ADHD-diagnoser ökar 600%. Ingen tycks veta varför.

Det du beskriver stämmer rätt bra med mina egna erfarenheter från psyk/hab. Speciellt autister är superöverdiagnosticerade.

Vad som dock oroar mig är att du är öppen med att en stor del av diagnosticeringen vilar på just andras subjektiva bedömningar och frågeformulär (som vi vet ofta inte reflekterar sanningen särskilt väl). men inte verkar inse hur stort det här problemet är.

I andra delar av medicin kan du ta en odling på något och påvisa förekomst av bakterier eller ta en CT eller MR och påvisa strukturell skada (även om det inte har ett linjärt samband med smärta och funktion). Du ser mer eller mindre svart på vitt att det är så här i många fall. Är det inte lite magstarkt att hävda att en ADHD-diagnos är samma "grej" som en lunginflammationsdiagnos eller något icke-transitoriskt som CP?

Dessa diagnoser (vars grundvärde jag inte motsätter mig) är helt baserade på sociala konstruktioner kring beteende och sätts i många fall med hjälp av högst subjektiva bedömningar. Att vi nu har en ökning av 600% vad gäller ADHD och en ännu större vad gäller autism är en tydlig varningsklocka för att vi gör någonting fel. Är en NPF-diagnos av värde när nästan ingen är neurotypisk och två autister inte behöver vara lika varandra på något sätt?

Sen skriver du att många får hjälp. Det har du rätt i, och som terapeut förstår jag viljan att hjälpa alla som sträcker ut en hand, men vi är i slutändan betalda av offentliga medel för att utföra vårt arbete och då behövs det prioriteringar. Är det rimligt att en tonåring som känner sig lite nere ska kunna ta del av samma skattebetalda vård bestående av gratis besök med fysioterapeut, arbetaterapeut, psykolog, logoped, kurator och läkare som en "äkta" autist vars liv är ett rent helvete?

Vi har tyvärr ändliga resurser och det är inte rimligt att autism eller andra diagnoser används som slask för att "hjälpa" alla som mår lite dåligt. Och jag förstår verkligen inte den här oviljan att ställa krav på patienterna så att de faktiskt kommer någonstans. Där jag brukade jobba bollades människor runt överallt fast de själva vägrade sluta dricka sina två flaskor cola om dagen eller ändra någonting. Men nu kommer jag av mig.

Det känns ju lite som att det är en kultursjukdom.
Att vi i vår tid drillas till att inte hålla fokus längre än tre sekunder genom till exempel sociala medier (youtube shorts/TikTok etc).
Och att det ska alltid vara belöning direkt, ingenting ska jobbas för. För att jobba för någonting är tråkigt och så kan vi ju inte ha det?

Om man inte hade skapat diagnosen ADHD hade tillståndet funnits då? Men många vinner på det, föräldrar kan skylla på en diagnos och läkare kan skriva medicin som läkemedelsbolagen så gärna levererar. Och som vanligt står skattebetalarna för notan.
Läste häromdagen att man infört diagnosen ”förlängd sorgereaktion”. Antar att det är psykiatrin som trycker på, marknadsunderlaget borde vara enormt, alla människor förlorar någon de älskar. Läkemedelsindustrin kan säkert tillhandahålla något piller för det som de gör för ADHD. Och skattebetalarna pröjsar, kan det bli bättre?

Har enäggstvillingar i släkten som använts som försökskaniner inom psykiatrin och kan garantera att det jag sett är hur den ena skadats av vården med obotliga hjärnskador till följd av att ha tryckts i mediciner genom hela sitt liv och utsatts för andra behandlingar såsom elchocksterapier medan tvillingen levt ett funktionellt liv trots att personen mått dåligt till och från genom livet och även var den som först hamnade inom psykiatrin med problem. Att vederbörande inte blev kvar inom vården räddade den medan tvillingen är en spillra. Jag stod själv nära den inom vården och kan inte känna igen personen från hur dess person var ursprungligen och har brutit kontakten. Det är inte samma människa ändå. Eftersom jag och andra fått andra diagnoser har de även ändrat det några gånger för att matcha oss andra som utretts.

Min erfarenhet är att de hittar på efter att leta aktivt efter gemensamma nämnare . Konfirmeringsbias dvs. Inte att gener inte påverkar eller att det skulle saknas släktdrag men jag vet hur mycket förvränger och kallar det fakta.

De försöker förövrigt konstant diagnostisera mig efter tvillingarnas problematik och ignorerar systematiskt att jag har ADHD eftersom de anser att jag ska ha samma diagnos och att vad än jag säger är bevis på att jag fungerar som de hittar på trots att det är ett mycket stort antal psykologer som sedan 20 åt säger att det är fel till att jag helt saknar symptom i min person som är integrerad på vis som människor med personlighetssyndrom har. Alltså spannet går från att jag agerat pga trauman och måns våld till att jag absolut inte har någon form av symptom på störning (eftersom det är interagerat med hur man tänker kring sig själv och andra, reflekterar osv). Senast i våras har läkare försökt att få bort min adhd diagnos få hon inte accepterar att jag genomgått utredningar där jag konstaterats inte ha störning. Min adhd och biverkningar på medicinska behandlingar de försöker tvinga mig till, anses istället vara bevis på att de har rätt.

Man ska se på det med tvillingstudier som jävligt vinklat. Min anhörig har skadats enormt av vården och ses som referens för hur någon fungerar på grund av gener samtidigt som alla andra kan titta på tvillingen som inte blev vårdfånge. Men om tvillingen mår dåligt anses det vara bevis på att de är samma lika.

Jag är alltså släkt med någon som är ett av Sveriges första svåra fall av borderline och som använts som exempel när man skrivit litteratur om saken och jag ifrågasätts än idag i att jag har ADHD eftersom vården inte accepterar att jag sökt utredning för att erfarna människor upptäckte min ADHD när det kom till vuxenutbildning och att det är enda skälet till vårdkontakt först och sedan sökte jag efter trauman jag inte längre kunde hantera på egen hand.

Om någon våldtar mig, misshandlar mig, försöker strypa mig, hotar mig, vägrar lämna min bostad och jag reagerar med nödvärn räknas det som symptom på att jag är störd. Om jag är lugn och nyanserad räknas jag som störd för att jag inte känslomässigt bryter ihop när jag talar om vad som skett. Eller "autistisk" vilket är favoriten idag bland diagnoser. Jag "förstår ingenting". Om jag blir irriterad är jag störd. Om jag pekar på fel är jag "inbillningssjuk och kan inte skilja på fantasi och verklighet" berättar jag om övergrepp andra gjort är jag underförstått "uppmärksamhetssökande". Att jag har ADHD har gjort att jag många gånger om tvingats äta stämningsstabiliserande och även hotats med LPT om jag inte gör det och även idag är den enda behandlingen jag tillåts mot sömnstörningar stämningsstabiliserande samtidigt som de plötsligt tar bort ADHD och skriver EIPS.

Jag har återigen gått igenom en mindre utredning (har gjort många i olika grader av tidsperioder) eftersom läkaren inte tolererar andras utslag. Då satte en narcissistisk läkare som minst sagt är diskriminerande och elak diagnosen trots mycket djupgående utredning som avslutats två år innan där man konstaterat att jag helt saknade personlighetssyndrom men att man skulle räkna mina livshändelser som "särskilt svåra". Detta resulterade i en ny utredning för att få bort diagnoserna och genom felaktiga underlag ställdes diagnosen autism vilket läkaren idag inte accepterar. Jo givetvis "autism" men inte ADHD.

Min tvillinganhörig då? Givetvis har de satt ADHD och autism på personen och skiftat mediciner till centralstimulerande eftersom piller är som godis för vården då länge de vara inte funkar för patienten då prestige går före sanningen om hur läkemedel fungerar på en patient.

Att muta vården för att få bort biverkningar uppskrivna och endast tala gott om de mediciner som hanteras och skrivs ut vore så otroligt enkelt att man inte förstår att vården systematiskt inte får betalt för hur de arbetar i smyg. Men man behöver inte muta en idiot till att uppträda som en idiot, det gör de så glatt alldeles gratis.

Ingen studerar läkarna och övriga vården i deras förmågor att bedöma saker, intelligens eller faktiska kunskaper efter att de avklarat en utbildning. Att forskning som inte gillas läggs i byrålådan för forskare som vill ha andra utslag är erkänt. Byrålåderesultat göms kontinuerligt från vårdens sida också.

Alla missbrukare vill förövrigt ha tag i ADHD mediciner och det är mer än eftertraktat att fixa en ADHD-diahnos bland narkomaner. Jag har aldrig hört en narkoman inte påstå att den är missbrukare pga att den inte får mediciner från vården när ADHD kommit upp för bdiskussion. Alla har diagnosen enligt dem själva och de blir jättenöjda så fort vården lystrar. Däremot uppskattar de inte att lämna urinprover för att få hjälp och behandling då de är ute efter gratistjack. De är generellt även väldigt nöjda med alla snälla, förstående människor som hjälper dem med "deras problem". Det behövs med andra ord inte utredningar då varenda en av fem på sitt liv svär på att just de också har diagnosen men aldrig fått den på papper långt innan det fixas. De slutar inte heller punda överlag när piller skrivs ut utan måste trixa när det kommer till urinprover då gratistjacket inte syftar till att fungera utan att få knarka medan staten betalar. De flesta är väldigt intresserade av oss med diagnoser som får ut tabletter om vi vill eftersom de vill ha våra mediciner och allt vården kan ge ut är "plus I kanten".

Det är så irriterande att man matar knarkare med allt möjligt men när man sköter mediciner som man har ett enormt behov av då ska man hela tiden få föreläsningar om missbruk och bemötas av ovilja att skriva ut (jag har behovsmedicinering av Stesolid för att släcka hjärnan när jag bearbetar ångest och trauman) för att det är en prestige för läkare som hellre förgiftar mig med biverkningar. Bland annat har jag fått höra att jag ska höja medicinering för sömnen istället för att enstaka gång ta Stesolid vid behov. Dvs den enda medicin som fungerar ska jag inte ta enstaka gång utan dagligen äta skadliga mediciner i högre doser som inte hjälper mig. Stämningsstabiliserande fungerar inte om jag mår dåligt. Men eftersom vården inte accepterar ADHD kräver de att jag ska äta antipsykotiska och stämningsstabiliserande trots att de systematiskt motbevisas eftersom det inte spelar någon roll om utfallet inte passar ens agenda då man struntar i att skriva ner vad som motsäger en för att styra i den riktning man anser ska följas av andra.

Fan ta tvillingstudier, påståenden om gener och alla som uttrycker sig kring diagnoser för att de "vet bättre". Det är modnycker i det. Dvs man ser vad som är på tapeten och vad som är modernt. Nu är det trendigt med NPF- diagnoser. Innan dess var det bortträbgda minnen. Borderline. Barndomen osv. Modevågor.

Du påpekar ett systematisk fel som jag som individ inte har någon direkt påverkan över.
Avseende själva diagnosticeringsförloppet så kan jag inte yttra mig om hur du eller andra som jobbar inom vården har upplevt det, men vart jag har varit ansvarig så hålls kvaliten rätt så högt och inte sällan hade vi flera psykologer inblandade i förloppet. Att psykiatri inte är lika evidensbaserad som somatik är dock en bredare fråga; Jung påstod att psykiatri är medicinens styvsyskon av en anledning.

Att det sedan finns ett nationellt problem med resurserna till barn som mår psykiskt dåligt så håller jag med. BUP är tyvärr också kraftig överdimensionerad på dem ställen jag har arbetat på.

Hallå, det är ju trådens tema att ADHD ökat med 600%. Det är inte en "konstant situation". ADHD ökar. Unga brottslingar ökar.

Det finns en sak till som ingen tänker på i de här diskussionerna om ADHD-diagnoser och mediciner.

Absolut. Om jag fått diagnos och hjälp hade jag sannolikt sluppit undan från specialklasser med störda elever och undvikit att hamna på kant med mycket dåliga individer pga deras beteenden men även om det hjälper barn i starkt behov av att klara av studierna och skolmiljön

så kan man inte använda påståenden om odiagnostiserade ADHD individer och brott mot andra människor som något som lyfter frågan positivt.

För även om vi ger dem gratistjacket som är så eftertraktat bland alla de här människorna som vill få diagnosen på papper (och generellt lyckas då de vet exakt vad de ska säga för att verka vara offer för något eftersom de lever på att undvika ansvar) för att samhället ska betala en del av deras knarkande och tänker att vi slipper en del av kriminaliteten (som var argumenten för att släppa lös Subutex och Methadone vilket gav ett mer utspritt opiat- och tyngre missbruk i samhället istället) genom att på laglig väg medicinera människor som annars skulle köpa amok så glöms vissa aspekter i frågan...

Det är elaka jävlar. Om vi tar dem ur missbruket kan många av dem förändras positivt eftersom missbruk och en dysfunktionell miljö skadar dig i hur du reagerar på problem och uppträder.

Men återigen. Det är elaka människor vi talar om. Alla med ADHD attackerar inte folk, slår dem, våldtar osv. Om vi tar den delen som gör så och medicinerar deras dåliga impulskontroll så har vi på medicinsk väg hjälp dem på samma sätt som om vi tar psykopater och sätter dem i terapi för att de ska lära sig empati, vilket de affektivt saknar förmåga till men rent kognitivt kan förstärkas i och genom utökade möjligheter att förstå offren kan de bli bättre på att vara farliga.

Tar vi och medicinerar psykopater systematiskt eller andra som är elaka jävlar men brister i fokus och impuls får vi mer förslagna, skickligare och mer utstuderade. Vi effektiviserar predatorer till att kunna göra större skador och flyta bättre under radarn genom att passa in.

Att kunna reagera snabbt, tappa koncentrationen eller tala obetänksamt innebär inte att man är psykopat. Vi vet att människor som har bra utveckling på på frontalloberna genom hög intelligens men som ändå använder våld oftast gör det tidigare i livet. Vi vet även att de är psykopater och utvecklade nog för att agera annorlunda i hjärnan.

Du får alltså inte bort de farligaste människorna utan gör dem bättre på att vara farliga om du bara sätter dem på läkemedel.

Finns det underlag på att den kriminella världen saknar människor vars hjärnor effektiviseras genom centralstimulerande till att bli skickligare kriminella och mer förslagna i att undvika rättsväsendet och låta andra ta smällarna medan de kanske oftare haft fler offer och större ekonomiska förtjänster genom kriminalitet och "självmedicinering"?.

Ingen av er har frågat er det. Varför medicinerar de unga människor med droger som om de själva vore läkare om de inte förstår effekterna av att kunna begå värre brott . Inte bara i mod men även kanske planering etcetera.

Kriminaliteten har trots allt exploderat parallellt med vården. Diagnoser och utskrifter av läkemedel. Förr ja i en omkring sextio år har folk tagit tjack och det var mer vanligt med renodlade missbrukare tidigare så sannolikt är det i det förflutna människor självmedicinerade mot ADHD. När jag hade trauman och drack, var det självmedicinering. Att jag hade ADHD innebar inte att jag började knarka. Skälet beror på den moral jag har och hade redan i tonåren. Missbruk är en kedja som skadar människor och droger definitivt. Man måste vara väldigt självupptagen och egocentrisk för att köpa droger. Likgiltig för andras bästa och ha en lägre moralisk kompass. Adhd är inte särskilt nödvändigt. Inte heller att vara fattig och då vidare.

En taskig personlighet är A och O för att begå brott mot andra och köpa droger utan att bry sig om vem som drabbas. Inte ADHD.

Precis.

Jag som är född i början av 80-talet och har sett den här ökningen med egna ögon, även om den först kom igång på allvar efter att jag gått ut gymnasiet, ger dig 110% rätt i detta.

Framförallt handlar det om föräldrar som misslyckats med uppfostran och sedan klagar och gnäller sig till en diagnos eller två, som kan användas som universalursäkt till allt som ungen gör fel. Kastar han sten på bilar? Slår han andra barn? Tjuvröker han cigaretter bakom gymnastiksalen redan i 10-årsåldern?

Tada!

"Han har en DIAGNOS, så jag kan dessvärre ingenting göra. Nu är jag sen till spinningen/golfrundan/jaktskyttebanan/cigarrklubben/biljardklubben/whiskeyprovningen/you name it. Dessutom får du som lärare inte röra mitt barn! Var det något annat?"

Föräldrar har, i skrämmande många fall idag, ungefär lika stort intresse av riktig barnuppfostran, som de har förmåga att se klipp längre än 90 sekunder på tiktok eller instagram. D.v.s. inget intresse, och ingen förmåga, överhuvudtaget.

Ja men det samtidigt med utskrifter av läkemedel . Det finns statistik på sådant.

Min poäng är att det är påhittat och en modenyck.

Som jag skrev vill alla narkomaner ha en ADHD- diagnos för att få gratistjack. Jag har befunnit mig i missbrukskretsar och bör väl tillhöra första vågen av vuxendiagnoser? (2006 meddelades jag att det fanns misstankar om ADHD hos mig från arbetsförmedlingen och vuxenutbildningen).

Eftersom mitt syfte var att få en gymnasieutbildning och gå ut i arbetslivet och även välmående så har jag fastnat i dessa jäkla utredningar och jag har utretts nu då i 17 år om vi tar det från första gången då psykiatrin vägrar acceptera att jag har ADHD. En missbrukare som manipulerar systemet går iväg med adhd, får ut sina mediciner och skiter i vilket sedan.

Skillnaden ligger i att klara studierna mot att få tjack. Särskilt Elvanse verkar eftertraktat bland pundare då det räknas som mer "äkta" än sådant som vi concerta. Alla uppger bra fokus men jag har aldrig hört någon hävda att centralstimulerande inte höjer fokus. Nåväl jag får inte den effekten i den grad jag vill ha så upplever mediciner ovärt. Jag vill gå från min bristande fokus, kassa arbetsminne till gott resultat utan biverkningar men verkar likaväl kunna luta mig mot min intelligens. Alla andra skitmediciner sänker mina kognitiva funktioner och försämrar min intelligens och adhd eller lämnar ADHDn opåverkad.

Jag misstänker skador på grund av trauman, våld mot huvudet, svält och alkoholmissbruk i ungdomen som något som skadat en sannolikt underliggande NPF- problematik. Men sådant räknas aldrig med i utredningar även om trauman kan nämnas. Om man inte kräver personlighetssyndrom som diagnos.

Jag har haft många missbrukare omkring mig och en hel del hade diagnoser från barndomen . Majoriteten av de som uppvisar borderline hävdas vara ADHD individer och skiljer sig lite från de som haft adhd från början. Bland killar framförallt har jag sett drag av borderline och misstänker att man felaktigt diagnostiserar killar med ADHD/antisocial personlighetsstörning och tjejer med borderline. Annars undrar jag om det är samma diagnoser med olika uttryck pga kön.

Alltså missbrukarkillar med diagnoser från barndomen är inte lika instabila som de som i vuxen ålder menas ha ADHD. Även om de blir våldsamma, får utbrott, kan ställa sig och bara skrika rakt ut. Kanske slår sina partners och så vidare verkar de ha en skillnad medan de som är vuxna och ska få diagnoser flippar på andra vis.

Jag har iofs sett stora skillnader på tjejer med borderline diagnoser mot dem utan som ändå verkar vara mer klockrena borderline medan patienterna har bättre självinsikt er, gör ansträngningar med mående och beteenden. Diagnostiserade framstår mer som ångestsjuka och därmed beteendestörda medan odiagnostiserade framstår som utåtagerande elaka beteendestörda.

Jag upplever att vi ska vara försiktiga och inte utgå från att allt och alla har olika diagnoser eftersom vi riskerar att börja medicinera och effektivisera psykopater innan vi vet mer om läkemedel och diagnoser. Vi behöver forska mer ingående och även vara försiktiga när det kommer till medicinsk behandling av barn och inte först det är mycket svårare problem sätta in medicinsk behandling.

Saken är att om någon har ADHD och därmed blir syndabock och utvecklar problem är det största problemet inte att den har ADHD utan att en mängd människor utmålar en människa med funktionsvariation som dålig och orsakar den skada för att den inte fungerar som alla andra.

Om en massa människor ger sig på någon med ADHD för att den fungerar annorlunda är problemet attityderna som rättfärdigar angreppen, inte att vederbörande får ångest eller mår dåligt och drillas in i självhat.

Det finns inget mirakelpiller mot idioti då det inte är en särskild slags människa utan ett beteende vem som helst kan gå omkring med. De flesta som uppträder väldigt illa har fullt fungerande kognitiva förmågor och därmed är det inte skäl nog att peka på den vars hjärna fungerar lite annorlunda.

Om du är en mobbare ska jag inte behöva äta mediciner för att ditt beteende ska förändras mot mig medan du letar efter ett roligare offer än mitt medicinerade jag. För saken är att jag inte tänker må dåligt över hur du uppträder. Det är inte mitt fel om du är ett vandrande arsle. Då är det du som behöver ta tag i dina problem. Även om du har roligare när du slår på någon som instinktivt kan slå tillbaka. Bara alla ser dvs för annars är de roligaste att slå på, de du slår när ingen ser och som inte kan gardera sig. Men grejen är att jag vet att om du slår på mig så slår du även på andra och jag tänker inte bära den lasten och ändra mig för någon jag personligen inte ens tycker om som person

Det ökar eftersom man rättfärdigar att projicera problem på andra människor. För hundra år sedan var rasbiologi hett så det är inte nya ideer. Darwinism och känslan somliga har av att vara bättre än andra som de ser som "sjuka" och "trasiga". Problem som rasbiologer pekade på fanns liksom de också.. det är inte nytt att det finns problem bland människor och olika grupper.

Ökningen heter ökad invandring & otrygg allmän vardaglig tillvaro pga av detta.

Adhd finns inte. Man ska inte diagnosticeras bara för att man har mycket energi utan då skall man få utlopp för den energin på ett positivt sätt. Istället väljer man att medicinera samtliga så att de sitter still i skolbänken för att inte lära sig ett skit, förstöra dopaminsystemet i hjärnan och skapa psykisk ohälsa och sömnproblematik hos personen istället.

Snett samhälle.

Håll käften din jävla neger. Har man ADHD så är man efterbliven och saknar impulskontroll. Det är fel i hjärnan och man är mindre värd.