Hur ofta tänker ni på självmord?

Tänker dygnet runt på att ta mitt liv. 2018 vart jag skjuten av polisen i ett försök med suicid by cop. Vart dömd till rättspsykiatrisk vård som jag fortfarande är inlåst på.

Hatar mitt liv vill bara dö. Pallar verkligen inte mycket mera. har en bra familj men känner mej utanför där. Och att jag är ett problem för alla.
Gått på droger över 20år och har många självmordsförsök bakom mej.

Livet är inget för mej

Jag känner igen mig. Har inte blivit skjuten och sitter inte på rättspsyk men resten är där. Allt löser sig till slut, i slutändan finns bara värme och kärlek, även om vi inte känner det just nu. När smärtkroppen börjar fakka runt kan man bara luta sig tillbaka och låta den hålla på, som ett bråkigt barn. Det är ingen idé att ge sig in i grisfighten. Till slut ledsnar den och låter en vara.

Mer eller mindre dagligen. Det har gått så längt att jag har accepterat min så kallade 'suicidal ideation' som en del av mig själv.
Jag har ett gäng psykiatriska diagnoser(OCD, depression) som jag behandlats och medicinerats för. Det har förvisso hjälpt en del, men det går väldigt mycket upp och ner. Jag har bra dagar, ett jobb, vänner och intressen som gör mig glad men ibland slår psyket fortfarande bakut och självmord har blivit någon sorts tröst, som en sista utväg. Tanken "Jag kan ta kontroll över den här skiten och avsluta det när jag vill bara jag går rätt tillväga." har blivit som en tröst. Däremot har jag kommit fram till att jag inte kommer att ta livet av mig(såvida inget drastiskt händer) då jag känner att det hade varit ett för stort svek åt mina föräldrar som har lagt ner så mycket tid och möda på att hjälpa mig. Jag hatar mig själv lite smått för att jag tänker så, då jag är av övertygelsen att varje människa har rätt till sin egen död på samma sätt som man har rätt till sitt eget liv, men det är vad det är. Tack för ett tillfälle att få skriva av mig.

Jag tänker konstant på självmord och det enda som hindrar mig nu är min son. Jet vet inte om jag klarar av att skada hi om så illa samtidigt som jag inte klarar av att leva längre. Går sönder inombords.

Dagligen.

Tankarna har börjat komma tillbaka. Försvann och höll sig undan ett tag.
Men nu är dem som värst. Funderar på att ta tabletter med någon fin whisky.
Men sen tänker man på sina anhöriga.
Men tankarna är liksom starkare..

Varje minut mellan 06:00 - 16:30, måndag till fredag.