Är min kropp förstörd efter viktnedgång?

Hej!

Har under de senaste två-tre åren gått ner ca 20 kg i vikt från strax över 100 kg till 80-81 som idag (som 181 cm lång man). Har varit supertaggad under hela resan. Blev klar med viktnedgången i mitten av 2022 och har sedan dess hållt vikten, tränat regelbundet både kondition och styrketräning.

Nu står jag inför ett stort dilemma, eller flera stycken. Därför frågar jag om det ens är värt att försöka kämpa vidare eller om det helt enkelt är så att min kropp är förevigt förstörd.

Ställer jag mig på vågen (har en kroppsanalysvåg) visar den bra siffror. Kläder passar helt ok också förutom att nedre delen av magen (antingen fett eller hud) hänger ut över byxkanten något skulle man kunna säga.

Värt att nämna är att jag har rejält med bristningar på båda sidorna på magen (speciellt synliga i soljus i spegeln, annars ganska svagt synliga och de har bleknat rätt mycket med tiden med). Hela magen känns väldigt lös och den sjunker nästan ihop när jag sätter mig ner.

Grejen är den att jag rent storleksmässigt på kläder och även i övrigt är ganska så smal numera, men trots detta helt degig i kroppen. Har styrketränat för att försöka fixa till det här med muskelbyggande, och jag antar att det är den enda vägen att kunna få det att se någorluna okej ut. Har lyckats få till lite muskelmassa på överkroppen och det har hjälpt, men magen är hopplöst likadan. Jag kommer fokusera på detta framåt nu och hoppas på att det åtminstone ger en liten förbättring.

Inte kul att leva såhär med en av Sveriges fulaste kroppar, speciellt inte som 25 år gammal. Det är mitt eget fel att jag gick upp i vikt, jag vet. Jag har varit överviktig sedan barnsben och helt enkelt haft otur med allt i det genetiska lotteriet.

Jag har redan nu insett att det mest realistiska målet för mig är att se okej ut i kläder i alla fall. Att någonsin visa sig på en strand i ett badhus är en omöjlighet för all framtid numera känns det som.

Jag har provat det mesta, även varit på en plastikklinik. Visserligen har jag inte gjort några ingrepp men jag har genomfört ett antal LPG-behandlingar samt exfolierar huden regelbundet med olika skrubbar, dermarollers och allt. Så jag är beredd att pröva precis allt.

Det jag är mest fundersam över är om magen är lös hud eller fett. Är det fett känns det som nästan helt omöjligt att bli av med. Men även om jag skulle fettsuga mig skulle säkert huden hänga med alla bristningar. Så jag vet inte om det är värt det riktigt.

Vad tycker ni är rätt väg att vandra härifrån? Vad hade ni gjort i den här extremt kniviga sitsen? Är kirurgi den enda lösningen?

Varför ska du operera nu?
Du säger du gått ner genom träning.
Superbra.
Men du verkar inte trivas.
Men vad har du gjort kring kost om nu magen är jobbig.
För fettsugning och/eller bukplastik är verkligen inte nr 1.

Gött mos, bra jobbat, stort, du kommer leva längre. Men varför älta resterande problem?
Ingen aning men möjligt att kirurgi kan hjälpa, jag skulle vart nöjd så i vart fall...

När det gäller kosten så äter jag en kalorisnål kost med en hög andel protein, mestadels kyckling, lax och proteinshakes. Rikligt med sallad och även fullkornsprodukter. Ligger på underskott vilket gör att jag inte fattar varför det inte händer nåt med magen alls. Har gjort detta en ganska lång tid. Därav är det rätt troligt att det rör sig om löst skinn med tanke på bristningarna, som vad jag har hört dödar elasticiteten helt i huden.

Absolut. Men svårt att veta din målvikt innan du satt det.
Okej..
Du verkar vara okej.
Då är det ju operation eller så kan du försöka pröva LPG eller något annat först, vad vet jag.

Ja, får vidare undersöka möjligheterna där. För mig är inte huden det största problemet, stretchmärkena (bristningarna) är långt värre. De skulle man kunna lasra, men alla de här behandlingarna är också väldigt dyra och resultaten blir inte alltid jättebra. Men det kanske är värt en chansning ändå.

Du måste också fatta..


du säger du väger typ det du ska och likas lite hudkvar..
Hur länte sen?
Ta och tänk också vem bryr sig?
Har du dejtat och sett om nån fixar det som du ser som fläsk kring magen?
Ta och tagga ner och bara lev.

Det som hänger över byxkanten är sannolikt underhudsfett. Tänk själv, tjockleken på kroppens hud varierar mellan endast 0,05 – 0,1 mm. Resten är fett. Sen har du gått ned "bara" 20 % av din kroppsvikt och är endast 25 år. Huden anpassar sig nämligen sämre ju större viktnedgång man har gjort och hur gammal man är (elasticiteten minskar med åren).

Ja vad skall man säga. Jag har själv alltid tränat hårt, pendlar maximalt mellan 90 - 95 kg. Vid 95 känner jag mig helt groteskt fet med mage som börjar stå ut, HATAR det verkligen. Håller jag mig runt 90 med muskelmassa så är jag helt slimmad, detta trots min ålder av 49 jordsnurr. Har faktiskt alltid undrat hur personer i ditt läge känner sig. Det är nog tyvärr precis som du säger att du kommer aldrig bli snygg, spelar ingen roll hur mycket du tappar i vikt eftersom slapp hud och bristningar då kommer in i bilden.
Jag skulle i ditt fall ta till plastikkirurgi till den nivå som du har råd med.

Är den förevigt förstörd? Jag vet hur det känns, är runt din längd och har tappat ungefär det dubbla. Har fina kon-formade hängpattar när jag hukar mig framåt, bröstvårtorna har helt rymt min bröstmuskulatur och magen hänger lite som en bröddeg men vad fan gör det egentligen? Mår hundra gånger bättre än vad jag gjorde mentalt, plus att jag kan gå mer än tre minuter utan att flåsa och att benen brinner.

Att gymma hjälper att fylla ut huden en del, för att inte nämna massa andra fördelar, och beroende på hur nyligen du avslutat din viktminskning kan huden även återhämta sig en del, men i slutändan får du nog acceptera att kroppen aldrig kommer att se ut precis som du vill. Hur många av oss har dock den turen, och hur många får behålla den kroppen livet ut?

Jag resonerar som så att det är upp till dig själv om du vill se det som en mental kamp eller en fysisk framöver. Du kan köra på hudborttagning och det kan mycket väl hjälpa, men det låter som att det är din egen självbild som drabbar dig och den försvinner nog inte efter en operation. Tror inte ett dugg på att du skulle vara Sveriges fulaste man, och vikten av kroppens utseende går att debattera. Kolla även på alla människor som fastnar i de kirurgiska ingreppen och ser näst intill omänskliga ut. Troligtvis gjort i en oskyldig motivation av att fixa sina uppfattade brister och så blir det som det blir.

Det är sällan vi tar den platsen i andra människors huvuden som vi själva vill tro. Säg att du ser en person med ett annat ansikte men en identisk kropp till din på stranden. Hur hade du då själv reagerat? "Fan vilken ful jävel", eller "satan, bra jobbat"?

Jag fattar att det suger, allt arbete man lagt ned och så får man inte ens se normal ut för bördan men det väger mindre än vad du tror. Har dagar där jag kan stå framför spegeln och känna att jag är nästintill snyggast i världen (oftast efter bröstpassen) samt dagar där jag bokstavligen känner mig grotesk men kan lova att självsäkerheten man bär dessa bra dagar ger bra mycket bättre respons och uppmärksamhet än vad det fysiska gör.

Låt det vara tillsvidare. Det kan alltid fixat senare. Att fylla buken med muskler kan du glömma. Det slappa skinnet måste i så fall skäras av och sys ihop.
Låt bli att titta på magen om du inte tycker att den är vacker. Du vänjer dig men bara om du struntar i det. Struntar du inte i det kommer du hitta något nytt som inte passar också går tiden tills du senare oavsett ändå kommer få hängbuk.

Kul att du känner igen dig i min situation, bra jobbat att ha gått ner det dubbla. Ja, någonstans får man ändå landa i att en "perfekt" kropp aldrig kommer gå att uppnå, i mitt fall rör det sig om såpass lite skinn så att jag tvekar verkligen till om det är värt kostnaden för kirurgi. Men det är klart att det är lockande att göra nåt åt bristningarna.

För måendets skull och för min egen styrka kommer jag ju att träna ändå såklart.