Samvetet och sömn

Ser ingen trådstart om att ett gott samvete ger bra sömn. Håller ni med om det eller tar ni helt avstånd från det. Tänkte bara ta upp det efter som ingen skriver om det.

Jag tror du sover bättre, mer harmoniskt, om du har ett gott samvete. Om man vänder på det, varför skulle du inte ha ett gott samvete?

Hårt arbete ger gott samvete som i sin tur ger god sömn.

Psykopater och narcisister förstår att de gjort fel, men sover ändå gott.

Vi har haft en dysfunktionell vana i min släkt att gifta oss med personlighetsstörda personer.
Varje generation växer upp med en psykopat eller narcisist och återupprepar sedan mönstret när de är vuxna och själva bildar familj.

Personlighetsstörda personer förstår att de handlar fel, men de gör det ändå djävligt för sin omgivning för att manipulera och få egna vinster (ibland av sadistiska motiv oxå).

Personlighetsstörda förstår att de gjort fel men det berör dem inte alls. De sover som söta lamm, medan deras offer i familjen blir nervvrak med sömnstörningar.

Normala människor sover bättre med gott samvete, men samvetet påverkar inte personlighetsstördas sömn.

Normala människor som blir offer för personlighetsstörda blir sönderstressade vrak med sömnstörningar.

Jag kan ha ett samvete som självaste
Dalai Lama.

Men om jag riskerar bli vräkt imorgon med misstänkt cancer i kroppen, så vettifan om sömnen blir särskilt god.

Är generellt välsignad med god sömn, och brukar väl också kunna påstå att samvetet är lätt.

Däremot tyngs jag ibland av ett "delat dåligt samvete" där jag påverkas av tankar på andras misstag och att jag skäms för deras skull. Det kan påverka min generella sinnesfrid vid sänggående.