Hälsa hela livet som 25-årig med existensminimum eller som 80-årig miljardär?

Vad hade du valt mellan att leva hela livet frisk som en 25-åring men alltid på existensminimum, eller hela livet med normala krämpor/sjukdomar som en mediankrasslig 80-åring men då som dollarmiljardär?
"80-åringen" är inte på riktigt 80 utan också 25 år men hälsan motsvarar vad en normal person på 80 år har. Utseendemässigt är de identiska som enäggstvillingar.
Du får varken ta emot eller ge bort pengar i något fall. Vem hade du valt att leva livet som?

25 åring på existensminimum. Är 32 och lever fattigt idag. Är inte vacker att se på, har en fet kropp, hårig överallt och kass hy. Men jävlar vad min kropp fungerar bra. Har ALDRIG haft några krämpor/sjukdomar eller liknande. Och det är jag väldigt tacksam för!

Frisk alla dagar i veckan. Lever som student idag på CSN och det är väl nästan som existensminimum, aldrig varit lyckligare.

Frisk. Bara man har mat och husrum och det mest viktiga. Och en katt.

Jag kan roa mig själv med väldigt små medel.

Att vara sjuk är frustrerande. Att ibland inte vilja för man inte orkar, eller så vill man men man orkar ändå inte. Att man vet att bara städa lite kort eller ta en promenad kommer att göra så att man är helt slut. Det är ingen rolig känsla. Inga pengar i världen hade hjälpt, hade nog tagit livet av mig om jag fick pengar, för då skulle kravet komma att orka göra saker.

80 åring alla gånger. Har bara haft låglönejobb och nu sviker hälsan med. Kan gott vara lika dålig som idag och vara rik, helt ok.

Har du dålig hälsa eller allvarligt sjuk så vad ska du med pengar till? Betala lön till korrupta assistenter som skickar "DHL"-firmor på dig och försöka råna dig?

Har aldrig riktigt förstått varför man skaffar husdjur öht men varför göra det som fattig. Katter äter och bajsar. Det betyder du måste köpa mat och kattsand. Om du inte vill ha skitlukt i hela lyan måste du köpa de dyra sorters kattsand. Men vad är grejen med husdjur ? De kan ju inte prata, de bara har behov du ska tillfredställa ekonomiskt och med din tid (ta ut hund). Vad får människor ut av att ha husdjur? Hur är det historiskt, hade människor katt och hund som sällskapsdjur på Jesus tid?

Ett kattskrälle man ju enkelt ge bort men om du blir allvarligt sjuk med en gammal hund. Vem ska ta hand om den? Säg du är gammal med döda släktingar. Ingen vill ha ett gammalt hundskrälle, folk vill ha valp. Att skaffa husdjur som gammal eller sjukt är oklokt. Kan du inte köpa en guldfisk eller något om du måste ha husdjur?

som kärnfrisk 25-åring. Hur man nu ska kunna känna sig stress-fri på existensminimum och med påtvingad socialtjänstkontakt. Vet man däremot hur man utan att bryta mot lag eller några kontrakt kan hustla för att få existensminimumet att kännas ok, är ändå kärnfrisk 25-åring-alternativt klart bäst.

Miljardär förutsätter ju nästan att man har blod på händerna och massa ägor att hela tiden ha kontroll över, samt man vet inte om någon egentligen gillar en för den man är, eller hur mycket som beror på cash.

Jag skulle ju få vara 25 år. Jag skulle inte bli gammal och sjuk.

Man kan ha katt som gör de flesta behov utomhus.

Katten och människan skapar väldigt starka band och det finns mycket forskning som visar på att katten inte alls är likgiltig till sin människa. Man pratar, men inte med ord. Har man aldrig haft en kontakt med djur så anser jag inte att man levat.

Jaha. Och vad är den filosofiska frågeställningen?

Huruvida hälsa trumfar förmögenhet eller om det är tvärtom.
Det ter sig konstigt att så få strävar efter maximal hälsa när väldigt många strävar efter mer och mer förmögenhet än vad de ens behöver. Varför?

Generellt sett hade jag föredragit hälsa, men när marginalerna är såpass extrema så lutar jag ändå åt att kunna dras med lite krämpor.