Tråden för frågan om högerns/konservativas syn på, och empati med, svaga/fattiga/utsatta

Vänstern har många brister och många problematiska utgångspunkter i sin världsbild, men en sak som får socialister att framstå mer humana än konservativa är deras öppna armar för svaga, utsatta och hjälplösa. Den konservativa världsbilden är generellt mer inriktad på naturligt urval och den starkes överlevnad.

Varför är empati och omtänksamhet överlag sån tabu i högerkretsar? Varför betraktas det mer som en svaghet än en tillgång och en moralisk styrka? Varför anses osjälviskhet vara ett negativt karaktärsdrag?

Svaga, utsatta och hjälplösa? Beror väl helt på vem man menar är svag, utsatt och hjälplös. Tror inte högern har mindre empati för kroniskt sjuka eller gravt handikappade än vad vänstern har.

Vänsterns stora problem är att man ser ner på människor och inte tror att de kan ta hand om sig själva. Vi har idag 1,3 miljoner vuxna människor i arbetsför ålder som lever på bidrag. Varför anser vänstern att alla dessa är så svaga, utsatta och hjälplösa att de aldrig kan förväntas ta eget ansvar för sin försörjning?

Bottnar det inte i en rädsla för att själv vara svag? Att inte vara den starke som överlever?
Rädsla för att inte klara sig själv och inte vilja ta fullt ansvar för sin person?
Och omgivningens (föräldrars t ex) syn på människor med dessa egenskaper.
Klart att man ogillar andra med dessa kännetecken då.

Problemet med vänsterns humanism är att den oftasts är missriktad och ineffektiv när det gäller att verkligen hjälpa.

Konservativa erkänner svaghet. Men de anser att det inte bör uppmuntras, och att svaghet inte ska vara ett ideal eller något att sträva efter.

De vet även att folk är starkare än de själva tror, men om folk uppmuntras att vara svaga och bejaka sin svaghet, då blir samhället sämre. Stora resurser kommer då slösas på att ta hand om inbillat svaga personer, som egentligen skulle kunna klara sig själva.

En delorsak tror jag är att högerfolk kan räkna i större utsträckning än vänster folk kan. Om man kan räkna inser man att Sverige inte kan ta hand om 250 miljoner ekonomiska flyktingar. Medan vänstern jobbar mer med känslor och tycker att alla är lika och att vi därför inte ska neka någon att komma hit och få bidrag.

Jag är konservativ och delar inte alls din bild.
Jag har mycket empati och är omtänksam och framförallt har jag ett mycket starkt rättvisepatos och jag hatar hyckleri och dubbelmoral.

Problemet är att vänstern inte förstår sig på empati, rättvisa och vem som förtjänar empati och upprättelse eller inte.

Det är inte empati att ge milda straff till våldsverkare, det är orättvist mot de svaga i samhället!
Det är inte empati att skänka bort frukterna av förfäders slit till lycksökare från andra sidan jorden, det är ondska!

En förälder som inte ser sina egna barns behov och rättigheter utan istället lägger sin tid och pengar på grannarnas barn är inte god utan ond!

1. Vad är "högern"?
2. Vart är det belagt att detta är fakta och inte en betraktelse från självgoda kulturmar ister?

Bevittna Polens öppna famn till ukrainska flyktingar och hur organiskt det var, med familjer som öppnade sina hem, vanliga människor som gick ut och hjälpte flyktingarna, etc. - miljontals flyktingar som togs emot av själva folket, inte nödvändigtvis av statsbyråkratin.

Det där är exempel på den organiska mänskligheten som växer fram av sig självt, för att en organisk brödraskap existerar mellan folkslagen.

Vänsterns medmänsklighet är i jämförelse byggd på plattityder; fina tal som inte korresponderar till verkligheten, en karta på ett land som inte existerar. Vänsterfolk är lika kalla emot flyktingar som högerfolk, men de gillar att hålla fina tal om iden om solidaritet. Iden är viktigare än aktion. Utan statens hjälp skulle ingen ta emot 30-åriga skäggiga barn som inte kan framkalla några moderkänslor hos ens den känsligaste kvinnan. Så vänstern förlitar sig på att en abstrakt byråkrati ska ansvara för medmänskligheten så att de själva slipper. Det är enklare att stödja en byråkrati som tar emot massa unga män som låtsas vara barn än att som i konservativa Polen öppna din familjs hem för främmande kvinnor och barn från ett annat land.

Polen stängde sina dörrar för afghanska och syriska män för att de överhuvudtaget inte hade någonting med dessa människor att göra, det fanns ingen organisk medmänsklighet varesig i Polen eller Sverige för dessa individer. De är tvärtom potentiella fiender som blickar hungrigt på västerländska kvinnor, och därmed så är det viktigt att sätta en gräns där man prioriterar att vakta sin revir framför att naivt välkomna massa unga krigsskadade män från Mellanöstern.

Likväl så finns det en känsla av att vi europeer inte skulle få ett varmt välkomnande i Syrien eller Afghanistan, och därmed finns inga naturliga broderliga band mellan oss som folkslag. Ukraina skulle däremot ta emot polska flyktingar ifall Ryssland invaderade Polen. Det måste finnas ömsesidig respekt och förmåga att offra för varandra ifall en organisk medmänsklighet ska kunna existera mellan folk.

Tvärtom. Vänstern ser sig själva som goda ÄVEN när det uppenbara resultatet av deras handlingar är död och ökat mänskligt lidande. Patologiska altruister, men andra ord. Vänstern är ond eftersom den alltid ignorerar de negativa konsekvenserna av sitt eget handlande.

Exempel: låt oss ge tusentals islamister permanent uppehålstillstånd i Sverige. Vad kan gå fel?

Vänstern anser alltid att det är någon annan som får betala (helst någon med mer pengar än vad de själva har, men det viktigaste är att någon annan får betala) för deras empati, omtänksamhet och generositet.
Det är väl inte så svårt att vara generös om någon annan betalar.

Skillnaden mellan höger och vänster är att höger funderar över hur saker ska finansieras och vem som ska kunna betala medan vänstern anser att det får någon annan lösa/betala för.

Med tanke på att konservativa enligt mängder av undersökningar är betydligt mer benägna att skänka pengar till välgörenhet än "socialister" måste jag säga att din premiss är helt felaktig. Socialister är ofta väldigt givmilda med andras pengar, i syfte att inbilla sig att de är "goda". Det är narcissistiskt, för att uttrycka mig milt.