För några dagar sedan lästa jag denna gamla nyhet om hur man år 2011 firade "Ingermanlands lutherska kyrka 400 år ". Pamfletten påtalar Stalinismens förföljelser och utgjorde en ordentlig hyllning till denna kyrka. Vad som det inte skrevs om är denna lutherkyrkans skamfulla uppkomst under svenska okupationen av Ingermanland. För ingen kan ha undgått från att lägga märke till att Ingermanland inte tillhör det svenska kärnlandet.
Artikeln "Ingria: The broken landbridge between Estonia and Finland" av Kurs Ott (1994) läses:
Detta är alltså början Ingermanlands lutherska kyrka; ett ultramarint protestantisk imperium drar fram med våld och fördriver fredliga ortodoxa bönder, som inte vill annat än att bruka jorden. Parallellerna med Nordirland är slående. Till det kan vi tillägga att många ortodoxer hade redan för hundra år sedan tvingats fly området kring Neva då detta var en ständig konfliktzon mellan Svea Rike och Novgorodrepubliken.
Att det lutherit-planterarna fick bli finnar blev en konsekvens av en misslyckad prenazistisk germansk lebensrumprojekt:
Svenska väldet vände upp och ned på Ingermanlands etniska sammansättning. Kom ihåg, Ingermanlandsfinnar är inte landets urfolk.
Frågor:
Artikeln "Ingria: The broken landbridge between Estonia and Finland" av Kurs Ott (1994) läses:
In 1570-1595 the Swedish-Russian War badly devastated Ingria. As a result, a large segment of its Orthodox population fled to areas inhabited by Russians. As to the part of Ingria that came under Swedish rule, a certain number of settlers professing the Lutheran faith moved there from Finland.
The Štolbova peace treaty allowed the boyars, monks and citizens to leave Orthodox Ingria for Russia. In actual fact, a large number of peasants of the Orthodox faith also left the region.
Detta är alltså början Ingermanlands lutherska kyrka; ett ultramarint protestantisk imperium drar fram med våld och fördriver fredliga ortodoxa bönder, som inte vill annat än att bruka jorden. Parallellerna med Nordirland är slående. Till det kan vi tillägga att många ortodoxer hade redan för hundra år sedan tvingats fly området kring Neva då detta var en ständig konfliktzon mellan Svea Rike och Novgorodrepubliken.
Att det lutherit-planterarna fick bli finnar blev en konsekvens av en misslyckad prenazistisk germansk lebensrumprojekt:
At first, Swedish authorities intended to resettle Ingria with German colonists, but by 1650 only 24 German families had moved into the area. Nor did the authorities succeed in settling Swedish peasants there.
Svenska väldet vände upp och ned på Ingermanlands etniska sammansättning. Kom ihåg, Ingermanlandsfinnar är inte landets urfolk.
The proportion of Finns in Ingria kept growing, making up 41.1% of the inhabitants in 1656, 53.2% in 1661, 55.2% in 1666, and 56.9% in 1671 (Inkeri 1991). In the latter year their percentage was highest in the Pähkinälinna district, accounting for 86% of the population. The number of Finns was lower in West Ingria, where Ingrians and Votians prevailed. At Narva and Iamburg Russians were numerous. In 1695 the newly arrived settlers already made up 73.8% of the whole population of Ingria.
Frågor:
- Varför är det svenska folket så oupplyst om dessa dystra händelser?
- Vad kan göras för sprida kunskap om Ingermanlands lidelser under svensk herravälde?
- Är tvångslutheriseringen av Ingermanland med lutherska planterare någonting vi svenska ska skämmas över?