Citat:
Ursprungligen postat av
offermentalitet
Demokrati funkar uppenbarligen inte folk är dumma i huvudet har inga åsikter om något och blir ledda av först skolan, median, det sociala trycket i vad dom ska tycka i olika frågor den här skiten är en naiv utopi funkar uppenbarligen inte. Sverige är inte samma land som när jag växte upp och jag är fan rätt ung. Har degenerats fullständigt känner mig främmande redan.
Vad kan man ha för styrelseskick istället för den som undrar och vill Sverige väl? Jag funderar på diktatur i någon form fast med en empatisk diktator ingen krigsherre mot den egna eller andra befolkningar om det inte är nödvändigt. Franco och Salazars rike två exempel på empatiska diktaturer där man bara använde våld om så var nödvändigt även om dom blir svartmålade i svensk press.
Vad tror ni eller vad ska vi har för styrelseskick egentligen jag har sett igenom demokratin för länge sen det är teater förstår inte hur andra inte kan ha sett samma?
Bedragare och lögnare är vad politiker är oavsett färg som inte tar ansvar vi behöver ett annat styrelseskick men frågan är vilket?
1) Viktigaste högerpolitiska frågan som måste upp på dagordningen i vår tid är att diskreditera rådande statsskick. Finns inget sätt man kan få en högersväng inom ramen för denna ordning, varmed högermänniskor måste ha ryggrad nog att avfärda det. Bra att du upptäckt detta. Gäller dock att vara noggrann med terminologin: det vi har är
liberal demokrati, som är en farlig hybridregim, som vare sig är liberal i 1700-1800-talets bemärkelse av att skydda privat egendom och ett fåtal individuella rättigheter, eller demokratisk i bemärkelsen av ett folks självstyre. Det är en progressiv form av liberalism som fått genomslag, som hör 1900-talet till, med tillhörande massiv statlig byråkrati, en expanderad rättighetskatalog och social ingenjörskonst - en plattform som ger starkt utrymme för särintressen, kortsiktighet och ren kakistokrati.
2) Att tänka utifrån "systembyggande" är att börja i fel ände. När det kommer till Franco och Salazar så fick båda makten i respektive land när det rådde djup kris, där betydande delar av samhällena var konservativa och de kunde bygga upp en maktbas utifrån vissa samhällssegment. Att de till skillnad från diverse militärdiktatorer blev hyfsat långlivade berodde på att de institutionaliserade sina respektive regimer. Men frågan är var motreaktionen kommer komma ifrån i ett land som Sverige? Vi har inte mycket till konservatism i Sverige. På sin höjd finns liberaldemokratiska populister som tycker illa om Islam och som drömmer om gammelsossarna. Som ber på sina bara knän att bli accepterade i mysbögvärmen och gå i pride-parader de också. Det är inte tillräckligt. Eftersom Sverige är ett litet land påverkas vi även starkt av händelser i andra länder. Förändring i Sverige kommer vara en del av en bredare illiberal europeisk politisk trend. Bästa vi kan göra är att bidra till detta, verka metapolitiskt samt identifiera institutioner som kan potentiellt högervridas för att gripa makten från vänstern när tiden är mogen. Eventuellt kan nya behöva byggas upp.
Men första tanken rent inrikespolitiskt är att militären fortfarande ändå har en del kompetenta, etniskt svenska officerare? Officiella politiska inriktningen motsvarar inte heller vad som ligger och pyr under ytan, där det finns missnöje. Detta behöver eldas på. Militären är dock inte nog för en maktbas skall kunna upprätthållas för ett auktoritärt, konservativt styre. Det behövs bredare stöd, som inte behöver innefatta en majoritet av svenska folket, men ändå betydande delar.
