ADHD-diagnoser ökar 600%. Ingen tycks veta varför.

Många bekanta har fått ADHD diagnos fast dom inte ens har det, bara en snabb utredning sen har dom fått ADD/ADHD I journalerna, jag själv behövde inte ens göra nån utredning.

Skulle tro att många har fått diagnosen som inte har den.

ADHD-symtomen syns i tidig ålder då lågstadielärarna ser när barnen har stora problem med koncentrationen. Skolan gör sedan en pedagogisk kartläggning och tillsammans med föräldrarna hittar man vägar framåt; exempelvis genom att en ADHD-utredning görs.

De flesta 5-8-åriga barn som diagnostiseras med ADHD är nog inte tillräckligt allmänbildade för att kunna bluffa sig till narkotikaklassad medicin på det sätt du beskriver. Sen är frågan om en femåring vet vad narkotikaklassade preparat innebär? Och om en femåring klarar att lura hela lärarkåren, föräldrarna och BUP i syfte att komma åt narkotikaklassade preparat, då är barnet så smart att jag tycker vi kan vara så storsinta att vi unnar den femåringen lite ADHD-medicin.

Det låter helt osannolikt. Den psykiatriker som ställer den diagnosen utan att ha gjort en utredning skulle omedelbart bli av med sin legitimation. Ganska ovärt om man spenderat 12 år av sitt liv på att bli specialistläkare.

Och du är väl medveten om att det bara är legitimerade specialister som får lov att ställa en sådan diagnos? Om en person på stan exempelvis kallar dig för ”jävla ADHD-unge” så betyder inte det att du fått en medicinsk diagnos.

Skriver här i egenskap av spec.läk psykiatri som har jobbat i många är med diagnosticering av barn & ungdomar och nu vuxna vad det gäller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

Först och främst så får vi inga pengar från "big-pharma" för att skriva ut läkemedel. Det enda ADHD medikamentet som är fortfarande under patent är Elvanse och Shire som äger det får inte ens bjuda oss på en läkemedelslunch för att berätta om preparatet. Det där är lobbying som händer en del i USA, men inte i Sverige då vi skulle bli av med legitimationen illa kvickt.

Vad det gäller barnen så håller jag med att ibland pågår det en överdiagnosticering från vissa håll, men oftast av autism och inte nödvändigtvis ADHD. När jag jobbade på BUP i en liten kommun i norra Sverige 2014-2015 blev jag förvånad av att se hur pass låg tröskel som fanns för autismdiagnosen. Vissa fullständig uppenbara fall som uppfyller diagnostiska kriterier finns, men diagnosen ofta äger rum bakom stängda dörrar där jag har ofta varit ifrågasättande till diagnosunderlaget.

Avseende ADHD så lutar väldigt mycket på vad lärarna och skolan säger. ADHD måste finnas i minst två separata miljöer. Väldigt många av dessa barn, när påbörjade på behandling får en mycket bättre funktion och möjlighet till att fungera i vardagen.

Ifall ett barn utan diagnos får centralstimulantia är det inte ovanligt att barnet får en pseudo-effekt med mycket irritation och depressiva symtom då dopaminet suprimerar (trycker ner) för mycket av prefrontala cortex. Ifall vuxna får CS utan diagnos så händer det antingen att dem märker ingen effekt eller att dem blir väldig speedade. Jag vill inte gå in i detaljer på vilka typer av frågor som jag ställer och hur svaret ska se ut, men enligt forskning så agerar en prefrontal cortex med ADHD på ett helt annat sätt på medicinering än dem som inte har det.

Många barn (och vuxna) söker sig till socker, energidrycker, mat och stimulerande ämnen för att på så sätt få en liten dopaminerg kick av dessa grejer, ett slags självbehandling. Tyvärr är det så att många upptäcker amfetamin senare i livet och förstör sina liv.

För att hålla mig till ämnet: Det är givetvis svårt att uttrycka om hur andra diagnosticerar, och för att se ifall den här ökningen är kopplad till bristfällig diagnostisk arbete bör man gå igen hela utredningar, vilket är svårt.

Av min bedömning från tusentals patienter jag har diagnosticerat och behandlat genom årens gång, så kan jag nog summera att flesta har fått mycket hjälp och ökad livskvalité.

Det var en generalisering av vuxna människor som gör ADHD-utredning, oftast i samband med universitetsstudier. När det kommer till ADHD hos barn så är det med stor sannolikhet pga överstimulerade ungar som har bränt ut sin D2-receptor genom snabba kickar. Exempelvis TikTok

Ja, jag är ingen expert ( eller, jo det är jag men det hör inte hit) och ska inte lägga mig i men, 600% ökning av
" diagnosticering" är ett skämt, ett dåligt skämt. Hypen om diagnosers värde bör kvävas av myndigheter, det finns ingen bäring för dessa siffror, rättvisande statistik är c:a 4 % av den vuxna populationen (adult population) där vuxenhet påbörjas iom att hormoner sätter igång en "utvecklingsraket" där vissa individer brinner upp, andra planar ut och allt normaliseras. Inga mediciner ändrar detta, de försvårar däremot en hel del adaptiva utvecklingsvägar.
och dessutom; Det finns 2 kön. Inte multipla galenheter.

Detta är åtminstone en delförklaring, men det är få som nämner det. Hanif Bali gör det men han är ju kickad från moderaterna.

Finns det mer "effektiv" medicinering idag?`

Mmmm.. då säger jag att det är endast säljkampanjen som är mer lyckad

Money, money, money....

Bullshit, jag har jobbat inom psyk/hab och NPF-diagnoser ställs ogrundade på löpande band. Det har dock mycket att göra med diagnoskriterierna och de ofta subjektiva testerna som flerfrågeformulär.

Jag har haft ett 30-tal killar som klarar av att plocka ut det väsentliga ur information (central koherens) och visar tydliga tecken på mentaliseringsförmåga vid samtal och social interaktion. De förefaller vara helt normala frånsett att de är lite försiktiga och mår psykiskt dåligt. Samtliga hade diagnosen autism. Samma diagnos som mina andra patienter som kunde sätta sig i ett hörn och skrika som levande stereotyper har. Detsamma förekommer med ADHD. Det är dessutom vanligt att folk som har autism men sen inte känner igen sig i diagnosen får ADHD.

NPF är inte trams men diagnossättningen är det och anledningen till att de ökat så markant är att folk använder det som slaskdiagnoser. Jag räknar med att ungefär 20% av de som idag går runt med NPF-diagnos egentligen har de beteendemönster som NPF från början togs fram för att beskriva. Problemet är att diagnoserna baseras på subjektiva bedömningar och är för breda samt att många inom psyk själv är psykfall.

Min son har ADHD diagnos och äter medicin. Han fungerar mycket bättre med sin medicin i kroppen samt att vi kan möta hans beteende och tankar på ett sätt i och med läkarutlåtandet. Samt bättre hjälp i skolan.

Dock så känner jag igen mig mycket i hans beteende från när man var ung. Men då var det inte tal om någon utredning. Morsan blev tokig ibland och man fick någon örfil. Med åldern har dom flesta av mina adhd-drag vuxit bort och inget jag lidit av. Sen kan man ju ha olika nivåer av diagnosen.

Hade jag mått bättre som ung om jag fått medicin? Omöjligt att svara på.

Ditt inlägg är mycket förvirrande då du betonar att lärarnas och skolans bedömningar har en stor inverkan på en ADHD diagnos. Och att dessa faktorer påvisar en förbättrad funktion i vardagen av medicinering, detta är helt inkorrekt då en medicinsk diagnos utav ADHD är bara en liten faktor av lärarnas och skolans historia.

Du nämner även att människor söker sig även till socker och energidrycker och andra stimulerande ämnen som kan bidra till att man får en "dopamin-kick" och du jämför detta med ADHD, en sådan jämförelse är väldigt allvarlig eftersom flertal med ADHD är inte som vi kallar inom läkarbranschen "Dopaminare".

Både du och jag vet (då du är en specialist läkare inom psykatri), att söka energi genom socker och koffein inte är någon typ av självmedicinering, och är ett allvarligt uttalande som inte grundar sig på något vetenskapligt överhuvudtaget.

Eftersom dopamin är ett resultat av att konsumera koffein eller socker betyder det inte nödvändigtvis att det är självmedicinering och därav kan jag inte hålla med dig.

Det är nåt som är medfött självklart.. Vad mycket teorier det är i den här tråden