https://www.expressen.se/sport/langd...karlekskaoset/
Maja Dahlqvist, var och varannan dag nuförtiden. Allt handlar om hennes ego och hur bra ställt hon har det. Nu är hon överlycklig över att den nya sambon från USA får komma in i landet. Stämpeln egoistisk primadonna lyser starkt om denna tjej.
Igår var det Calle Halfvarssons tur, ni vet mannen som ständigt misslyckas i spåret;
https://www.expressen.se/sport/langd...ut-en-hog-lon/
Miljonvinsterna regnar över landslagsåkare som Ebba Andersson, Jonna Sundling, Frida Karlsson och Maja Dahlqvist.
För Calle Halfvarsson är läget annorlunda.
Han går back. Rejält dessutom.
– Man kunde kanske ha varit smartare. Varit en snåljåp och lagt pengarna på hög i stället, säger Halfvarsson.
Ett gäng snorungar där allt handlar om-se mig se mig och åter se mig.
Notera att deras säsong knappt varar över 4-5 månader om året. D.v.s de tävlar knappt utan tränar mest genom årens gång. När uppmärksamheten nås av media så handlar det om feta löner, köpta hus eller att Maja Dahlqvist ligger och gråter över att pojkvännen inte får komma in i landet.
Ibland zoomar man ut och tänker, är de här verkligen en del av landet, d.v.s en del av resterande befolkning? Eller lever de i en fantasivärld för sig själva?
Nu finns det ett gäng etablerade vintersportsfantaster som vrider sig och menar att vi
inte ska rikta kritik mot deras allra heligaste, men jag tror att vi är fler än få som fått nog av allt gulligull kring detta allt för överskattade landslag.
Vad är era tankar? Har vi för låga krav på dessa skidåkare? Om vi kokar ner det; har dessa aktiva rätt lön för mödan? Bör inte vi ställa lite hårdare krav på dessa aktiva individer?
Diskutera sakligt och håll högt i tak. Notera att samma landslag gått hårt åt ryssarna-dessa ryssar får absolut inte vara med och tävla heter det. Om det nu handlar om att man egentligen räds bäst konkurrens-det lyfts inte överhuvudtaget.