Citat:
Ursprungligen postat av
Lund-NoGo-zone
Japan höll på att gå om USA som världens rikaste land på 1980-talet tack vare sin exportindustri. men ca 1990 sprack deras enorma finans- och bostads-bubbla och nu ligger Japan på plats 27 eller så lite före Italien, i BNP. Den som köpte aktier i Japan 1990 har MINDRE pengar kvar nu 32 år senare. Japan har världens högsta statsskuld med över 300% BNP.
I själva verket är Japan typexemplet på hur alla västländer kommer att sjunka ihop som suffleer, de var bara först.
Dessutom minskar Japans befolkning enormt och man kan numera köpa fin lägenhet mitt i Tokyo för rimligt pris. Det dör ju fler än det föds och det finns alltid tomma lägenheter.
Den japanska effektiviteten är numera sämre än Spaniens så trots att de har världens längsta arbetspass så producerar de minimalt.
Orsaken till inflationen är att Yen har sitt lägsta världen mot andra valutor sedan 30 år. Detta i sin tur beror på att räntan på bonds i Japan är 0% så om man har sina pengar i yen så får man 0%. Medans om man köper USD så får man 4% i avkastning. Så alla säljer Yen. Detta ger högre importpriser, Japan är ett av världens mest import-beroende länder t.ex energi, och detta ger inflation.
Japan, fy-fan, jag är så glad att jag bor i Sverige som skött absolut allting rätt jämfört med Japan.
Nja, man behöver ha koll på fakta. Och så måste man utföra logisk tankeverksamhet. Det fungerar inte att bara hitta på.
Först felet med BNP/Capita.
https://data.worldbank.org/indicator...ocations=JP-US
Här ser vi att Japan höll jämna steg med USA fram till ca 1990. Det var inte så att Japan höll på gå om. Finns ingen grund för det.
Man ser också att Japan har haft fortsatt tillväxt. Bara att det varit lägre tempo.
Innan 1990 så hade Japan en ganska liberal ekonomi. Därav att man kunde ha stark tillväxt. Låg arbetslöshet och nära 0% inflation.
Tyvärr så intecknade man lite för mycket framtida vinster. Så när den internationella lågkonjunkturen slog till i början på 90-talet så föll förväntningarna på framtida vinster och därmed tillgångspriser.
(Sveriges bekymmer vid den lågkonjunkturen var det hjärndöda påhittet att ha fast växelkurs samtidigt som facket höjde lönekostnaderna ohämmat. Vilket knäckte exportindustrin. Samma lågkonjunktur men olika defekter).
Japan är en skamkultur. Därför var det lite skämmigt att sitta med med en balansräkning med negativt eget kapital. Därför har regeringarna varit snälla med värdering av tillgångar. Dom behövde inte göra mark to market. Utan kunde få behålla gamla värderingar. Och då såg allt genast bättre ut. Men bankernas riskvilja var ju obefintlig. Dom visste ju hur eländigt allt egentligen var. Och utan lån får näringslivet svårt att investera, och så har man en svag tillväxt. Vilket är vad vi också ser.
Nästa bekymmer för Japan var att dom pensionssparade för uselt. Och så steg livslängden, så pensions-sparandet slogs ut på än fler år. Och då räckte bara pensionssparandet till en ynklig levnadsstandard. Samtidigt som tillväxten gjort att de arbetande hade relativt hög levnadsstandard.
Det ledde då till ökad socialism. Dvs Regeringen ökade skatten och social expenditure, och delade ut pensionsbidrag. Men ökad social expenditure är döden för tillväxt. Så förutom mindre riskvilja så hämmades tillväxten av mer "omfördelning".
Men det har också lett till stort sparande bland japaner. Man vill ha ett stort sparkapital när man går i pension. Och det leder till lägre efterfrågan och dämpar konjunkturen. Vilket leder till att man drar ned styrräntan i botten för att få upp velocity. Men japanerna har varit motsträviga. Och det är vad vi ser konsekvenserna av.
Då har Regeringen vela stimulera. Därav enorm statsskuld. Men det har inte hjälpt. Det är fel sätt. Tillväxt drivs fram av vinstmöjlighet. Man får anpassa sig till den verkligheten.
Där har vi förklaringen till låga räntor, låg tillväxt, hag statsskuld och låg inflation. I grunden inga konstigheter. Och Regeringarna har agerat relativt rationellt. Men deras val har inte riktigt fungerat. Med mer strikt liberalism hade man tagit sig ur eländet, och varit tillbaka på högre tillväxt. Men naturligtvis till större pain för en del under 90-talet.
Den minskande befolkningen är ett problem som Japan bara är tidigare ute med. Den leder till att fler skall försörjas av färre arbetande. Och att vi är bättre på att hålla liv i de gamla leder till att de "kostar" mer.
Sverige och Schweiz är 2 av några få länder i Europa som har befolkningsökning och kan undvika de mesta av problemen. (Men Sverige har ju problem med för hög omfördelning).
De flesta länder i Europa kör med full fart in i det Japanska bekymret.