Var inatt. Skrev det som en dagbok till ingen annan än mig själv men kom på tanken att det kanske hade varit en intressant läsning för någon som gillar såna saker.
Om tråden är för dålig - take it or leave it.
Min sista kväll med amfetamin.
12 juni 2023. Kl. 18:17. Måndag.
Jag vet ju faktiskt inte om det blir den sista - hur ska jag kunna vet det? Men jag lämnar missbruket bakom mig. Ikväll säger jag hej då till amfetamin. Har varit vaken sedan torsdag morgon förutom ett tiotal timmars sömn utspritt över dagarna. Hade till två dagar, tänkte jag, men insåg ganska snabbt att morgondagens dos knappt skulle vara värd att spara, så jag drog några linor för en timme sen eller nåt. Röker gräs också. Har mycket vin, och det blir de sista flaskorna jag köper.
Alkoholen är helt slut nu för mig. En ansträngning krävs, och det är därför det är svårt att sluta. Bruka självkontroll. Detta är en möjlighet att bevisa för mig själv att jag kan besluta mig för något och lyckas med målet.
Gräset fortsätter jag med och jag ämnar lämna missbruk av något berusningsmedel bakom mig.
Jag svamlar traditionsenligt iväg. Tjacket gör så. Amfetaminet, ursäkta. Lite hövlig så här dagen för avrättning.
Tanken med denna text var att dokumentera den sista kvällen som påtänd, såvida det inte håller mig vaken och påtänd tills imorgon kväll. Inte helt otroligt, faktiskt, det var starkt pulver. Inte mycket eufori, tyvärr, men det har som sagt hållit mig uppe i några dagar nu. Eller, mitt beslut att ta det, gjorde det.
Poängen är att jag är helt utmattad.
Jag har studerat stoicism hela dagen och det har varit underbart. Jag har suttit i min lägenhet hela dagen och läst och studerat och läst. Jag bara älskar denna filosofi så mycket. Det är min riktning i livet. Stoicism.
Jag försöker också att var dag vända mig till Skaparen för tacksamhet och samtal. Jag väljer att tro att det finns en Skapare av allting. Av Allting. Jag vet inte vem det är, för vem vet det? Ingen, tror jag. Jag väljer bara att tro att denne makt existerar. Jag anser vidare att det är höjden av arrogans när en människa med en människas förstånd tror sig veta tillräckligt mycket för att avfärda en Skapare för att denne inte passar in i deras ram för hur en sådan skapare ska se hut. Ni fattar vad jag menar?
I alla fall. Skaparen och Livet. Stoicism. Behandling och sen yrkeshögskola.
Det är min plan. Ingen annan än jag, och nu du samt Skaparen, vet om den. Det var inte menat som en hemlighet, men nu blev det en hemlighet helt plötsligt. Så det kan te sig.
Jag har goda förhoppningar. För första gången har jag en anledning för att hålla mig ren som är viktig för mig.
Jag vill inte slösa bort min tid här i Livet. Vi har ett liv i den mänskliga upplevelsen, låt oss leva det väl och framförallt ta tillvara på vår tid. Minuterna går, blir timmar som blir dagar och helt plötsligt samlas ni för julfirande igen. Tiden visar ingen nåd. Så jag och du har det att kämpa med. Kunskapen om vår annalkande död. En människas lott.
Känner mig pigg. Drog ju de där linorna innan. Har gräs, har vin. Det blir bra.
Endast nuet. Livet är för kort för ånger över det förgångna och känn ingen oro för morgondagen, för du vet inget om den eller om du vaknar till den. Lägg din tid på det du har kontroll över. Nuet.
Kl. 19:11
Utmattad. Känner mig färdig att sova men vet att ja inte somnar. Jag vet inte hur länge jag kommer att vara vaken men jag har ett par linor kvar. De sista. De allra sista. Nu är festen snart slut...det känner jag. Små steg i taget, tar det slut.
Lite paranoia har växt fram de senaste timmarna men det är ingen fara. Har hällt upp ett glas vin. En liten klunk i taget. Men jag har fortfarande en bra dos amfetamin kvar. Drog nyss två små linor till. Jag kommer definitivt vara vaken inatt och sannolikt även imorgon på dagen. Det som oroar mig är hur jag ska hantera landningen imorgon. Har inte råd med mer vin så jag får öva på min måttlighet. Vet du vad - jag oroar mig inte. Amor fati.
Kl 20:08. Japp. Den sista dosen gjorde mig officiellt paranoid. Jag är ändå nere på det sista halva grammet. Inga extrema doser. Fem gram på gem dagar. Ett gram per dag. Kanske rimligt. Inget imponerande tjack när det gäller välmående. Nu snart slut. Sagan snart slut.
Snipp snapp snut så var dsagan slut.
Jag längtar redan tillbaka...
Det är som när jag har kommit till botten på en påse, och hoppet tar slut, och de sista linorna inte riktigt biter därför att du vet nu är festen slut. Det är konstigt.
Det är som att det sista förlorar styrka. Inbillning, förstås, eller teori för all del.
Kl. 20:18.
Nu börjar de klassiska symptomen på början av en psykos att manifestera sig själva.
“Filth Pig” - Ministry.
Jag får se hur detta utspelar sig. Kanske inte ska ta resten av pulvret inatt. Kanske ballar ur. Har gjort det förr. Japp, jag känner det. Jag känner nästan hur psykosen närmar sig utanför dörren.. Mer ord senare....kanske ska ta någon lina för att krydda på ändå. Bör ta allt på en gång i så fall. Såklart. Om inte annat så bara för att se vad som händer. Ha lite kul.
Lite roligt. Underhålla mig själv.
Varför inte, en sista gång?
Nu börjar jag faktiskt att fundera på det...
Kl. 21:49.
Släpper nojjan. Tack vare stoicism. Tack du Skapare för Din vägledning!
Men där i bakhuvudet väntar bakhållet...en lina till? Till galenskap?
Stimulerande droger är så roliga.
Rekommenderas.
Har lyssnat på albumet “Parachutes” med Coldplay för att ära att idag är sista dagen på minst 2 år jag röker gräs samt sista amfetaminet inatt. Natten har bara börjat för mig. Antecknar flitigt om och studerar flitigt om filosofin stoicism. Inspirerande.
Kl. 22:01.
Ingen polis men jag förväntar mig det.
Möjligt att jag drog en lina för mycket. Nåja. “What are you gonna do...”
Hör ljud. Ljus spelar spratt. Paranoian är igång och det ska bli intressant att se hur natten utspelar sig. Den sista kvällen med gräs och amfetamin. Mina favoritdroger.
Jag blir rörd, jag blir rörd. Har vin och saknar bara benzo, annars perfekt. 3/4.
Jag kan redan applicera stoicism i mitt liv just nu. Fantastiskt att ÄNTLIGEN ha ett regelverk att gå efter och vet du vad? Jag tackar Skaparen! Amor fati!
Detta scenario med paranoia har utspelat sig på mer eller mindre exakt samma sätt många gånger förut men jag har ännu inte lärt mig att helt ignorera det för det är så verkligt samtidigt som jag inser att det troligtvis inte är sant. Amfetamin låter väl som en rolig drog? Kan inte fatta varför jag fastnade för detta, för så jävla roligt är det inte att vara hyperalert på detta sättet hela natten. Okej. En gång för alla:
Jag slutar, just denna sista kvällen med amfetamin och cannabis, att vara paranoid. Jag väljer det, NU.
Om det visar sig att jag har fel, och polisen stormar, så är det första gången av ett otal under ungefär nio år, som det händer och det hade ju varit
HELT OTROLIGT. Kl. 22:12
Annars mår jag för övrigt rent kroppsligt sett ganska bra och är ganska bekväm. En skön kväll på det sättet och nu har jag ju släppt paranoian också! Eller? Nja. Men jag VÄLJER att inte tänka på den, för jag kan inte kontrollera det okända eller vad som ska ske eller inte ska ske eller när, hur, var .
Amor fati. Låt ödet ske. Du är bara med för åkturen. Älska det. Bara älska det eller lev ett liv i misär.
Kl. 22:33.
Lyssnar efter fotljud och hör dem men...inge kommer till dörren. Jag hallucinerar, antagligen. Kul. Skoj. =)
Så många listor över förbättringar, självutveckling och motivation genom åren men nu...nu har jag hittat “min” filosofi: stoicism.
Jag strävar personligen efter att leva som en stoiker. Den skolan studerar jag vid.
Tacksam till Livet.
Jag hör dem komma, gång på gång, men det kommer aldrig någon. Det händer aldrig...varför skulle det hända just idag då? Paranoia är så härligt. Alltså, fy:
1.Ta amfetamin
2.Gör något du gillar/pornografi.
3.Paranoia
Efter punkt 2 har 30% av ruset gått, och de 70% som är kvar är ångest och insomnia. I vilket fall som helst 60/40.
Jag brukade älska amfetamin och en del av mig gör det fortfarande men, det är inte som förr. Det var faktiskt många år sedan det var som förr. I dagsläget är det inte ens tråkigt att sluta.
Jag accepterar ödet. Låt dem komma. Jag bryr mig inte. Jag kan inte kontrollera det.
Amor fati.
Kl 03:33 13 januari. (edit: lördag kl 05:07. tidig morgon. Solen har gått upp.)
"Började nojja som fan.. låg sönge och lyssnad o grejer f fan"
Ja, vad ska jag säga. Nojjade sönder som jag sa att jag skulle. Helt otroligt. Tar jag bara en liten lina för mycket...med 4 dygns sömnbrist, så kan det gå så. Inget sjukt hände - Jag bara nojjade.
Har en pipa gräs kvar nu.
Amfetaminet är borta.
Gräset snart upp i rök.
Festen är på väg att ta slut...
Synd att man inte fick nå benzo dårå men dä få la gå.
Drog de sista linorna runt 03:00 och jag gjorde det paranoid och skakande och det blev inga bra linor. Skulle ha hackat upp dem ordentligt. Blev inte bra. Fick ingen kick. Den sista kicken uteblev . Känner mig lite speedad. Tog ett tag att kicka in.
Jag vet inte. Det är väl dags att sluta nu märker jag. Nästa steg för att få tillbaka det amfetamin jag älskar blir nog att injicera och du vet, det är inte riktigt min grej så, japp. Nio år. Amfetamin fin fin.
Om tråden är för dålig - take it or leave it.
Min sista kväll med amfetamin.
12 juni 2023. Kl. 18:17. Måndag.
Jag vet ju faktiskt inte om det blir den sista - hur ska jag kunna vet det? Men jag lämnar missbruket bakom mig. Ikväll säger jag hej då till amfetamin. Har varit vaken sedan torsdag morgon förutom ett tiotal timmars sömn utspritt över dagarna. Hade till två dagar, tänkte jag, men insåg ganska snabbt att morgondagens dos knappt skulle vara värd att spara, så jag drog några linor för en timme sen eller nåt. Röker gräs också. Har mycket vin, och det blir de sista flaskorna jag köper.
Alkoholen är helt slut nu för mig. En ansträngning krävs, och det är därför det är svårt att sluta. Bruka självkontroll. Detta är en möjlighet att bevisa för mig själv att jag kan besluta mig för något och lyckas med målet.
Gräset fortsätter jag med och jag ämnar lämna missbruk av något berusningsmedel bakom mig.
Jag svamlar traditionsenligt iväg. Tjacket gör så. Amfetaminet, ursäkta. Lite hövlig så här dagen för avrättning.
Tanken med denna text var att dokumentera den sista kvällen som påtänd, såvida det inte håller mig vaken och påtänd tills imorgon kväll. Inte helt otroligt, faktiskt, det var starkt pulver. Inte mycket eufori, tyvärr, men det har som sagt hållit mig uppe i några dagar nu. Eller, mitt beslut att ta det, gjorde det.
Poängen är att jag är helt utmattad.
Jag har studerat stoicism hela dagen och det har varit underbart. Jag har suttit i min lägenhet hela dagen och läst och studerat och läst. Jag bara älskar denna filosofi så mycket. Det är min riktning i livet. Stoicism.
Jag försöker också att var dag vända mig till Skaparen för tacksamhet och samtal. Jag väljer att tro att det finns en Skapare av allting. Av Allting. Jag vet inte vem det är, för vem vet det? Ingen, tror jag. Jag väljer bara att tro att denne makt existerar. Jag anser vidare att det är höjden av arrogans när en människa med en människas förstånd tror sig veta tillräckligt mycket för att avfärda en Skapare för att denne inte passar in i deras ram för hur en sådan skapare ska se hut. Ni fattar vad jag menar?
I alla fall. Skaparen och Livet. Stoicism. Behandling och sen yrkeshögskola.
Det är min plan. Ingen annan än jag, och nu du samt Skaparen, vet om den. Det var inte menat som en hemlighet, men nu blev det en hemlighet helt plötsligt. Så det kan te sig.
Jag har goda förhoppningar. För första gången har jag en anledning för att hålla mig ren som är viktig för mig.
Jag vill inte slösa bort min tid här i Livet. Vi har ett liv i den mänskliga upplevelsen, låt oss leva det väl och framförallt ta tillvara på vår tid. Minuterna går, blir timmar som blir dagar och helt plötsligt samlas ni för julfirande igen. Tiden visar ingen nåd. Så jag och du har det att kämpa med. Kunskapen om vår annalkande död. En människas lott.
Känner mig pigg. Drog ju de där linorna innan. Har gräs, har vin. Det blir bra.
Endast nuet. Livet är för kort för ånger över det förgångna och känn ingen oro för morgondagen, för du vet inget om den eller om du vaknar till den. Lägg din tid på det du har kontroll över. Nuet.
Kl. 19:11
Utmattad. Känner mig färdig att sova men vet att ja inte somnar. Jag vet inte hur länge jag kommer att vara vaken men jag har ett par linor kvar. De sista. De allra sista. Nu är festen snart slut...det känner jag. Små steg i taget, tar det slut.
Lite paranoia har växt fram de senaste timmarna men det är ingen fara. Har hällt upp ett glas vin. En liten klunk i taget. Men jag har fortfarande en bra dos amfetamin kvar. Drog nyss två små linor till. Jag kommer definitivt vara vaken inatt och sannolikt även imorgon på dagen. Det som oroar mig är hur jag ska hantera landningen imorgon. Har inte råd med mer vin så jag får öva på min måttlighet. Vet du vad - jag oroar mig inte. Amor fati.
Kl 20:08. Japp. Den sista dosen gjorde mig officiellt paranoid. Jag är ändå nere på det sista halva grammet. Inga extrema doser. Fem gram på gem dagar. Ett gram per dag. Kanske rimligt. Inget imponerande tjack när det gäller välmående. Nu snart slut. Sagan snart slut.
Snipp snapp snut så var dsagan slut.
Jag längtar redan tillbaka...
Det är som när jag har kommit till botten på en påse, och hoppet tar slut, och de sista linorna inte riktigt biter därför att du vet nu är festen slut. Det är konstigt.
Det är som att det sista förlorar styrka. Inbillning, förstås, eller teori för all del.
Kl. 20:18.
Nu börjar de klassiska symptomen på början av en psykos att manifestera sig själva.
“Filth Pig” - Ministry.
Jag får se hur detta utspelar sig. Kanske inte ska ta resten av pulvret inatt. Kanske ballar ur. Har gjort det förr. Japp, jag känner det. Jag känner nästan hur psykosen närmar sig utanför dörren.. Mer ord senare....kanske ska ta någon lina för att krydda på ändå. Bör ta allt på en gång i så fall. Såklart. Om inte annat så bara för att se vad som händer. Ha lite kul.
Lite roligt. Underhålla mig själv.
Varför inte, en sista gång?
Nu börjar jag faktiskt att fundera på det...
Kl. 21:49.
Släpper nojjan. Tack vare stoicism. Tack du Skapare för Din vägledning!
Men där i bakhuvudet väntar bakhållet...en lina till? Till galenskap?
Stimulerande droger är så roliga.
Rekommenderas.
Har lyssnat på albumet “Parachutes” med Coldplay för att ära att idag är sista dagen på minst 2 år jag röker gräs samt sista amfetaminet inatt. Natten har bara börjat för mig. Antecknar flitigt om och studerar flitigt om filosofin stoicism. Inspirerande.
Kl. 22:01.
Ingen polis men jag förväntar mig det.
Möjligt att jag drog en lina för mycket. Nåja. “What are you gonna do...”
Hör ljud. Ljus spelar spratt. Paranoian är igång och det ska bli intressant att se hur natten utspelar sig. Den sista kvällen med gräs och amfetamin. Mina favoritdroger.
Jag blir rörd, jag blir rörd. Har vin och saknar bara benzo, annars perfekt. 3/4.
Jag kan redan applicera stoicism i mitt liv just nu. Fantastiskt att ÄNTLIGEN ha ett regelverk att gå efter och vet du vad? Jag tackar Skaparen! Amor fati!
Detta scenario med paranoia har utspelat sig på mer eller mindre exakt samma sätt många gånger förut men jag har ännu inte lärt mig att helt ignorera det för det är så verkligt samtidigt som jag inser att det troligtvis inte är sant. Amfetamin låter väl som en rolig drog? Kan inte fatta varför jag fastnade för detta, för så jävla roligt är det inte att vara hyperalert på detta sättet hela natten. Okej. En gång för alla:
Jag slutar, just denna sista kvällen med amfetamin och cannabis, att vara paranoid. Jag väljer det, NU.
Om det visar sig att jag har fel, och polisen stormar, så är det första gången av ett otal under ungefär nio år, som det händer och det hade ju varit
HELT OTROLIGT. Kl. 22:12
Annars mår jag för övrigt rent kroppsligt sett ganska bra och är ganska bekväm. En skön kväll på det sättet och nu har jag ju släppt paranoian också! Eller? Nja. Men jag VÄLJER att inte tänka på den, för jag kan inte kontrollera det okända eller vad som ska ske eller inte ska ske eller när, hur, var .
Amor fati. Låt ödet ske. Du är bara med för åkturen. Älska det. Bara älska det eller lev ett liv i misär.
Kl. 22:33.
Lyssnar efter fotljud och hör dem men...inge kommer till dörren. Jag hallucinerar, antagligen. Kul. Skoj. =)
Så många listor över förbättringar, självutveckling och motivation genom åren men nu...nu har jag hittat “min” filosofi: stoicism.
Jag strävar personligen efter att leva som en stoiker. Den skolan studerar jag vid.
Tacksam till Livet.
Jag hör dem komma, gång på gång, men det kommer aldrig någon. Det händer aldrig...varför skulle det hända just idag då? Paranoia är så härligt. Alltså, fy:
1.Ta amfetamin
2.Gör något du gillar/pornografi.
3.Paranoia
Efter punkt 2 har 30% av ruset gått, och de 70% som är kvar är ångest och insomnia. I vilket fall som helst 60/40.
Jag brukade älska amfetamin och en del av mig gör det fortfarande men, det är inte som förr. Det var faktiskt många år sedan det var som förr. I dagsläget är det inte ens tråkigt att sluta.
Jag accepterar ödet. Låt dem komma. Jag bryr mig inte. Jag kan inte kontrollera det.
Amor fati.
Kl 03:33 13 januari. (edit: lördag kl 05:07. tidig morgon. Solen har gått upp.)
"Började nojja som fan.. låg sönge och lyssnad o grejer f fan"
Ja, vad ska jag säga. Nojjade sönder som jag sa att jag skulle. Helt otroligt. Tar jag bara en liten lina för mycket...med 4 dygns sömnbrist, så kan det gå så. Inget sjukt hände - Jag bara nojjade.
Har en pipa gräs kvar nu.
Amfetaminet är borta.
Gräset snart upp i rök.
Festen är på väg att ta slut...
Synd att man inte fick nå benzo dårå men dä få la gå.
Drog de sista linorna runt 03:00 och jag gjorde det paranoid och skakande och det blev inga bra linor. Skulle ha hackat upp dem ordentligt. Blev inte bra. Fick ingen kick. Den sista kicken uteblev . Känner mig lite speedad. Tog ett tag att kicka in.
Jag vet inte. Det är väl dags att sluta nu märker jag. Nästa steg för att få tillbaka det amfetamin jag älskar blir nog att injicera och du vet, det är inte riktigt min grej så, japp. Nio år. Amfetamin fin fin.
__________________
Senast redigerad av forumuser 2023-06-13 kl. 05:19.
Senast redigerad av forumuser 2023-06-13 kl. 05:19.
