Det är frågan.

Låt oss ta en genomsnittlig tjänsteman, 330 000 kr i årslön, frun på halvtid och med två barn i skolan. Har ständigt problem med att få ekonomin att gå ihop.

* Varför ska han visa återhållsamhet, när hans högsta chefer ogenerat tillgriper alla metoder för att berika sig själva?
*Varför ska han vara lojal, då företaget sparkar ut hans kompisar och sedan betalar bonusersättningar till ledningen?
*Varför ska han känna samhällsansvar, när maktens högkvarter byggs i marmor och ädelträ medan skolbyggnaderna är lika trasiga som barnens läroböcker?
*Varför ska han vara ärlig, då storföretagskarteller försöker stjäla hans pengar?
*Varför ska han vara solidarisk, när hans mamma inte kan få en höftledsoperation, men partiledarna och toppdirektörerna har en direktfil till Sophiahemmet?
*Kort sagt: Varför ska han bete sig annorlunda än dem där uppe?
Det är frågan.

Tjänstemän tvingas arbeta dygnet runt, de drivs av att ge andra det dem vill ha. Eftersom det är få som kan tänka sig leva så så kan de ta ut en bättre lön. Självklart ska dock ingen få bonus efter de gjort nedskärningar. Stöld är inte heller berättigat. Om man är lojal är man ärlig med att något är oetiskt och inte håller det för sig själv. Gå inte med i kollektivavtal, du behöver din rätt att strejka.

Vilkeb fin lyrik.
Jag undrar vad lojal, solidariskt osv betyder i förhållande till situationerna?
Frågan är när det ena gagnar och det andra missgagnar.

Frågan är vilka risker en person är villig att ta för att inte bli arbetslös eller att ens fru lämnar dig. Kort sagt: Du kan inte bete dig som ”dom där uppe” för då hamnar du i fängelse eller i något ortgäng. Ju högre man klättrar på samhällsstegen ju mer kan man sno åt sig genom ”skatteplanering” mutor, hot mm. Det finns inga ”snälla farbröder - tanter” i företagledarroll som bryr sig om världen och dess invånare. Deras enda ämne på schemat är profit.

Är du halvt om halvt efterbliven eller har du rökt crack?

Det beror väl på vilka tjänstemän vi talar om, i min trakt utanför storstan är de pålitliga och alltid på plats när det sker något oväntat.

Frågan jag ställer mig. Vad är det som tvingar dig att stanna kvar?
Om du inte får ut tillräckligt av ditt arbete (utveckling, möjligheter etc) så sök dig någon annanstans.

När du berättar för din chef att fått en ny möjlighet att utvecklas bättre på ett annat företag och han svarar "Ja men jag ser att du hade kunnat få den möjligheten här också" så är ditt budskap bara "Japp....Men dom såg det först"