Det här är primärt en beskrivning av hur LSD har hjälpt mig i att få bort min svåra kroniska migrän, som beskrivs genom en tripprapport (som kanske inte riktigt är lika målerisk som många andra här, primärt pga stora minnesluckor).
Substans: LSD
Dos: ~400ug
Ålder: 32
Kön: Man
Vikt: 80kg
Tidigare erfarenheter:
I rekreationellt syfte: E/MDMA, 2CB, gräs, alkohol
I terapeutiskt syfte: LSD (3 ggr), psilocybin (5 ggr)
Tid: 8.00 till ca 17.00 en lördag.
Effekt: Reducering av migrän med ca 80 % (5 till 1 gång i veckan) under efterföljande period på 3 månader.
Bakgrund migrän:
Har haft migrän sedan ca 9 år tillbaka, började med "normala" intervaller men för ca 3 år sedan betydligt värre med 2-3 ggr i veckan. Behandlad på neurologmottagning och provat alla mediciner som går att få (inkl. botox och CGRP mediciner) som efter två år slutade verka. För ca ett år sedan gick det igen upp till 3-4 ggr i veckan.
Hamnade i psykadelika som medicin efter att ha sett How to Change Your Mind där svamp användes framgångsrikt för mig för en egen utmattningsdepression, märkte även att det hjälpte mot spänningshuvudvärk som jag dagligen dragits med. Började däri läsa om LSD för migrän och cluster/horton huvudvärk som är något mindre studerat. Givet att jag inte längre fick någon effekt av all medicin som fick tänkte jag att jag inte hade något att förlora. Trippen föranleddes med migrän 7 dagar i rad samt konstant spänningshuvudvärk i ca 1 månad så jag var väldigt desperat för lindring. I sammanhanget finns det även ytterligare oflyt i att jag tar en preventiv medicin mot migrän (amitriptylin, i låg dos) som också har negativ interaktion med LSD om de tas tillsammans.
8.00 Droppar ca 400 ug. Tidigare har jag provat att reducera dosen till ca 200ug men får då bara effekt i ca 1 månad. Jag väljer därför aktivt att bita i det sura äpplet.
8.45 Handlar proviant för dagen, godis, lunch, läsk och frukt.
9.00 Jag sätter mig vid en liten sjö och börjar uppleva första effekterna, vattnet glimmar, träden börjar skifta i höstfärger - men när jag väl blinkar är de tillbaka till sommargrön. Jag stirrar på pälsen på en gräsand och skriver mina sista "nyktra" meddelanden på mobilen innan jag lägger band på mig själv att inte kommunicera mer.
9.20 Börjar promenera igen genom skogen, känner ett sug i magen och anar att det här kommer vara a big one.
9.30 Upplever lite liknande come-up symtom som med svamp där jag blir extremt trött. Sätter mig ner på en stubbe.
10.00 Känner på mig att det definitivt kommer ta fart, och jag vet att tidigare gånger jag tagit har jag blivit extreeeemt förvirrad vid peaken, glömmer bort vem jag är och mitt ego bryts ner. Jag skriver därför en spontan stödtext till mig själv, tar en printscreen och lägger in den som bakgrundsbild på min mobil:
Hej [namn],
Det är [namn] här från tidigare idag. Glöm inte bort:
1. Tiden står inte still även om det känns som det, det kommer att gå över
2. Om du är i en tankeloop, bara välj något av alternativen och gå vidare. A bad decision is better than no decision. (Tidigare har jag kunnat gå runt och tänkt i 15 minuter på om jag ska ha solglasögonen nere eller uppe)
3. Jag vet att det här är jobbigt, se det som en investering i ditt långsiktiga välmående. Må lite dåligt nu för att må betydligt bättre senare.
4. Du heter [X], du är en person och du existerar, du har en sambo som heter Y och dina barn heter A och B. Du bor på adress Y och ditt telefonnummer är Z.
5. Det är OK att vara förvirrad, det är ok att nodda av, det är OK att våra kåt (de tre vanligaste känslorna jag haft utifrån tidigare trippar).
6. Blir det för mycket, så fortsätt bara att promenera och lyssna på podcast. För varje avsnitt du lyssnar klart på har det gått en timme. Det värsta är garanterat över efter 4st podcasts.
11.00 Träffar min sambo som är ute och springer, kan kontrollera mig men har svårt att interagera med henne. Snurrar för mycket om jag står stilla.
11.15 Jag går vidare och försöker sätta mig ner på en bänk för att ta in allting. Börjar nodda ner i CE hallucinationer så fort jag sätter mig ner, omöjligt att säga hur lång tid som går. Sannolikt 2 minuter men känns som 2 timmar. Olika dimensioner börjar suddas ut och häromkring börjar jag få minnesluckor. Fortsätter att gå för att hantera intensiteten, men inga OEVs alls förutom förvrängda ansikten. Jag blir även mycket imponerad över en mans atletiska vader som spelar tennis.
11.30 Närmar mig city, full koncentration för att hantera trafikljus på korrekt sätt. Det är kvavt och jag märker att jag dryper av svett. Paranoid, måtte folk inte se att jag är helt väck.
11.45 (Tror såhär i efterhand att peaken börjar här någonstans). Förrvirringen och kåthet är total, vet att jag tidigare har blivit orolig för mig själv att jag hade lust att sätta på allting som går upprätt på två ben - måtte jag inte ha blivit en våldtäktsman nu. Är också nu av uppfattningen att tiden står still, är i närheten av en kompis kontor som jag har access till. Eftersom det är lördag är det tomt på kontoret och jag kan därmed gå in på toa och "göra mitt". Äter sedan min lunch vid ett skrivbord och funderar på om jag ska lägga mig ner och ringa efter hjälp, fortsatt förvirrad och svetten är om möjligt ännu värre nu. Oerhört paranoid att någon ska se mig, men mindre kåt åtminstone - skönt.
12.00 Samlar mental kraft efter att ha läst igenom bakgrundsbilden på min mobil. Köar fyra stycken podcasts och stapplar ut på gatan igen. Har nu stora problem att orientera mig (trots att jag är 300m från vår förra bostad där vi bodde i 5 år) men tror jag börjar gå nedåt för Drottninggatan. Minnesluckor igen. Dimensioner flyter nu helt ihop och jag har extrema problem med att distingera mellan personer, tankar, känslor och andra fysiska saker - för mig har de alla omvandlats till någon slags gemensam dimension som inte går att särskilja.
12.30 Återfår minnesbild att jag ser gula tunneln vid Tunnelgatan från min position på Sveavägen. Kommer ihåg att sist jag var såhär väck satt jag på en bänk i Humlegården där jag kunde lugna ner mig. Bestämmer mig för att gå dit och sätter mig på samma bänk som tidigare. Känner att jag håller på att förlora talförmågan, upprepar ordet "löv" väldigt många gånger som en mental kom-ihåg i hur man pratar. Kommer ihåg att jag har en son, men kan inte komma ihåg hur han ser ut. Efter att ha suttit ned i 5 minuter/timmar konstaterar jag att det inte hade samma rogivande effekt som förra omgången (sannolikt för att jag satt här under come down istället för under peaken). Minneslucka.
13.00 Skymtar fontänen vid Karlaplan vilket jag har ett litet minne av var den kan finnas. Oerhört rädd att springa på någon som jag känner, repeterar en cover up story om var jag är på väg om någon skulle fråga. Får. inte. göra. bort. mig.
Samtidigt är egot helt utraderat och jag tror inte att jag är en person längre och kommer inte ihåg vad jag heter. Dock kommer jag ihåg två personer som bor i närheten och deras email-adresser. Tar upp mobilen och läser bakgrundsbilden igen som ger mig nytt hopp, lyckas få fram en bild på min sambo vilket ger någon slags verklighetsförankring. Lyssnar på Fördomspodden med Erik Haag, hans röst och persona känns som en länk mellan mig som just nu befinner sig i en annan dimension och den riktiga världen som jag vill vara förankrad i. Minneslucka
14.00 Sitter på en bänk på Strandvägen, börjar återfå en uppfattning om att jag är en person och att jag existerar. Skönt att vara tillbaka i sin egen hjärna igen. Lyssnar på Ernst Billgren istället, dumt val med tanke på hur obegriplig han är i nyktert tillstånd att förstå sig på. Sätter på Ulf Brunnberg, äntligen lite tydlighet och gubbgnäll. Minneslucka
15.00 Sitter på en bänk på Norrmalmstorg. Börjar komma ner och återgå till mer normalt sinnestillstånd. Förstår först nu hur intensivt det tidigare har varit.
16.00 Avslutar traditionsenligt med Max. Tar bort bakgrundsbilden från mobilen. Ser på mobilen att jag gått 25 000 steg under dagen, lite mindre ångest över milkshaken.
17.00 Snabbt åter till vardagen, tar ut mina barn till lekplatsen som har tagits hand om av min sambo. Oerhört såsig i huvudet.
Söndag Fortsatt såsig i huvudet, en del huvudvärk. Tar Citodon som hjälper.
Måndag Vaknar upp för första gången på en månad utan huvudvärk. Första gången på en månad jag inte behöver ta någon smärtmedicin. Gråter glädjetårar till frukost.
15 dagar senare Första migränanfallet sedan trippen. Vanligtvis har jag 4-5 gånger i veckan om ej LSD. Otroligt stor förbättring. De kommande två månaderna snittar jag 1 gång i veckan, veckan innan nästa tripp ca 2-3 ggr i veckan
Obeskrivligt vilken livsförändring dessa små lappar ger mig, men också oerhört beklagligt att det skulle kunna hjälpa så många fler som har behov av det.
Andra honorable mentions: Jag har också märkt att mitt sötsug är helt borta, från att vara sugen på sött dagligen. LSD har tidigare väldigt framgångsrikt kunna bota beroende (primärt alkohol) och kan tänka mig att det fungerar på liknande sätt här med (nästan) sockerberoende.
Utvärdering: Tripp får 2 av 5, allt annat än njutbart. Jag frågar mig alltid varför folk utsätter sig frivilligt för det här, jag tror dock medicinen jag tar gör att min upplevelse blir betydligt sämre än vad den egentligen skulle kunna vara. Jag ser exempelvis inga mönster alls vid vare sig stängda eller öppna ögon vilket är betydligt mer påtagligt vid svamp.
Effekt av tripp får likt Glenn Hysén 6 av 5 getingar. Jag hade gärna fått tag på 2-bromo-LSD som ska ha liknande terapeutiska effekter men utan drogupplevelsen. Svårt att hitta dock. Jag får fortsätta med min investering.
Substans: LSD
Dos: ~400ug
Ålder: 32
Kön: Man
Vikt: 80kg
Tidigare erfarenheter:
I rekreationellt syfte: E/MDMA, 2CB, gräs, alkohol
I terapeutiskt syfte: LSD (3 ggr), psilocybin (5 ggr)
Tid: 8.00 till ca 17.00 en lördag.
Effekt: Reducering av migrän med ca 80 % (5 till 1 gång i veckan) under efterföljande period på 3 månader.
Bakgrund migrän:
Har haft migrän sedan ca 9 år tillbaka, började med "normala" intervaller men för ca 3 år sedan betydligt värre med 2-3 ggr i veckan. Behandlad på neurologmottagning och provat alla mediciner som går att få (inkl. botox och CGRP mediciner) som efter två år slutade verka. För ca ett år sedan gick det igen upp till 3-4 ggr i veckan.
Hamnade i psykadelika som medicin efter att ha sett How to Change Your Mind där svamp användes framgångsrikt för mig för en egen utmattningsdepression, märkte även att det hjälpte mot spänningshuvudvärk som jag dagligen dragits med. Började däri läsa om LSD för migrän och cluster/horton huvudvärk som är något mindre studerat. Givet att jag inte längre fick någon effekt av all medicin som fick tänkte jag att jag inte hade något att förlora. Trippen föranleddes med migrän 7 dagar i rad samt konstant spänningshuvudvärk i ca 1 månad så jag var väldigt desperat för lindring. I sammanhanget finns det även ytterligare oflyt i att jag tar en preventiv medicin mot migrän (amitriptylin, i låg dos) som också har negativ interaktion med LSD om de tas tillsammans.
8.00 Droppar ca 400 ug. Tidigare har jag provat att reducera dosen till ca 200ug men får då bara effekt i ca 1 månad. Jag väljer därför aktivt att bita i det sura äpplet.
8.45 Handlar proviant för dagen, godis, lunch, läsk och frukt.
9.00 Jag sätter mig vid en liten sjö och börjar uppleva första effekterna, vattnet glimmar, träden börjar skifta i höstfärger - men när jag väl blinkar är de tillbaka till sommargrön. Jag stirrar på pälsen på en gräsand och skriver mina sista "nyktra" meddelanden på mobilen innan jag lägger band på mig själv att inte kommunicera mer.
9.20 Börjar promenera igen genom skogen, känner ett sug i magen och anar att det här kommer vara a big one.
9.30 Upplever lite liknande come-up symtom som med svamp där jag blir extremt trött. Sätter mig ner på en stubbe.
10.00 Känner på mig att det definitivt kommer ta fart, och jag vet att tidigare gånger jag tagit har jag blivit extreeeemt förvirrad vid peaken, glömmer bort vem jag är och mitt ego bryts ner. Jag skriver därför en spontan stödtext till mig själv, tar en printscreen och lägger in den som bakgrundsbild på min mobil:
Hej [namn],
Det är [namn] här från tidigare idag. Glöm inte bort:
1. Tiden står inte still även om det känns som det, det kommer att gå över
2. Om du är i en tankeloop, bara välj något av alternativen och gå vidare. A bad decision is better than no decision. (Tidigare har jag kunnat gå runt och tänkt i 15 minuter på om jag ska ha solglasögonen nere eller uppe)
3. Jag vet att det här är jobbigt, se det som en investering i ditt långsiktiga välmående. Må lite dåligt nu för att må betydligt bättre senare.
4. Du heter [X], du är en person och du existerar, du har en sambo som heter Y och dina barn heter A och B. Du bor på adress Y och ditt telefonnummer är Z.
5. Det är OK att vara förvirrad, det är ok att nodda av, det är OK att våra kåt (de tre vanligaste känslorna jag haft utifrån tidigare trippar).
6. Blir det för mycket, så fortsätt bara att promenera och lyssna på podcast. För varje avsnitt du lyssnar klart på har det gått en timme. Det värsta är garanterat över efter 4st podcasts.
11.00 Träffar min sambo som är ute och springer, kan kontrollera mig men har svårt att interagera med henne. Snurrar för mycket om jag står stilla.
11.15 Jag går vidare och försöker sätta mig ner på en bänk för att ta in allting. Börjar nodda ner i CE hallucinationer så fort jag sätter mig ner, omöjligt att säga hur lång tid som går. Sannolikt 2 minuter men känns som 2 timmar. Olika dimensioner börjar suddas ut och häromkring börjar jag få minnesluckor. Fortsätter att gå för att hantera intensiteten, men inga OEVs alls förutom förvrängda ansikten. Jag blir även mycket imponerad över en mans atletiska vader som spelar tennis.
11.30 Närmar mig city, full koncentration för att hantera trafikljus på korrekt sätt. Det är kvavt och jag märker att jag dryper av svett. Paranoid, måtte folk inte se att jag är helt väck.
11.45 (Tror såhär i efterhand att peaken börjar här någonstans). Förrvirringen och kåthet är total, vet att jag tidigare har blivit orolig för mig själv att jag hade lust att sätta på allting som går upprätt på två ben - måtte jag inte ha blivit en våldtäktsman nu. Är också nu av uppfattningen att tiden står still, är i närheten av en kompis kontor som jag har access till. Eftersom det är lördag är det tomt på kontoret och jag kan därmed gå in på toa och "göra mitt". Äter sedan min lunch vid ett skrivbord och funderar på om jag ska lägga mig ner och ringa efter hjälp, fortsatt förvirrad och svetten är om möjligt ännu värre nu. Oerhört paranoid att någon ska se mig, men mindre kåt åtminstone - skönt.
12.00 Samlar mental kraft efter att ha läst igenom bakgrundsbilden på min mobil. Köar fyra stycken podcasts och stapplar ut på gatan igen. Har nu stora problem att orientera mig (trots att jag är 300m från vår förra bostad där vi bodde i 5 år) men tror jag börjar gå nedåt för Drottninggatan. Minnesluckor igen. Dimensioner flyter nu helt ihop och jag har extrema problem med att distingera mellan personer, tankar, känslor och andra fysiska saker - för mig har de alla omvandlats till någon slags gemensam dimension som inte går att särskilja.
12.30 Återfår minnesbild att jag ser gula tunneln vid Tunnelgatan från min position på Sveavägen. Kommer ihåg att sist jag var såhär väck satt jag på en bänk i Humlegården där jag kunde lugna ner mig. Bestämmer mig för att gå dit och sätter mig på samma bänk som tidigare. Känner att jag håller på att förlora talförmågan, upprepar ordet "löv" väldigt många gånger som en mental kom-ihåg i hur man pratar. Kommer ihåg att jag har en son, men kan inte komma ihåg hur han ser ut. Efter att ha suttit ned i 5 minuter/timmar konstaterar jag att det inte hade samma rogivande effekt som förra omgången (sannolikt för att jag satt här under come down istället för under peaken). Minneslucka.
13.00 Skymtar fontänen vid Karlaplan vilket jag har ett litet minne av var den kan finnas. Oerhört rädd att springa på någon som jag känner, repeterar en cover up story om var jag är på väg om någon skulle fråga. Får. inte. göra. bort. mig.
Samtidigt är egot helt utraderat och jag tror inte att jag är en person längre och kommer inte ihåg vad jag heter. Dock kommer jag ihåg två personer som bor i närheten och deras email-adresser. Tar upp mobilen och läser bakgrundsbilden igen som ger mig nytt hopp, lyckas få fram en bild på min sambo vilket ger någon slags verklighetsförankring. Lyssnar på Fördomspodden med Erik Haag, hans röst och persona känns som en länk mellan mig som just nu befinner sig i en annan dimension och den riktiga världen som jag vill vara förankrad i. Minneslucka
14.00 Sitter på en bänk på Strandvägen, börjar återfå en uppfattning om att jag är en person och att jag existerar. Skönt att vara tillbaka i sin egen hjärna igen. Lyssnar på Ernst Billgren istället, dumt val med tanke på hur obegriplig han är i nyktert tillstånd att förstå sig på. Sätter på Ulf Brunnberg, äntligen lite tydlighet och gubbgnäll. Minneslucka
15.00 Sitter på en bänk på Norrmalmstorg. Börjar komma ner och återgå till mer normalt sinnestillstånd. Förstår först nu hur intensivt det tidigare har varit.
16.00 Avslutar traditionsenligt med Max. Tar bort bakgrundsbilden från mobilen. Ser på mobilen att jag gått 25 000 steg under dagen, lite mindre ångest över milkshaken.
17.00 Snabbt åter till vardagen, tar ut mina barn till lekplatsen som har tagits hand om av min sambo. Oerhört såsig i huvudet.
Söndag Fortsatt såsig i huvudet, en del huvudvärk. Tar Citodon som hjälper.
Måndag Vaknar upp för första gången på en månad utan huvudvärk. Första gången på en månad jag inte behöver ta någon smärtmedicin. Gråter glädjetårar till frukost.
15 dagar senare Första migränanfallet sedan trippen. Vanligtvis har jag 4-5 gånger i veckan om ej LSD. Otroligt stor förbättring. De kommande två månaderna snittar jag 1 gång i veckan, veckan innan nästa tripp ca 2-3 ggr i veckan
Obeskrivligt vilken livsförändring dessa små lappar ger mig, men också oerhört beklagligt att det skulle kunna hjälpa så många fler som har behov av det.
Andra honorable mentions: Jag har också märkt att mitt sötsug är helt borta, från att vara sugen på sött dagligen. LSD har tidigare väldigt framgångsrikt kunna bota beroende (primärt alkohol) och kan tänka mig att det fungerar på liknande sätt här med (nästan) sockerberoende.
Utvärdering: Tripp får 2 av 5, allt annat än njutbart. Jag frågar mig alltid varför folk utsätter sig frivilligt för det här, jag tror dock medicinen jag tar gör att min upplevelse blir betydligt sämre än vad den egentligen skulle kunna vara. Jag ser exempelvis inga mönster alls vid vare sig stängda eller öppna ögon vilket är betydligt mer påtagligt vid svamp.
Effekt av tripp får likt Glenn Hysén 6 av 5 getingar. Jag hade gärna fått tag på 2-bromo-LSD som ska ha liknande terapeutiska effekter men utan drogupplevelsen. Svårt att hitta dock. Jag får fortsätta med min investering.
