Planeternas placering

De fyra planeterna närmast solen är ju s k stenplaneter (Merkurius, Venus, Jorden och Mars), sen är det ett stort mellanrum, och sen kommer fyra gasplaneter/gasjättar (Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus). Finns det någon naturlig förklaring till denna uppdelning, eller är det en ren slump att det ser ut på det viset?
Fråga 2: Är vårt solsystem "normalt" eller har andra solsystem fler eller färre planeter? Jag tänker på sannolikheten för att planeterna ska finnas inom "den beboeliga zonen", rent temperaturmässigt. Ju fler planeter, desto större chans att någon är beboelig..

"Gasjättarna" formades senare än dom mindre som är mer "solida" - en möjlig hypotes.

Enl en artikel från 2015 i den vetenskapliga tidskriften The Astrophysical Journal är vårt solsystem på det hela taget rätt normalt. De har då helt enkelt jämfört med de tusentals exoplaneter man hittills har upptäckt samt tagit hänsyn till statististiska effekter från vilka sorters exoplaneter som är lättast att upptäcka.

Frän Abstract:

Overall, we conclude that, in terms of its broad characteristics, our solar system is not expected to be extremely rare, allowing for a level of optimism in the search for extrasolar life.

https://iopscience.iop.org/article/1...637X/810/2/105

Vi har också asteroidbältet mellan Mars och Jupiter som skulle kunnat bilda en planet. Att gasjättarna blivit så mycket större beror på att temperaturen var lägre där ute vilket gjorde att de kunde börja attrahera och hålla kvar väte av vilket det finns enorma mängder så de kunde börja växa.

de kanske beror på att materia som samlas närmare solen dras in i solen istället för o byggas på planeterna. men längre ut så stannar materian kvar o planeterna kan bli massivare utan att solen drar in dom =)

Hr planeter skapas kan du egentligen se själv, om du tappar upp ett bad i i ditt badkar, och sen stösslar i lite flytande smutspartiklar.
Sen tittar du på partiklarna och ser hur de sakta men säkert börjar klumpa ihopa sig till större och större cirklar.

Det är så det funkar med gravitationen att massa, materia eller gas, vill samlas.
SÅ när en stjärna föds så bildas det massa skit runtomkring, som bara kretsar och har sig.
De börjar snart klumpa ihopa sig, och snart har du några stora sten och metallklumpar som snurrar runt.
Ju större de blir ju större dragningskraft och ju mer skit kommer att söka sig till någon av klumparna.

Längst inne hamnar det som är tyngst, som metallerna och högst uppe de lättaste delarna.

Sen har vi gaserna, som ju också svävar omkring därute. Gasen samlar också ihopa sig, och sen söker sig till de stora klumparna med stor massa, stark dragningskraft.
Längst ute lägger sig gaserna alltså, i sina olika lager med lättaste längst ute.

Ja, vi har ju vätskor också.
Vätskor som lägger sig ovanpå den fasta materian, som vatten tex.


De tyngsta klumparna kommer att suga åt sig allra mest, och utvecklas till mycket stora gasplaneter.
Som Jupiter och Saturnus, tex.
Små klimpar som plasten Jorden lyckas inte få tag på så mycket, egentligen är det bara som en mycket tunn film som inte ens täcker hela planeten utan bara de djupare håligheterna i den skrovliga stenytan.
Dvs jämför med en jordglob, om du har en sådan.
Försök möta upp ett avstånd som tex "en mil" (10 km), om du kan - det är svårt för jordgloben är så liten. Så titta istället på tex Skåne, som är ungefär 10 mil långt från kant till kant.

Dela sen det avståndet i tio lika delar, så får du en mil (10 km).
Ta sen en linjal och sätt på höjden och se hur "högt" det blir över jordglobens yta.
Förstå samtidigt att 10 km är dubbelt så högt som medeldjupet i världshaven.
Dvs ca 5 km (femtusen) djupt.
Och då är ju väldigt mycket annat som representerar hav och sjöar på jordgloben betydligt mindre djupt än så.
Östersjön tex, det är bara en liten spricka som är ca 400 meter bara.
Resten knappt ens hundra meter, ofta grundare än så dessutom.

Så, som sagt, det vatten som finns på planeten Jorden är egentligen bara en mycket tunn "film" som bara täcker försänkningarna av den skrovliga ytan.
Inte så mycket vatten alltså.

Sen gaserna i atmosfären - gör samma sak där med linjalen på högkant.
Du har kanske hört talas om att Mount Everest ovanför 8000 meter är i den sk "Dödszonen" där luften är så ung att vi inte kan överleva utan extra syrgas någon längre tid.
Det är alltså inte ens en mil högt.
SÅ det är samma sak med syrgasen på Jorden, den är så tunn att det egentligen bara rr som en mycket tunn film som sitter som kistrad på planetens yta.


Jämför det med gasjättar som Saturnus och Jupiter.
Där finns det alltså riktigt ordentligt mycket gas, runt den lilla fasta massan i centrum.


Samma sak är det med alla - verkligen alla, samtliga - andra planetsystem runt alla - verkligen alla, samtliga - andra stjärnor.
Planetsystem med materia, vätska, gas, finns alltså runt alla stjärnor du ser på natthimlen. De är det naturliga resultatet av att en stjärna föds, blir till. Allt det stoft och gas som bildas av stjärnans födelse kommer att klumpa ihopa sig och bida planeter precis som här.


Inget av detta VISSTE vi för knappt ens 25 år sedan.
Samma sak som att vi för ca 100 år sedan inte ens visste att det fanns andra galaxer förutom den vi bor i (vi visste inte ens att vi bodde i en galax förrän då, förrän vi hade upptäckt den första andra galaxen Andromeda).

Tillbaka med ny webbläsare! Hoppas alla njutit av min tillfälliga frånvaro från forumet!

Mars är väl den stora anomalin i sammanhanget? Vi har mängder av "gaser" på Venus, Jorden (mest i vätskeform, visserligen!), samt på de yttre planeterna från Jupiter t.o.m. Neptunus, men nästan inga på Mars! Varför då? Var det en slumpartad kombination av låg gravitation och brist på magnetosfär som gjorde den till den ökenplanet den är?

Vad jag vet har man inte hittat något liknade solsystem som vårat, med småplaneter långt in och stora långt ut.
Det vanligaste verkar vara "hot jupiters" som ligger extremt nära sin stjärna.
Sedan kan ju det ha med metoderna att hitta planter att göra, Hot jupiters är lätta att upptäcka jämfört med jordlika planeter.

Det sägs ju att Jupiter har försvarat mängder med asteroider mot te.x jorden.. Varför de ligger placerade som dom gör är väl en slump?

Nej det är ingen slump däremot kan vi inte förklara varför. Det enda vi vet är att allt hänger samman.

Helt riktigt. Mars har en mycket lägre massa än Jorden och således en tunnare skorpa/mantel vilket gjort att planetens kärna kylts av. Jorden genererar sitt magnetfält genom att kärnan som till stor del består av järn och metall omvälvs av annan flytande ämnessammansättning vilket genererar magnetfält.

Inuti Mars har denna process avstannat när planeten kylts ned vilket gör att magnetfältet också försvagats. Över tid har solvinden (den som generar norrsken på jorden) svept bort Mars atmosfär och med det "förkargat" ytan.

Oerhört sammanfattad version i lekmannatermer men ah.

Vet inte om du har Discovery+ men det finns en serie där som heter "How the Universe Works". Emellanåt tjatig och upprepande, men vissa avsnitt är intressanta och lärorika. Bl.a. när de går igenom hur vårt solsystems planeter bildats, hamnat i sina nuvarande positioner m.m. De visar sina simuleringar och vad som byggt teorin, tips om du är intresserad!

Lite osäker på din fråga men Jupiter har absolut skyddat jorden mot många asteroider/kometer. Jupiters dragningskraft är enorm och drar till sig förbiflygande objekt.

Asteroidbältet TROR man, dvs den mest sannolika teorin, ligger där den ligger pga att Jupiters gravitation inte möjliggör för asteroiderna att kollidera och klumpas ihop till en planet.
En passus är dock att i många böcker, filmer, serier etc utmålas asteroidbältet som i star wars, dvs en massa stenar tätt och nära varandra, så ser det inte ut. Det är enormt glest mellan objekten, men givetvis mycket tätare än mellan säg Jorden och Venus, där allt sugits upp av planeterna då de bildades.