Fredrikmans Texter

Personliga tankar och noter om min berättelse Drak liv forts

Så, då har jag pratat om karaktärerna och vilka dem är och deras egenskaper och det är dags för lite fakta kring några ställen som förekommer i berättelsen.

Grottan som Hasse ramlar ner i och kallas för Hugo-grottan finns i verkligheten och den ligger nära en skog i Åby även om jag har överdrivit avståndet mellan grottan och villaområdet. Grottan är lika stor som jag har beskrivit den och har använts till att gömma smuggelsprit men årtalet och personernas namn är ändrade så ingen anhörig till de skyldiga ska känna igen namnen eller årtalet och bli arg. Sådant där kan vara känsligt även om brottet är preskibierat.

Det finns även en äldre gruva i Åby men jag har överdrivit dess storlek så att drakarna får plats. En del av de andra grottorna/gruvorna som förekommer i berättelsen finns också i verkligheten men storleken och deras placering är ändrade. Några av grottorna/gruvorna är helt påhittade och existerar bara i fantasin.

Det stora villaområdet i Åby där drakarna skapar kaos finns i verkligheten men är större än min beskrivning och saker är förändrade så att ingen i villorna ska känna sig ledsen över att drakarna antänder deras villor i min berättelse.

Hyreshuset som Olle och Liselott bor i existerar i verkligheten men har annan färg och ligger på ett annat ställe på Avenyn än det gör i min berättelse. Även parken existerar men är mindre än vad den är i min berättelse.

Hyreshuset som Hasse och Madelene flyttar in i finns också i verkligheten men ligger inte så nära Liseberg som det gör i min berättelse och jag har ändrat hur det är beskrivet än hur det ser ut i verkligheten. Det finns ett litet café i närheten också men det ligger inte lika nära hyreshuset som i min berättelse.

Grottan på Liseberg där Hasse och Madelene gömmar sig finns inte i verkligheten och inte heller badlandet med en stor simbassäng och liknande saker. Det byggs ett badhus med äventyrsbad där den delen av handlingen utspelas. I övrigt så har jag beskrivit Liseberg så som det ser ut. Avståndet mellan vissa attraktioner är lätt överdrivna men i övrigt så stämmer beskrivningen av parken med verkligheten.

Några av försvarsbaserna existerar i verkligheten men är mindre än i berättelsen. Soptippen där drakarna bränns finns också i verkligheten och är aktiv. Jag har överdrivit soptippens storlek så att de kan bränna de döda drakarna i berättelsen.

Någon kommenterade att det var konstigt att ingen på Liseberg reagerar på de eldsprutande och bajsande drakarna och fortsätter släppa in besökare i parken. Det är en bra fråga varför besökarna släpps in även om det är drakar som skapar kaos. Orsaken beror nog mest på brist i kommunikationen mellan de som släpper in besökarna och de som är ansvariga för säkerheten i parken. De som sitter i kassorna får inga order om att sluta släppa in besökare förrän Robert anländer till city och ifrågasätter den som sitter i kassan.

Ett problem är att drakarna attackerar i "vågor". Det kommer många drakar till Liseberg och knappt någon besökare går in när de är där men efter att drakarna har givit sig av så börjar parken fyllas med besökare igen. Men drakarna återvänder flera gånger och varje gång tror människorna att de inte ska komma tillbaka.

Att drakarna bajsar på människorna upplevs kanske inte lika allvarligt som när de sprutar eld på dem och sväljer flera besökare levande.

Det borde införas undantagstillstånd i staden när polisen, brandkåren och försvaret märker vad som händer. Men ingen tar något ansvar och gör det. När drakarna attackerar även nästa dag så ljudet "hesa Fredrik" och allmänheten varnas för drakarna. Men då är det redan försent för flera människor som redan har dött på grund av drakarnas kaos.

Beskrivningarna av övriga ställen som förekommer i berättelsen stämmer rätt bra in på verkligheten men diverse mindre detaljer kan vara förändrade.

En del personer som förkommer i min berättelse finns i verkligheten. Dessa är; Markoolio, Gruppen Kite, Bert Karlsson, Lotta Engberg och Håkan Hellström.

Några av låtarna som Håkan Hellström sjunger i berättelsen finns i verkligheten medan andra är påhittade av mig.

Personliga tankar och noter om min berättelse Drak liv forts

Tja, det där var lite fakta om ställena som förekommer i berättelsen och nu till något annat.
Som författare så är det en intressant fråga om man själv har utvecklats när man har skrivit en berättelse. Jag tror att jag har gjort det på något sätt MEN:

1 Jag "hakar" lätt upp mig på detaljer som egentligen inte är så viktiga och en del av detaljerna får större plats än de verkligen behöver. Läsarna kan nog tänka sig hur drakarnas bajs ser ut och luktar men ändå så har jag lagt ner möda på att beskriva bajsets egenskaper. Lite fånigt faktiskt när jag tänker efter.

2 Även om jag gjorde en "tidslinje" om vad som ska hända i varje kapitel och hur många de ska vara, så har jag flera gånger flyttat fram varje kapitel och gjort flera eftersom jag har kommit på fler saker som ska hända. Jag har därmed inte följt mina första planer helt och hållet. Vissa av kapitlen är kanske onödiga men jag har tyckt om att skriva dem. Det är svårt att säga om kapitlen blivit bättre när de har varit så många.

Halvvägs in i berättelsen så började jag att skriva mer om relationerna och tankarna hos de inblandade än drakarnas kaos. Jag hade ju redan beskrivit när de antände flera villor och hus samt bajsat så jag kände att de beskrivningarna kanske inte var så viktiga.

Jag beskrev dock ingående när drakdrottningen i Hugo-grottan började att föda men då beskriver jag även Hasses reaktioner på vad som händer. Hasse reagerar stark när han ser drakdrottningen föda, trots att han i bilen till Åby fått reda på att det kan hända. Hasse tycker inte längre om drakdrottningen när han ser henne föda och det gör det enklare för honom att sätta ut bomberna i grottan.

Jag beskriver även när Olle och flera andra drakar föder men det är mest för att jag tycker att konceptet med födande drakar är så häftigt på något sätt. Jag tyckte att det var kul att beskriva hur några av drakarna låter när de föder. De är verkligen ljudliga av sig.

Själva avslutningen med draken som flyger till Borås är ett klassikt hollywood slut. Allt är frid och fröjd men något har överlevt.

Slutligen då så har jag några personer att tacka så jag tror jag börjar med en gång.

Jag vill tacka min lillasyster Sassa för hennes kommentarer och tankar kring berättelsen. Sassa har förövrigt fått läsa varje kapitel innan jag har lagt upp dem här och på Flashback. Ibland så har Sassa påpekat saker i min berättelse som hon har tyckt kännt lite sådär och jag har då ändrat vissa detaljer. En person blir bland annat våldtagen av en drake men hela den texten är borttagen eftersom beskrivningen var så grov och opassande. Jag har även tonat ner drakarnas bajsande på flera ställen i berättelsen.

Jag måste även tacka min mamma Astrid och min pappa Jan för deras kommenterar kring berättelsen. De har fått läsa hela berättelsen i omgångar och de har tyckt om det mesta av den. Det är några detaljer som de tyckt mindre bra om men de har gillat berättelsen i helhet.

Jag måste självklart tacka Kenneth för en de nästan två veckorna som jag spenderade hemma hos honom i Göteborg och som gav mig idén till berättelsen. Den stora grottan som han visade satte verkligen fart på min fantasi. Tack även till personerna som berättade om grottans historia och att den användes till att gömma smuggelsprit en gång i tiden.

Jag måste tacka mina bästa vänner Jörgen och Annette för deras kommentarer kring berättelsen. De har också fått läsa den och de tyckte om den. Annette roades mycket av de födande drakarna.

Tack till Karlskronas brandkår och speciellt Göran och Tobias när de svarade på frågor om hur eldar uppför sig i olika situationer. De visade även hur farligt vanlig bomull kan bli när det fattar eld. Skrämmande att se med tanke på hur mycket bomull som de flesta har i sina garderober.

Tack till Henrik för våra diskussioner om de bajsande drakarna. Det har blivit många skratt oss emellan.

Tack till Olle för våra trevliga fikastunder och för att han tyckte det var kul att en karaktär i berättelsen har samma förnamn som han.

Tack till Lena på Borås djurpark som visade mig när en av girafferna födde på nära håll. Det var verkligen häftigt att se så nära och det gav mig flera ideér när jag skrev om de födande drakarna.

Givetvis så vill jag tacka alla här på Flashback Forum som har läst min berättelse, även om inte så många har kommenterat den.

Ja, nu lämnar jag drakarnas värld och fokuserar på andra berättelser. Hoppas att ni har gillat min långa berättelse. Den nya berättelsen kommer att handla om muterade sniglar och getingar som släpps fria i Norrköping.

Naturens Hämnd

Kapitel 1

Norrköping någon mil utanför Strömfors

Natura forskningsanläggning

Roberto sitter framför två enorma metall tankar och han tar upp en cigarett och tänder den. Roberto är mörkhyad och håret är helt svart och är väldigt krulligt också. Roberto är 45 år och är född i Chile men har bott i Norrköping i snart fem år och han hatar sitt jobb. Han vet att han är så kallad billig arbetskraft och han hade gärna velat jobba på McDonald eller något annat enklare jobb.

Det här jobbet verkade trevligt och bra när han sökte det efter att ha blivit tipsad om det av sin närmaste granne. Chefen tyckte direkt om Roberto och det dröjde inte länge förrän han blev förflyttad från det enkla jobbet på kontoret och hamnade på labaratoriet. Labaratoriet var lite svårare att jobba i och Roberto fick skriva på ett papper om att aldrig yttra sig om vad som händer på labaratoriet. Ytåt sett så är Natura forskningsanläggning helt normalt men om en besökare hade fått titta närmare på vad som händer här så hade det skrivits spaltmeter i tidningen om de märkliga sakerna som händer här.

Några forskare håller på med att få getingar mindre benägna att sticka människor med sin gadd men än så länge så har de inte lyckats. Effekten har blivit helt tvärtom och forskarna som håller på med getingarna måste ha tjocka skydd på sig så att de inte blir stuckna av getingarna. Getingarna är verkligen agressiva. Roberto jobbar inte med getingarna men han får hela tiden höra på lunch rasten hur det går för de som jobbar med dem och det är inga positiva saker som han får höra.

Några andra forskare jobbar med sniglar. Det är helt vanliga gråsvarta kölsniglar som de jobbar med och tanken är att sniglarna ska bli mycket snabbare än de brukar vara och även kunna äta hårdare material. Forskarna har lyckats med sina framsteg men det har skapat oväntade problem. Av någon anledning så har sniglarna börjat att föröka sig när de har ätit en viss mängd mat. Det sker genom att de delar sig i två delar. Av två sniglar blir det nu fyra. Forskarna har givetvis dödat de överflödiga sniglarna men forskningen har även gjort dem väldigt svåra att döda. Forskarna har visat sniglarnas långa och förändrade radulor och det gick kalla kårar över Robertos rygg när han fick se dem. Rent hypotetiskt så skulle de här sniglarnas radula lätt kunna såga sig genom huden på en människa och Roberto blir skrämd av vetskapen om att det är så. Men som tur är så jobbar Roberto inte med sniglarna och han är väldigt tacksam över det.

Robertos jobb är i stället att hålla koll på temperaturen i de två metall tankarna och stänga av elementen när temperaturen närmar sig 40-41 grader celsius. Det får inte bli varmare än 50 grader celsius i de två metall tankarna. De två metall tankarna innehåller ett grönt och segt slem och ingen vet egentligen vad det består av. Slemmet får inte blir varmare än 50 grader celsius eftersom det då börjar att koka och kommer att välla ut från tankarna och det får absolut inte hända. Men redan vid 46 grader så börjar slemmet att höja sig kraftigt och det bildas massor av bubblor i det så därför har maxtemperaturen som slemmet får vara sänkts till 41 grader. Om det inte vore så att det är så mycket slem i metalltankarna så hade det inte varit så viktigt men eftersom chefen verkligen har fyllt tankarna med det gröna slemmet så måste temperaturen kollas noga. Roberto tycker att det är konstigt att ingen har satt in en automatisk termostat i tankarna.

Det ryktas om att receptet för det gröna slemmet kommer från yttre rymden medan andra påstår att det var en tysk forskare som upptäckte det på 1950 talet men inget vet vilket av påståenderna som är sant.

Vad slemmet än är tillverkat av så har det en kraftig muterande effekt på allt levande och det gör det farligt. Roberto var själv med när några av forskarna lade lite av det gröna slemmet på en väldigt liten mygga. Effekten var omedelbar och myggan blev lika stor som en mindre hund. Det var otroligt svårt att döda den enorma myggan. Det verkade som om slemmet gjode att myggans kropp förstärktes inuti och gjorde den nästan osårbar.

Roberto går fram till den första tanken och den har liksom den andra ett stort fönster av glas på ovansidan så att Roberto kan titta ner på det gröna slemmet. Slemmet har höjt sig flera centimeter på en timma och det är oroväckande. Temperaturen visar på 38 grader så Roberto behöver inte stänga av elementet än. Roberto går till den andra tanken och även slemmet i den har höjt sig flera centimeter sedan han senast kollade temperaturen. Temperaturen visar på 38 grader i den andra tanken också. Roberto känner på metalltankarnas utsidor och de känns lite varmare än vad Robertos hud gör så termometern visar nog rätt.

Roberto tar fram sin ipad och signerar att allt är okej. Han ska göra det varje timme de dagarna han håller koll på det gröna slemmet. Föregående dag så jobbade han med att experimentera med ett blått slem som inte behöver kollas med jämna mellanrum och som inte har några muterande effekter. Det blåa slemmet ser ungefär likandat ut som det gröna men det är helt ofarligt även om det är väldigt klibbigt. Roberto har inte vågat känna hur det gröna slemmet känns och han tror ingen annan har gjort det heller.

Roberto går till ett mycket litet fikarum som finns i mitten av rummet och fyller en stor kopp med kaffe från kaffebryggaren. Roberto sörplar i sig en del av kaffet innan han går ut i det stora labaratoriet. Just detta labaratoriet består mest av de stora metall tankarna. De fyller ut större delen av rummet. Roberto är osäker på hur många liter grönt slem metalltankarna innehåller men han vet att det är stora mängder. Om någon skulle öppna kranarna på metalltankarna så hade det gröna slemmet översvämmat hela labaratoriet och säkert runnit ända bort till omklädningsrummet. Omklädningsrummet är allra längst bort på höger sida av byggnaden och det här labaratoriet är allra längst bort på vänster sida. Det närmaste labaratoriet innehåller sniglarna och efter det getingarna och längst bort det med det blåa slemmet.

Roberto råkar titta ner på det ljusgula golvet och får till sin förvåning syn på halvstora rännilar av vatten. Var kommer de i från? Roberto försöker att se var vattnet kommer i från och det verkar vara på höger sida av metalltankarna. Roberto böjer sig ner och kikar under den främsta tanken men ser inget ovanligt men han reser sig igen och går runt hela tanken och tittar under tanken på andra sidan. Det finns en massa stålrör på den sidan och Roberto kan se att det droppar vatten från ett av rören. Det har det aldrig gjort förut.

Roberto tittar under den andra tanken och ser att det droppar vatten där också. Det är ett av stålrören som går in i metalltankarna som droppar vatten. De används ofta för att kyla själva metalltanken men fyller även elemetet med vatten. Det går att tömma röret på vatten så att elementet blir kallt väldigt fort om det skulle behövas. När Roberto tittar närmare på rören så förstår han varför dem läcker. Rören är inte av i rostfritt stål och har rostat sönder på två ställen och det är därför som de läcker vatten. Roberto rycker på axlarna. Det är inte så viktigt att rören läcker. Möjligtvis kan det göra att elementet värms upp saktare. Termometern visar fortfarande 38 grader i bägge metalltankarna. Roberto funderar på om han borde ringa sin chef och berätta om de läckade rören men han tänker att han kan nämna det i rapporten i kväll när han slutar sitt jobb.

Naturens Hämnd Kapitel 1 forts

Robertos mobil telefon ringer och han ser att det är hans bror som ringer. Normalt sett så brukar Roberto aldrig svara på privata samtal under arbetstid men han känner att slemmet är under kontroll så han går in i fikarummet och svarar och börjar att prata med sin bror. Brodern har fått fribiljetter till en fotbollsturnering som kommer att vara om några dagar och han undrar om Roberto vill följa med. Roberto är väldigt intresserad av fotboll så självklart vill han följa med. Fotbollsturneringen kommer att vara på Ektorps idrottsplats. Idrottsplatsen har växt genom årens lopp och är ännu större än en arena.

Det går att motionera runt hela idrottsplatsen. Den längsta rundan är över en mil men det är väldigt få som springer den vägen. De flesta väljer den som är några kilometer lång. Den är också trevligast eftersom det går att se större delen av Bråviken från flera ställen. Många människor sitter och fikar där man kan se mest av Bråviken. Det finns flera bord och sittplatser utplacerade där.

Under tiden medan Roberto pratar med sin bror så höjer sig det gröna slemmet sig ännu högre i de två metalltankarna och det lyfter på glaslocken. En liten bubbla blir synlig i det gröna slemmet i båda metalltankarna men de blir snart större och bredare. Bubblorna breddas flera centimeter men spricker till slut och försvinner. Men det hörs ett lågt ljud då de spricker.

`Bloup Bloup`

Roberto skrattar till åt något som brodern säger när ljudet hörs så han hör det aldrig. Robertos bror är väldigt skämtsam och har samma typ av humor som Roberto har och de kan skoja med varandra i flera timmar. Roberto har kännt sig orolig i stort sett hela dagen men nu när han skrattar så dämpas orokänslan och han känner sig betydligt gladare än när han kom hit i morse. Roberto har några timmar kvar att jobba innan en ny kollega avlöser honom.

Det bildas två större bubblor i det gröna slemmet i den vänstra metalltanken och samtidigt så bildas det en mindre bubbla i slemmet som är i den högra metalltanken. De två bubblorna i den vänstra metalltanken breddas väldigt snabbt och får en enorm omkrets innan de spricker med ett högre ljud än innan.

`BloupBloup´

Samtidigt som de två bubblorna spricker så gungar det gröna slemmet till och höjer sig ännu högre och glaslocket trycks upp flera millimeter men det håller fortfarande slemmet kvar i metalltanken. Den mindre bubblan i den högra metalltanken breddas snabbt och spricker också till slut men med ett lägre ljud. Även slemmet i den högra metalltanken höjer sig och glaslocket trycks upp några millimeter.

Roberto avslutar samtalet och känner sig väldigt nöjd. Roberto känner att han måste gå på toaletten och det finns ett litet badrum med toalett i hörnet av fikarummet så han går dit. Det finns även toaletter i omklädningsrummet men i så fall så måste Roberto gå ända dit och det vill han inte. Roberto stänger dörren om badrummet och drar ner byxorna och sätter sig på toaletten.

Under tiden så har det gröna slemmet i den vänstra metalltanken tryckt upp glaslocket så pass mycket att det börjar att välla ut från tanken och droppa ner på golvet. I början så droppar slemmet med några sekunders intervaller men intervallerna då det inte droppar blir snabbt kortare och kortare. Termometern visar nu 39 grader men i själva verkligheten så är slemmet 46 grader varmt och det fortsätter att hettas upp av elementen i botten av metalltanken. Orsaken till att termometern inte visar rätt temperatur beror på att det alltid finns lite vanligt vatten under slemmet men på grund av rostskadan på röret så har allt vatten runnit ut från tanken och slemmet har helt annan densitet när det inte är vatten under det och lurar därmed termometern.

Samma sak har hänt i den högra metalltanken men där är temperaturen enbart 45 grader just nu. Men det gröna slemmet i den högra metalltanken fortsätter att värmas upp och är snart också 46 grader och det trycker upp glaslocket och börjar att välla ut från metalltanken och droppa ner på golvet. Golvet i labaratoriet lutar något och det gröna slemmet från de båda metalltankarna börjar att sakta rinna mot labaratoriet som innehåller sniglarna. Sniglarna är just nu på govet i det labaratoriet.

Under tiden på toaletten så börjar Roberto bläddra i en tidning. Det dröjer ett tag han återigen måste kolla temperaturen på slemmet och han tycker att han har förtjänat en längre rast så han fortsätter att bläddra i tidningen och hittar en intressant artikel som han börjar att läsa.

Det gröna slemmet i vänstra metalltanken har hettats upp ytterligare och nu droppar det inte längre utan rinner oavbrutet ner på golvet och slemmet rinner från samtliga sidor av den stora metalltanken. Det gröna slemmet som är i den högra metalltanken har också börjat att rinna oavbrutet även om det är lite kallare än det som är i den vänstra metalltanken. Slemmet har ett lågt klistrigt läte då det rinner ut men det hörs inte bort till fikarummet eller toaletten. Det gröna slemmet som rinner ut från de båda metalltankarna når nu tröskeln till labaratoriet som är närmast och det börjar att tränga in i labaratoriet och det rör sig ytterst långsamt mot sniglarna som är på golvet. Det är enbart en tröskel av gummi under dörrarna så slemmet rinner lätt in under dörren. De som jobbar i det labaratoriet är där men de har sitt fokus på några andra saker i andra ändan av lokalen så de ser inte när det gröna slemmet tränger in under dörren.

Det bildas hela tiden massor av stora bubblor i det gröna slemmet som är i vänstra metalltanken och varje gång som de spricker så gungar hela massan av slem kraftigt och skvalpar ut från varje sida av metalltanken och landar på golvet. Takten på slemmet som rinner in i det andra labaratoriet har nu ökats och det gröna slemmet rinner in under den första snigeln. Snigelns eget slem och det gröna som är under den blandas med varandra och det gröna slemmet börjar att sippra in i snigelns kropp och förändra dess storlek och egenskaper. Snigeln börjar att växa men det sker relativt långsamt. Samtidigt som snigeln börjar att växa så drar den till sig större delen av kroppen och blir nästan som en stor boll. Det knastrar lågt och det hörs sträckande ljud när snigeln blir större och större. Snart så är snigeln 40 centimeter hög men den fortsätter att växa utan avbrott.

Naturens Hämnd Kapitel 1 forts

Det gröna slemmet i vänstra metalltanken är nu 50 grader varmt och börjar att koka. Det gröna slemmet väller ut överallt från den vänstra metalltanken och dess densitet har förändrats och är mer lättflytande än det brukar vara. Därför så strömmar det ner på golvet i en ändlös tjock och strid ström och det plaskande ljudet när slemmet träffar golvet har ökats och hörs ända in till fikarummet. Det gröna slemmet bubblar kraftigt och småhoppar upp och ner i vänstra metalltanken och ibland så skvätter det upp på fönstret på fikarummet. När det gröna slemmet nu kokar så både låter det och ser ut som om man värmer havregrynsgröt på hög värme. Det är nästan samma bubblande och småhoppande som gröten i kastrullen.

Det gröna slemmets kraftiga bubblande och småhoppande hörs väldigt väl i den vänstra metalltanken eftersom ljudet fortplantas väldigt bra genom metallen. Ljudet hörs ända in till toaletten där Roberto sitter och han rynkar på ögonbrynen men han är så inne i sin läsning att han inte förstår vad det är som låter. Det gröna slemmet i den högra metalltanken börjar också att koka och det strömmar nerför tanken och ner på golvet i en tjock och strid ström. Det kokande slemmet i den högra metalltanken bubblar också kraftigt och småhoppar upp och ner hela tiden och vibrationen fortplantas genom hela metalltanken och hörs ända in till toaletten där Roberto sitter.

Den stora anstormningen av slem gör att både dörren till labaratoriet där slemmet är och dörren till labaratoriet där sniglarna är öppnas helt och slemmet kan obehindrat flöda in överallt. Det gröna slemmet rinner snabbt in under de återstående sex sniglarna och de börjar direkt att växa. Snigeln som slemmet rann under först är nu 80 centimeter hög men den fortsätter oavbrutet att växa även om det går långsamt. Det knastrar och hörs sträckande ljud medan alla sniglarna fortsätter att växa.

Det gröna slemmet i båda metalltankarna fortsätter att oavbrutet strömma ner på golvet i en tjock och strid ström och rinna mot labaratoriet med sniglarna men slemmet från den högra metalltanken har även börjat att sprida sig över hela golvet i labaratoriet där tanken är. En liten rännil av slem har börjat att rinna in i fikarummet och en liten fluga som är på golvet dränks av slemmet och det dröjer inte länge förrän flugan är betydligt större än en fluga normalt kan vara. Den stora flugan börjar att flyga genom rummet och ljudet av dess stora vingar hörs ända in till toaletten där Roberto sitter.

Roberto har läst färdigt artikeln som han blev så intresserad av och han börjar att torka sig i röven men märker att toapappret är slut och han tittar sig omkring efter mer. Det finns mer toapapper på en hylla som hänger högt över toaletten så Roberto måste stå på själva toastolen för att nå den. Plötsligt så blir det helt svart i badrummet men även i hela byggnaden. Strömmen har gått och det beror på att en arbetare i närheten av Strömfors oavsikligt har kapat en elledning. Roberto väljer att kliva upp på toastolen och hämta en ny rulle med toapapper och han känner sig fram på hyllan tills han hittar den. Roberto går ner från toastolen och torkar bort avföringen från sin bak och spolar toaletten.

Roberto öppnar dörren till badrummet och börjar att gå ut i fikarummet men den muterade och mycket stora flugan flyger rätt mot Robertos ansikte och han vacklar bakåt av överraskning. Vad tusan är det där? Flugan flyger åt ett annat håll och landar på ett bord i närheten. Det hörs en duns när flugan landar på bordet och Roberto går återigen ut från badrummet. Flugan har hittat en bit mat och Roberto hämtar tidningen han läste och tänker döda flugan med den. När Roberto kommer närmare så ser han är flugan kräks på matbiten som den har hittat. Alla flugor gör så men Roberto har aldrig sett det hända förut men det beror på att han aldrig har sett en sådan här stor fluga innan. Flugans kräk smälter maten och den börjar att suga i sig den och Roberto tittar fascinerat och äcklat på när flugan dricker sin mat. Roberto får syn på det gröna slemmet som fortfarande väller in i fikarummet och han förstår direkt hur det kan komma sig att flugan är så stor.

Roberto tittar ut genom fönstret i fikarummet och ser hur det gröna slemmet oavbrutet strömmar ut från de två metalltankarna och slemmet har en väldigt hög hastighet och har redan fyllt hela labaratoriets golv och även en stor del av fikarummet. Eftersom strömmen har gått så kommer slemmet att sluta värmas upp och förhoppningsvis med tiden sluta välla ut från de två metalltankarna.

Roberto funderar på om han skulle försöka att lägga på de två glaslocken över metalltankarna så att slemmet stannar i dem men i så fall så måste han förmodligen röra det gröna slemmet med fingrarna och chefen har sagt att arbetarna måste iaktta stor försiktighet när de arbetar med slemmet eftersom det har starka muterande effekter. Roberto känner att det känns inte tryggt att röra det med händerna. Möjligtvis så kan han använda en griptång när han placerar glaslocken över metalltankarna.

Naturens Hämnd Kapitel 1 forts

Under tiden så har den första snigeln växt färdigt och den är nu 189 cm hög, med andra ord högre än en normal människa och den är mycket hungrig. De andra sex sniglarna håller fortfarande på att växa. Än så länge har ingen i labaratoriet märkt vad som händer men det ska de snart bli varse om. Det gröna slemmet fortsätter att rinna in genom den vidöppna dörren och en smal rännil av slem har börjat att närma sig labaratoriet med getingarna. Det är gummi under dörrarna dit in så slemmet kan lätt rinna in dit när det har kommit så pass långt.

Den första snigeln börjar att röra sig och dess antenner söker efter mat hela tiden och den vänder sig snart mot där forskarna står. Snigeln har aldrig ätit en människa förut men lukten som den känner via antennerna säger den att de är mat. Snigeln rör sig snabbt framåt och den närmar sig den närmaste forskaren. Just den här forskaren står tyst och bara lyssnar på vad de andra säger. Den tysta forskaren är ny men han är även blyg och det är därför som han inte säger någonting.

Snigeln är nu framme vid forskaren och den sänker sitt huvud mot honom och dess radula fälls ut och börjar att dra in forskaren i snigelns mun. Snigeln börjar att svälja mannens huvud vilket gör att han inte kan göra något ljud medan han sväljs levande av den enorma snigeln. Forskaren kan inte slå sig loss från snigeln eftersom dess radula är så otroligt stark och lång. Insidan av snigelns mun är mycket slemmig och det droppar hela tiden stora mängder av slem över mannens huvud medan det sväljs djupare och djupare ner i snigeln Samtidigt som snigeln sväljer forskaren så börjar snigeln att utsöndra ett ämne genom flera doftkörtlar och ämnet lugnar offret så att det inte gör motstånd. Radulan för mannens kropp ännu längre ner och den är snart nere snigelns mage.

Snart så är mannen helt borta och han ligger i snigelns slemmiga mage och det är varmt och skönt där nere förutom att slemmet som finns överallt är extremt kladdigt och täcker hela forskarens kropp. Varje gång som han rör på sig så bubblar det upp överallt omkring honom. Snigelns matsmältning har inte kommit i gång än men det är bara en tidsfråga innan det händer.

En av forskarna hör ett ljud och vänder sig om och får syn på den enorma snigeln som står bakom honom och forskaren börjar att skrika högt och de andra vänder sig också om för att se vad som händer. De vill gärna flytta på sig men den enorma snigeln är i vägen för dem och de kan se att flera andra lika stora sniglar rör sig i labaratoriet och spärrar vägen från sidorna. Sniglarna rör sig väldigt snabbt och det verkar som om de rör sig på ett medvetet sätt. Sniglarna är mycket hungriga och de är på jakt efter mat. Två enorma sniglar närmar sig forskarna från varsin sida och de rör sig extremt snabbt. De två forskarna har inte en chans att komma undan.

Forskaren som står allra längst bak tittar sig omkring och får syn på en extremt liten bänk som är alldeles bakom och forskaren hoppar upp på den. Det finns tyvärr enbart plats för en person på bänken. Just den här forskaren är en kvinna och hon är dessuom chef på den här avdelningen. Nu när hon är på bänken så är hon ovanför sniglarna vilket innebär att de har svårare att få tag i henne vilket är bra. Den enorma snigeln som är framför henne har nu ätit svalt den första forskaren och den långa radulan fälls ut igen och snigeln börjar att svälja den andra forskaren som står strax nedanför chefen. Hon blir både ledsen och arg när snigeln sväljer hennes arbetskolleger men hon har själv hjälpt till med att göra snigeln både snabbare och dess radula både längre och vassare. Snigelns matsmältning startar och magen fylls med en stark magsyra som är grönaktig och den första forskaren börjar att sakta lösas upp av den starka magsyran.

Två av sniglarna som är längre bort i lokalen rör sig åt två olika håll. Den bortesta snigeln glider mot labaratoriet där Roberto är medan den närmaste snigeln glider mot labaratoriet med getingarna. Den närmaste snigeln pressar upp dörren till labaratoriet där getingarna är och den glider in i lokalen. Getingarna är inlåsta i stora glasbehållare så de flyger inte omkring fritt i labaratoriet. Det är ingen i labaratoriet när snigeln glider in. De anställda äter just nu mat i en matsal som är borta vid omklädningsrummet.

Den enorma snigeln som är i labaratoriet med getingarna råkar oavsikligt stöta till bordet där glasbehållarna är och de ramlar ner på golvet och går sönder. Alla 20 getingarna släpps fria och de börjar att flyga runt i labaratoriet och letar efter mat. De dras till lukten av det gröna slemmet som har runnit in en bra bit i lokalen och de landar i slemmet och fäller ner sina snablar och suger i sig det gröna slemmet. Det dröjer inte länge förrän getingarna börjar att muteras och de börjar att växa väldigt snabbt. Snart så är de lika stora som en Cocker Spaniel hund.

Den enorma snigeln som är på väg till labaratoriet där det gröna slemmet är råkar oavsikligt stöta till ett bord och de 8 andra sniglarna som är på bordet ramlar rätt ner i det gröna slemmet och det tar inte lång stund förrän de börjar att växa. Det knastrar och hörs sträckande ljud medan de växer sig större och större.

Naturens Hämnd Kapitel 1 forts

Roberto står fortfarande kvar i fikarummet och ser när det gröna slemmet breder ut sig alltmer på golvet och han känner att han måste göra något och inte bara stå och titta. Roberto tittar ut genom fönstret och det ser ut som om slemmet i den högra tanken har minskat sitt vällande och att det är möjligt att sätta på glaslocket igen. Roberto börjar att gå framåt och hans fötter kommer i kontakt med det gröna slemmet. Slemmet är fortfarande omkring 50 grader varmt och känns obehagligt varmt mot hans fötter. Det låter nästan som om Roberto går i lös lera när han går i det varma slemmet. Roberto försöker att låta bli att tänka på att slemmet har så starka muterande effekter. Det borde inte kunna påverka hans fötter på ett negativt sätt.

Roberto kommer ut i den stora lokalen där de två stora metalltankarna är och han går direkt bort till den högra tanken och börjar att fixera det öppna glaslocket så att det är över själva öppningen. Slemmet som har vällt ut från tanken har pressat undan glaslocket så att det ligger tvärs över själva tanken. Snigeln som kommer från det närmaste labaratoriet är nu inne i labaratoriet där Roberto är och den närmar sig honom men Roberto hör inte det mjuka och kladdiga ljudet när snigeln glider genom slemmet eftersom glaslocket han håller på med skrapar så högt mot metallen.

Roberto lyckas att placera glaslocket rätt och det hörs ett lätt klick och han börjar genast att trycka ner glaslocket mot metalltanken. Det gröna slemmet gör visst motstånd men Roberto är envis och lyckas stänga glaslocket helt vilket hindrar slemmet från att välla ut. Det gröna slemmet pressar hårt mot glaslocket men det sitter kvar ordentligt. Plötsligt så blinkar lamporna i labaratoriet till och börjar att lysa med ett fast sken. Strömmen har kommit tillbaka.

Roberto böjer sig ner mot kontrollpanelen på framsidan av metalltanken och han tänker stänga av elementet men han ser en stor skugga höja sig över honom så han reser sig igen. Kanske det är chefen som har kommit hit. Roberto förbereder sig för att förklara hur det här har kunnat hända.

Men det är inte chefen som tornar upp sig framför Roberto utan det är en av de muterade sniglarna och Roberto förstår först inte vad det är som han har framför sig. Dimensionerna stämmer inte med hur stor en vanlig snigel är. Den här snigeln är 189 centimeter hög och är därmed högre än vad Roberto är. Roberto är 175 centimeter hög så snigeln är 14 centimeter högre än honom. Snigelns radula fälls ut och Roberto inser efter några sekunder vad som står framför honom.

Åh nej nej nej. Snälla, jag vill inte dö på det här sättet.

Roberto sväljer hårt och sniglens radula börjar att dra in Robertos kropp i sin slemmiga mun. Robertos huvud och ansikte försvinner snart ner genom snigelns långa slemmiga hals och Roberto han kan inte längre se vad som händer men han kan känna den pressande känslan när snigeln oavbrutet sväljer hans kropp. Det är alldels för sent att ta upp mobil telefonen och ringa till 112. Roberto hade ändå inte kunnat se om han trycker på rätt knapp på mobil telefonen så han låter den vara kvar i fickan.

Snigeln som sväljer Roberto börjar att utsöndra ett ämne från flera doftkörtlar och ämnet börjar att lugna Roberto och gör att han känner att det är meningslöst att göra motstånd mot snigeln. Roberto slutar att tänka på vad snigeln gör och tänker i stället på sin bror och på fotbollsgalan som kommer att vara om någon vecka. Men Roberto kommer inte att kunna gå på fotbollsgalan.

Snigelns radula för Robetos kropp längre och längre ner och hela Roberts kropp är till slut nere i snigelns mage och det är varmt där nere men även otroligt slemmigt. Slemmet i snigelns mage kletar sig fast överallt på Robertos kropp och han tycker att det är äckligt. Han gillar inte iden att bli levande svald heller men det finns ingen utväg från snigelns mage och han kan inte göra så mycket utan sätter sig i ett hörn av magen och suckar djupt. Efter en stund så börjar det att droppa vitt segt slem ovanför Roberto och det rinner nerför hans ansikte men han orkar inte flytta på sig så slemmet får fortsätta att rinna nerför hans ansikte.

Det gröna slemmet i den högra och vänstra metalltanken börjar att koka igen och glaslocket som Roberto lade på den högra tanken pressas upp igen och det gröna slemmet börjar återigen att välla ut från tanken i en tjock och oavbruten strid ström. Roberto kan höra ljudet av det kokande slemmet genom snigelns mage. Snigeln glider bort från de två metalltankarna och börjar att röra sig mot labaratoriet som den kom i från

Både forskaren som stod framför chefen i labaratoriet med sniglarna samt de två andra som stod vid varsin sida har blivit svalda av de tre sniglarna och enbart lite blod på golvet vittnar om att de har varit här. Forskaren som står på bordet står helt stilla och hon hoppas att de tre sniglarna inte ska känna hennes doft. Något börjar att hända med snigeln som hittills har svalt två människor. Det ser ut som om snigelns bakkropp hela tiden blir längre och längre och snart så har den två ryggar men den fortsätter att bli längre. Efter en kort stund så syns halsen på en snigel bakom snigeln som är framför forskaren och ett rött kött bildas på baksidan av den mycket långa snigeln och köttet börjar att darra och pulsera kraftigt.

Köttet bakom snigeln börjar att lossna eftersom det pulserar så kraftigt och snart så är det en snigel till bakom den främsta snigeln och den är lika stor som den som är framför forskaren. Snigeln framför henne har ätit så mycket att den har förökat sig genom att dela sig men de två andra sniglarna som är vid sidorna har ännu inte ätit så mycket mat att de har delat på sig.

De nu fyra sniglarna rör på sina antenner hela tiden och de söker efter mer mat. Snigeln som är precis framför den kvinnliga forskaren börjar att närma sig henne men ändrar plötligt riktning och börjar glida åt ett annat håll. De tre andra sniglarna följer efter den fjärde snigeln och de börjar att glida bort från bänken där den kvinnliga forskaren står och hon andas ut. De fyra sniglarna glider in där getingarna är.

Men forskaren kan se åtta andra sniglar som är lika stora som de fyra en bit bort och de börjar att hastigt närma sig bänken där hon står och hon blundar och hoppas att de inte upptäcker henne. Kvinnan kan höra det kletiga ljudet då sniglarna glider på marken och det blir som vita och slemmiga pölar efter dem på golvet.

Ett högt surrande börjar att höras från någonstans och den kvinnliga forskaren gissar att flera av getingarna har blivit störda av de fyra sniglarna som gled in i labaratoriet där getingarna är och hon förberder sig mentalt inför en stor flock av arga getingar. Den kvinnliga forskaren tycker inte om getingar men hon har ingen fobi för dem utan tycker bara att de är obehagliga när de är många och är arga.

Naturens Hämnd Kapitel 1 forts

Det gröna slemmet vid det bortesta labaratoriet fortsätter att koka och välla ut överallt från de två metalltankarna. Det gröna slemmet expanderar extremt mycket när det kokar och det är därför som det fortfarande kan välla ut i en oavbruten och hög hastighet från metalltankarna. Det gröna slemmet har nu täckt varenda ledig yta i labaratoriet och allt slem som nu rinner ut från de två metalltankarna fyller ut labaratoriet med sniglarna samt det med getingarna och det har börjat att röra sig mot det sista labaratoriet som innehåller det ofarliga blåa slemmet men om de två blandas med varandra så kommer det gröna slemmet att expandera i en gigantisk explosion av slem och totalt översvämma resten av byggnaden på några minuter.

Än så länge är det bara den kvinnliga forskaren i labaratoriet med sniglarna som vet om att det hela tiden rinner stora mängder av grönt slem. De som jobbar med getingarna samt de som jobbar med det blåa slemmet har fortfarande lunch och har inte en aning om vad som händer.

Det höga surrandet ökar i styrka och snart så ser den kvinnliga forskaren en geting men den är stor som en Cocker Spaniel hund och borde inte kunna flyga med tanke på hur otroligt stor den är. Den kvinnliga forskaren vill inte tro sina ögon. Det här måste vara något dumt skämt. En geting kan inte bli så här stor. Men när hon tittar på de enorma sniglarna och det gröna slemmet som rinner genom labaratoriet så börjar hon att förstå sammanhanget och hon inser också med fasa att den där getingen är riktigt. Det är enbart de som jobbar med det gröna slemmet som känner till dess muterande egenskaper. Egentligen så borde de andra i varje labaratorium också fått känna till sanningen men chefen har varit tydlig om att det enbart är forskarna som jobbar med slemmet som får veta dess egenskaper.

Den enorma getingen närmar sig snabbt och den flyger framför den kvinnliga forskarens ansikte. De stora fasettögonen tittar rakt in i hennes och hon hoppas att getingen inte ser henne som en fiende. Forskaren kan även se getingens tydligt segmenterade kropp. Getingen verkar vara osäker på om den ska landa eller inte men till slut så landar den och dess ögon och antenner är nära forskarens ögon medan den nedersta delen är nere vid hennes privata delar. Den bakre delen av getingen pumpar så som de kan göra när de har flygit en bit. Getingens två antenner känner på forskaren ansikte några gånger och getingen är helt stilla för en stund.

Den enorma getingen börjar att gå omkring på forskaren och dess lite luddiga insida kittlar henne mot huden och näsan och hon försöker att inte nysa. Getingen klättrar hela tiden högre upp och snart så är dess huvud och framkropp uppe på forskarens huvud. Varje steg som getingen tar känns i hela huden men det gör inte ont. Getingen brummar dovt medan den fortsätter att kliva på och undersöka kvinnans kropp. I bland så stannar den upp och undersöker något med sina antenner med fortsätter sedan att gå vidare.

Getingens bakkropp rör sig uppåt och passerar snart kvinnans ansikte. Hon kan tydligt se var segmentet mellan kroppen är. Getingens huvud och framkropp har nu tagit sig ner från håret och börjar att gå nerför ryggen och till sin fasa så kryper getingen ner genom öppningen på forskarens tröja och går direkt på ryggen i stället för ovanför av tröjan. Den kvinnliga forskaren känner att det här känns inte bra. Förr eller senare så kommer getingen ner till byxorna och de är väldigt trånga.

Ändan av getingen passerar forskarens ansikte och hon kan se den stora gadden. Hon vill inte tänka på hur mycket gift den här getingen kan ha i sig. Getingens bakkropp passerar kvinnans huvud och hår utan något missöde och hon andas ut. Under tiden så har de åtta sniglarna på marken nedanför bordet lagt märke till hennes lukt och de rör sina långa antenner mot hennes nedre ben men de är för långt i från för att deras radula ska kunna nå henne men hon blir ändå nervös när de är så nära henne, speciellt nu när hon har en enorm geting på sin kropp. Kvinnan är rädd för att röra på sig nu när getingen kliver omkring på hennes kropp.

Getingens mellankropp är nu helt nere under tröjan och hon kan känna att den i bland rör på vingarna på ett nervöst sätt. Till slut så är getingen nere där jensen börjar och getingen börjar att tränga in under jeansen. Getingens gadd är snart i mitten av kvinnans rygg. Getingen fortsätter att röra sig ner genom jeansen men det verkar som om den fastnar ibland. Kvinnan nyser till väldigt plötsligt och häftigt och getingen stannar upp.

Ooops

Men getingen verkar inte reagera på att kvinnan nös utan fortsätter att röra sig under jeansen. Men plötsligt så tar det helt stop och getingen börjar att försöka göra sig fri men den sitter helt fast. Getingen ökar sina försök att komma fri och kvinnan öppnar jeansen på framsidan för att hjälpa getingen. Getingen sänker sin vassa giftgadd djupt in i kvinnans rygg och börjar att injicera sitt gift. Det gör fruktansvärt ont när gadden penetrerar huden och kvinnan lyckas att dra av sig sina jeans och getingen hamnar betydligt längre ner men sätter återigen sin gadd i huden och den här gången så är det i kvinnans bak som den sätter sin gadd i och injicerar stora mängder gift.

Kvinnan skriker högt eftersom det gör så ont i hennes bak och hon försöker att dra loss getingen och lyckas men getingen är ordentligt uppretad nu och den landar på hennes ansikte och giftgadden penetrerar hennes mage och den injicerar återigen stora mängder av giftet. Getingens gift har börjat att sprida sig i kvinnans kropp och hon får snabbt allmer svårare att andas och hon tänker tyst att hon inte vill dö på det här sättet. Kvinnan tar upp sin mobil telefon och ringer 112 och hon slår numret och blir kopplad. När det svarar i andra ändan så märker kvinnan att hon inte kan prata. Hon försöker men det hörs inte ett ljud från hennes mun och hon får allt svårare att andas och hon börjar att vackla framåt och bakåt på bordet som hon står på. Kvinnan tappar sin mobil telefon och den landar på golvet bredvid bänken som hon står på.

Den kvinnliga forskaren tappar balansen och landar på en av sniglarna och den fäller ut sin radula och börjar direkt att svälja hennes huvud. Hon tänker tyst att det är bättre att dö såhär. Det är hennes egna kreation som sväljer henne och det känns bra. Det är bättre än att dö av en geting som hon inte har haft något att göra med.

Naturens Hämnd Kapitel 1 forts

Samtidigt som den kvinnliga forskaren landar på en av sniglarna så kommer de 12 forskarna som jobbar med getingarna tillbaka från sin lunch och det första de ser får syn på är de fyra enorma sniglarna som har glidit in i deras labaratorium. Forskarna tror först att det är någon som vill skoja med dem men efter en stund så förstår dem att det inte är något skämt. De 12 forskarna vet att de som jobbar i labarartoriet bredvid dem håller på och forskar på just sniglar men de kan inte förstå varför sniglarna är så enormt stora. De 12 forskarna får syn på det gröna slemmet som nu täcker en stor del av golvet på labaratoriet och det är två av dem som ens känner till det gröna slemmet och de inser direkt att något mycket allvarligt har hänt och de börjar ana varför sniglarna är så stora.

De fyra sniglarna känner lukten från de tolv forskarna genom sina antenner och de börjar att röra sig mot dem i en väldigt hög hastighet. Sju av forskarna inser faran och hoppar åt sidan men de fem andra står kvar där de står. De sju forskarna som har hoppat åt sidan lägger nu märke till de nu gigantiska getingarna. Anledningen till att dem inte såg getingarna tidigare beror på att getingarna har samlats på ett ställe som inte var synligt från där forskarna stod innan. Även getingarna känner doften från forskarna genom sina antenner och de tycker inte om de här människorna alls. Getingarna kommer i håg hur de har blivit retade och skadade av forskarna.

De sju forskarna som hoppade åt sidan tittar ömsom på de fyra sniglarna och ömsom på de enorma getingarna och de funderar på vilket som är värst. Att bli svalda av sniglarna eller attackerade och stungna av getingarna. Inget av alternativen är trevliga och de kommer att dö oavsett vilka av de två alternativen som det blir. Det enda alternativet som är kvar är om de lyckas fly härifrån och de tittar bort mot där det det bara är ett grönt slem och sniglarnas vita slem. De förstår att det kommer att vara halt där sniglarnas vita slem har brett ut sig men om de springer vid sidan av det vita slemmet så har de kanske en chans att komma härifrån.

Men ingen av de sju forskarna hinner röra sig förrän flera av de enorma getingarna flyger rätt mot dem och till skillnad från den kvinnliga forskaren som blev attackerad först när getingen fastnade i jeansen så går de här getingarna direkt till attack och de sticker sina vassa giftgaddar genom kläderna och huden på sju forskarna och injicerar massor av gift i omgångar. Getingarna flyttar sig med jämna mellanrum och injicerar massor av gift på de ställena som deras gaddar kommer åt och det dröjer inte länge förrän forskarnas kroppar svullnar upp groteskt mycket och de får svårare och svårare att andas.

De fem forskarna som står framför de fyra sniglarna ser när deras kollegier blir attackerade av getingarna och de tycker att det är skönt att inte stå där de är. Men de fyra sniglarna går plötsligt till attack och fäller ut sina radulor och de glider närmare mot forskarna. Sniglarnas radulor börjar att dra in forskarna i sina munnar och svälja dem. Sniglarna fortsätter sin attack och bit efter bit dras människorna ner mot sniglarnas magar. När sniglarna har svalt forskarna levande så börjar två av dem dela sig och det är snart två sniglar till i labaratoriet.

Det är väldigt varmt och extremt slemmigt i de fyra sniglarnas magar och några av de fem forskarna får starka äckelkänslor. Slemmet i sniglarnas magar tränger in genom deras kläder och fastnar överallt på huden. Det droppar oavbrutet vitt segt slem i sniglarnas magar och forskarna får det på sig.. Som tur är så är det vita och sega slemmet varmt i alla fall. Det hade kännts ännu otrevligare om det hade varit kallt. Sniglarna utsöndrar feronomer som lugnar sina offer och flera av forskarna sätter sig ner i sniglarnas magar och låter tiden gå. Det är inte så illa här nere faktiskt. Efter en stund så påbörjas sniglarnas matsmältning och deras magar fylls av mörkgrön magsyra och huden på forskarna börjar att lösas upp men feronomerna som sniglarna utsöndrar gör att de inte har ont.

De sju forskarna som blev attackerade av getingarna är nu döda och de sex sniglarna glider bort mot dem och börjar att svälja de sju forskarna. Kropparna försvinner snabbt ner i varje snigels mage och snart så finns det inget kvar av de tolv forskarna som kom tillbaka från sin lunch. En snigel till delar sig och nu är de alltså sju stycken sniglar i labarartoriet.

De sju sniglarna glider mot dörren till labaratoriet där det blåa slemmet är och de knuffar gemensamt upp dörren och glider in. De åtta sniglarna som var vid den kvinnliga forskaren slår följe med de sju andra och nu är det plötsligt 15 enorma sniglar i labaratoriet som innehåller det blåa slemmet och det blir trångt även för sniglarna så några av dem glider vidare och kommer ut i gångvägen som är mellan de olika labaratorierna och här finns matsalen, omklädningsrummet samt chefens kontor. Några av de enorma getingarna följer efter sniglarna som rör sig genom gångvägen.

Dörren till matsalen är stängd men sniglarna dras till en annan lukt. Dörren till chefens kontor är inte stängd och två av sniglarna samt en geting är på väg mot den öppan dörren. Chefen sitter och tittar på Youtube och har volymen högt uppskruvad och hör därför inte surret från den stora getingen eller det kladdiga ljudet när sniglarna glider fram på golvet. Chefen är vänd mot datorn och har ryggen mot sniglarna och getingen.

Den enorma getingen landar på chefens huvud och den är verkligen tung och chefen far upp från sin stol av överraskningen och försöker att dra bort getingen. Chefen har inte en aning om att det är en geting som har landat på hans huvud men när han rör vid den så kan han känna dess vingar. Getingen blir irriterad och sticker sin stora gadd i nedre delen av chefens nacke och injicerar en massa gift. Samtidigt så kommer den främsta snigeln fram till chefens stol och den puttar till stolen och chefen lyckas att vända sig om och stirrar rakt på den enorma snigeln. Snigeln är så hög att chefen kan inte se dess ansikte ordentligt men däremot den långa halsen kan han se men han fattar ändå inte vad som är framför honom.

Naturens Hämnd Kapitel 1 forts

Getingen som är på chefens huvud vänder sig om och den vassa gadden sticker nu ner i chefens hals och injicerar massor av gift. Chefen kan se en del av getingens segmenterade kropp eftersom den hänger över hans ansikte och han förstår vad getingen är för något. Snigeln som är framför chefen sänker sin hals och han kan nu se dess två antenner och ansikte och först nu fattar han att det är en gigantisk snigel som är framför honom. Snigeln fäller ut sin radula och den börjar att svälja hela chefen och getingen lyfter genast från huvudet och landar i stället på chefens ben som hänger utanför snigelns mun. Getingen sänker sin giftgadd i det höga benet och injicerar massor av gift i pulserande omgångar.
Chefen skriker högt inifrån snigeln eftersom det gör så fruktansvärt ont i benet men hans röst påverkar snart av getingarnas gift och till slut så hörs han inte längre även om han har sin mun fullt öppen.

Under tiden som chefen blir attackerad av en snigel och en geting så fylls gångvägen i byggnaden med fler sniglar och getingar och sniglarna pressar gemensamt mot dörren till matsalen och lyckas ta sig in och getingarna följer efter. De 10 forskarna som sitter i matsalen tittar förvånat upp och de hinner tänka att de kanske borde fly men både sniglarna och getingarna är snabba och attackerar de tio personerna utan uppehåll.

De ilksna getingarna sticker in sina vassa giftgaddar och injicerar massor av gift medan sniglarna fäller ut sina radulor och några av de tio människorna får både getingarnas gift i sig och blir svalda av sniglarna medan andra enbart blir svalda av de hungriga sniglarna. De som enbart har blivit svalda av sniglarna kan känna hur slemmiga deras magar är och några av människorna försöker att ta sig ut från sniglarnas magar men det går inte. De är fast här och kommer så småningom smälta ner och bli näring till sniglarna men det är flera timmar tills det händer. Några av människorna silar det sega och kletiga slemmet genom händerna. De måste roa sig på något sätt nu när de har blivit svalda av varsin snigel.

Några av sniglarna i labaratoriet med det blåa slemmet river oavsikligt ner allt blått slem på golvet och det reagerar blixtsnabbt på det gröna slemmet och det blir som en gigantisk slemexplosion i labaratoriet och det börjar att strömma stora mängder slem överallt och det fyller hela gångvägen, matsalen, omklädningsrummet samt chefens kontor.

Stolen på chefens kontor är helt tom. Chefen är svald och ligger nu i snigelns mage. Eftersom getingen injicerade så mycket gift så är chefen redan död så han kan inte känna allt slem som är i snigelns mage. Om han hade gjort det så hade han haft starka äckelkänslor. Dataskärmen visar fortfarande klipp från Youtube men det är ingen som kan se dem.

Den enorma snigeln som har svalt chefen kommer glidande från chefens kontor och lyckas att trycka upp den tunga ytterporten till byggnaden och glida ut från byggnaden och snart så är det asfalt under snigeln men den fortsätter att glida framåt. Sniglarna som är i gången mellan labaratorierna följer efter den första snigeln men en snigel hämtar de andra som är i övriga byggnaden och det dröjer inte länge förrän de också börjar att lämna byggnaden. Det finns ingen stålport vid anläggningen men däremot vid ena kanten så börjar en större skog och samtliga sniglar glider mot skogen och de försvinner strax in i den.

De 20 enorma getingarna följer sniglarnas doftspår och hittar den öppna ytterporten och flyger ut från den. Getingarna flyger också in i skogen och snart så syns det inet att de har varit här. Sniglarnas slemspår syns tydligt men det är ingen som besöker anläggningen så därför är det ingen som ser dem.

Människorna i Norrköping och området kring Strömfors är helt ovetande om vad som har släppts ut från Naturas forskningsanläggning. Men det som har hänt kommer att påverka hela Strömfors men även hela Norrköping.

Klockan är nu 16 och än så länge är det bara de som jobbar på Natura forskningsanläggning som har dött av sniglarnas och getingarnas attacker men mindre än ett helt dygn senare så kommer det att bli ändring på det.

Naturens Hämnd Kapitel 2

Nästa dag Klockan 10.15

Ektorps idrottsplats. Någon kilometer från Natura forskningsanläggning

En medelålders man springer på motionsspåret som är runt hela idrottsanläggningen. Mannen heter Klaes och är 43 år och anledningen till att han springer är för att han är överviktig. Klaes tycker om att äta mycket godis och det har påverkat hans vikt och mage på ett negativt sätt och nu så vill han att magen ska bli mindre och att han ska väga lite mindre.

Klaes har som vanligt sin portabla CD spelare med sig och det är som vanligt filmmusiken till "Saturday Night Fever" som ligger i spelaren men han har inte satt i gång den än men Klaes har redan hörlurarna på sitt huvud och de stänger ute lite av naturens ljud men Klaes bryr sig inte om fåglarnas sjungande eller vindens ljud. Klaes tycker hellre om att vara i sin egna lilla värld där ingen eller inget stör.

Klockan är inte så mycket och solens strålar är varma men inte för varma. På eftermiddagen så blir det för varmt att springa och Klaes ska dessutom göra andra saker under eftermiddagen. Klaes ska bland annat lämna in sin bil på reparation. Den går fortfarande att köra med men det är bara en tidsfråga innan den slutar att fungera. Klaes har kört hit eftersom han bor tämligen långt i från idrottsplatsen och det går inga lämpliga bussar hit från hans område.

En ekorre springer över motionsspåret som Klaes springer på och han tycker att ekorren är väldigt söt. Ekorrens ljusbruna svans är väldigt fluffig och lång. Ekorren springer uppför ett träd och försvinner uppåt. Några kråkor och skator kraxar i närheten. Kråkorna och skatorna har hittat mat samtidigt och de bråkar om vems mat det är. Klaes hör fåglarna genom sina hörlurar men han bryr sig inte om dem.

Klaes närmar sig ett parti av motionsspåret som går neråt en längre bit och efter det så är det en väldigt brant backe som går uppåt och han sätter på sin portabla CD spelare och väljer sista låten på skivan. Det är The Trammps låt "Disco Inferno" och den är tio minuter lång. Låtens tempo passar bra när han springer i det nedre motionsspåret och han vet att det tar ungefär tio minuter innan han är framme vid den branta backen som leder upp igen. Då kommer CD spelaren att spela första låten på skivan och den kommer att passa perfekt.

Musiken börjar att spela och det taktfasta disco beaten fyller Klaes öron och han springer snart i takt med musiken. Klaes kan texten utantill och han sjunger med i några av låtens texter.

Folks are screaming, out of control
It was so entertaining when the boogie started to explode

Satisfaction came in a chain reaction
The heat was on, rising to the top
Everybody going strong, and that is when my spark got hot

Klaes spelar den här skivan enbart då han springer på motionsspåret. När han är hemma så lyssnar han på hårdrock. Klaes har alltid gillat hårdrock sedan han var liten. På den tiden så ogillade föräldrarna hårdrockarna eftersom de trodde att de var farliga. Vissa grupper hade en massa blod på scenen vid konserter och det ryktades att en del grupper slog sönder höns uppe på scenen och de beskyddande föräldrarna kände att sådant måste stoppas en gång för alla.

De beskyddande föräldrarna reagerade också hårt på videovåldet och ansåg att våldet måste förbjudas. Den svenska filmcensuren klippte bort massor av omotiverat våld från filmer som visades på bio men även dem som kom ut på VHS. Numera kan många av filmerna som censurerades ses utan några bortklippta scener och tekniken har gått framåt så det finns inte längre VHS utan DVD och Blu-Ray samt streaming.

När Klaes började gilla hårdrock så ville han ha riktigt långt hår men hans föräldrar accepterade inte det utan de tvingade honom till frisören när de tyckte att det var för långt. Klaes har fortfarande inte långt hår och han är glad för det. Det blir bara mer svettigt att springa om håret är för långt.

Klaes föräldrar bor i det ohippaste stället i Norrköping, nämligen Krokek. Där finns bara en pizzeria samt Kolmårdens djurpark för ungdomarna som inte vill vara hemma. Klaes och vännerna hängde ofta på Kolmårdens djurpark och störde djuren och besökarna som tittade på djuren. Klaes har inte besökt Kolmårdens djurpark på väldigt länge och han har inga planer på att besöka djurparken igen.

Anledningen till att Klaes inte har besökt djurparken på länge beror på att han tycker att det är fel att ha djur bakom galler. Hur kul skulle det vara om det fanns en människopark där besökarna kunde titta på människorna när de sitter i sina burar? Det hade inte varit roligt alls men djuren ska exponeras och det blir ännu bättre när deras privatliv blir synligt. Djurparken har visserligen förbättrat djurens hägn sedan 70 och 80 talet och de har privata ställen där besökarna inte kan se dem men de är fortfarande inspärrade.

Delfinerna får dessutom inte ens känna den friska luften som de andra djuren får utan de är instängda i en betongbyggnad och de känner bara klorhalten i luften och så klart de döda fiskarna som de matas med. Ingen av delfinerna som finns där nu har någonsin jagat en levande fisk. Fär något år sedan så kom ett dokument som visade att över 69 delfiner har dött i delfinariet sedan de öppnade 1969 och Klaes blev riktigt upprörd när han fick veta hur många delfiner som har dött där. De har dött enbart för att kunna roa besökarna och Klaes tycker att det är mycket fel att det är så. Vissa av delfinerna har varit riktigt gamla då de har dött men många av dem har varit unga. Självklart så kan vissa individer blir väldigt sjuka och dö.

Om drygt en vecka så kommer Kolmårdens djurpark att fira 60 år men Klaes tänker inte besöka djurparken men dagen innan så är det en fotbollsturnering som avslutas på Ektorps idrottsanläggning och Klaes har redan köpt biljett till evengemanget.

Naturens Hämnd Kapitel 2 forts

Skogen är tät där Klaes springer och de höga träden ger svalka och några mindre fåglar flyger omkring och letar efter mat. Skogen doftar på ett speciellt sätt och Klaes gillar lukten. Klaes föräldrar bodde nära en skog och han kommer i håg när han var barn och gjorde små upptäcktsfärder i skogen. Marken som Klaes springer på är täckt med små mjuka träflisar och det är mycket skönt för hans fötter att springa här. Klaes har sköna gymnastiksskor på sig.

Klaes är framme vid den branta backen precis när "Disco Inferno" slutar och "Stayin´Alive" börjar. Klaes samlar sig och börjar att springa uppför den branta backen. Han har bestämt sig för att springa hela vägen upp innan han tar paus. Det är hans stora mål i dag. Bröderna Gibb sjunger "Stayin´Alive" och Klaes tycker verkligen om den här låten. Den ger honom så stark pepp.

Whether you're a brother or whether you're a mother
You're stayin' alive, stayin' alive
Feel the city breakin' and everybody shakin'
And we're stayin' alive, stayin' alive
Ah, ha, ha, ha, stayin' alive, stayin' alive
Ah, ha, ha, ha, stayin' alive

Klaes fötter håller en bra takt och han rör sig uppför den branta backen. Svetten börjar att rinna men Klaes stannar inte för att torka bort svetten. Snart är det bara 100 centimeter kvar av den branta backen och Klaes tvingar sig att fortsätta och hans hjärta slår hårt. Avståndet till toppen krymper alltmer och Klaes ler, han kommer att besegra den branta backen i dag. De allra sista centimeterna känns jobbiga att springa men Klaes når slutligen toppen men han fortsätter att springa en liten bit. Det kan komma någon annan motionär och då står han i vägen vid toppen.

Klaes är så stolt över sig själv. Han lyckades att springa uppför den branta backen utan att ta någon paus på vägen upp. Det här måste firas på något sätt, men inte med godis. Klaes är så nöjd att han pausar CD spelaren och tar av sina hörlurar och ringer sina föräldrar och berättar att han lyckades springa uppför den branta backen utan att ta paus. Föräldrarna blir glada när de hör att Klaes har gjort framsteg genom sin motionering.

Klaes har sprungit på idrottsplatsen i nästan ett års tid. Året då han började springa var jobbigt men han gav aldrig upp. Klaes insåg att han var för tjock och tung när han inte ens hann med när han gick med sin mamma som är betydligt äldre än honom. Det blev som en väckarklocka för honom och han bestämde sig för att börja springa för att få bort allt fett. Numera så hinner han med när han går med sin mamma. Klaes avslutar samtalet med sina föräldrar och tittar mot skogen på vänster sida.

Det hörs konstiga ljud inifrån skogen men Klaes ser inget ovanligt. Däremot så är fåglarna helt tysta här uppe och det känns konstigt. Skogen på höger sida tunnas av och Bråviken syns genom träden och grenarna på flera ställen. Klaes kan inte springa in i skogen på högra sidan eftersom det är ett stort berg längre fram och efter berget så är det skog som leder till Bråviken. Berget är så högt att skogen är nedanför det och Klaes skulle garanterat skada sig svårt om han hoppade ner från det och ner i skogen som är nedanför.

Det märkliga ljudet som hörs från skogen på vänster sida och fåglarnas tystnad gör Klaes orolig. Det är någonting med skogen som inte känns rätt. Klaes känner sig iakttagen av någon eller något men han kan inte se vad det är som tittar på honom. Klaes sätter på sig sina hörlurar igen och sätter på sin CD spelare igen. Klaes fortsätter att springa en bit och han närmar sig ett ställe där skogen på högra sidan öppnar sig helt och det går att titta ut över en stor del av bråviken. Det finns några stolar och bänkar här så att människorna kan sätta sig ner och titta på den fina utsikten.

"Stayin´Alive" avslutas och låten "How deep is your love" börjar. Tempot är långsamt och tonerna mjuka och bröderna Gibbs röster fyller Klaes öron. Klaes slutar springa och ställer sig och tittar på den fina utsikten medan han sjunger med i låten.

I know your eyes in the morning sun
I feel you touch me in the pouring rain
And the moment that you wander far from me
I wanna feel you in my arms again

Klaes sätter sig inte utan han står och tittar på utsikten och han tycker att det är väldigt fint här. Klaes har funderat på att flytta från Norrköping men det är när han ser den här fina utsikten som han ångrar sig och bestämmer sig för att bo kvar. Klaes har även flera vänner som bor i Norrköping och det hade varit svårt att säga hejdå till dem. Föräldrarna bor fortfarande kvar i sin villa i Krokek och Klaes hälsar på dem med jämna mellanrum och om han flyttade så hade de inte kunnat träffas lika ofta.