Hur ofta tänker ni på självmord?

Exakt. Behandlingshem, ”söka hjälp” på psyk osv är ingenting som någonsin kommer hålla. Har befunnit mig på flera behandlingshem, gått på samtalsterapi och så vidare. Väl därifrån så kändes det lika förvirrande, lika dåligt.

Vi har inte ens utrymme att faktiskt reflektera på djupet längre. Ständiga notiser, plingande, facebook, messeger, snapchat, och det ena med det andra. Netflix, youtube, scrollande, är bara rena gifter. Jag har rensat allt. Har längre ingen aning vad någon annan gör, (vill inte ens veta,) och det gav en ren befrielse. Man måste vilja förändra sig på riktigt. Om självmord inte är något alternativ än i fantasin, då måste man förstå att det är långt kvar av livet, och vill man ha det såhär livet ut?

Fick 100% aktivitetsersättning från försäkringskassan t.om april 2024 och jag förstod att denna chansen får jag inte sump. Får 13000 ut i handen varje månad och kan använda tiden till att bara arbeta på mig själv. Det är jag otroligt glad för. Det är en gyllene chans.

Är 28 år i dag och nästan slösat hela min 20 års period, MEN, 30 är det nya 20. Jag har alltså två hela år fram till 30 och det kan hända väldigt mycket gott till dess om du faktiskt arbetar med dig själv. Har gått på tunga opioder och bara levt för dagen, befunnit mig på en arbetsplats jag nästan kört gråtandes till jobbet mot, för jag hatat det in i benmärgen. Tänkt att nej, jag förtjänar bättre, jag vill något bättre. Vad behöver jag göra i mitt liv för att nå dit?

Jo, en helomställning. Sluta missbruka. Börja sköta sömnen, lägga sig i tid, vakna tidigt, äta bra mat längst med dagen, ägna mig åt något där tiden inte spelar någon roll för den bara rullar på. Vi alla har något i livet som kan ge oss välbefinnande men återigen, vi ger oss inte chans att utforska det för att vi är fast i matrix. Det är väldigt många aspekter i livet man behöver förändra för att nå någonstans. Om allting man gör är att vakna, äta, sitta vid datorn / kolla serier sidan om ett jobb som ger en NOLL, visst FAN vill man dö då? Det blir överväldigande. Om man kan förutspå sina dagar men att de saknar värde och ser likadana ut, vare sig det är en måndag, onsdag eller lördag, då är man farligt ute.

Livet måste innehålla goda och sunda rutiner, en gemenskap, ett arbete du älskar och att planera något roligt. Det är HELT OK att måndag-fredag innehåller enbart bra rutiner som de jag nämnt, träning och någon hobby, (i mitt fall fäktning,) där jag funnit en gemenskap och en del av något, men på helger och så vidare är det viktigt att ha något att göra, helst med någon, och något lånsiktigt, t.ex spara till en resa, för det är
inget självändamål det jag håller på med.

Har också raderat dom flesta sociala medier, enbart distraktioner. Endast jag har kvar är Facebook och messenger, går ju inte att ha messenger utan facebook. Enda gångerna jag är på facebook är om det tex hänt något lokalt. Vet inte om DMT är något som är värt att prova, håller helt med dig om psyk och behandlingshem. Du kommer tbx till en värld där du efter släpps handlöst och är än mer komplicerad när du tappat så mkt tid, det är som att vara i en tidskapsel. När jag låg på sjukan utan hörsel så kom det något som jag skulle vilja göra. Jag har dykcert och hade planerat en resa till Thailand för att placera ut konstgjorda rev. Det sket sig med Corona och hur komplicerat det skulle vara att ta sig dit detta var ca 2år sedan. Jag kommer nog att få flytta hem till mina föräldrar, om dom är med på det dvs. Andra alternativet är att bli hemlös, har iaf skaffat utrustning för att kunna bo utomhus iaf vår, sommar, höst. Bra timing, så nu måste jag klara minst 6månader tills att vädret är ok för min utrustning. Håller tummarna att allt går väl för dig, inte en lätt situation detta.

Har personligen flyttat hem till mina föräldrar och de är otroligt stöttande. Får lov att vara här sålänge jag gör som jag gör nu. De kan fortfarande inte tro sina ögon över den förvandling jag gjort från att vara en vålnad, identitetslös, håglöst deprimmerad zombie till det jag nåt fram till, på bara 3 veckor. De är så lyckliga och det gör mig glad också. Det är både för deras och min skull jag gör detta. Har brytit helt med två personer som är kvar i det gamla livet. Kommer enbart ägna mig åt att arbeta på mig själv i skuggan så att jag känner mig redo för att flytta när jag gått klart min utbildning jag ska påbörja. Det känns riktigt bra att vara härhemma. Behöver den stöttningen.

För första gången i mitt liv kan jag säga att jag är riktigt stolt över mig själv och riktigt förvånad över något jag aldrig trodde i min vildaste fantasi. Herregud vad jag misshandlat mig själv psykiskt under alla år. Alltid intalat mig själv att denna världen inte är för mig, och att jag har absolut noll intresse eller vilja att göra något alls i livet. Min största dröm var att vinna så pass mycket pengar att jag kunde acceptera att jag är en looser, röka heroin dagarna i ända, ligga med en bärbar dator, beställa hämtmat till dörren och that’s it.

Har alldeles för stora förutsättningar för att inte ta itu med mig själv och visa hela släkten att jag inte är en jättebebis, knarkare och sorglig
människa.

Verkligen tips och lärdomar jag tar åt mig, det kanske inte är såfarligt att flytta hem till föräldrarna, då kan man ju på det sättet man bestämmer betala sin hyra tex arbete, tomt mm. Dessutom saknar jag hem, speciellt i dessa tider, känns logiskt. Har inte bott hemma på över 10år och är bara några år äldre än dig.
Tack, det gav mig ändå lite hopp. Väldigt tacksam för svaren, måste ta upp det här också med familjen och det kommer få bli relativt snart.

Mvh//Vitman-33

Aldrig numera, men jag går på antidepressiva.

Iktorivil - blir du trött/sover på det?
Tramadol har jag dålig koll på, men visst den kan man ju som ”opatnaiv”, dö på.
Problemet blir ofta mängden tabletter som man måste inta. Ofta spyr folk upp skiten för att magen säger ifrån.
Blandar man med sprit dessutom så är det ännu lättare hänt.
Men gör man saker i rätt ordning, lugnt och metodiskt. Framförallt kanske - genomtänkt.
Så kan man säkert lämna in med piller och sprit.
Men man bör efterforska lite innan man sitter och gör något förhastat. Men är du 40+ så förmodar jag att du tänkt både en och två gånger.
Jag ger inga moraliska råd, varje människa borde få bestämma själv när man ska checka ut.
(Alla över 30 i alla fall).

Själv har jag aldrig haft en tanke på att avsluta livet med piller. Har hört och läst för mycket som gått snett.
Skriver inte vidare vad jag tänker eller hur jag resonerar kring mitt eget. Tänker på ”självmord” gör jag som sagt några gånger i veckan.

Psykisk ohälsa är en förutsättning för att vilja dö för man kan säkert leva gott som ekonomiskt utblottad, blind, döv och förlamad med cancer och syrgasmask så länge man är lycklig eller nöjd med det tillståndet.
Hur ofta tänker ni på att ta livet av er själva oavsett vad ursprunget/orsaken är till er psykiska ohälsa?

Flera gånger dagligen. Ibland upptar sådana tankar all min vakna tid. Jag har psykolog, fått ECT, käkar antidepressiva, ångestdämpande och annat som ska hjälpa. Men inget hjälper och varje morgon när jag vaknar är det till ännu en misslyckad dag. Hur många misslyckade dagar klarar man av innan bägaren rinner över?