Crossovers i serier utan superhjältar

Superhjältar möter varandra ofta och även över serieförlagens gränser.
Vad jag söker efter är alla former av serier (obs inom serier- och serietidningar inte tv-serier), förutom superhjälteserier, där figurer från andra serier gästspelar.

Ni som läst Sams serie av Mort Walker och Jerry Dumas, vet att serien ofta gästades av andra kända seriefigurer.

Det kan också vara längre inhopp, som exemplet nedan:

Jag har svårt att tro att Hobbe stannade kvar i serien, men om ni hittar exempel på en crossover där en redan välkänd karaktär blir en stående del av en annan redan känd serie så är det kanon!

Satir räknas om seriekaraktären som gästspelar har sitt riktiga namn
Har ni några andra exempel på crossovers i serier som inte innefattar superhjältar?

https://www.cbr.com/calvin-and-hobbe...ty-continuity/

Jag har för mig att i Spirou-albumet "Jakten på Marsupilami", så gör Gaston Lagaffe ett litet gästspel.
Likaså har nog Spirou figurerat i Gaston-serien en eller två gånger.
Nicke Jobbade ju också tillsammans med Gaston på Spirou-redaktionen innan Mossberg tog över.

Så det är ju klart och tydligt samma värld.

I Tintin hos gerillan gör de hemliga agenterna från Bob de Moors Barelli-album De hemmelige agenter ett litet gästspel (på sid. 54). Nu tog jag den danska titeln på Barelli-albumet ifråga, för jag känner inte till någon svensk utgåva av den. Bob de Moor sägs ha tecknat en rätt stor del av Tintin hos gerillan om jag inte minns det hela fel.

I den stora karnevalen i Tintin hos gerillan är det dessutom många som är utklädda till kända seriefigurer, som t.ex. Asterix, Kalle Anka, Musse Pigg, Snobben och t.o.m. Oscar Jacobssons Adamson, den sistnämnde på sid. 60, första rutan.

Som ett slags hommage till Hergé för att han tog med Asterix i Tintin hos gerillan lät Goscinny och Uderzo ta med Dupondtarna följande år i Asterix i Belgien.

Kan till sist vara värt att omnämna att även Popesize (eller G. Marx?) är avbildad i Tintin hos gerillan.

Den https://readcomiconline.li/Comic/The...23?id=25158#63 för er som vill studera fenomenet! Adamson VAR också mycket mer känd utomlands på den tiden än vad vi minns idag.

Även Hubert i Georges Chaulets och François Craenhals Fenomenala Fyran (Les Quatre As) blev omfrågad om vägen av en seriekollega i albumet Den heliga kon.

Bra trådidé, det är intressant att fundera över när serierna (liksom kulturen i allmänhet) nådde denna metanivå så att det blev självklart med referenser till annan populärkultur. Det var väl inte ovanligt att man tecknade porträtt av sig själva och kollegorna i serien – Goscinny och Uderzo figurerar väl t.ex. i såväl Asterix som i den mer realistiska flygserien Jaktfalkarna – och det är väl en mycket gammal konstnärlig tradition. Men hur länge har man ritat in andra figurer? Redan Richard Outcault lät sin "gule pojke" gästspela i sin andra serie Buster Brown (och göra en kommentar om plagiat; den juridiska rätten till en figur som varumärke var ju en angelägen fråga för den kommersiellt medvetne Outcault).

Inom den fransk-belgiska sfären tycks det ju inte ha varit ett ovanligt fenomen med dessa parodiska gästspel, men den var ju å andra sidan starkt influerad av tidningen MAD vars ursprungliga genomslagskraft till stor del låg i serieparodier av detta slag. Goscinny hade ju jobbat i USA och lärt känna Harvey Kurtzman, Will Elder och Jack Davis och tog sedermera med sig detta parodiska anslag till Pilote.

Det är intressant att tänka på att Sam's Strip 1961-63 tydligen väckte irritation hos en del läsare som ännu inte vant sig vid självreferenser i populärkulturen, och i längden höll väl inte metaanslaget som serieidé. På den extremt trötta amerikanska dagspressmarknaden har det förstås med tiden blivit ett fenomen som oinspirerade serieskapare använder för att kompensera bristen på idéer:
https://comicskingdom.com/trending/b...-on-crossovers
https://comicskingdom.com/trending/b...ssovers-part-2
Den 4 september 2005 uppträdde ett stort antal andra figurer i Blondie i samband med seriens 75-årsjubileum, och jag tror att makarna Krikelin samtidigt fick göra gästspel i andra dagspresserier:
https://fictionalcrossover.fandom.com/wiki/Blondie
Det är i sådana ögonblick kanske inte svårt att sympatisera med Robert Crumbs omdöme om den amerikanska dagspresseriemarknaden: – Detta är seriernas yttersta dagar.


Ja, Fredrik Strömberg gör ju ett förtjänstfullt arbete med att katalogisera Adamsons utbredning och inflytande i världen, t.ex. hos Osamu Tezuka, och förhoppningsvis kommer det att redovisas i en bokvolym en dag. Lite om detta finns väl redan i Sture Hegerfors Boken om Adamson men 1995 var nog inte lika mycket känt om fenomenet.

Den där om Hubert och Tintin finns omnämnt annan tråd också, där det bl.a. noterades att Björn Wahlberg har skrivit en artikel benämnd Tintin och Den heliga kon – ett seriehistoriskt gästspel i volym 14 av Tintinism.

(FB) Seriealbumet Eureka/Heureka

Lite kul att det var Hergé själv som ritade in Tintin där i Craenhals och Chaulets album.

Det var förmodligen från den tråden jag blev medveten om det fast jag sedan glömt detta.

Här är ett lästips till. Det finns en artikel betitlad Hergé och Adamson av Peter van der Schouw i Tintiniana 2008. I den noteras att Hergé "lånade" ett flertal skämt från Adamson till sina egna verk, och kanske främst till Smecken och Sulan. Han ritade också in tre stycken Adamson i en annonsteckning från 1936. När Hergé belönades med Svenska Serieakademins Adamsonstatyett 1971 skickade han ett tackbrev till Sture Hegerfors där han skrev: Tack [...] för den stiliga Adamsonstatyetten, som anlände igår...utan cigarr? Jag antar att det var för att undgå tullen. Men nu är allt i sin ordning och Adamson röker sin cigarr igen!

Edit. van der Schouws artikel var ursprungligen publicerad i den holländska tidskriften Duizend Bommen! från december 2007.

Liberty Meadows/Reservatet har återkommande referenser till andra serier och andra populärkulturella personligheter.
(När jag läste serien under tonåren var det andra aspekter av serien som dock var mer intressanta)

Här med Kalle och Hobbe:
https://i0.wp.com/www.sparehed.com/w...bbes.jpg?ssl=1

Nedan, många gästspel, bland annat Hagbard och Snobben:
https://view-comic.com/liberty-meadows-issue-19/

https://seriewikin.serieframjandet.s...php/Reservatet

Inte bara kul, det är delvis en annan grej än en ren homage till en kollega vars arbete man uppskattar. Jag menar då att i de flesta fall så gör serietecknaren sin version av en serietecknar-kollegas figur och ritar in. Ibland också med lite konstnärlig kreativ frihet! Men här luktar det ju nästan personlig vänskap mellan Herge och Craenhals & Chaulet.

Edit:
Ja de kände varandra närmare via tecknandet, ja. https://seriewikin.serieframjandet.s...7ois_Craenhals

Nu kom jag på ett par andra relativt "tidiga" exempel från dagspresserierna (fast sannolikt finns det åtskilliga även från 1900-talets första hälft). Den serie som på 60- och 70-talen flitigast parodierades i MAD var förmodligen Snobben – ett tag tycktes det som att åtminstone vartannat nummer innehöll en Snobben-parodi av något slag – och 1973 gav Schulz dem en gliring tillbaka genom att låta Alfred E Neuman dyka upp i en stripp. Bortsett från Ludwig van Beethoven är det förmodligen den enda "externa" figur som någonsin avbildats i serien.

Alfred E Neuman hade redan 1967 figurerat i Mort Walkers Knasen, som även öppnade dörren för andra metaskämt efter Sam's Strips nedläggning, inte minst genom de söndagssidor under perioden 1964-71 som byggde på Schassens (mar)drömmar efter en pizzakväll:

Snobben
Little Orphan Annie m.fl.
Batman

Tror inte att man kan överskatta tidningen MAD:s betydelse för att göra även den kommersiella seriesidan till ett slagfält för parodier och crossovers, även om popkonsten och undergroundserierna förmodligen också spelade in. De kanske alla tre hänger samman med varandra, förresten. För en serieskapare som Mort Walker var Schassens drömmar förmodligen ett tacksamt sätt att utvidga seriens universum så att inte alla skämt måste kunna placeras i Träsklägret med omnejd, på ungefär samma sätt som Schulz gjort med Snobbens fantasivärld. Det var ju också vid denna tid som hunden Otto omvandlades från en vanlig hund till att bära uniform, gå på två ben och rentav tala.

Inför Lucky Lukes 25-årsjubileum erbjöd sig Jean Giraud att göra en Lucky Luke-sida som en gåva till Morris. Den sida han valde var tagen från Lucky Luke-albumet Ömfotingen, och tecknade om den som vore den tagen från ett album med Blueberry.

Orginalsidan vs. "kopian"

Som tack valde Morris att göra en Blueberry-sida från äventyret Den försvunna gruvan, där han låter Lucky Luke ta Blueberrys plats.

Orginalsidan vs. "kopian"

Har ett flertal gånger suttit och jämfört dessa sidor, samt med albumen på svenska, och tycker att detta är helt briljant gjort. Här är det inte seriefigurer från andra serier som gästspelar hos en serieskapares ordinarie figurer, utan gästspelet ifråga ser lite annorlunda ut. Därmed kanske ett inte helt klockrent inlägg i tråden ifråga, men kanske inte så långt ifrån heller.