Jag är inte bitter som fan bara för att vi (notera, som vanligt) vek oss när det gällde en match som gällde som mest, tänker på handbollsbronsmatchen mot Danmark då vi precis förlorade.
Utan här vävar jag in svensk vinnarmentalitet (eller rättare sagt avsaknad av den) in mot herrarnas skidskytteprestationer samt längden. Notera att bägge sporter avhandlas i denna tråd. Eftersom det tidigare inte funnits en tråd som avhandlat saken ser jag det som i tiden enbart att göra det. Ta bladet från munnen och kasta ljus på vår herrsida som är långt ifrån Norges motsvarighet-inom både skidskyttet men även inom längden.
Konkret problematik? Avsaknad av framgångar på herrsidan. Det var rätt länge sedan nu, visst var det?
Inget nytt under solen tänker ni? Nej och det är därför ett rejält krafttag och helhetsgrepp behövs nu. Helst nu, elfte timmen. Inte en dag för sent.
Längden konstaterar vi. Det är rätt kört mot norrmännen. Vi har ingen bredd, och vi förlitar oss på en skidåkare vars namn lyder Halfvarsson och som snart fyller 35. Vi blir lite lagomt glada för hans nya fjärdeplats och sedan vänder vi blad. Vi liksom ägnar oss inte åt problemlösning utan rycker på axlarna lite lätt, detta utan att ta reda på varför det faktiskt går så bra för Norge i samma stund.
Suckar återigen som vi alltid gjort och sneglar åt damsidan ty där är våra enda glädjehopp.
Till skidskyttet. Vi förlitar oss enbart på damerna. Killen med klena nerver; Peppe Femling har ju kastat in handduken sedan länge känns det som, Nelin i sin tur ständigt jagad och otursförföljd av diverse skador och sjukdomar och tydligast är det när Samuelsson som i aktuell helg går frånvarande.
Insåg ni känslan som infann sig denna helg? Ja den var rätt tom utan Samuelsson vid rodret. Märkte ni hur jävla-förlåt-hur jäkla tomt det var utan Sebbe?
Rätt tragiskt faktum och konstatera ändå.
Då inser man hur bräcklig vår herrsida faktiskt är.
Det här är något som spänner över både längden och skidskyttet.
Hur gör vi för att få fart på herrsidan? Om vi kokar ner det, hur länge ska vi ha det såhär? Att vi enbart ska förlita oss på våra damer för vintersportsframgångar? Ska vi redan släcka ner och inse att det är ridå ner för denna säsong också? Även om en ynka tredjedel enbart avhandlats av aktuell säsong?
Vad gör Norge för rätt som vi gör fel? Nu kommer säkert en stor grupp och påtalar att norrmännen bor vid bergen och per automatik besitter större möjligheter.
Men vänta nu, de kör över oss i handbollen och diverse andra sporter. Inte har det väl enbart med närhet till berg att göra? Kan vi inte bara komma överens om att det handlar om andra aspekter? Att det finns en annan vinnarkultur hos lillebror?
Ignorerar ni det faktum att där finns något som kallas pannben? Mental styrka? Att norrmännen verkar besitta detta på ett annat plan än våra som alltid verkar ge sig när det väl ska avgöras?
Att norrmännen faktiskt anlitar de bästa tränarna för att nå de bästa resultaten? Är vi för jävla självgoda svenskar för att inse att vi behöver göra samma sak för att nå yttersta framgång?
Är inte ni less på att uppleva Norgemästerskapen helg efter helg på herrsidan?
Min innerliga önskan till både skidskyttelandslaget och längden;
Ge fan i samma rutiner som tidigare. Ta del av vad Norge gör. Ska det till att vi ska ta in utländska tränare som Norge gjort i mästartränaren Siegfrid Mazet så gör fan det. Till vilket pris som helst bara vi får lite rörelse. Det kan inte se ut som det gör just nu. Även denna säsong håller på att bli fiaskoartad för herrarna (ja jag jämför med norrmännen, vilket vi ständigt borde göra då vi sitter på samma resurser som de)
En faktor varför det går så jävla segt för de manliga åkarna, egen teori enbart. Det är att man har det för jävla gott ställt. Noll vinnarkultur kommer ur detta.
Ena hållet Burman som mest verkar söndagsåka på Youtubekanalen och må bra, utan press eller stress åt något håll. Står det vinnare på hans pannben tycker ni?
Halfvarsson gick nyligen ut och menade att han tjänar jävligt gott på sin sport. (Notera hans prestationer de senare åren samtidigt)
https://www.expressen.se/sport/langd...ut-en-hog-lon/
– Man kunde kanske ha varit smartare. Varit en snåljåp och lagt pengarna på hög i stället, säger Halfvarsson.
Ja tack för den Halfvarsson! Men hur rimmar det med de egna prestationerna ute i spåren?
Har våra herrar det för gott ställt? Nog fan tror jag det. Dags och rycka upp sig menar jag.
Det går inte att vi enbart ska förlita oss på våra damer. År efter år. Det får vara nog nu. Vi vill faktiskt se fram emot lite manliga framgångar också. Att vi ska förlita oss på en snart 35 årig aktiv (Halfvarsson) eller Samuelsson som enstaka skidskytt med vinnarmentalitet det håller inte.
Man blir för fasen arg när man ser deras sköra psyken. Det här håller inte.
Svenska tränare borde gå ihop sig och rannsaka sig själva nu över julen eller så bör verksamheterna sondera efter nytt.
Svenska folket förtjänar nytt blod- det gör ont och ta del av de norska mästerskapen helg efter helg på herrsidan, notera-både när det gäller skidskyttet och i längdspåren!
Dags för förändring inom ledarstaben!
Utan här vävar jag in svensk vinnarmentalitet (eller rättare sagt avsaknad av den) in mot herrarnas skidskytteprestationer samt längden. Notera att bägge sporter avhandlas i denna tråd. Eftersom det tidigare inte funnits en tråd som avhandlat saken ser jag det som i tiden enbart att göra det. Ta bladet från munnen och kasta ljus på vår herrsida som är långt ifrån Norges motsvarighet-inom både skidskyttet men även inom längden.
Konkret problematik? Avsaknad av framgångar på herrsidan. Det var rätt länge sedan nu, visst var det?
Inget nytt under solen tänker ni? Nej och det är därför ett rejält krafttag och helhetsgrepp behövs nu. Helst nu, elfte timmen. Inte en dag för sent.
Längden konstaterar vi. Det är rätt kört mot norrmännen. Vi har ingen bredd, och vi förlitar oss på en skidåkare vars namn lyder Halfvarsson och som snart fyller 35. Vi blir lite lagomt glada för hans nya fjärdeplats och sedan vänder vi blad. Vi liksom ägnar oss inte åt problemlösning utan rycker på axlarna lite lätt, detta utan att ta reda på varför det faktiskt går så bra för Norge i samma stund.
Suckar återigen som vi alltid gjort och sneglar åt damsidan ty där är våra enda glädjehopp.
Till skidskyttet. Vi förlitar oss enbart på damerna. Killen med klena nerver; Peppe Femling har ju kastat in handduken sedan länge känns det som, Nelin i sin tur ständigt jagad och otursförföljd av diverse skador och sjukdomar och tydligast är det när Samuelsson som i aktuell helg går frånvarande.
Insåg ni känslan som infann sig denna helg? Ja den var rätt tom utan Samuelsson vid rodret. Märkte ni hur jävla-förlåt-hur jäkla tomt det var utan Sebbe?
Rätt tragiskt faktum och konstatera ändå.
Då inser man hur bräcklig vår herrsida faktiskt är.
Det här är något som spänner över både längden och skidskyttet.
Hur gör vi för att få fart på herrsidan? Om vi kokar ner det, hur länge ska vi ha det såhär? Att vi enbart ska förlita oss på våra damer för vintersportsframgångar? Ska vi redan släcka ner och inse att det är ridå ner för denna säsong också? Även om en ynka tredjedel enbart avhandlats av aktuell säsong?
Vad gör Norge för rätt som vi gör fel? Nu kommer säkert en stor grupp och påtalar att norrmännen bor vid bergen och per automatik besitter större möjligheter.
Men vänta nu, de kör över oss i handbollen och diverse andra sporter. Inte har det väl enbart med närhet till berg att göra? Kan vi inte bara komma överens om att det handlar om andra aspekter? Att det finns en annan vinnarkultur hos lillebror?
Ignorerar ni det faktum att där finns något som kallas pannben? Mental styrka? Att norrmännen verkar besitta detta på ett annat plan än våra som alltid verkar ge sig när det väl ska avgöras?
Att norrmännen faktiskt anlitar de bästa tränarna för att nå de bästa resultaten? Är vi för jävla självgoda svenskar för att inse att vi behöver göra samma sak för att nå yttersta framgång?
Är inte ni less på att uppleva Norgemästerskapen helg efter helg på herrsidan?
Min innerliga önskan till både skidskyttelandslaget och längden;
Ge fan i samma rutiner som tidigare. Ta del av vad Norge gör. Ska det till att vi ska ta in utländska tränare som Norge gjort i mästartränaren Siegfrid Mazet så gör fan det. Till vilket pris som helst bara vi får lite rörelse. Det kan inte se ut som det gör just nu. Även denna säsong håller på att bli fiaskoartad för herrarna (ja jag jämför med norrmännen, vilket vi ständigt borde göra då vi sitter på samma resurser som de)
En faktor varför det går så jävla segt för de manliga åkarna, egen teori enbart. Det är att man har det för jävla gott ställt. Noll vinnarkultur kommer ur detta.
Ena hållet Burman som mest verkar söndagsåka på Youtubekanalen och må bra, utan press eller stress åt något håll. Står det vinnare på hans pannben tycker ni?
Halfvarsson gick nyligen ut och menade att han tjänar jävligt gott på sin sport. (Notera hans prestationer de senare åren samtidigt)
https://www.expressen.se/sport/langd...ut-en-hog-lon/
– Man kunde kanske ha varit smartare. Varit en snåljåp och lagt pengarna på hög i stället, säger Halfvarsson.
Ja tack för den Halfvarsson! Men hur rimmar det med de egna prestationerna ute i spåren?
Har våra herrar det för gott ställt? Nog fan tror jag det. Dags och rycka upp sig menar jag.
Det går inte att vi enbart ska förlita oss på våra damer. År efter år. Det får vara nog nu. Vi vill faktiskt se fram emot lite manliga framgångar också. Att vi ska förlita oss på en snart 35 årig aktiv (Halfvarsson) eller Samuelsson som enstaka skidskytt med vinnarmentalitet det håller inte.
Man blir för fasen arg när man ser deras sköra psyken. Det här håller inte.
Svenska tränare borde gå ihop sig och rannsaka sig själva nu över julen eller så bör verksamheterna sondera efter nytt.
Svenska folket förtjänar nytt blod- det gör ont och ta del av de norska mästerskapen helg efter helg på herrsidan, notera-både när det gäller skidskyttet och i längdspåren!
Dags för förändring inom ledarstaben!
__________________
Senast redigerad av Sarretti 2023-12-17 kl. 19:13.
Senast redigerad av Sarretti 2023-12-17 kl. 19:13.