ADHD-diagnoser ökar 600%. Ingen tycks veta varför.

Går man in på Snapchat och TikTok som används flitigt bland unga i dag så får man ju bokstavligen typ 3 reklamsnuttar på ett 2 minuters klipp, det är ju helt sanslöst irriterande. Även på Youtube har ju "shortclips" blivit alltmer populärt och fanns inte förr, jag tänker att det ligger i nutiden att allt ska gå fort och det tar inte lång tid innan man bryter uppmärksamheten på det man kollar på för något annat. Förr läste man böcker som tog flera timmar och man fick anstränga sig för att ta sig igenom, nu är det serier, spel och sociala medier som gäller istället. Mindre delayed gratification och mer snabb tillfredsställelse helt enkelt, jag tror det gäller både barn och ungdomar såväl som vuxna personer. Hade alla vuxna fått göra en utredning likväl tror jag att många hade fått samma diagnos som barnen som gör dem. Även spelberoende har ju vuxit enormt senaste åren, jag tror det är "snabba dopaminkickar" som blivit vanligare idag.

Sånt kan göra mig riktigt förbannad, och rent av äcklad. Barn behöver kärlek och uppmärksamhet, vuxna generellt bör vara snälla mot barn, men av föräldrarna kan man kräva det. En morsa i parken kan väl leka med sina barn i stället för att glo i sin mobil hela tiden. Barn som får en kärlekslös uppväxt blir ofta hårda och brutala människor som vuxna.

Vad gäller den andra fetningen; det är inte lyckat när föräldrar "självdiagnosticerar" sina barn. Man kan på goda grunder misstänka att ens barn har ärvt ens eget funktionshinder, men då ska de få till en utredning av barnen och inte dra sina egna slutsatser i så stor utsträckning att de påstår att barnen har det och det.

Det är inte fel att behandla ADHD med centralstimulerande mediciner. Det är inte det som är problemet. Det riktiga problemet är att alldeles för många människor med kassa gener fortplantar sig och för dessa vidare till nästa generation. Att skaffa barn är ingen allmänmänsklig rättighet. Barnen måste också få ett bra liv. Om man för sådant på tal så dröjer det inte länge innan anklagelserna om "nazism" haglar. Men det har ingenting med nazism att göra. När ska vi på allvar våga ta tag i denna fråga - huruvida det är klokt att personer med dåliga gener för dessa vidare?

När jag försökte läsa ett seriealbum typ Tintin för mina barn så insåg jag att det är för mycket text, för mycket prat, de orkar inte titta på bilderna, orkar inte hålla reda på intrigen. De längtar efter ett tiktok-garv och sedan ett svajp.

Det är faktiskt så illa med mig att jag inte heller kan läsa Tintin sedan 10-15 år. Så hela samhället är berört, alla åldersgrupper utom 80-åringar.

Jag tror seriealbumstestet säger en del om dagens liv. Om någon barn i min barndom på 1970-talet inte orkat läsa Tintin hade han genast fått en diagnos i skolan. Nu orkar inga barn läsa Tintin så alla har en diagnos.

Någon som vet bättre får väl fylla i. Men nog verkar själva samhället i MENA-länder, eller om det är deras personligheter, göra att majoriteten MENA med svenska mått mätt har diagnoser? Kort stubin, dåligt konsekvenstänk, arga, lyssnar inte, kan inte ta in fakta. Jag tänker på den lärare jag känner, som tycker att alla invandrarbarn i hans fattiga område har diagnoser. Men det kanske är så de lever hemma och i deras hemländer? Oavsett internet.

En lågoddsare kan bero på mjukgörande ämnen i plaster.

https://www.tv4.se/efter-fem

Ämnet tas upp idag (28/11)

Viktigt att det diskuteras på alla nivåer ✏️

Beror säkert på mobilanvändandet, Tik Tok och all annan vanebildande hyperaktiv media. Allt ska gå kvickt-kvickt-kvickt. Ungar som växer upp med skiten lär sig aldrig ha tålamod med någonting i livet. De är duktiga på multitasking men att fokusera på något specifikt längre än en kvart klarar de inte.

Dåliga föräldrar vill inte veta att de är dåliga föräldrar och "skyller" det på barnet.

Det har blivit "mode" att få en ADHD-diagnos. Då är man helt plötsligt förlåten för alla dumheter man ställer till med.

Det är väl ungefär 70-80% av alla som svarar på medicineringen? Och utav den procenten så är det ju säkerligen en mindre procent som helt står utan symptom och är som du säger "normala". Att det helt skulle gå att medicinera bort alla symptom låter väldigt märkligt, precis som på samma sätt att all huvudvärk inte kan botas med Alvedon.

Kort, koncist och korrekt formulerat. 👍
ADHD-slasktratten blir det perfekta instrumentet att bara kötta ner problematiken i: efter pliktskyldig utredning återkommer ”problembarnen” till klassen som minst lika ”högpresterande” som alla andra, man måste ju sätta allt de gör (och inte) i relation till diagnosen.

De tog upp ADHD-ökningen nyss i tv4. Nån journalist/författare var där som någon form av sakkunnig. Hon sa det mer eller mindre rakt ut: skolan har inga resurser att upprätthålla ordning i klassen, men skickas då eleverna till ADHD-bedömning så får de ju sen en massa resurser i och med extra assistenter/stödpersoner etc.
Och Läkemedelsindustrin/den korrupta/mutade läkarkåren har ju ej heller några invändningar mot att på löpande band trycka ADHD-stämpeln i pannan på eleverna.
Statistiken, +600% säger det mesta. Allt.
En win-win-win-situation.

Diagnos och medicinering måste vara det absolut sista steget när allt annat är utrett men numera tar man inte in omständigheter som trauman, mobbning och andra yttre faktorer.

Man sjukdomsförklarar reaktioner så att ingen längre vet vad som är friskt och normalt.

Som förälder måste man ha en jäkla integritet för att stå emot trenderna inom barnpsykiatrin.

Jag har sett i min närhet hur föräldrar har pressats av både skola och BUP att acceptera en ADHD-diagnos på sin son som nyligen hade gått igenom flera svåra händelser. Man behöver inte vara psykolog för att förstå varför han var utåtagerande under just den perioden. När hans liv blev lugnare gick ADHD-symtomen märkligt nog över.

I det fallet framställdes föräldrarna som ett problem när de, som känner sitt barn bäst, inte höll med om diagnosen.

Risken är dessutom det går inflation i diagnoser så att de som verkligen har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inte tas på allvar.