The admission suddenly unleashed the loathing of the Jewish sergeants in the arresting party whose parents had died in Auschwitz following an order signed by Hoess. The prisoner was torn from the top bunk, the pyjamas ripped from his body. He was then dragged naked to one of the slaughter tables, where it seemed to Clarke the blows and screams were endless.

Under ledning av den brittisk-judiske förhörsledaren Harvey Alexander misshandlades och torterades Höss ytterligare de kommande dagarna, så till den milda grad att en av de brittiska läkarna bad de hämndlystna våldsjudarna att "sluta nu, om ni inte vill ta tillbaka ett lik". Han kläddes av naken och söps ned, och tvingades skriva på ett handskrivet "erkännande", som han vid ett senare tillfälle hävdade att han "skrev under, men jag vet inte vad som stod. Alkohol och piskan blev för mycket". Den tyske byråkraten Moritz von Schirmeister färdades tillsammans med Höss till Nürnbergrättegångarna och erinrade följande citat från den forna kommendanten:

On the things he is accused of, he told me: ‘Certainly, I signed a statement that I killed two and a half million Jews. But I could just as well have said that it was five million Jews. There are certain methods by which any confession can be obtained, whether it is true or not.’

Höss hade fem barn med sin hustru Hedwig. Britterna hade länge misstänkt att familjen var medveten om hans uppehållsort, och i en intervju med journalisten Thomas Harding så vittnade Höss dotter Inge-Brigitte om britternas skrupulösa "tekniker":

The British soldiers were screaming: ‘Where is your father? Where is your father?’ over and over again. I got a very bad headache. I went outside and cried under a tree. [...] My older brother Klaus was taken with my mother. He was beaten badly by the British. My mother heard him scream in pain from the room next door.

Höss togs sedan till fängelse i Minden. Soldaten Ken Jones var närvarande vid förhören:

‘We sat in the cell with him, night and day, armed with axe handles. Our job was to prod him every time he fell asleep to help break down his resistance,’ said Mr Jones. When Hoss was taken out for exercise, he was made to wear only jeans and a thin cotton shirt in the bitter cold. After three days and nights without sleep, Hoss finally broke down and made a full confession to the authorities.

Detta resulterade i Höss första "vittnesförklaring" från 14:e mars 1946. Detta påstådda vittnesmål existerar i tre olika versioner: 1) ett handskrivet original, 2) en maskinskriven kopia, och 3) en maskinskriven översättning till engelska. Det kanske mest intressanta är att den maskinskrivna kopian på tyska innehåller flertalet avgörande tillägg som inte existerar i Höss egna handskrivna original. I vilken utsträckning de påståenden som görs i de två kopiorna reflekterar förhörsledarnas önskemål och Höss egna påståenden är okänt. Bland de absurditeter som dyker upp i "transkriberingen" till tyska syns bl.a. hans påstådda möte med Himmler, hans påstådda besök i Treblinka, och 3 miljoner döda i Auschwitz; tre helt avgörande påståenden som saknas i det handskrivna originalet.

I de första vittnesmålen så märks tydligt att Höss är oförstående inför många av anklagelserna, och helt enkelt hittade på utifrån britternas och amerikanernas önskemål, ofta baserade på "vittnesmål" och krigspropaganda som flödat ur lägret sedan krigsstarten. Ett tydligt exempel är den påhittade "första gasningen". Enligt ortodox historiografi så gasades ryska krigsfångar i "Block 11" i Auschwitz-I runt november 1941, men Höss hade ingen aning om vad denna berättelse handlade om. Istället improviserade han under en tidig intervju med psykologen Leon Goldensohn:

I tried it out on some people sentenced to death in the cell prison and that is how it developed.

Zyklon-B-gasningar påstås alltså ha föreslagits av kollegan Karl Fritzsch, för att gasa fångar som dömts till döden, i häktet med fängelseceller. Berättelsen om ryska krigsfångar som gasades i källaren till Block 11 dök upp först när Höss transfererats till Polen för Auschwitz-rättegången, antagligen för att de polska förhörsledarna hade andra "källor" för sin propaganda. I de polska versionerna så är det dessutom Fritzsch som genomför den första gasningen, "på ryska krigsfångar", något Höss påstår genomfördes när han var på affärsresa:

During a business trip, my deputy, leader of the protective custody camp Fritzsch, had used gas for the killing. [...] On my return, he reported this to me, and for the next transport, this gas was again used.

Men några rader senare påstår han sig ha sett gasningen med egna ögon:

I myself watched the killing, protected by a gas mask.

Till och med Auschwitz-museet upptäckte denna avvikelse:

Although Höss in that sentence denied having been present at the first attempt to kill with gas, nevertheless a few sentences further he stated that he had been present when for the first time gas had been used.

Så, när genomfördes de första gasningarna? Enligt ett av de tidigaste vittnesmålen, en annan handskriven text från 16:e mars 1946 så skriver Höss:

I personally arranged on orders received from Himmler in May 1941 the gassing of 2 million persons between June/July 1941 and the end of 1943.

Med andra ord tog han emot "utrotningsordern" från Himmler i maj 1941, och påbörjade gasningarna i juni/juli 1941. Men vid Höss-rättegången i Warszawa så påstår han att gasningarna påbörjades "in the autumn of 1941", men i flertalet tidigare vittnesmål från april och maj så påstår han att de ägde rum "sommaren 1941". I sin essä "Den slutgiltiga lösningen på judefrågan i koncentrationslägret Auschwitz" så skriver Höss istället att "I can no longer say at what point in time the extermination of the Jews began. Probably already in September 1941, but maybe only as late as January 1942". Även i sitt vittnesmål från 27:e januari 1947 påstår han att "[s]ince the summer of 1941, I have been preparing, and since January 1942, I was directing the mass extermination of the Jews".

Det stora problemet med alla datum som faller innan november 1941 är att Höss i andra påståenden konstaterade att Zyklon B "upptäcktes" efter november 1941 av Karl Fritzsch och att han kommunicerade med Eichmann om detta vid ett påhittat besök i lägret.

En annan märklig skillnad är Höss vetskap om begreppet "bunkrarna" för de två påhittade "gaskamrarna" strax utanför Birkenau, som påstås ha använts för gasningar innan bårhusen i Krema II och III började användas efter mars 1943. I modern historiografi kallas dessa byggnader för "bunkrarna", vilket också påstås ha varit det begrepp som användes i lägret för dessa påhittade "gaskammare". Men i förhören med britterna och amerikanerna så är Höss helt oförstående inför begreppet "bunkrar". Istället dyker ordet upp på allvar i de polska förhören. För Höss så var dessa två "bunkrar" helt enkelt "Bauernhäuser". I ett av förhören kallas den första "bunkern" för "Station 5", medan krematorierna utgjorde "Station" 1, 2, 3 och 4, vilket är märkligt med tanke på att "bunkern" påstås ha inrättats långt innan krematorierna byggdes.

När började "bunkrarna" att användas? Enligt ortodox historieskrivning under våren 1942. Men i sitt förhör med amerikanska utredare hävdade Höss att "bunkrarna" började användas redan i juli 1941 (!):

When the extermination action started in 1941, I took Moll as a subordinate leader for one of these farm buildings.

Detta korrigerade han i Polen. Då blev startdatumet istället våren 1942:

In the spring of 1942, the first transports of Jews from Upper Silesia arrived, all of which were to be exterminated. They were led from the ramp across the meadows of the later Construction Section II to the farmstead – Bunker I.

Ett annat problem är förekomsten av begreppet "Sonderkommando" för de judar som arbetade i "gaskammaren". I sina förhör på tyska med brittiska och amerikanska utredare så hade Höss ingen om att denna arbetsgrupp var tänkt att heta "Sonderkommando". Istället pratar han bara om "arbetsgrupper". I de engelska översättningarna så förekommer ibland begreppen "special commando" och "special work detail", men vanligare är ordvalen "work detail", "crematorium detail", mm. Det tyska begreppet "Sonderkommando" förekommer först efter att Höss utlämnats till Polen.

En annan skröna som Höss förväntades förtälja var berättelsen om guldtänderna från döda fångar, som slets ut och smältes till guldtackor. I sina tidiga förhör trodde Höss att guldet skulle smältas av SS-tandläkaren i lägret:

The dentist of the camp at Auschwitz was responsible for the melting of this gold extracted from the teeth. [...] He melted it down into gold bars, which he kept locked in his safe, and when he got the right amount, he would take them down to Berlin in that shape.

I Polen lärde han sig att guldtackorna enligt den "officiella" versionen skulle smältas ner av Sonderkommando-gruppen, så han ändrade sitt vittnesmål:

[...] the inmate dentists of the Sonderkommando pulled the gold teeth of all gassed victims and threw them into the secured containers at hand. They moreover had to monitor the melting of the dental gold and its secure storage until its delivery.

I Höss första text från 14:e mars 1946 så talar han i detalj om det påstådda upproret vid en transport från Bergen-Belsen. Denna skröna hade spridits av en tidigare fånge redan 1944. Där påstods bl.a. att transporten bestod av kvinnliga fångar, och att en kvinna stal en revolver från SS-mannen "Schiller" och sköt ihjäl honom. I april 1945 hade berättelsen redan morfats avsevärt, vilket framgår av ett vittnesmål från Alter Feinsilber. Nu bestod istället transporten av "män, kvinnor och barn", och revolvern stals från SS-mannen "Quackernack", och "Schillinger" var den som sköts ihjäl. Transporten mördades sedan med bl.a. "granater". 1946 hade legenden utvecklats ännu mer. Enligt vittnet Eugen Kogon så hade Schillinger tvingat en italiensk dansös (!) att dansa naken framför krematoriet. I samband med detta så stal hon Schillingers pistol och sköt ihjäl honom. Hur verklig är denna berättelse? Enligt dokumentation från lägret så belönades två SS-män, Rudolf Grimm och Fritz Lackner, med medaljer för att ha räddat sina kamrater från "the mutiny" och en "threatening situation" under samma tidsperiod. Inga döda SS-män nämns. Höss egna version av denna skröna är ännu mer talande: enligt honom så var det "för det mesta" transporter från just Belsen som var medvetna om sitt kommande öde ("gasningar"), eftersom "de flesta kom från öst", och därför gjorde uppror. Inte desto mindre påstås bara ett uppror ha ägt rum. Höss hade ingen aning om "Schillinger" och den stulna revolvern, utan talade enbart om hur en SS-man hade "huggits". I hans version blev han själv hjälten som ingrep i upploppet och därför själv gjorde sig förtjänt av en tjänstemedalj!

Hur realistiskt är det att Höss skulle förtälja denna obskyra anekdot om just Bergen-Belsen i ett av sina första vittnesutlåtanden? Det mest troliga scenariot är att de brittiska förhörsledarna gjorts varse om skrönan under Belsen-rättegången, som hölls 1945 och där vittnen varit väldigt "frispråkiga" om både Auschwitz och andra läger. Höss förväntades därför "erkänna" denna legend.

En annan intressant fråga är huruvida Höss fru var medveten om "utrotningen" eller inte. I sina förhör med britterna och amerikanerna var Höss konsekvent i att hans fru var medveten om "gasningarna". Han berättade hur Gauleitern Bracht slentrianmässigt avslöjat utrotningsprogrammet under ett besök där Hedwig var närvarande, och att hon därefter var medveten om projektet. Berättelsen upprepades flera gånger av Höss. Men i sin "självbiografi" skriven i Polen så ändrar han sig plötsligt: "My wife could not understand my gloomy moods, blaming trouble at work for them. [...] But what did my wife know about the things that oppressed me – she never found out about them".

Hur togs fångarna från järnvägen till gaskammaren i Birkenau? Höss var förvirrad på denna punkt, och påstod ursprungligen att fångarna delvis transporterades med lastbil. I sina vittnesutlåtanden från 14:e mars och 23/24:e april 1946 så påstår han bl.a. att "[t]hose unable to walk and women with little children were brought there by truck". Han fick senare reda på skrönorna om hur ambulanser användes för transporter av Zyklon B till "gaskammaren", och förvirrade detta med fångarna som transporterades från järnvägen till Birkenaus "gaskammare", och kombinerade de två legenderna: "The Jews who could not walk were driven from the ramp to the gas chambers in ambulances. If no trucks were available, the standby ambulances were used.".

I vilken utsträckning kommer Höss "kunskap" från efterkrigspropaganda eller direkt från förhörsledarna? Svaret på denna fråga kan skönjas i flera av Höss "vittnesmål". Vi vet att britterna och amerikanerna fick en stor del av sin "kunskap" om förintelsemyten från Belsen-rättegången, som hållits bara några månader innan Höss hittades. De "domstolssanningar" som godkänts i denna rättegång blev ramverket för vad Höss förväntades erkänna, men det är också tydligt att Höss tagit del av uppgifter från Belsen-rättegången innan han arresterades. I sitt förhör med Leon Goldensohn konstaterade Höss att:

But as I saw it in the trial in Belsen where SS men worked under the same orders as I had, I will have to face the same punishment.

I ett annat anmärkningsvärt skrivet vittnesutlåtande så säger "Höss" att:

According to a British public prosecutor in Munich who brought indictments against Tesch and Stabenow for delivering the gas to Auschwitz, according to the books of that company a total of 19,000 kilograms of Cyclon B had been delivered to Auschwitz.

Ovanstående citat är troligtvis inte skrivet av Höss själv. Andra intressanta exempel existerar på påståenden som med säkerhet aldrig gjordes av Höss själv. I förhöret den 2:a april 1946 så talade Höss om ankomsten av ryska krigsfångar under 1941 eller 1942. I förhörsprotokollet så framgår följande:

Q. The train arrived where in Auschwitz?

A. In the camp itself. We had a spur in the camp where the train arrived.

Men Höss var väl medveten om att den så kallade "rampen" i Birkenau inte byggdes förrän 1944. Innan dess så ankom alla tågtransporter till Birkenau till den så kallade "gamla rampen", ca. 500 meter utanför lägret. Att Höss visste detta framgår i senare vittnesmål, t.ex. i hans "självbiografi".

Vad säger Höss om dödstalet i Auschwitz? Enligt den brittiske journalisten Thomas Harding, som skrev en bok om hur Höss spårades ner och arresterades av brittisk-judiska soldater, så var Höss allra första muntliga uttalande omedelbart efter arresteringen och innan han slängdes i fängelse att han var "personligt ansvarig för 10 000 människors död". Detta ställer kommande dödstal i perspektiv, och Höss hade nog inte riktigt förstått magnituden av anklagelserna mot honom. I sitt första skriftliga vittnesutlåtande från 14:e mars 1946 så konstaterar han istället att:

According to my estimate, some 3,000,000 people perished at Auschwitz itself. I estimate that of these, 2,500,000 were gassed.

Dödstalet fluktuerade ständigt i Höss andra vittesmål. Till britterna och amerikanerna så vidhöll han troget att 3 miljoner eller 2,5 miljoner människor avlidit och att antingen 2,5 miljoner eller 2 miljoner gasats. Enligt flertalet påståenden så är detta hans "egen uppskattning", och "egna beräkning". I sitt vittnesmål från 5:e april 1946 så påstod han att de 3 miljoner avlidna utgjorde ca. 80% av det totala antalet människor som deporterades till lägret, vilket skulle innebära att totalt ca. 3,75 miljoner människor deporterades till lägret. Låt mig påminna läsarna om Höss påstående till von Schirmeister på väg till Nürnberg:

Certainly, I signed a statement that I killed two and a half million Jews. But I could just as well have said that it was five million Jews. There are certain methods by which any confession can be obtained, whether it is true or not.

Under Höss-rättegången så konstaterade Höss att han påverkades av utredarna, men vidhöll det absurda dödstalet:

When I was at first interrogated while in the British zone, those who interrogated me said all the time that 5, 6, 7 million people must have been gassed there, continually bombarding me with such enormous figures; they insisted that I needed to have data to determine how many were gassed, and the commission told me at least 3 million. Under the suggestive influence of these big figures, I gave this figure of 3 million [...].

Britterna "visste" att upp till 5 miljoner hade utrotats i Auschwitz, vilket bl.a. hade framgått vid Belsen-rättegången och i förhör med Bruno Tesch från företaget Tesch & Stabenow.

Det anmärkningsvärda i allt detta är att Höss vid flertalet tillfällen räknade ut det totala antalet transporter till lägret och summerade antalet till ca. 1,2 miljoner, vilket är oerhört nära det idag accepterade antalet på ca. 1,5 miljoner. Denna motstridighet förklaras aldrig av Höss. I sin intervju med Leon Goldensohn påstår han först att "I estimate about 2.5 million Jews", men ändrar sig senare i samma text: "No, I think 2.5 million is too high, but I have no proof".

I Polen så ändrade sig Höss om dödstalet. I sin text "Den slutgiltiga lösningen..." så påstår han plötsligt att "I regard a total of two and a half millions as far too high". Hur förklarade han sina gamla påståenden om 2,5-3 miljoner döda? Genom att uppfinna berättelsen om hur siffran "kom från Eichmann". Men han kunde aldrig riktigt bestämma sig om Eichmann gav honom dödstalet personligen, eller om siffran kommunicerades av Eichmann till Glücks, som sedan gav den till honom. Eichmann blev en ständig deus ex machina för Höss, en slags allsmäktig dockmästare som fyllde igen logiska luckor i berättelsen. Eichmann var en bekväm syndabock eftersom han försvunnit efter kriget, och som ledare för deporteringskontoret vid RSHA var det enkelt att skylla allt på Eichmann. Det är även värt att notera att Eichmann ca. 20 år senare, vid Eichmann-rättegången i Israel, förnekade att han någonsin gav siffran 2,5 miljoner till Höss.

Och ännu en gång kör Skogsvatte med textväggar och div citat, men inte en enda källhänvisning, trots att han brukar påstå att han ”alltid” ger källhänvisningar….jojo…. Vi ser ju det….

Vad gäller Höss så påstås det en massa från förnekarna, i vanlig ordning, men några seriösa fakta som stöd har de inte.

Höss behandlades hårt vid gripandet ja, men sen finns inte en enda seriös källa på att han skulle ha behandlats illa eller torterats över huvud taget. Han skrev i princip självmant sina memoarer vilka på de allra flesta punkter även kunnat bekräftas stämma via andra källor, dokument och vittnesmål.

Intressant läsning. Det förklarar hur dåligt underbyggd förintelsen är och hur den ändrats utefter vem som skriver historien, eller diktar ihop den med tortyr. Vad hände med Höss änka och barn efter han avrättats?

Tja, det är väl den enda ljusglimten i Höss-sagan. Mig veterligen gifte Hedwig om sig och flyttade till USA några år efter Rudolfs avrättning. Men upplevelsen ärrade nog henne för livet. Av allt att döma var de en tätt sammanknuten familj. Hon hade gift sig med Rudolf när hon var 21 år gammal, år 1929, och de hade 5 barn tillsammans. Lojaliteten till maken ger till synes vid handen att hon gjorde allt för att skydda honom. Barnen gick det bra för. Dottern Inge-Brigitte, som vittnade om broderns tortyr under britterna, hamnade också i USA och jobbade bl.a. som fotomodell (bilder finns på nätet). Hon intervjuades av Thomas Harding runt 2012, då i 80-årsåldern. Han beskrivs konsekvent av sina familjemedlemmar som "snäll" och "lugn", enligt Inge-Brigitte som "the nicest man in the world".

Att läsa Rudolfs kommentarer om sin familj ger en dålig eftersmak i munnen. Deras säkerhet var hans enda prioritet. I sitt "CV" från april 1946 skriver han att:

My family was my second sanctuary. I am firmly anchored in it. I was constantly worried about its future. [...] In our children we, my wife and I, saw our lives’ purpose. [...] Even now my thoughts are centered mainly around my family. What will become of them? This uncertainty about my family is what makes my current imprisonment so difficult for me. I have given up on myself right from the beginning – I am no longer worried about that; I am done with it – but my wife, my children?

Moritz von Schirmeister, som färdades med Höss i samma bil till Nürnbergrättegångarna, erinrade att hans fru och barn "was the only thing that worried him".

Höss öde lämnar en dålig smak i munnen. Positivt att hans familj inte skadades, fysiskt. Vilka kan sägas vara Höss banemän, förutom judarna Clarke, Alexander och Goldensohn?

Ja det är så typiskt han.
Tanke på han erkänner i rättegången morden och han fick order av Himmler att "utrota judarna" och att Himmler hade bestämt det skulle ske i Auschwitz. Man glömmer oftast att Rudolf gjorde sitt jobb plikttrogen han kunde oavsett grymheten. Även om han ifrågasatte det uppdraget för sig själv och sin fru.
Här är hans erkännanden: https://www.youtube.com/watch?v=ANEYUQ22VSE i live, finns en längre version med tyskt ljud (utan text) om man vill. Man glömmer lätt också det fanns inte bara judar i lägret som dog. Så hur skulle han kunna veta antalet som föll offer? Han fick info av Eichmann hur många som skickades till lägret, men det var blandad kompott, men huvudsakligen judar.
Det är de siffrorna han försökte erinra sig om, vilket Eichamnn talade också om i sin rättegång i Israel.

Höss skrev också i sin memoarer att han ej vet det exakta antalet som dog i lägret, men det kunde vara runt 2,5 Miljoner. Och att den enda som visste var Eichmann som visste hur många "fångar" som levererades till Auschwitz.

Sedan ska vi veta om de (allierade) skulle vilja att han skulle vara så hemsk, så hade de censurerat hårt i hans anteckningar som han gjorde i fångenskap. Att då påstå han blide torterad för erkänna sina brott hade knappast behövts lol. Det var bara om att han skulle erkänna att han var Rudolf Höss.

Sedan har vi flera som säger att Hitler gav troligen order om "utrotningen" våren 1941. Vilket också stämmer överens med Höss uttalanden om att han träffade Himmler på sommaren 1941. Och fick order om att utföra utrotningen av judar och Himmler bestämde sig för det skulle ske Auschwitz av logiska skäl (östeuropa hade den största antalet judar i Europa). Det också framkom att Himmler var lite besviken på den ordern, eftersom Himmler ville Auschwitz skulle vara "jordbruksarbetsläger". Himmler skylde allt på Goebbels, att det var Goebbels som lyckades övertala Hitler om utrotningen av judar skulle ske. Vilket Himmler hade nämnt till sin läkare "Kersten".

Sedan har vi Rainar Höss(Rudolf höss's barnbarn) som påpekade att Rudolf Höss blide bara torterad för erkänna han var Rudolf Höss och inte för erkänna morden. Vilket hitills verka vara ett påhittat påfund av "förnekare". Det finns ingen tecken alls som belägger det, mer än spekulationer och förvriden fakta.

Menar du verkligen allvar med detta? Vem är egentligen revisionisten här? Det är ett vedertaget faktum att Höss torterades, vilket jag dokumenterat med uttömmande citat i andra trådar.

Låt oss börja med den brittisk-judiske soldaten Bernard Clarke, som lokaliserade och arresterade Höss. Enligt den brittiske mainstream-historikern Rupert Butler så gick arresteringen till på följande viss, från hans bok Legions of Death (där han intervjuade Clarke själv):

Clarke yelled: ‘What is your name?’ With each answer of ‘Franz Lang’, Clarke’s hand crashed into the face of his prisoner. The fourth time that happened, Hoess broke and admitted who he was. The admission suddenly unleashed the loathing of the Jewish sergeants in the arresting party whose parents had died in Auschwitz following an order signed by Hoess. The prisoner was torn from the top bunk, the pyjamas ripped from his body. He was then dragged naked to one of the slaughter tables, where it seemed to Clarke the blows and screams were endless.

Eventually, the Medical Officer urged the Captain: ‘Call them off, unless you want to take back a corpse.’ A blanket was thrown over Hoess and he was dragged to Clarke’s car, where the sergeant poured a substantial slug of whisky down his throat. Then Hoess tried to sleep. Clarke thrust his service stick under the man’s eyelids, and ordered in German: ‘Keep your pig eyes open, you swine.’

Under tiden i fängelset i Heide så förfrös Höss fötterna, eftersom han nekades skor och sockar. Låt oss i detta kontext se till Höss egna påstående enligt von Schirmeister:

There are certain methods by which any confession can be obtained, whether it is true or not.

Vad dessa "metoder" var behöver vi nog knappast spekulera i. Enligt Mike Masons "In a cell with a Nazi war criminal" så utsattes Höss bl.a. för följande:

Mr Ken Jones was then a private with the Fifth Royal Horse Artillery stationed at Heide in Schleswig Holstein. ‘They brought him to us when he refused to co-operate over questioning about his activities during the war. He came in the winter of 1945/46 and was put in a small cell in the barracks,’ recalls Mr Jones. Two other soldiers were detailed with Mr Jones to join Hoss in his cell to help break him down for interrogation. ‘We sat in the cell with him, night and day, armed with axe handles. Our job was to prod him every time he fell asleep to help break down his resistance,’ said Mr Jones. When Hoss was taken out for exercise, he was made to wear only jeans and a thin cotton shirt in the bitter cold. After three days and nights without sleep, Hoss finally broke down and made a full confession to the authorities.

I relation till detta "erkännande" skrev Höss i sina anteckningar från Krakow att:

I do not know what is in the protocol, although I signed it.

Harvey "Hanns" Alexander hade en ledande roll i Höss arrestering och förhör. Enligt den brittiske journalisten Thomas Harding gick det till på följande vis:

Having identified his man, Hanns was ready to make the arrest. But he sensed that his colleagues wanted to vent their hatred. Indeed, he wanted to join in. He had to make a quick decision: should he allow them free rein, or should he protect Rudolf? Turning to his men, Hanns said, ‘In ten minutes I want to have Höss in my car – undamaged’ and walked off. He knew that this made him responsible for what was about to happen, but he was prepared to face the consequences.

Rudolf was immediately surrounded by the remaining soldiers, who dragged him to one of the barn’s slaughter tables, tore the pyjamas from his body and beat him with axe handles. Rudolf screamed, but the blows kept coming. After a short period, the doctor spoke to Hanns: ‘Call them off,’, he said, ‘unless you want to take back a corpse.’

Judarna firade sedan sin bedrift, och senare på kvällen inleddes förhören:

After they were finished celebrating, Hanns walked back to the truck, pulled Rudolf out of the vehicle, removed the blanket from his shoulders, and made him walk naked to the prison on the other side of the snow-covered square. Once inside the prison, Hanns, along with a sergeant from the Field Security Section, began Rudolf’s first formal interrogation. Alcohol was forced down the prisoner’s throat and they beat him with his own whip, confiscated from the barn in Gottrupel. A pair of handcuffs were on his wrists at all times, and with the temperature in the cell well below freezing, Rudolf’s uncovered feet quickly developed frostbite.

Några talande fotografier från samma period visar en blodstänkt Höss.

Även familjemedlemmar misshandlades. Enligt Thomas Harding, som lokaliserade Höss dotter Inge-Brigitte, så gick det till på följande sätt:

‘I remember when they came to our house to ask questions,’ she says, her voice tight. ‘I was sitting on the table with my sister. I was about 13 years old. The British soldiers were screaming: ‘Where is your father? Where is your father?’ over and over again. I got a very bad headache. I went outside and cried under a tree. […]’ The story continues. ‘My older brother Klaus was taken with my mother. He was beaten badly by the British. My mother heard him scream in pain from the room next door. Just like any mother, she wanted to protect her son, so she told them where my father was.’

Man hotade även med att deportera Höss son till Sibirien, vilket ytterligare föranledde Hedwig att avslöja Rudolfs uppehållsort. Enligt Rupert Butler:

Clarke tried once more, saying gently but with a tone of reproach: ‘You know that isn’t true.’ Then all at once his manner his changed and he was shouting: ‘If you don’t tell us we’ll turn you over to the Russians and they’ll put you before a firing-squad. Your son will go to Siberia.’

It proved more than enough. Eventually, a broken Frau Hoess betrayed the whereabouts of the former Auschwitz Kommandant, the man who now called himself Franz Lang. Suitable intimidation of the son and daughter produced precisely identical information.

Enligt Thomas Harding så hade man ännu mer avancerade metoder för att hota familjen:

With their tactics of isolation and intimidation failing to produce a result, Hanns realised that they must develop an alternative approach. At twilight on 11 March 1946, a noisy old steam train was driven past the rear of the prison. Hanns burst into Hedwig’s cell and informed her that the train was about to take her son to Siberia and that she would never see Klaus again. Allowing the message to sink in for a few moments, Hanns then added that she could prevent her son’s deportation if she told him where her husband was living and under what alias.

Hur vet du detta stämmer? Det är ju vittnen och därför inte trovärdiga, enligt din synsätt!
Hur vet du detta är ej påhittade? Rupert Butler är ju känd författare med hitta på saker, allt få uppmärksam och tjänna pengar.

Mike Masons existens har ifrågasattes! Bland annat här: https://www.jstor.org/stable/4465172

Harvey "Hanns" Alexander, som mycket riktigt var den som "hittade" Höss, så var det endast få honom erkänna att han var Rudolf Höss ingenting om han dödade en massa. Då bland annat plocka in höss fru hotar med sända hennes so till öst, om hon inte talade om var han befann sig.

Du verka dålig koll på faktannn....

Frågan är väl hur Eichmann skulle kunna veta antalet döda, när han enbart ansvarade för deporteringen av de västerländska judarna till Östeuropa. Enligt Höss så hade Eichmann ingenting att göra med den påhittade "selekteringen" av judarna, som påstås ha uppstått genom en kompromiss mellan Heydrichs RSHA och Pohls WVHA. I sitt förhör med Sender Jaari från 2:a april 1946 så är Höss helt öppen med detta:

No, Eichmann had nothing to do with selecting those who were fit for labor. His office took no interest in this question at all.

Så föreställningen att Eichmann var den som visste antalet judar som utrotats kan omöjligen vara riktig. Och låt mig därtill understryka att Eichmann förnekade att han någonsin gav Höss denna siffra.


Att Eichmann "gav honom siffran" är en efterhandskonstruktion till polackerna för att förklara hur han kunde omhulda så enormt felaktiga siffror. I sina tidigare förhör så påstod han gång på gång att "jag uppskattar", "jag beräknar", osv. Några exempel:

Till psykologen Goldensohn vid Nürnberg:

The exact number cannot be determined. I estimate about 2.5 million Jews.

I "transkriberingen" av "erkännandet" den 14:e mars 1946:

According to my estimate, some 3,000,000 people perished at Auschwitz itself. I estimate that of these, 2,500,000 were gassed.

I sin vittnesförklaring från 5:e april 1946:

I commanded Auschwitz until 1 December, 1943, and estimate that at least 2,500,000 victims were executed and exterminated there by gassing and burning, and at least another half million succumbed to starvation and disease, making a total dead of about 3,000,000.

Och så vidare. Det är alltså tydligt att detta var den siffra som britterna och amerikanerna ville att Höss skulle erkänna på eget bevåg, enligt sin egna uppskattning. Berättelsen om Eichmann var ingenting annat än en efterhandskonstruktion.


Vänta, du erkänner alltså att Höss hade blivit "censurerad hårt" om han sa någonting som förhörsledarna och utredarna inte ville höra? Det var ett ganska anmärkningsvärt erkännande, men jag tar det. Sen gjorde ju Höss åtminstone två erkännanden som indikerar att han torterats: 1) när han erkände till von Schirmeister att "det finns metoder med vilka vad som helst kan erkännas, oavsett om det stämmer eller ej", 2) när han i sina anteckningar från Krakow skrev att han "inte visste vad som stod" på sitt första protokoll från 14:e mars, och att "alkohol och piskan blev för mycket".


Detta är otroligt komiskt! I ett slags cirkelresonemang så påstår du att "flera säger" att Hitlers påhittade order kom under våren 1941 och att detta "stämmer med Höss", men den enda anledningen till att ens en enda forskare påstår att ordern kom så tidigt som våren 1941 är vittnesmålet från Höss! Utan hans vittnesmål så hade man enkelt kunnat flytta ordern till 1942, vilket de flesta forskare ändå tvingats göra, eftersom sommaren/våren 1941 är alldeles för tidigt, och skapar enorma anakronistiska motsättningar i hela förintelsenarrativet. Ett av skälen till denna omdatering av mötet med Himmler är att Höss påstår sig ha besökt Treblinka under sommaren 1941 för att "lära sig från deras misstag", trots att Treblinka inte ens existerade förrän över ett år senare! Så det enda sättet Höss hade kunnat besöka Treblinka hade varit om han mottog sin order under sommaren 1942, men då påstås redan de påhittade "bunkrarna" ha varit i full gång i Auschwitz, vilket renderar studiebesöket i Treblinka helt meningslöst. Det finns helt enkelt inget ortodoxt förintelsescenario i vilket Höss vittnesmål är kompatibelt.


Detta demonstrerar en häpnadsväckande grad av kognitiv dissonans: å ena sidan så anser du att Höss barnbarn, som aldrig träffade Rudolf Höss, är ett giltigt bevis för att Höss aldrig blev torterad (annat än för att erkänna att han var Rudolf Höss), men systerns vittnesmål om att brodern torterades för att erkänna pappans uppehållsort är tydligen helt oviktigt och oväsentligt.

Låt mig alltså understryka att ingen förnekar att Höss torterades, inte ens ortodoxa forskare. De enda som förnekar detta är en liten grupp fanatiska förintelseivrare på detta forum. Till och med Bernard Clarke, som torterade Höss, erkänner att Höss torterades! Din enda förklaring till detta är att historikern som intervjuade Clarke hittade på citatet och ljög om vad Clarke sa.

Som jag nämnde att Eichmann visste hur många människor ( ej endast judar) som transporterades till lägren och han nämnde att det var 2,5 miljoner inte 2,5 miljoner judar. Det var det Höss påpekade att han inte visste hur många människor som dog, utan endast Eichmann. Hr sjutton läser du? eller förvränger fakta?