Varför kan man inte döma utanför åtalet?

Läste i en annan tråd hur skadat svenskt rättsväsende är.

Man finner att en åtalad gjort sig skyldig till ett annat brott, men för att detta brott inte fanns med i åtalet, och hade andra rekvisit, så kan man inte döma för detta.

Och resultatet är då att personen blir friad, och sedan inte kan dömas på nytt (med det korrigerade åtalet) eftersom man inte får döma en person två gånger.

Varför är det såhär skadat? Borde man inte säga "rätt ska vara rätt" och döma utanför åtalet?

Liksom, bara för att åklagaren missat lite svarta plumpar i ett vitt a4-ark så straffar man kollektivt hela jävla samhället med massa äckliga kriminella som släpps fria.... Man släpper fri massa personer som kastar sten på polisen för en sådan fjantsak som att åtalet inte är 100% perfekt och inte passar in i en mall.

Varför dömer man inte som om åtalet vore korrekt, och sedan ger åklagaren en rejäl näsbränna istället? Varför kollektivt bestraffa hela samhället? Som ändå inte har någon makt att avsätta en åklagare som missköter sig eftersom vi inte röstar om vilka som ska få bli åklagare?

Va? Omfattas det inte av åtalet går det ju att döma "en gång till"? Res Judicata gäller bara om målet handlar om samma sak. Har det inte prövats är det givetvis inte samma sak.

Inte om det gäller samma gärning. Det går alltså inte pröva samma gärning under två olika åtalspunkter i separata rättsfall.

Det går däremot om det är olika gärningar, även om det är under samma brottsaktivitet. Att t.ex. bryta upp en dörr och stjäla något är olika gärningar, även om båda innefattas i samma inbrott.
Dock om man åtalar för, och inte lyckas döma för inbrottsstöld så "förbrukas" båda gärningar i samma svep.

Däremot om man försöker åtala för stöld, misslyckas, så kan man sedan åtala för skadegörelse för den uppbrutna dörren.

Riktigt korkat IMHO att gärningar i misslyckade åtal "förbrukas".

Hur påverkar det isåfall brottsrubriceringen?

Tilltalad ska inte behöva försvara sig mot sådant som åklagaren inte har stämt för, det blir ohemult dyrt om varenda brottsling ska förbereda ett försvar mot varenda illgärning han begått under sin tid på jorden, utifall att åklagaren "glömt" att nämna just det brottet i sin gärningsbeskrivning.

Rätten är däremot inte bunden till åklagarens brottsrubricering, bara av gärningsbeskrivningen.

Till syvende och sist handlar det om att åklagaren har hela statens tyngd bakom sig, och därmed är den starkare parten. Skulle åklagaren trots detta göra bort sig på det viset, så är det på åklagarens sida som misstaget stannar. Att tilltalad sedan inte kan åtalas igen handlar om att den som tilltalas kan förvänta sig att ärendet är slutgiltigt avhandlat efter att domstolens beslut vunnit laga kraft. Återigen, staten har oändligt mycket mer resurser och ska med fog förväntas att utreda saken tillfyllest innan åtal väckes, misslyckande härom ska inte drabba enskild.

Självfallet sticker det i ögonen när uppenbara illdådare och eviga uslingar gynnas av dessa principer, men så är det ju principernas särdrag, de gäller inte bara när det passar.

Det är ju fortfarande så att en åklagare kan justera sin stämningsansökan och lägga till alternativyrkanden under såväl tingsrättsförhandling, som Hovrättsförhandling. Men precis som du säger så kan man inte "åtala om" för en gärning som redan är prövad. Exempelvis om man åtalad för Mord och det slutar med en (lagakraftvunnen) friande dom. Så kan man inte väcka ett nytt åtal för Grov misshandel och Vållande till annans död (bortsett från om man begär om resning då).

Sedan blir det lite fel när du skriver "Man finner att en åtalad gjort sig skyldig till ett annat brott, men för att detta brott inte fanns med i åtalet, och hade andra rekvisit, så kan man inte döma för detta" för eftersom att rätten endast skall pröva det som åklagaren angett i sin gärningsbeskrivning så "finner" inte alls rätten att denne person "gjort sig skyldig till ett annat brott" - För rätten skall ju ö.h.t inte ens ta ställning i det, utan det skall läggas därhän.

Jag tycker att du borde ställa högre krav på åklagarna. Om man bedriver en förundersökning i flera månader och därefter genomför såväl en tingsrättsförhandling som hovrättsförhandling, och inte någon gång under denna process förstår hur gärningsbeskrivningen skall se ut och vilka alternativyrkanden som behöver föras in - så är ju någonting väldigt fel!? En kompetent åklagare skall ju kunna se på sin bevisning, se till vad den tilltalade har för förklaring, samt vad vittnen har sagt, och därefter kunna avgöra OM några alternativyrkanden behövs och isåfall vilka.

Det är precis det jag gör. Därför jag förespråkar att domstolen ska pröva alternativa brottsrubriceringar även om åklagaren missat dessa.
Och OM gärningen passar in i en alternativ brottsrubricering, då dömer man för den alternativa brottsrubriceringen, och sedan, ja, då får åklagaren en varning.

På så sätt riktar man kraven mot åklagaren. Då bestraffar man inte samhället (med massa frisläppta kriminella) för åklagarens missdåd.

Man bestraffar då inte samhället med massa friade kriminella äckelmänniskor för att åklagaren slarvat.
Om någon t.ex. åtalas för mordförsök och det inte går igenom, och det visar sig sedan att det hade gått igenom om man tagit grov misshandel, är det då verkligen rätt att man ska släppa fri den kriminelle som sedan får gå fri i samhället och grovt misshandla folk?

Är det då inte bättre att man dömer som om åtalet vore korrekt, men ger åklagaren en varning för att ha missat det.
Då kommer åklagare som är slarviga i sitt yrke sållas bort.



Nej det har jag inte sagt, visst, gärningsbeskrivningen ska åklagaren och domstolen vara bunden till, men ska kunna döma till vilka brottsrubriceringar som helst som passar in på gärningen. Är det så att man åtalar för mordförsök, och det inte passar in för att gärningsmannen inte hade uppsåt att döda, så ska inte gärningsmannen gå fri från grov misshandel.
Utan då ska man givetvis kunna döma för grov misshandel ändå, och ge åklagaren en varning.

Samma tänker jag här med stenkastningarna. Har man missat t.ex. framkallande av fara för annan eller allmänfarlig ödeläggelse, och man sedan inte finner bevis för våldsamt upplopp (för att det inte kunde bevisas vara en folksamling) och man inte heller kan bevisa våld mot tjänsteman (för att illdådingarna inte siktat på polisen), då borde man kunna sortera in stenkastningen i ett fack som passar, t.ex. framkallande av fara för annan eller allmänfarlig ödeläggelse.

Men om rätten, helt utan direktiv från åklagaren, skall "undersöka"/"utreda" och pröva andra slags skuldfrågor - Har vi då objektiva domstolar? Nej, då får vi domstolar som tar ställning i skuldfrågan och "gör åklagarens jobb", så kan vi inte ha det!

Detta ser ju rättsväsendet som någonting viktigt och oerhört grundläggande. Det finns ju en anledning till att såväl tilltalade, som vanliga vittnen, har rätt att avstå att svara på frågor som kan betyda att dom erkänner brott som inte har med åtalet att göra.

Det du beskriver är precis så det faktiskt går till? Särskilt det fetade, är just vad jag beskrev i mitt inlägg. Rätten är inte bunden till åklagarens brottsrubricering, däremot till gärningsbeskrivningen.

Problemet uppstår just när åklagaren har utformat gärningsbeskrivningen för att omfatta alla rekvisit i den brottsrubricering som åtalas för, men utelämnat omständigheter som varit nödvändiga för att uppfylla rekvisit i den brottsrubricering som domstolen hade valt att döma för istället. Om rekvisiten inte uppfylls genom handlingarna som omfattas av gärningsbeskrivningen, kan inte domstolen döma till ansvar.

Det du verkar vilja ändra är just bundenheten av gärningsbeskrivningen. Om gärningsbeskrivningen kan ändras hur som helst, så uppstår också problemet att försvaret behöver förbereda försvar mot gärningar som inte åklagaren har tagit upp, vilket mitt överdrivna exempel försökte visa på.

Det är detta jag menar att man ska ändra på. Bara för att alla rekvisit och omständigheter inte är med i gärningsbeskrivningen, så ska domstolen ändå kunna döma för en annan brottsrubricering, trots att alla rekvisit inte är med.

Huvudsaken ska vara att gärningsbeskrivningen inte ändras - dvs den får inte peka på en annan gärning. Sålänge gärningsbeskrivningen pekar på samma gärning så ska domstolen fritt kunna döma.

Såhär tänker jag:
Gärningsbeskrivningen är "Har kastat sten i riktning mot poliser"

Om åklagaren väljer att åtala för Våldsamt upplopp eller Våld mot tjänsteman.
Sedan fallerar våldsamt upplopp på grund av att det inte anses vara en folksamling.
Och sedan fallerar våld mot tjänsteman för att de inte aktivt siktat mot poliser.

Då borde man ändå kunna passa in gärningsbeskrivningen på "Framkallande av fara för annan"..

Förstår du nu hur jag tänker?

Absolut, och det var ju också vad jag skrev i mitt inlägg.

Som ILA2 skriver så är det precis så det fungerar idag.