Tycker du också synd om djur när de tigger?

När djur tigger mår jag dåligt för deras skull, varför kan de inte bara inte tigga!? Jag ser på dem att de tycker synd om sig själva, så varför utsätta sig för det!? Tycker du också synd om djur när de tigger?

De kan ju inte laga mat själva.

Gäller det hundar kan de ju äta till de spyr - och sen äta upp det också. Då behövs en kärleksfull husse eller matte som kan säga nej och portinera ut mattillfällena, av omtanke om hundens hälsa. Du kan titta åt andra hållet eller i telefonen om det blir jobbigt för dig.

Hundar tigger för att de har lärt sig att det belönas. Precis som man dresserar djur med att ge en godis varje gång de gör önskat beteende dresserar du din hund att tigga. I princip in i detalj hur tiggeriet går till (t.ex. huvudet på sne, krafsa med tafsen, gnyande, sorgsna ögon som tycker synd om sig själva etc) är en spegling av vad som påverkar dig att belöna. Belöning är otroligt starkt beteendestyrande.

Ja just det här.

Vi lär dem att tigga. Jag har ett helsike vid spisen. Just för att det är där jag oftast ger dem en massa. Problemet är att jag snubblar på husdjur kring fötterna då de är betingade att den bästa platsen är när jag håller på med mat. De "tigger" alltså inte utan utför beteendet (hålla sig i närheten) av retningen som ligger inbäddat i deras hjärnor (jag står och håller på med mat) som garanterar dem belöning i form av något ätbart.

Det är vi som ser saker på andra vis.

Det beror ju på. Har de inte fått mat på väldigt länge och det är tomt i skålen sedan länge är det ju synd om dem. T.ex. om man glömde ge dem mat innan man körde till jobbet eller som jag gjorde en gång och låste in katten i garderoben av misstag. Jag tog kläder i en stor garderob på morgonen man kan gå in i och stängde sen utan att se att katten smugit in där. Den gav inte heller något ljud ifrån sig.

Satt där till jag kom hem ifrån jobbet då den jamade för fullt. Hade även pinkat på golvet på en kofta som trillat ner eller blivit nedriven, men det kunde man ju inte ge den skäll för. Då var den hungrig men gick först efter mig i hemmet och jamade oavbrutet. Men har den vägrat att gå in när man ska sova eller jobba och fått vara ute länge så får den skylla sig själv.

Tigger den sen bara för att den ska och har lärt sig att det lönar sig, fastän den har mat men vill se om det är något bättre som erbjuds, så är det inte synd om den om den inte får något. Problemet med katter är att de bara lyckas med var sjunde jakt i naturen och är vana att inte lyckas men fortsätter ändå oavbrutet med nya jakter. Så om man ger dem något var femte gång de tigger så tycker de likväl att det är bra utdelning på sina försök och kommer fortsätta att tigga.

Problemet med min katt är att den inte ger sig fastän den inget får och det tar längre tid till den får den mat den ändå skulle få om jag håller på med mat i köket. Det stressar både katten och mig. Jag avvisar den gång på gång ifrån köket men ändå fortsätter den. Ibland får den vänta tills betydligt senare med sin mat om den har bråkat mycket. Ibland sätter jag in den i badrummet, där lådan är, och stänger dörren tills den är lugn.

Det märkliga är att om man är sjuk och t.ex. sover väldigt länge så klagar den sällan att den inte får mat. Oftast så finns det ju torrfoder i skålen som räcker många timmar extra om det krisar. Men den kan vara bottenskrapad när man väl vaknar och ger den mat. När den var liten skulle den gärna väcka en genom att trampa en på huvudet eller fånga tårna på en (speciellt om de var utanför täcket). Detta för att man inte gick upp vid samma tid på helgen som i veckan. Det lärde den sig dock med tiden.

Som sagt, en tiggande hund säger mer om ägaren än om hunden.
Som hundägare gäller det att inte belöna oönskade beteenden.

Nej det gör jag inte. Är det en hund så skickar jag iväg den att lägga sig någon annanstans och är det en katt så skjuvar jag bort den.
Jag gillar inte när de sitter och glor på mig när jag äter - jag tycker mer synd om mig själv än dem när de jävlas på det sättet.
(Dessutom vet jag ju att om de är mina så har de fått den mat de skall ha och behöver)

Jag skyller på min familj, de är de som lärt katten att tigga fast vi bestämde att inte mata vid matbordet. Jag tycker snarare synd om katten och djur i allmänhet som är så tröga att de tigger fast de mår dåligt av det. De borde la bara fatta att de mår bättre av att gå därifrån eller titta bort istället för att sitta där och må dåligt över att andra äter

Nej jag mår inte dåligt när min hund tigger. Jag ligger ju inte vid skålen o tigger från hennes mat när hon äter. Och skulle jag göra det så skulle hon äta upp allt utan att bjuda. Så jag gör detsamma med min egna mat.

Förutsatt att det gäller tamt djur så ska de absolut inte tigga efter att ha blivit fullvuxna.

Haft extremt matlystna hundar som hänger runt systerdotterns matplats likt gamar, men aldrig skulle få för sig att tigga.

Det är inte ens svårt. Ge dem inte mat när de tigger..

Hela tiden! Ska bara ta ett glas juice från kylen och där sitter hon, kaninen, på min fot och sträcker sig medan ögonen blänker. Fan du fick pellets för 2 minuter sedan, men satan vad söt du är! Här får du en liten tomat!