Citat:
Ursprungligen postat av
Ok-perfekt
Bra exempel med autisttanten.
Själv tror jag att olikheter mellan individer inte främst sitter i hudfärgen. Autisttanten kunde lika gärna varit en vit man.
Eftersom man öppnat dörren till identitetspolitik och kan selektera fritt efter kön och hudfärg så kan man också fråga sig hur gruppdynamiken påverkas.
Om folk har specialistkompetens men också gemensamma identitetsmarkörer tror jag att sammanhållningen, trivseln och lagandan blir så mycket bättre.
Sätt inte en hammarbyare på AIK-läktaren.
Sätt inte en man på tjejavdelningen.
O.s.v.
En muslim kan omöjligt uppleva islamofobi bland identiska muslimer. En jude kan inte lida av judehat bland andra judar. En afrikan kan inte lida av afrofobi bland andra afrikaner.
Om du förstår vad jag menar
Absolut, och jag håller med till stor del. Framför allt om att personligheter och kompetenser inte sitter i hudfärg.
Tänker på exemplet med hammarby och aik supporters, där har de ju så att säga varsina mål. Bajraren ska heja fram Hammarby till seger och vise versa.
På en arbetsplats är ju målet att utföra ett arbete. Jag tänker att möjligheten att förstå varandra och på sikt minska konfliker mellan varandra är att vi blandas.
Titta t.ex i USA där de bland annat har särskilda chinatowns där det så gott som bara bor kineser, de lever sin kultur till stor del och behöver sällan blandas med andra. Risken är ju att om folk inte umgås och pratar med varandra så kommer fördomar byggas på och vi kan på sikt dra fram det värsta hos varandra.
Jag tänker själv på några "grupper" jag upplevde en hel del obehag inför när jag var ungdom. Det var först funktionshindrade. Innan jag fick jobb på en gruppbostad inom LSS tyckte jag det var obehagligt med de spontan stönen och skriken, dreglar etc. Men efter att ha "tvingat" mig själv att jobba där så ökade min tolerans drastiskt. Det var kanske inte så att jag drierkt lärde mig att uppskatta att torka dregel, men jag tappade liksom obehaget för det.
Samma sak när jag ganska snart efter det började jobba med henlösa och fick träffa "knarkare". Var fullkomligt livrädd som ungdom för narkomaner. Det tog några veckor innan jag såg att det var människor med missbruksproblem och jag började sakta men säkert att förstå dem med.
Jag tvingar ibland mig själv att träffa grupper som jag har fördomar mot. B.la tog jag tillfället att hänga på en så kallad mötesplats i ett utsatt område. Jag träffade där folk från många länder, bland annat somaliska kvinnor. Min enda erfarenhet sedan tidigare var att de pratade mycket högljut på bussar, i butiker och på stan med alla sina barn.
Jag lärde känna en av kvinnorna som, så många andra kvinnor i allmänhet var en mycket varm och omtänksam individ. Jag blev bjuden på starka somaliska piroger och jag fick själv bjuda igen med något (kommer inte ihåg vad)
Jag fick varma hejdåkramar av denna kvinna som jag tidigare varit helt säker på aldrig skulle röra en vit man och att det skulle vara "haram". Men där på mötesplatsen var människorna lite som folk är mest, dock med lite andra för mig konstiga vanor och tankebanor om vad vi gör på denna jord.
Jag säger inte att alla ska göra så, inte heller att jag är något helgon. Jag är lika mycket rasist som gemene man. Men jag tvingar mig ibland att lära mig skillnaden på mina fördomar och min verklighet.
Jag vill underdstryka att jag är av uppfattningen att fördomar är ett av våra starkaste försvar som fått oss människor att överleva. Med andra ord tror jag att fördomar är livsviktiga. Dock tror jag att vi ibland kan våga utmana dem. T.ex i arbetslivet
då vi alla vill ha mat på bordet och alla förväntas skaffa jobb så kan vi lika gärna se till att de som lämpar sig bäst för att utföra en arvetsuppgift jobbar ihop. I de flesta jobb spelar dessutom inte ursprung eller religon någon större roll.
Men som jag skrev. Hade jag fått fritt spelrum utan qtt behöva tänka på målet så hade jag förmodligen suttit med en arbetsgrupp som består av gubbar som jag själv. Vi hade förmodligen haft skitkul, men kanske inte fått rätt saker gjorda. Jag behöver en torr jävlel vid min sida som ser till att uppgifterna flyter på. Den torre jäveln behöver mig för att ställa mig inför folk och hålla föredraget på sifforna den torre tog fram.
Ja, du förstår hur jag menar!
För att återgår till supportrarna, i klacken står jag gärna på min fritid och då skulle jag aldrig hänga med någon djurgårdare i fotbollssammanhang
men på jobbet kan den stackars förtappade fotbollsjälen vara en pärla