Stänga av Ungern från EU

Så är det. Europa är inte enat. Det skiljer sig väldigt i värderingar mellan öst och väst, där väst tror att man representerar facit, så som alla egentligen tycker. Ingen tycker som västeuropéerna, möjligen undantaget de amerikanska kustområdena. Annars är den västeuropeiska medelklassens åsiktskorridor undantaget, inte regeln.

Det roar mig att för varje år som går så blir det allt tydligare, till och med i västeuropéernas egna länder. Stora grupper i de här länderna spottar på ”värdegrunden” och har absolut inte för avsikt att bli västerlänningar.

Grundfrågan är nog: ska kraven handla om att medlemsländerna måste följa EU:s grundläggande avtal och "grundlagar" eller handlar det om att följa och underordna sig EU-ledningens agenda, deras tolkningar av hur man vill gå vidare? Ungern anser sig följa de avtal och regelverk som gällde då man gick med, och då kunde man uppfatta EU som i första hand en klubb för ekonomsikt samarbete, en gemensam marknad och tullunion. Men i Bryssel har man mer och mer valt att betona det politiska samarbetet kring alla möjga slags värdefrågor - eller om vi ska vara ärliga har man väl aldrig skilt riktigt tydligt på det handelsmässiga och det politiska samarbetet.

Ungerns linje är alltså ungefär: "Vi vill ha samarbetet kring handel, resten hälsar vi med ett Fuck You! - den politiska eller moraliska integrationen vill vi inte vara med på". Vad jag förstår är de helt berättigade att se det så, men Bryssel vill förstås inte spela boll på den punkten utan försöker tvinga alla med på det gemensamma politiska tåget, även när det betyder att man måste tänja på sina egna grundläggande regler (medlemslänernas vetorätt osv).

När Ungern gick med och skrev på sina avtal för inträde för tjugo år sedan hade i stort sett inga EU-länder laglig rätt till äktenskap för homo/bi-personer, men numera försöker Bryssel presentera detta som ett allmänt och oeftergivligt krav som måste följas om man vill vara med i EU. Mig veterligt har det inte kommit någon "HBT-konvention" som undrtecknats av alla EU-länder, utan Bryssel kör in det här kravet med skohorn utifrån någon sorts ex post facto-domslut i någon av sina domstolar eller något uttalande av valfri Euro-toppman. Det är en fullständigt hemkokt approach som inte kan sägas fungera, om man utgår från att både de enskilda medlemsländerna och EU:s egna organ är bundna av EU:s övergripande författningar, men Bryssel struntar förstås i den saken. Hur hållbart är det på sikt?

Det första nyanserade inlägget i tråden. Som HepCat-X frågar, hur hållbart är det på sikt? Inte alls skulle jag vilja påstå. EU är en koloss på lerfötter, snart börjar det glida på riktigt.

Ja, särskilt som EU dessutom tillämpar dubbla måttstockar litet överalt. Jämför deras dundrande om Ukraina och Krim med hur man försynt tassar på tå kring Turkiets ockupation/militära upprätthllande av en utbrytarstat på norra Cypern, sedan fermtio år tillbaka. Cypern är för helvete själva medlemmar av EU, men Bryssel agerar i praktiken mycket försiktigt i den här frågan och gör inga tydliga markeringar alls mot Turkiet. Orsaken är naturligtvis att Turkiet sedan länge är medlemmar i EU:S "tvillingklubb" NATO och en viktig allierad partner där. Trots att det är samma "princip" som skjutits åt sidan sett från respektive part, nämligen statsgränsers okränkbarhet.

Grundfrågan är nog: ska kraven handla om att medlemsländerna måste följa EU:s grundläggande avtal och "grundlagar" eller handlar det om att följa och underordna sig EU-ledningens agenda, deras tolkningar av hur man vill gå vidare? Ungern anser sig följa de avtal och regelverk som gällde då man gick med, och då kunde man uppfatta EU som i första hand en klubb för ekonomsikt samarbete, en gemensam marknad och tullunion. Men i Bryssel har man mer och mer valt att betona det politiska samarbetet kring alla möjga slags värdefrågor - eller om vi ska vara ärliga har man väl aldrig skilt riktigt tydligt på det handelsmässiga och det politiska samarbetet.

Ungerns linje är alltså ungefär: "Vi vill ha samarbetet kring handel, resten hälsar vi med ett Fuck You! - den politiska eller moraliska integrationen vill vi inte vara med på". Vad jag förstår är de helt berättigade att se det så, men Bryssel vill förstås inte spela boll på den punkten utan försöker tvinga alla med på det gemensamma politiska tåget, även när det betyder att man måste tänja på sina egna grundläggande regler (medlemslänernas vetorätt osv).

När Ungern gick med och skrev på sina avtal för inträde för tjugo år sedan hade i stort sett inga EU-länder laglig rätt till äktenskap för homo/bi-personer, men numera försöker Bryssel presentera detta som ett allmänt och oeftergivligt krav som måste följas om man vill vara med i EU. Mig veterligt har det inte kommit någon "HBT-konvention" som undrtecknats av alla EU-länder, utan Bryssel kör in det här kravet med skohorn utifrån någon sorts ex post facto-domslut i någon av sina domstolar eller något uttalande av valfri Euro-toppman. Det är en fullständigt hemkokt approach som inte kan sägas fungera, om man utgår från att både de enskilda medlemsländerna och EU:s egna organ är bundna av EU:s övergripande författningar, men Bryssel struntar förstås i den saken. Hur hållbart är det på sikt?

Membership criteria – Who can join?

The Treaty on the European Union states that any European country may apply for membership if it respects the democratic values of the EU and is committed to promoting them.

The first step is for the country to meet the key criteria for accession. These were mainly defined at the European Council in Copenhagen in 1993 and are hence referred to as 'Copenhagen criteria'. Countries wishing to join need to have:

stable institutions guaranteeing democracy, the rule of law, human rights and respect for and protection of minorities;
a functioning market economy and the capacity to cope with competition and market forces in the EU;
the ability to take on and implement effectively the obligations of membership, including adherence to the aims of political, economic and monetary union.

The EU also needs to be able to integrate new members.

https://neighbourhood-enlargement.ec...-membership_en

Man har alltså missat första punkten men tycker att den andra är bra? Någon exakt kopia på vad Ungern skrivit på har jag dock inte hittat.

Ja, och när Ungern och ett tiotal andra östeuroesiska stater gick med 2004 ingick inte de här woke-liberala signalfrågorna i EU:s "obligatoriska demokratiska värden". De förutsätts inte heller i Lissabonavtalet (2010) som är det närmaste EU har en författning, en beskrivning av sitt eget politiska ramverk, Det kan vi enkelt verifiera utifrån att, som¨jag sade, inget EU-land utom Nederländerna, hade erkänt samkönade äktenskap fram till år 2004, alltså inte ens bland de "gamla" EU-länderna frånsett ett enda. Sverige, som var ett av de första, erkände sådana äktenskap år 2009, och det var helt och hållet vårt eget beslut, ingalunda styrt av några direktiv nerifrån Bryssel. Men gentemot Ungern och andra hävdar Bryssel numera att tolerans för gayäktenskap är ett oeftergivligt krav och en del av EU:s DNA.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Samk%C...%C3%A4ktenskap

Går med i EU gör man EN gång, vid ett tillfälle, och man ska naturligtvis inte behöva "uppgradera medlemskapet" med nya pinglor och visslor på kommando från Bryssel vart och vartannat år för att fortfarande kunna ses som officiell medlem. Värdefrågoir av den här sorten bör i stort sett ses som medlemsstaternas ensak, någit som faller inom deras egen lagstiftning och inte angår Bryssel.

Det finns mängder med liknande exempel på hur man försöker flytta frågor upp till Brysselnivån och koppla loss dem från principen att varje land sköter sin egen lagstiftning. Ofta är det politiker i Bryssel som driver på, ibland är det regeringar eller lobbyister i ett isst land som försöker knuffa igenom en fråga via EU-beslut eller EU-domstolar eftersom de vet att de inte kan få majoritet för saken på hemmaplan.

Reglerna för medlemskap har inte ändrats sedan Köpenhamns protokollet från 1993. En det mest grundläggande är demokratins principer. Vilket betyder att man kan ändra reglerna för gemenskapen om gemenskapen så önskar. Det passar inte alla och tex Storbritannien valde att lämna. Det borde Ungern göra självmant om de inte får gehör för sina politiska åsikter precis som britterna.

En klubb som har ständigt förändrade och remixade krav på medlemmarna utifrån flera olika sorters oklara beslutsvägar utan föregående diskussioner på varje medlemslands egen nivå (dvs i medlemsländernas egna parlament, inte hos skvadern EU-parlamentet) är naturligtvis en klubb som struntar i sina egna regler.

Gummiregler. Nästan alla och inga länder motsvarar dessa substanslösa kriterier. Tolkningen blir därefter, godtyckligt. Det är det generella problemet, att EU drunknar i sina egna floskler och verkar sakna förmåga att ta fasta på det som är viktigt: att det som beslutas faktiskt ska tjäna så många EU-medborgares väl som möjligt.

Det var aldrig meningen att EU skulle vara till för medborgarna om du trodde det.