Citat:
Målande! Det var förresten längesen vi gjorde ett återbesök hos en av mina favoriter. Det unikum som mången ordat och skaldat om, en gädda vars blotta namn får rutinerade besökare av tråden att dra på både smilband och varselväst och som simmat in i Dumpens stora ryssja inte mindre än två gånger. Jag talar naturligtvis om Candyman Kent. Seså, vi ska inte skrika, inte överhuvudtaget höja våra röster, utan bara stilla resonera med varandra om denna man. Flytta er lite närmare, värm gärna era kylslagna händer mot den sprakande brasan så ska jag berätta hur det gick till när det begav sig.
Vårvintern höll fortfarande de västra avkrokarna av vårt land i ett bestämt ålagrepp den dagen som Candyman blaskade ihop dagens sjunde snabbkaffe i den gula emaljmuggen. En pigg gubbprutt värmer sitsen på pinnstolen samtidigt som P4 Värmland lokalpatriotiskt spelar ”Den stora dagen” med Vikingarna och sitt klena intellekt till trots så förstod han att låten var passande; idag skulle bli speciell. Han kunde inte klä det i de rätta orden, den känslan som lät honom förstå att idag skulle denne grådaskige oskuld äntligen få bli den gammeltestamentlige knullbest hans libido fötts till att bli. Den stygge skulle äntligen bli gömd i släktled på släktled av småkusiner, högstadiebarn och farmödrar i denna spännande familj han nyligen lärt känna. ”Vad gör det väl att man saknar bensin när lyckan står beredd att besöka dig” som någon, säkert Fröding, skrev och trots att texten är lång och orden svåra så ler Godismannen i mjugg när han tänker på det och dagens första, kaxiga stake börjar gnidas mot undersidan av det skraltiga furubordet. Candyman kliar sig på den ruffsiga ryggen genom nätbrynjan och petar förstrött in en tops i urinröret på den 18 cm lång och omkrets 13 cm kuk innan han kommer ihåg att han måste skynda sig. Han måste helt ologiskt vänta mellan 16.20 och 16.50 vid den blåsiga busshållsplatsplatsen på att den dånande lokaltrafiken skall släppa ut den lockande last den bär på. Gul som en påskkyckling skrämmer han några gapiga kråkfåglar som hållit hov på gårdsplanen med en påse utslitna hushållssopor då han styltar iväg från Gösta, äntligen som en vinnare.
Dagen blev stor och speciell. Inte på det sätt han trott dock. Han hade haft svårt att tyda vad de två lurpassande marodörerna bråkat på honom om då de talat med främmande dialekter och fräsande, icke Klartextkompatibla ordval. Men det hade inte blivit som tänkt. Galoscherna släpar i grusvägen där han moloket strövar hem igen till Brantebäcken. Nästa gång går det säkert bättre, tänkte Candyman Kent…
Vårvintern höll fortfarande de västra avkrokarna av vårt land i ett bestämt ålagrepp den dagen som Candyman blaskade ihop dagens sjunde snabbkaffe i den gula emaljmuggen. En pigg gubbprutt värmer sitsen på pinnstolen samtidigt som P4 Värmland lokalpatriotiskt spelar ”Den stora dagen” med Vikingarna och sitt klena intellekt till trots så förstod han att låten var passande; idag skulle bli speciell. Han kunde inte klä det i de rätta orden, den känslan som lät honom förstå att idag skulle denne grådaskige oskuld äntligen få bli den gammeltestamentlige knullbest hans libido fötts till att bli. Den stygge skulle äntligen bli gömd i släktled på släktled av småkusiner, högstadiebarn och farmödrar i denna spännande familj han nyligen lärt känna. ”Vad gör det väl att man saknar bensin när lyckan står beredd att besöka dig” som någon, säkert Fröding, skrev och trots att texten är lång och orden svåra så ler Godismannen i mjugg när han tänker på det och dagens första, kaxiga stake börjar gnidas mot undersidan av det skraltiga furubordet. Candyman kliar sig på den ruffsiga ryggen genom nätbrynjan och petar förstrött in en tops i urinröret på den 18 cm lång och omkrets 13 cm kuk innan han kommer ihåg att han måste skynda sig. Han måste helt ologiskt vänta mellan 16.20 och 16.50 vid den blåsiga busshållsplatsplatsen på att den dånande lokaltrafiken skall släppa ut den lockande last den bär på. Gul som en påskkyckling skrämmer han några gapiga kråkfåglar som hållit hov på gårdsplanen med en påse utslitna hushållssopor då han styltar iväg från Gösta, äntligen som en vinnare.
Dagen blev stor och speciell. Inte på det sätt han trott dock. Han hade haft svårt att tyda vad de två lurpassande marodörerna bråkat på honom om då de talat med främmande dialekter och fräsande, icke Klartextkompatibla ordval. Men det hade inte blivit som tänkt. Galoscherna släpar i grusvägen där han moloket strövar hem igen till Brantebäcken. Nästa gång går det säkert bättre, tänkte Candyman Kent…
På tal om gosebullen Kent kom jag och tänka på honom i ett annat ärende häromdagen.
(FB) Polisen utreder våldtäkt i Säffle – en till sjukhus. (2024-09-29)
