Tråden för frågan om högerns/konservativas syn på, och empati med, svaga/fattiga/utsatta

Forts:

Litterärt?
Poängen var att människor kan vara kreativa och produktiva UTAN att pressas till bristningsgränsen.
Högst troligt är de tom MER kreativa och produktiva på en helhet OM de får värdiga och trygga existenser, än om de inte får det.
Människor som är sönderstressade av olika skäl är INTE speciellt kreativa.
Liksom DÄR det skiljer i "högerns" och "vänsterns" syn på detta.
Svensk höger gillar att använda människors grundtrygghet som piska för att tvinga människor ( vissa människor) till bristningsgränsen.
Svensk vänster anser att människor har rätt till sin grundtrygghet.



Jag pratar inte om droger.

Det är inte bästa sättet att mätta fattigdom ifall du får fram att det finns fler procent fattiga i USA än Kina med denna metod. Det fattar du väl själv?

Men varsågod att använda denna fåniga metod där 1,6% är fattiga i Ukraina och 4,3% är fattiga i Vietnam medan 16% är fattiga i Sverige ifall du så vill.


Arbetsvärdesteorin har motbevisat till marxisters förtvivlan, det motbevisades ca år 1871. Så jag vet inte av vilken vikt du tar upp hur hårt människor arbetar när enbart värdet på produkten de producerar är av värde. Du kan inte bli ett rikt land på att producera vantar, framförallt för att du har konkurrens från 3 miljarder människor i liknande fattiga länder som också kan producera vantar för bananpris. Du blir rik genom att arbeta hårt för att producera 3 nanometer transistorer som inget annat land kan producera.

Utbud och efterfrågan kallas det.




Är det grunden till Chiles rikedom i jämförelse med latinamerika? Svar nej. Ägs det naturresurser i övriga latinamerikanska länder i större omfattning än Chile? Svar ja. Är Venezuelas förstatligande av oljebolagen däremot roten till att deras oljeproduktion minskat med 90% och de gått från rikaste till fattigaste landet i Sydamerika? Svar ja.

Deras låga sociala omkostnader med privat pension däremot är unik för latinamerika.




USA är lika lite som Norge ett skräckexempel, så jag förstår inte poängen med att räkna upp ett land där människor både i medianförmögenhet och medianinkomst (median, inte medel!) tjänar och äger mycket mer än svensken?

Men det där med privat/offentligt har både skräckexempel och bra exempel. Så man måste analysera det lite djupare, ungefär som protektionism och liberalism har både skräckexempel och bra exempel. Kontext är av vikt.

USA är dock inte skräckexemplet, du skulle tagit något land som privatiserad naturresurser, sålt det till typ utlänningar och alla pengarna har bara hamnat hos någon liten elit medan alla andra är urfattiga. Något land i Afrika vars korrupta politiker sålt alla sina gruvor till kineser vore säkert passande. Typ Kongo.



Vad pratar du om? Tror du att det vandrade omkring svarta människor i europeiska medeltiden? Tror du att Anne Boleyn var svart?

Sedan börjar du babbla om gamla kvinnor eller handikapp, vad fan är detta för intersektionell trams?

Vill du ha svarta samurajer och att kinesiska kejsare ska vara indier och att svarta urtida kungar ska spelas av Brad Pitt nu? Var det inte löjligt när John Wayne spelade Genghis Khan i tiden då "whitewashing" var populärt? Nu när blackwashing är populärt så är det precis lika löjligt.

De måste också sluta falsifiera Egyptens förflutna som en svart civilisation. Det är afroamerikanerna som här är priviligierade i sin maktposition gentemot egypterna som ser sin kultur falsifieras för att afroamerikanerna ska få känna sig "empowered". Så nej, denna form av rasism är inte alltid bara antivit, den kan faktiskt också vara antiarabisk i många fall.


Det ligger i betraktarens öga. Jag är lagt mer åt spartanska hållet. Lagom är tråkigt.




Jag vet inte ifall vi befinner oss så högt upp i självmordsstatistiken för att känna oss så självsäkra i frågan. Det dör ju flest i hela Europa av droger (kanske Estland var värre) i Sverige och bara det är en slags självmord. Ta med alla som dör av droger i Sverige så slår vi Japans självmordsstatistik.



Tro och tro, vi känner till saker som kognitiv dissonans, kulturell kontext och hur vår undermedvetna gör de flesta av våra val (inte vår rationalitet). Vi har blivit tillräckligt rationella för att förstå att vi främst är irrationella alltså. Försök att sammanfatta något irrationellt som lycka genom rationella metoder kan alltså aldrig fungera.

Självskattning är extremt dålig metod. En finländare som säger att han känner sig nöjd med livet kan mena något helt annat än en italienare som känner sig nöjd med livet. Nöjd på finska kan betyda "det kunde ha varit värre".

Men det finns inga bra vetenskapliga metoder för att mätta lycka givetvis. Alla metoder som används är otroligt ovetenskapliga.



Det där relativiseringssnacket börjar passera bäst före datumet, eller vad säger du? Visst kan du säga att allt är mångkultur ungefär som du kan relativisera alla ord.

Polen är mångkultur för att där är 0,2% inte polacker, så Polen och Juguslavien är båda mångkulturella. Juguslaviens etniska konflikter förblir ett mysterium då, för i Polen som är mångkulturellt precis som Juguslavien är det så har man inte haft liknande etniska konflikter.

Tror du att du kan skriva en sådan essä inom sociologi och komma undan med din missbruk av ordet "mångkultur" på sådan sätt?

En intressant grej med Juguslavien var ju att maktdynamiken mellan alla etniciteterna var väldigt jämnt, och alla förtryckte varandra i varierande omfattning. Intressant var också att Tito i flera generationer bedrivit politik för att få alla att sluta förtrycka varandra och ändå exploderade det i konflikter där alla slogs mot alla. Vi kan nog se liknande saker hända i exempelvis Irak och Syrien idag. Jag skulle förutsäga att relativt monokulturella Jordanien har större chans att leva i fred än Irak och Syrien, men det är klart att Merapi måste påpeka att Jordanien med 95% majoritetsgrupp också är mångkulturellt.




Självklart, dock verkar social media påverka unga kvinnors psykologiska hälsa värre än män tycks det som. Inte är det för att de ser på vita framgångsrika män varje dag, de jämför sig med andra kvinnor och deras projicerade (artificiella) lycka.

Unga män tror jag främst avundar män som får ligga med massa kvinnor, speciellt de som inte får ligga.


Du måste vinna genetiska lotteriet samt antagligen vara från en hyfsad känd familj som känner insiders i branschen för att få bli internetkändis, så dina samma möjligheter är ju helt omöjlig. Bianca med känd morsa och snygg utseende eller Kim Kardashian med känd farsa och tja...stor jävla rumpa...

Det är bara en ytlig jippo. Det vore bättre ifall ni kvinnor kanske lyfte fram kvinnliga atleter eller liknande än att spela på det där med känd för att vara...känd. Bland atleter finns det mer av det där "samma möjligheter ifall man presterar lika bra" än bland internetstjärnor.

Men när du börjar babbla om grupper som inte får samma möjligheter så blir det bara löjligt (och det är oklart vilka grupper du ens talar om, är exempelvis kvinnor, bögar eller svarta underrepresenterade inom musik eller bland internetstjärnor?) Vi diskuterade inte intersektionalitet utan olycka skapad av informationsåldern.

Inget du säger stämmer överens med verkligheten om hur stor konst ofta skapas dock. Mozart skapar Lacrimosa när han har skulder upp till öronen, helt fattig, döende i sängen och Beethoven skapar stor musik under öronbedövande inre smärta, manodepressiv, döv och helt ensam. Dostoevsky erkände själv att han bara blev en stor författare efter att ha skickats till sibirisk arbetsläger i fyra år och efter att vara sekunder från att ha avrättats.

Vem exakt är det som säger att människor är mest kreativa utan att pressas till bristningsgränsen?

Vad bevisar exakt att trygghet är vägen till kreativitet? Det är bara önsketänkande från din del.

Kreativitetens rötter befinner sig i folks djupt dionysiska undermedvetna och vi talar då om irrationella krafter som du antagligen inte är i kontakt med. Därmed att droger, som tar individer till mer psykotiska medvetandetillstånd, används av konstnärer av olika slag.

USA var ett skräckexempel under Merapis favorit Biden och Kamelen. Men nu under Trump så kommer det förhoppningsvis att ljusna. Det var hjärtskärande klipp på vita amerikanska arbetarklassfamiljer som blivit fattiga under Biden trots att de jobbade mycket.

Norge har förvörigt massa fattigpensionärer precis som t.ex Sverige, och köpkraften är ungefär densamma i både Norge och här.

Jag vill se Merapis förklaring på det faktum att arbetarklassen valde Trump och inte Demokraterna som tidigare.

USA har aldrig varit ett skräckexempel i en diskussion som handlar om fattigdom, varesig med demokrater eller republikaner.

USA är ett skräckexempel när det gäller problem som uppkommer med mångkultur och överkonsumtion. Antalet tjockisar är problemet med USA, inte antalet som är nära att svälta ihjäl.

Vår relativa fattigdom i rika världen är ett problem inom en vis kontext givetvis, men ifall vi börjar diskutera "se hur många fattiga det finns i USA pga privata bolag som utvinner olja istället för statliga" så är du ute på hal is. I USA har ju fattigpensionärer åtminstone råd att ta bilen till matbutiken vilket inte alltid är fallet i Sverige.

Ja, mångkultur, kriminalitet och droger är USAs stora problem. Men fattigdomen blev värre under toaletten (Biden). Vita arbetarklass-familjer som för första gången blivit fattiga trots att de jobbar mycket.

Jag pratar om som du ser om fattigpensionärerna i Norge, inte USA.

Problemet med woke är att de blandar ihop politik och moral.
POLITIK är frågan hur staten bör agera.
MORAL är frågan hur individen bör agera.

Politik skall därför överhuvudtaget inte beröra frågan hur individen bör känna inför "svaga", eller vad svaghet är. Den ska endast maximera statens definierade syfte, vilket är att maximera potentialen för en så högt sammanlagt välbefinnande som möjligt inom landet.

Så nej, empati är inte "tabu", det är bara det att det inte hör till politiken. Var gärna empatisk men håll isär saker och ting.

Den andra saken är dygdsignalering. Den som vill göra världen bättre måste fokusera på resultat snarare än på avsikt. Men sättet som politiken idag är inrättad på, gör att politiker belönas genom att göra såna saker som visar upp för världen hur välvilliga AVSIKTER de har, snarare än att jobba för sånt som uppnår faktiska förbättringar. "Vägen till helvetet är kantad av goda avsikter"...

Annorlunda uttryckt: en politiker får betydligt fler "poäng" av media om han strör allmosor över gråtande halvdöda barn, än om han vidtar åtgärder som förhindrar att barnen gråter och är halvdöda från första början.