Citat:
Ursprungligen postat av
ZiggeZiggarett
I min bok ser det ut såhär:
Förr var borgare närmast icke-socialist, i alla fall under 1900-talet. 2000-talet saknar en socialistisk rörelse och de blev något slags vänsterliberaler i stället.
Före det var borgerligheten ofta liberal, de genomförde flera revolutioner mot aristokrati och priviligier som födslorätt. Borgerligheten stod för meritokrati.
Borgarna hade ju egendom och näringsliv och motsatte sig statlig dominans och skattemässig konfiskeringspolitik från socialister, eller konservativt försvar av privilegier och regleringar av näringsliv.
Idag känner jag inte av en samlad borgerlig gemenskap och man har så länge socialismen tiger still inte så många gemensamma intressen eller ideal.
Men bildning och utbildning är väl ett. Att man ofta vill att ens barn skall lära sig något instrument eller musik. På kontinenten upplever jag den traditionen som mer levande, men den finns här. man har högre utbildning än andra och strävar efter att barnen får samma.
Men det finns även en större grupp av kan-själv-borgare som lever på entreprenörskap av olika slag utan att nödvändigtvis ha universitetsexamen (magister, alla får väl nästan kandidatexamen idag?)
Just nu ser jag borgerligheten som mer en kulturell grupp. 90% av svenskarna räknar sig nog som liberaler??
Det är ju alltid en stor fråga om identitet; att hitta sigsjälv. Dom flesta politiska denomineringar är inklusiva; du kan själv välja om du ska villigt vara del av det.
Men när det gäller borgerligheten så är den
exklusiv. Det är en specifik grupp som man bara är del av om man delar särskilda värderingar och tankesätt, hela sin livsstil präglas av ett borgerligt sätt att föra sig på. Man kan alltså inte helt och hållet välja att man ska vara borgare, det är något som man är om man redan i sitt sätt att vara tillhör borgarklassen. För mig, t ex. som år 2022 valde att rösta på ett borgerligt parti för att jag då fann borgerligheten mer aesthetiskt tilltalande och mer raffinerad och la bouche couture, mer klassig, än övriga SD och andra högerpartier, så är dörren in till borgerligheten öppen för mig, om jag väljer att ta den. Jag avvaktar, min röst på borgarna, då jag efter det omprövat mina åsikter och känner mig vara mer av en person som i grunden
dyrkar anarkistisk marxism.
Borgaren är en smått kompetativ människa som inte direkt ser andra människor som motståndare, utan lite mer förbereder sig på att dom skulle kunna vara det. Betyder det att borgaren är en vresig och jävlig typ som ingen vill ha o göra med? Nej, men däremot så finns en hemlig känsla av att vilja vinna i vardagen och i det väldigt lilla och finstilta
utklassa sina medmänniskor. Man måste va väldigt försiktig med dom orden för det handlar inte om någon total förudmjukelse av Kristina, grannen utan bara en liten form av quick wits och att varje dag ska innebära en ny vinst
i det lilla. Med små subtila marginaler.
Sparsamhet kommer naturligt för borgaren. Att vara av medelinkomst, men uträtta stordåd i form av ekonomiskt tänkande och geniala ekonomiska drag kan göra att man får mer pengar än om man hade slösat bort det på sånt man inte har en direkt användning av eller sånt som man skulle konsumera och sen bajsa ut genom sitt anus. Typ som mat, godsaker.
Det fetaste är inte att ha pengar utan det som avgör en sann borgare är
det finansiella sinnet att kunna få en miljon kronor och använda pengarna på rätt sätt. Såväl rik som fattig kan utnyttja pengar på ett smart sätt och det är det som avgör om man är en borgare, ekonomiskt sett.
Borgare gillar att utbilda sig och alltid ligga steget före. En stabil utbildning gör att man kan resa över hela jorden och åka till fjällen på skidsemester. Borgare vill också hålla uppe tempot med dom andra i familjen och ha en fräckare och tuffare utbildning än brorsan. Vissa av dom har inget emot att gå på stans finaste universitet från 8 på morronen till typ 4-5 på kvällen, ta en fikapaus och sen gå hem för att plugga vidare till midnatt. Allt för att dom ska få ögonen att trilla ut och bli utbrända så mycket som möjligt så att dom ska kunna känna sig som Sherlock Holmes. Höjdpunkten på dagen är:
knulla och
fika och det är också enda tiden på dagen som innebär ett andrum från att plugga sönder sin hjärna.
Borgerlig politik går ut på att om en produkt på apoteket köps av många så ska den va billig, köps den av få så ska den va dyr.
Dessa tektoniska skift i hur den osynliga handen garanterar priser kan kännas som en fröjd för vissa och en spark i fittan för vissa.. Den ena får sin augupungpentin för 10kr medans Frida får sin medicin för 60 gånger så högt pris och får punga ut rejält från plånboken och sen släpa sin griniga sura tablettask lite som att bli fistad på köpet medans Lesley hämtar ut sin ADHD medicin och skuttar hem.
Det här är rättvisa enligt borgaren då utbud och efterfrågan är det som punkterar din plånbok eller är din förmån. En orättvis men ändå rättvis orättvisa.
Borgerliga värderingar har nästan alltid varit liberala, men från början var den konservativa politiken den främsta flaggbäraren för borgerligheten. Konservatism och liberalism går hand i hand för borgaren. Inte vet många att både M och KD säger sig stå för konservativa värderingar. I bakgrunden hägrar nattväktarstaten; som innebär att alla är lika fria som dom är enfaldiga. Var och en för sig själv.
Istället för att lassa ner pengar till dom fattiga så erbjuds en stege.......
För övrigt får ni gärna fylla på med: Vad är borgarens syn på sex? Knullar borgare mer, eller mindre?