ADHD-diagnoser ökar 600%. Ingen tycks veta varför.

1. Inhämtning av information från lärare spelar väldig stor roll i det diagnostiska, i synnerhet specialpedagoger. Självaste ACE intervjuformulären som används rätt ofta baserar sig på hur barnet är i skolan. Observation av patient i olika miljöer är ytterst viktigt då det går inte att ställa en diagnos utifrån fåtalet timmar psykolog/psykiater träffar patient.

2. Jag förstår inte din andra punkt, men anpassningar i skolan ofta genomförs innan barnet får eventuellt diagnos. Diagnosen kan i efterhand styrka behovet av anpassningar.

3. Det är inte ovanligt att patienter med odiagnosticerad ADHD dricker energidricker eller konsumerar socker. En av patienterna jag diagnosticerade nyligen drack 12-15 Red Bulls per dag och sänkte det till 1-2 i veckan när hen fick adekvat behandling. Det är inte självbehandling, men det är ett beteende som kan vara indikativt för ADHD.

ADHD är ett tillstånd som egentligen har att göra med kroppens oförmåga av att tolka signaler, både in-ifrån och utifrån som gör att patienter ofta hittar egna strategier på egen hand för att försöka styra detta. Många kan exempelvis inte hålla sig från att binge-äta, konsumera mycket socker, energidrycker, dricka alkohol för att dämpa hyperaktivitet, utveckla ätstörning, listan kan göras lång.

Det är därför man ger amfetaminer (stimulerande) till patienter som har ADHD och är redan hyperaktiva, något som kan verka motstridigt, eftersom dopaminreglering har en skyddande effekt mot dessa signaler som hjärnan har svårt att tolka.

/G.

ADHD är väl helt enkelt ett tecken på bristande intelligens. Och vi importerar människor från MENA där de har lägst IQ i världen. Det är väl helt enkeltbimorten av inavlade araber som är orsaken

Isåfall had det varit en konstant situation och inte nyligen uppkommen.

Jag har förövrigt ADHD och har varken mördat någon lika lite som jag ämnar göra så. ADHD innebär inte att man blir mördare. Majoriteten av människor som dödar har andra problem.

Du blandar ihop det med psykopati, missbruk och antisocial personlighetsstörning.

Det finns ingen koppling till att man pga adhd skulle vara potentiell mördare.

Låg IQ och biologisk omognad kan se ut som ADHD och även korrelera med det men det är inte samma sak.

Det finns en mängd människor som systematiskt gör grova fel men de är såpass skickliga att de inte åker fast. Allt från kriminalitet till diskriminering, och andra åkommor som orsakar människor ett helvete samtidigt som de är utspridda genom hela samhället ifrån allt till missbrukare som hoppar på lättare utbildningar och går bygg, fordon, barn och fritid till psykopater som fuskar sig genom läkarutbildningar och andra högre utbildningsnivåer bedrägligt för att uppnå makt eller chefspositioner, illvilliga socialarbetare, människor som sitter inom Försäkringskassan, CSN, polisen och varenda plats. Människor som kostar samhället miljarder för att de härjar fritt och utnyttjar de etablerade positionerna och kontaktnäten för att hela tiden hålla sina offer nedtryckta och oförmögna att ta sig någonstans.

Det finns en massa jävla skitmänniskor överallt och att jag och andra har ADHD gör oss inte sämre bara för att det finns skitmänniskor som inte är lika sluga, förslagna, väletablerade och annat som så många mänskliga arslen är.

Glöm aldrig en sak, de du ser hos mig och andra genom diagnoser eller problem oavsett om de är på riktigt eller påhittade av er så är alla andra samma sorts människor som hade satt på er finkläderna som de helt vanliga tyska medborgarna gjorde när de skulle få besöka koncentrationslägren och se vart de skickat alla de där dåliga människorna.

Det finns filmer där man kan se självgodheten rinna av dem i fasa och medan jag vet att jag har ADHD så vet jag alltid att du inte är en bättre människa baserat på att min koncentration inte höll i skolan. Jag förstår saker som din sorts människotyp gör också och en alldeles härlig twist i det hela:

Jag vet att det är den slags människa jag är som alltid genom historien skapat förändringar så är det.

Jag förstår att skillnaden i att jag oavsett vad försöker säga ifrån, peka på fel och hjälpa de utsatta även när jag själv hålls nere

är mina genuttryck som när jag saknar dina genuttryck med att hålla mig till gruppens ordning oavsett vad gruppen gör och hålla med och känna mig bättre eller rättfärdiga systematiska fel genom klander och argumentation för vad som är ont som att det egentligen är rätt- gör mig ganska glad att vara jag när det hade kunnat gått så illa att jag istället hade varit du.

Det är lite som om människor skiter på sig och drar upp näsan i vädret för att påstå att det är någon annan som luktar. Bara för att du inte vill känna lukten av din egen skit så innebär det inte att jag inte kan känna den. Och tack ADHD för att jag klarar av att säga att du inte ska titta på mig när det är du som luktar.

Men 90% kan jag kontrollera trots min diagnos. Jag kan alltså vara tyst om att vi båda vet när du luktar illa även om du vill ha en reaktion för att det ska verka vara jag. Jag är alltså inte slav under impulserna även om jag nu talar om att jag vet att alla som har 100% impulsstyrning och fokus inte automatiskt är goda. Tvärtom. Ni är oftast de absolut värsta när det kommer till förbrytare

Förövrigt har jag ett bättre förslag än tvångsmedicinering på oss som är socioekonomiskt utsatta eller våra barn (och är det något som hade framkallat aggressivitet hos mig är om någon/några börjat experimentera medicinskt med mina barn i samhällets tjänst) är att vi isåfall lobotomerar eller kastrerar 1/3 av alla män efter ge screening av MAO-A genen som vi vet är den aggressiva genen som ger utslag hos män. När vi är i farten eftersom majoriteten av män är våldsbrottslingar kan vi medicinera alla män med testrosänkande läkemedel och efter kemisk kastrering när någon man eller pojke uppvisat minsta indikation på sexism eller stöttande beteende i form av kommentarer eller annat som rör sex.

Förbeygg rätt istället. Det är det manliga könet som är det största problemet och exakt överallt i samhället.

Hoppa inte på oss med ADHD bara. Och tamejfan inte våra barn när de har den diagnosen för du har inte ett jävla skit med att bestämma vem som ska äta läkemedel eller inte. Lobotomi är en överdrift. Testosteronsänkande och screening av alla män är den diskussionen däremot rimligt.

Google gives you https://lakartidningen.se/aktuellt/2...r-hand-i-hand/

Jag är glad att det fungerar för dig och för alla er som det gör så!

Men för många av oss funkar det inte och saken är att man inte kan utesluta att även när vi är likt mig, personer alla säger har en ADHD- personlighet, så kan det ibland och oftare än så handla om andra saker. Eller de säger att en del av oss inte går att medicinera och jag anser att när det gäller barn så är det ett område där vi ska vara väldigt försiktiga.

Jag förstår ändå vad du säger då jag genom Ritalin som verkar u der kort tid känt mig som fullproppad av lugnande och uppnått en känsla av att mina tankar är i ett ständigt flöde av något konkret och tydligt. Däremot lider jag inte av att det skiljer sig åt. Jag hade aldrig ens vetat om skillnaden om jag inte provat men jag har aldrig kunnat kommunicera med psykiatrin och det gör mig extremt skeptisk då de vill bestämma vilka mediciner som fungerar och styr journalföring genom att inte skriva ner biverkningar som just sådana, de manipulerar informationen till att framstå som positivt och hittar på felaktiga påståenden om patienter.

För mig är det uteslutet att jag skulle ta ett barn till psykiatrin och tillåta dem att göra det de gör, begå övergrepp genom fysisk misshandel när medicinerna gör patienterna sjuka istället. Först om det var särskilt belastande hade jag låtit ett barn vara inom psykiatrin och aldrig ensam då vi tyvärr inte kan få vård genom primärvården med behandlingar av en del tillstånd som kallas psykiatriska.

Kan de hantera epilepsi och annat borde de också kunna sköta annan viktig medicinering men så fungerar det inte. Det som pågår inom psykiatrin på många håll med en hel del patienter är grova fel och de rör tråkigt att det inte anses brottsligt att agera hur som helst från psykiatrins sida. Istället är patienterna samhällets minst värda människor.

Som vuxen skulle jag aldrig frivilligt ta ett barn till en sådan institution av inkompetens och klåpare som systematiskt vårdskadar människor för miljardbelopp. Om jag inte skadar ett barn själv, varför skulle jag låta BUP etcetera göra det?

Ju mer skärmar och ju mer tillrättalagt livet blir runt våra barn, desto mer sticker de med ADHD drag ut. Nu räcker det ju inte med ”ungen är stökig”, alla ska ha diagnos.

Vi är så stolta över svenska skolan, men den är lika usel som på 80 talet, medelmåttorna passar in, de som överpresterar är jobbiga och får en skärm, de som underpresterar får en diagnos.

Kan det ha något att göra med att vi tagit emot enorma mängder flyktingar?
Och det är dom barnen som utgör ökningen?

För i mina kretsar så är det inte någon ökning alls på ADHD

600% ökning så borde jag märkt något..

Kan inte ha med EU:s beslut att det ska pushas mer "mediciner" till Eu's invånare? Forskare brukar vara knutna till olika läkemedelsföretag.ochvderas mefia-outputs.

Jag skulle kunna välja att från och med idag så ska jag upphöra med att uttrycka mig mindre noggrant och arbeta med att få fram mitt gamla lugn då jag även om jag använt nödvärnsvåld och kunnat ryta i överlag var en mycket lugn person med en ständigt närvarande känsla av harmoni inom mig även om jag periodvis levde under för stor stress.

Jag har aldrig varit kriminell eller levt på kriminell verksamhet så någon måtta borde det vara i att dömas för det förflutnas situation då den berodde på särskild utsatthet. ( Jag lever inte i igår, livet går vidare) så jag funderade hastigt igår på att om jag skulle studera till polis och arbeta med barn som är utsatta för brott, gällande utredning, förhör med barn och så vidare. Det är lite för mycket utsatthet när man läser FUP:är kring barn som brottsoffer.

Men även om jag skulle lyckats ta mig igenom en säkerhetsprövning (mindre chans då jag är uppriktig när det gäller mitt liv och förflutna, det liv jag har levt levde jag. Var knappast som om jag hade mycket val) insåg jag att jag aldrig skulle gå igenom kraven eftersom något är fel på min hjärna så jag behöver antagligen medicinera för resten av mitt liv för att sova. Ingenting annat är något problem.

Jag självläker. Det har jag alltid gjort. Det är något i mig som alltid bara börjar känna livsglädje, optimism framtidstro och en stark självkänsla. Det sista lyckades väl min mamma mot alla odds bygga upp hos mig som barn trots att hon led av psykisk ohälsa och var väldigt dåligt fungerande och labil. Det andra verkar jag ha ärvt av min farmor när hon berättar om sig själv så det är väl "något med det genetiska" Kan man ärva gener för att må dåligt bör man kunna ärva dem för att må bra också.

Ändå är kraven rätt svåra för att bli polis. Med min historia eller liknande hade det normalt sett bara fungerat för psykopater eller psykopatiskt lagda människor om det inte är som så att det måste finnas en del av oss som bara läker ut av oss själva.

Faktum är att kraven överhuvudtaget är lite att det krävs psykopatiska drag för att personlighetsmässigt fungera bäst som polis utöver att man ska följa lag och rätt, men det kräver alla yrken mer eller mindre. Det finns även psykopater som vi kan ha nytta av, alla är inte en skräckfilm utan kan vara funktionella (men de gör ändå alltid någon skada).

Vi vet att psykopater dras till exempel polisyrket då sådana yrkeskategorier är väldigt stimulerande för dem miljömässigt. Vi vet att psykopater skyr yrken såsom vård och omsorg. Det jag och andra känner genom affektiv empati saknar de och det finns få vinster för dem att knega inom vården. Som outbildade eller lågt kunniga kan en del bli undersköterskor eller vårdbiträden. Jag har en fd vän som utan tvekan är antisocial liksom en annan gammal bekant som var livstilskriminell narkoman och som valt psykiatrin men förövrigt är det konstigt om vi jämför grupperna med vad vi vet om psykopater och vad som attraherar dem

att vi har långt fler fall inom psykiatrin där vi upptäcker sadister, psykopater, narcissister och allt annat vi kan kalla dem. Polisvåld vet vi alla om men ändå verkar våld och övergrepp inom vården vara långt mer vanligt förekommande.

Jag är smart 🤓 ändå förstår jag inte själv vad kopplingen är till att vården består av så mycket fler sjuka/störda yrkesutövare. Även om man skulle korta ner och jämföra i antal (färre poliser än vårdpersonal) så finns enorma skillnader. Gör du en polisanmälan så får du typ aldrig en massa sagor och fantasier som knåpats ihop. Inte heller i förhören fantiserar poliser. De utreder och sannolikt är de ofta ute och svävar då vi måste göra det inom exakt alla områden där vi ska ta reda på vad som är och när det gäller människor är det lite för mycket tolkningsföreträden ändå om man jämför uppgifterna framstår polisen inte alls dysfunktionell medans psykiatrin är vad jag gissar, den instans med de absolut sämsta människorna i samhället.

Inte som så att alla är elaka. Tippar på att majoriteten känner sympati för människor och har medkänsla. Mitt intryck är att mer än hälften, minst 3/4 faktiskt har goda intentioner men jag har aldrig upplevt så många inbilska, inkompetenta och haltande människor i mitt liv som i mötet med folk som arbetar där.

Polisyrket är perfekt för psykopater, psykiatrin är bland det sämsta om det inte handlar om att snabbt kunna få offer såsom på en vårdavdelning där du kan hitta särskilt sårbara offer att våldta, misshandla och begå övergrepp mot. Det sker. Vi vet det. Även på SiS och andra hem slår de larm titt som tätt.

Om du orkade läsa hit så är poängen med hela texten att man inte ska utgå att man måste ha rätt om var de sämsta människorna opererar. Adhd kan man stapla upp på samma vis som psykopatiska drag och säga att de finns där och där men det är bra om man tittar noga också. För det är inte ADHD i samma utsträckning som psykopatiska/antisociala drag som får människor att döda andra. De här människorna som aldrig skulle vilja arbeta med andra människor inom vård och omsorg. Så förklara vad som är problemet med att sjuka typer, illvilliga vårdgivare osv. Trots allt har vi enormt mycket u derlag från historien om vad som skett och att man inte skriver så mycket om vad som istället sker nu innebär inte att det är på låtsas.

Adhd är inte en enskild förklaring till världens ondska. Inte ens psykopati. Uppenbarligen inte. Det är inte så mycket något i hjärnan som det istället är något i beteendet.

Kan vi inte börja screena alla inom vård och psykiatri då de ställer till med en himla massa skit mot människor systematiskt.

Nej. Alla barn måste inte ha diagnoser. Det är inte något fel på var och varannan unge.

Vill tillägga att kriminaliteten blev som den blev inte handlar om människor i utsatta områden med ADHD utan att polisen aldrig var intresserade av att lösa brott och därmed deltog i utvecklingen tillsammans med övriga rättsväsendet. Lägger man ner allt efter egna åsikter om vilka som är viktiga och räknas och vilka som inte betyder något alls har man gett fri väg. Det är inte den enskilde grabben med ADHD ansvarig för oavsett om han har fått diagnosen ställd eller inte.

Ja problem växer en över huvudet om man ignorerar förekomsten av dem. Sluta städa några månader så får du se på smuts och kaos du annars inte hade trott var möjligt hemma. Detsamma gäller att inte bry sig om människor i utsatthet. Utsattheten breder ut sig för att det som skapar dess situation härjar fritt. Ett samhälle med ordning handlar om att samhället tar ansvar dvs vuxna människor med makt, inte grabben som får skit av läraren för att han inte äter centralstimulerande och tvättar lister med tandborsten.

Kan det bero på fler "svenska" barn nuförtiden?
De verkar få ADHD med modersmjölken

Ökningen är ganska enkelt förklarad, men beror på flera faktorer.

1) Tillståndet har blivit mer känt och "accepterat". Fler människor, inte bara specialister, utan alla har lärt sig känna igen symptomen på ADHD och andra symptom i autismspektrumet. Ett spektrum som ADHD alltså tillhör, där ADHD är autism långt åt ena hållet och grav autism är långt åt andra hållet.
Det är helt enkelt så att fler personer går igenom diagnosticeringen än förr eftersom folk har blivit bättre på att uppmärksamma symptomen.

2) Kraven för att få diagnosen har lättats något. Innan var det bara dom vars vardag påverkas märkbart eller kännbart som fick diagnosen. Dvs, bara dom som fick det svårt i livet fick diagnosen och därmed tillgång till medicineringen och stöttningen.
I dagsläget är det alla som uppfyller tillräckligt många punkter på en lista (sju av tio?) av symptom som blir diagnosticerade och medicinering är inte en självklarhet utan dom föreslås gå i gruppterapi istället och stödet kan helt eller delvis utebli.
Innan ändringen var de flesta diagnosticerade berättigade så kallat LSS stöd, idag är det två helt skilda utredningar.

3) Samhällsklimatet har förändrats markant de senaste 20 åren. Att fler unga får diagnosen beror helt enkelt på att fler unga uppfyller kraven på grund av deras uppväxt, hur dom ser världen och hur lite social kontakt dom har med varandra i "normala" (alltså normala för mer än 20 år sedan) förhållanden.
Det är markant skillnad från när jag växte upp mot hur det är när de som föddes 2000 eller senare har vuxit upp. Och det ändras mer och mer för varje år som går.
Barn och unga som fötts efter millennieskiftet har helt enkelt tränats till ADHD beteenden. Vilket gör att dom blir feldiagnosticerade med ADHD/autism som annars är ett neurologiskt (fysiskt/genetiskt) "handikapp".

...

Jag känner flera som har diagnosen (den äldre varianten som är mer korrekt) ADHD och/eller autism och/eller Asperger's och jag känner också flera som borde få diagnosen men aldrig blivit diagnosticerade och inte heller bryr sig att bli diagnosticerade. I dagsläget hjälper diagnosen i sig föga. Och man blir bara omkringskyfflad mellan olika instanser och får prova olika medicinering med tveksamma resultat.
I slutändan gör det dig bara mer deprimerad än du redan var om du faktiskt har problem med spektrat.
Och den enda anledningen till att dom som lider av det mår dåligt och blir deprimerade är för att dom så lätt blir utfrysta eftersom så få faktiskt förstår sig på vad det innebär att vara i autismspektrat.
Alla har träffat någon med ADHD/Asperger's/autism någon gång, många av dessa har sett hur det kan påverka en person. Men väldigt få har förståelse för hur/varför/när/vad som faktiskt pågår och tror att personen är "jobbig" med flit.

Själv har jag stor förståelse för personer med någon av diagnoserna och den absoluta majoriteten av dom är bättre människor än alla utan diagnosen.

Jag hade nog hellre sett ett samhälle där ingen gick på amfetamin. Alternativet tycker jag är att man ger alla barn i tillgång till detta. Det vi ser nu är att bara de mest involverade föräldrarna ser till att sitt barn får en diagnos så att de får utskrivet amfetamin och kan prestera bättre i skolan, vilket senare också leder till ett bättre liv för dem överlag. Man skulle kunna säga att det är en klassfråga, fast det handlar mer om ansträngning än om pengar.

Det man i alla fall bör ha väldigt klart för sig är att ADHD inte är vetenskapligt på något vis. Det finns generellt inget som utmärker en person med diagnos förutom att denna har svarat rätt på en rad frågor hos en psykolog. Det finns liksom inga rigida kriterier att uppfylla så vem som helst som är fast besluten att få en diagnos kan definitivt få det oavsett om man faktsikt lider av något typ av problem eller inte. Man genomgår inte en utredning för att ta reda på om man har en diagnos eller inte, man gör det för att FÅ diagnosen. Och eftersom en diagnos är mer eller mindre garanterad vid utredning, och man får prestandahöjande piller utskrivna efteråt så är det givetvis väldigt poppis. Därför står folk i kö i år för att genomgå detta.

Det är alltså 600% ökning av antalet diagnoser, inte 600% ökning i antalet individer med ADHD. I artikeln som tråden handlar om, berättar de om tvillingstudier där de följt tvillingar genom livet under lång tid. Dessa studier visar att antalet individer som uppvisar de symtom som kännetecknar ADHD är konstant. Att fler diagnoser sätts nu än tidigare är sannolikt kopplat till ökad kunskap bland lärare och föräldrar som leder till att man lättare känner igen symtomen.

Du skriver att du ”borde märkt något” – jag antar att du missförstått vad det är som ökat med 600%. Det är naturligtvis inte lätt att se på folk om de har diagnosticerad ADHD eller odiagnostiserad ADHD.
Sen är det inte lätt att se på folk om de har ADHD eller inte heller. De som upplevs mest störande i klassrummen är de med den grövsta sortens ADHD. Det finns många med stora koncentrationsstörningar som inte är utåtagerande – de sitter kanske och ritar gubbar i blocket i klassrummet istället för att läsa boken. De kommer efter i skolan, får kanske gå om en årskurs eller går ur skolan med usla betyg. I vuxen ålder lär sig många med ADHD att hantera sina tillkortakommanden genom olika strategier. Folk med ADHD är lika intelligenta som den övriga befolkningen och lär sig vilka beteenden som inte är gynnsamma för dem. De kan ta impulsiva beslut såsom att vara otrogna mot sina respektive partners etc.