Ni som är konservativa, gillar ni er bakgrund? (I all välmening)

Har läst lite i Söderbaum, då han målar upp den moderna konsevatismen. Det är att falla tillbaka på sina seder, sin familjs kulturyttringar osv. Gillar ni rent faktiskt detta, i er egen situation? Själv har jag bara känt mig vilsen, inte minst de sista decennierna där jag lever med människor som tycks passa in i en högborgerlig kulturvänsterbakgrund. Jag kände mig utanför som humanistiskt intresserad i betongförort, men nu bland människor som delar mitt intresse känner jag mig ännu mer utanför eftersom jag inte har det i bakgrunden, och dessutom har ett knegarjobb, låt vara white collar, framgångsrik enligt den måttstock barndomen dikterade.

Måste man vara en gynnad person med en personlighet som stämmer med den gynnade bakgrunden för att vara konservativ?

Det tror jag inte. Han Poirier Martinsson t.ex. kommer enligt egen utsago från mkt enkla förhållanden. Kanske kompenserar han genom att vara konservativ? Men.... det finns säkert alla varianter på konservativa.

Jag tror att du dikterar en slags alienation som jag känner igen mig i. Att ha en uppväxt som skiljer från medelklassidyllen något, bevittna många typer av verklighet (inklusive gå i skolor som har majoritet invandrare), gå vidare till att studera naturvetenskap för att känna sig någorlunda stimulerad intellektuellt av ens kollegor men också inse att livet inrymmer mer än en evig specialiserande i den exakta vetenskapens allt snävare korridorer. Att sedan intressera sig i kultur och humaniora men finna människor där vara totalt ihåliga ideologiska karikatyrer bärande en skal av fina värderingar som de fått från att nästan alltid ha haft en allt för trygg borgerlig uppväxt.

Jag är inte intresserad i materialistisk framgång, och köper nästan allt jag har i second hand, utan att identifiera mig överhuvudtaget med grön vänster och hör jag någon skryta över hur klimatsnålt de lever så skäms jag nästan för att det är så skenheligt och falskt. Är du fattig så säg att du är fattig, är du rik så är det klart att du har råd att ta tåget till Södra Europa.

Nu bor jag på landet och mår mycket bra med de mer ärliga bondiga typerna som omger mig, kanske jag inte kan diskutera idehistoria eller litteratur med dem, men istället så omges jag av människor som lever i harmoni med tyngdlagen och naturen som omger dem, istället för abstraktioner som inte har något med dem att göra.

Får mig att komma ihåg Schopenhauer som sade något om hur människor som läser för många böcker förlorar kapaciteten att tänka själv om hur saker och ting förhåller sig, och istället repeterar ständigt sin dagliga läxläsning som om han vore en robot.

En slags ärlig uppfattning om sakernas natur är nog allt jag önskar mig från människor jag umgås med, och minst av det har jag just fått från vänstermänniskor som jag stött på igenom livet.

Nej, men man bör åtminstone gilla bldning. Jag tycker lite synd om folk som inte ens gjort högskoleprovet.

Jag tror man kan vara konservativ, liberal eller socialist utan att vara intellektuell eller ideologiskt skolad. Man lever nog då oftast som sina föräldrar vilket ju inte i sig självt är konservativt. Sosseadeln, som nu är inne på barnbarnen, de är sossar för att de skolats in i partiet. Det är inte konservatism.

Däremot leder nog alltid social climbing (vertikalt) eller moving (horisontellt) till ett visst utanförskap.

Det är liksom oavsett din ideologiska läggning. Du vet vad pengar är värda, det vet inte de högborgerliga. Du vet att människor utan högre utbildning kan vara nog så smarta, det fattar inte de högborgerliga.

Det finns mycket i min bakgrund jag ogillar, min morfar var t ex sosse men högutbildad för sin tid. Han kom från en självägande bonde. Han blev sosse när nazisterna förlorade kriget, han pluggade i Lund på 30-talet (brunt) och var tydligt rasist in i döden.

Å andra sidan anses jag vara liberal, haha

Nej, konservatismen har genom historien haft förankring i flera olika klasser. Det är just borgerskapet i städerna som den inte har förankring i. Och det är borgerskapet som mer än nån annan samhällsklass är roten till vänsterideologi. Borgarna stärks av alla minoriteter dessutom, då dessa också föredrar ett liberalt samhälle, eftersom de inte kan finna en plats under majoritetskulturens förtryckande normer.

Jag tror man måste omdefiniera vad konservatism är 2023.

Gillar man socialdemokratiska arbetarideer och teorier från 1945 skulle man i mitt tycke vara betydligt mer konservativ oavsett bakgrund, än en adlig högutbildad marxist.

Anti-globalism bör räknas som centrala temat för konservatism år 2023.

Jag är konservativ per automatik då jag hatar allt som dagens vänster sysslar med. Det har inget med vurmande för mossigheter att göra, det är hellre det än det psyksjuka gränslösa helvete dom progressiva erbjuder.

Om jag som ett vanligt WT från vischan får uttala mig, så är konservatism något helt vardagligt.
Här råder inget hen, eller muslimska inslag i skolorna, vi firar våra traditioner som vi alltid gjort.
Men om jag är stolt över min bakgrund?
Jag har väl annat att tänka på, stolthet är för den som inte har handlaget för någonting.

This.

Jag har funderat litet på detta, och jag tror inte att en konservativ läggning eller ett konservativt ställningstagande behöver ha så mycket att göra med ens socioekonomiska bakgrund. Min bakgrund är tämligen enkel, och längre tillbaka i släkten ännu enklare, och jag har det ekonomiskt hyfsat men inte något dramatiskt överflöd. Min föräldrar är nog mera folkkonservativa i betydelsen göra rätt för sig, rösta, inte ha barn på bygden, lagom kyrklighet osv. Jag har väl kommit till min slutsats i en kombination av gjorda erfarenheter, iakttagelser och intellektuella överväganden. Nu skall sägas att jag insåg att jag hade en tämligen konservativ syn redan i tonåren, så det är inget om kom som en insikt i vuxen ålder. Jag tror därför inte att varken socioekonomisk bakgrund, föräldrapåverkan eller ålder är det som främst förklarar att man blir konservativ. Jag tro istället att det i variationer handlar om de olika erfarenheter man får med sig längs vägen och vilka slutsatser man drar av dessa.