Hej,
Jag har förberett ett tal som jag tänkte att vår statsminister, Ulf Kristersson, kan finna passande att framföra. Detta är en möjlighet för honom att starkt markera sin plats i Sveriges historia. Genom att hålla detta tal med den dignitet och pondus som vi förväntar oss av en ledare av internationell kaliber, kan han verkligen visa sitt engagemang för Sverige.
Mina damer och herrar, mina medborgare i detta stora land,
Vi står idag vid en skiljeväg, där de beslut vi fattar och de vägar vi tar kommer att forma ödet för vårt älskade Sverige. Vi står inför utmaningar som kräver mod och nytänkande, som manar oss att kasta åt sidan skillnader och fördomar, och som påminner oss om de gemensamma värderingar och ideal som förenar oss som en nation.
Hög inflation, en devalverad valuta och skenande räntor är bara symptom på en större sjukdom som drabbar vårt samhälle. En klyfta, en brytning, som blivit större för varje dag – den kulturella skiljelinjen som finns inom våra gränser.
Sverige, en förebild för jämlikhet, där självuttryck blomstrar och där varje individ har en rättmätig plats, har öppnat sina dörrar för över en miljon själar från länder där en individs röst kanske bara är ett viskande, där tradition kan överskugga framsteg. Kulturella skillnaderna mellan den enorma invandring vi haft till Sverige står i diametral skillnad mot den svenska diasporan av värderingar. Men denna öppenhet, som är ett kännetecken för vårt samhälle, har oavsiktligt skapat stadsdelar av missämja och våldsamma gator. Kvällsnyheterna berättar om ännu en skottlossning, ännu ett oskyldigt liv taget, ännu en familj förtvivlad, ännu ett samhälle krossat.
Detta är inte en historia om oss mot dem. Det är en berättelse om vad vi blir när vi misslyckas med att förstå och omfamna våra olikheter. När vi inte kanaliserar potentialen hos varje invandrare, varje medborgare, varje svensk, för att göra detta land till ett hem för alla.
De stora skillnaderna i vår uppfostran och värderingar har på vissa ställen skapat förvirring och på andra ställen konflikt. Men, mina svenska medborgare, vi får inte tappa tron på vår övertygelse att övervinna dessa utmaningar. Det är dags för oss att komma samman, att tala öppet och ärligt om de aktuella frågorna. Vi måste erkänna den klyfta som finns, men ännu viktigare, vi måste arbeta intensivt för att överbrygga den. Det kommer vara tufft. Det kommer vara obekvämt. Men det är just det som är en del av att ta ansvar i tuffa tider.
Till dem som sökt tillflykt i vårt land erbjuder vi inte bara skydd utan ett nytt sätt att leva, rotat i de moraliska värderingar, etik och kulturell rikedom som är typiskt svenskt. Och medan vi respekterar och värdesätter den mångfald av traditioner ni för med er, ber vi er att omfamna våra. Om vårt sätt att leva inte stämmer överens med er, så är världen vidsträckt och varierad, och ni är fria att hitta er väg någon annanstans.
Men till de unga själar som befinner sig vid en skiljeväg, som balanserar på randen till mörkret, lockade av brottets dragningskraft, sträcker vi ut en hand av hopp. Vi kommer att upprätta institutioner i norr, liknande internatskolor, där fokus kommer att ligga på etik, moral och disciplin. Där kommer de att finna vägledning, syfte och en förnyad känsla av samhörighet.
Som er statsminister står jag framför er, tar fullt ansvar för att inleda denna förändring. Om det finns ett arv jag vill lämna efter mig, ett avtryck jag vill göra i historiens böcker, är det detta: att jag stod fast inför motgångar, förenade en splittrad nation och ställde den på en väg av förståelse, acceptans och välstånd.
Låt oss gå framåt, tillsammans, för det Sverige vi känner och älskar, för det Sverige som är ett föredöme för alla, och för de framtida generationer som kommer att kalla detta vackra land sitt hem.
Vad tycker ni? Hur många snaps i betyg får denna?
Delar ni mina åsikter som jag ger uttryck för i texten ovanför?
Diskutera!
Jag har förberett ett tal som jag tänkte att vår statsminister, Ulf Kristersson, kan finna passande att framföra. Detta är en möjlighet för honom att starkt markera sin plats i Sveriges historia. Genom att hålla detta tal med den dignitet och pondus som vi förväntar oss av en ledare av internationell kaliber, kan han verkligen visa sitt engagemang för Sverige.
Mina damer och herrar, mina medborgare i detta stora land,
Vi står idag vid en skiljeväg, där de beslut vi fattar och de vägar vi tar kommer att forma ödet för vårt älskade Sverige. Vi står inför utmaningar som kräver mod och nytänkande, som manar oss att kasta åt sidan skillnader och fördomar, och som påminner oss om de gemensamma värderingar och ideal som förenar oss som en nation.
Hög inflation, en devalverad valuta och skenande räntor är bara symptom på en större sjukdom som drabbar vårt samhälle. En klyfta, en brytning, som blivit större för varje dag – den kulturella skiljelinjen som finns inom våra gränser.
Sverige, en förebild för jämlikhet, där självuttryck blomstrar och där varje individ har en rättmätig plats, har öppnat sina dörrar för över en miljon själar från länder där en individs röst kanske bara är ett viskande, där tradition kan överskugga framsteg. Kulturella skillnaderna mellan den enorma invandring vi haft till Sverige står i diametral skillnad mot den svenska diasporan av värderingar. Men denna öppenhet, som är ett kännetecken för vårt samhälle, har oavsiktligt skapat stadsdelar av missämja och våldsamma gator. Kvällsnyheterna berättar om ännu en skottlossning, ännu ett oskyldigt liv taget, ännu en familj förtvivlad, ännu ett samhälle krossat.
Detta är inte en historia om oss mot dem. Det är en berättelse om vad vi blir när vi misslyckas med att förstå och omfamna våra olikheter. När vi inte kanaliserar potentialen hos varje invandrare, varje medborgare, varje svensk, för att göra detta land till ett hem för alla.
De stora skillnaderna i vår uppfostran och värderingar har på vissa ställen skapat förvirring och på andra ställen konflikt. Men, mina svenska medborgare, vi får inte tappa tron på vår övertygelse att övervinna dessa utmaningar. Det är dags för oss att komma samman, att tala öppet och ärligt om de aktuella frågorna. Vi måste erkänna den klyfta som finns, men ännu viktigare, vi måste arbeta intensivt för att överbrygga den. Det kommer vara tufft. Det kommer vara obekvämt. Men det är just det som är en del av att ta ansvar i tuffa tider.
Till dem som sökt tillflykt i vårt land erbjuder vi inte bara skydd utan ett nytt sätt att leva, rotat i de moraliska värderingar, etik och kulturell rikedom som är typiskt svenskt. Och medan vi respekterar och värdesätter den mångfald av traditioner ni för med er, ber vi er att omfamna våra. Om vårt sätt att leva inte stämmer överens med er, så är världen vidsträckt och varierad, och ni är fria att hitta er väg någon annanstans.
Men till de unga själar som befinner sig vid en skiljeväg, som balanserar på randen till mörkret, lockade av brottets dragningskraft, sträcker vi ut en hand av hopp. Vi kommer att upprätta institutioner i norr, liknande internatskolor, där fokus kommer att ligga på etik, moral och disciplin. Där kommer de att finna vägledning, syfte och en förnyad känsla av samhörighet.
Som er statsminister står jag framför er, tar fullt ansvar för att inleda denna förändring. Om det finns ett arv jag vill lämna efter mig, ett avtryck jag vill göra i historiens böcker, är det detta: att jag stod fast inför motgångar, förenade en splittrad nation och ställde den på en väg av förståelse, acceptans och välstånd.
Låt oss gå framåt, tillsammans, för det Sverige vi känner och älskar, för det Sverige som är ett föredöme för alla, och för de framtida generationer som kommer att kalla detta vackra land sitt hem.
Vad tycker ni? Hur många snaps i betyg får denna?
Delar ni mina åsikter som jag ger uttryck för i texten ovanför?
Diskutera!
