DNA test för att hitta min pappas farfar?

Om jag tar ett DNA test, skulle jag kunna hitta min pappas okända farfar då?
Min pappas farmor födde ett barn år 1933, men ingen tog på sig att stå som pappa åt barnet.

Ungen föddes i en liten ort i norrbotten så kanske skulle va lättare då än om han va född i stockholm.

Det skulle vara möjligt ja. Men då ska ju någon som har varit släkt lämnat in dna också.

Smartaste är om du ska ta dna att om du kam ta både från dig, din mamma och pappa.

Hur nära släkt måste den personen vara som också tagit DNA test, alltså på den okända farfarns sida.

Okänd farfar
l
l
Hans syster
l
l
Hennes barnbarn tar DNA test och matchar delvis med mitt.
Blir det enkelt att spåra då?

Och varför bör min mamma ta DNA test?

Ja, ett autosomalt DNA prov hos exempelvis Ancestry hade nog kunnat ge många bra fingervisningatr om vem den okände fadern var. Bäst vore förstås om du kunde testa din farfar eller din far samt att du bygger upp ett ordentligt släktträd bak till 1700-talet (för att kunna placera och gruppera alla matchningar du kommer få).

Ett problem i ditt fall är dock att de kommer från "en liten ort i Norrbotten". Om fadern är från samma ort och föräldrarna därmed högst troligen är släkt med varandra bakåt i tiden kan det bli snårigt att reda ut alla släktskap. Min far med anor i södra delarna av landet hade exempelvis 600 DNA-träffar medan min mor med anor i norrland hade över 3000 (vilket beror på "inavel" så att säga, en mindre genpool).

Men jag skulle säga att chanserna är stora att lyckas eftersom det är såpass nära i tid.

Ett alternativ är ett Y-dna test hos Family Tree DNA men de kostar betydligt mer och chanserna att du får en för släktforskning relevant träff är låga.

Med ett autosomalt DNA går gränsen någonstans runt 5-6 generationer ovanför dig, sedan börjar vissa grenar falla bort (de ger inte längre något utslag på DNA-tester).
Men om man har anor i en liten håla kan träffarna ligga betydligt längre bakåt i tiden än så, 10-12 generationer, på grund av "inavel".

Om en levande ättling till din okända farfars far, i samma generation som du, tagit ett autosomalt DNA prov så är sannolikheten 100% att ni matchar varandra.

Någon form av släkting funkar som har koppling till den okända personen. För det spelar inte roll om det är i Stockholm människan bodde eller i Norrbotten när det gäller dna.

Ja varför jag säger att din mamma ska ta dna är om du vill forska på båda sidorna av din släkt i framtiden.

Så därför rekommenderar jag att ta dna på så många personer du kan.

Ett litet tillägg här för att förklara lite mer i detalj:

Du vill alltså hitta din farfars far, som är okänd. Det optimala vore naturligtvis att DNA-testa din farfar, men jag antar att han inte längre är i livet. Men principen är den att hälften av hans DNA (och i teorin hälften av alla hans potentiella DNA-träffar) hade således kommit från den okände fadern.
Om det inte går att testa din farfar, så är din far den näst bästa kandidaten. Dock får man tänka på att han endast har fått ca en 1/4-del av sin okände farfar. Resterande delar kommer från han andra anor: 1/4-del av träffarna har med hans farmor att göra, 1/4-del med morfar och 1/4-del med mormor.

Du får tänka på att DNA tester från Ancestry, Myheritage och så vidare endast talar om att ni är släkt med varandra och hur mycket centimorgan (cM) ni delar (vilket ger en indikation baserat på statistik hur nära släkt ni är). Men hur ni faktiskt är släkt är upp till dig och dina DNA-träffar att reda ut genom gammal hederlig pappersforskning.

Så, åter till din pappa: Det är alltså endast ungefär 1/4-del av träffarna som är relevanta för att hitta svaret på din fråga. Därmed måste du ju kunna identifiera vem som är vem bland träffarna. De som hör samman med kända grenar (hans famors, morfars och mormors grenar) måste sållas bort. De träffarna som sedan blir kvar, som då troligen hör samman med den okände farfadern, är de intressanta.

Du kommer också se att merparten av DNA-träffarna är av förklarliga skäl avlägsna (som man kanske delar gemensamma anor mer 6-8-10 generationer bakåt i tiden med). Av, låt oss anta, 2000 träffar är kanske endast ett dussintal intressanta för att kunna lösa svaret på din gåta. Har du riktigt tur kanske det dyker upp någon som delar ~450cM och som du inte kan hitta något släktskap med på de kända grenarna, vilket då kan vara en halvkusin till din far (här finns en guide till hur mycket cM man delar beroende på släktskap: https://dnapainter.com/tools/sharedcmv4)

Om du inte kan testa din far heller utan bara har ditt eget DNA att tillgå, så ökar förstås komplexiteten i och med att du endast ca 1/8-del av ditt DNA och träffarna har med din okände farfars far att göra, så "administrationsarbetet" med att försöka reda ut och hålla koll på alla träffar ökar rejält. Men med ett rikligt utbyggt släktträd, och om du DNA testar din mor (för att kunna söka på alla DNA träffar till dig som du INTE delar med din mor, så att dessa sållas bort = 50% mindre arbete), så bör det gå!

Säg bara till om du behöver hjälp, bistår gärna!

Guide för att hitta okänd fader genom dna-släktforskning: https://www.youtube.com/watch?v=MshaVZptFHE

Lycka till!

Mycket bra föredrag från Geneologiska Sällskapet:
https://www.youtube.com/watch?v=GRoPbXKjmdc

Hur orkar du ens gräva i släktskapsförhållanden fyra generationer och ett helt sekel tillbaka? Vad har sådant för betydelse?

(Men vad "liten ort i Norrbotten" beträffar frekventerades väl även dessa, vad jag förstått, på sin tid under 1800-talet rätt flitigt av tillfälliga besökare söderifrån? Har för mig att någon av Pelle Molins utsökta berättelser i Ådalens poesi bygger på detta tema!)

Jag gjorde en Y-DNA-test för att hitta släktingar i min manliga gren.
Har gett väldigt dålig utdelning hittills. Y-DNA ärvs från far till son.

Den testen är ju lite dyrare än vanlig autosomal test och folk är snikna och osäkra. Hittills är det bara en annan person som testat sig som tillhör samma haplogrupp som jag. På FTDNA anger man vilken ens äldsta manliga släkting är så jag kunde kolla den andra personens farfars far.

Men där blev det tvärstopp då denne farfars far hade "Fader okänd". Bara att vänta på att någon annan med samma haplogrupp testar sig.

Nu vet jag iallafall att den senaste mannen med min haplogrupp dök upp år 1500.


Av kändisar är jag släkt med folk från folkungaätten:


När jag kollade idag hade det dykt upp en till kändis:


Vi är bara 914 personer av FTDNAs kunder som kommer så nära Paavo.
“Hakkaa päälle, pohjan poika!”

Vilket av testerna valde du? Själv var jag lite snål och valde Y-37. Jag antar att ”Big-Y” är bättre, men ärligt talat så räcker min intelligens inte riktigt till för att förstå varför.

Problemet är väl att så väldigt få köper Y-DNA test. Chansen att man stöter på någon någorlunda nära släkting är ju otroligt liten.

Anledningen till att jag tog ett Y-test var en lite naiv förhoppning om att det skulle bekräfta att den som jag trodde var min farfar verkligen var det. Jag har rätt många matchningar, men om jag förstått det rätt så kan vår gemensamma anfader ha levt så långt tillbaka som på medeltiden.