Citat:
Ursprungligen postat av
Ohomosexuell
Som rubriken lyder.
I valrörelsen och eftervalsanalysen har jag gång på gång läst de svenska journalisterna förfära sig: "Kristersson lovade förintelseöverlevaren Hédi Fried att aldrig samarbeta med Sverigedemokraterna".
Det anses vara skandal, omoraliskt, vidrigt, osmakligt, ja fullständigt ohederligt.
Samtidigt lovade Annie Lööf sina väljare att aldrig samarbeta med Socialdemokraterna. Vilket hon som bekant gjorde. Hon poängterade till och med löftet så hårt att hon lovade att äta upp något slags klädesplagg. Men det hörde man ingenting om.
Eller när den socialdemokratiske försvarsministern så sent som i slutet av förra året lovade medborgarna att Sverige aldrig skulle ansöka om medlemskap i Nato så länge Socialdemokraterna satt vid makten.
Ännu ett löfte som bröts utan att någon journalist brydde sig.
Hjälp mig förstå.
Mycket enkelt: Riskerar det att hota vänsterns maktinnehav så kommer journalistkåren att jaga det med blåslampa, annars ignorerar men det. Antag för ett ögonblick att både (c) och (L) efter valet 2014 hade sagt att man kunde regera som Alliansen, även om man vore beroende av (sd). (s) och vänstern i övrigt riskerade att bli irrelevanta för decennier framåt. Vad man än tycker om Löfven måste man ändå medge att han hanterade maktspelet skickligt iom att han dels splittrade Alliansen och dels fick (c) att överge sin position som borgerligt parti.
Inför årets val verkade inte ens det räcka, då fick man ta till nya kanonader för att skrämma svenska folket att rösta "rätt".
Jag behöver inte gilla det, men jag finner det lätt att förstå.