Mår alltid så dåligt runt julen, vet inte varför riktigt

Kanske inte så konstigt, julen är ju den stressigaste tiden på hela året. Och den stressen känns som att den ska ta kål på mig ibland. Ska ju handlas julklappar, hängas upp stjärnor och skit överallt, slå in mängder med paket (något jag suger på), fixas julgran, göras mat osv...
Problemet är att julen har ju deadlines, hade ju varit bra om allt fick ta sin tid, som det normalt sett annars får göra.
Förstår varför man säger att julen är barnens högtid, de behöver ju inte stressa ihjäl sig som vi andra

Lärde mig hantera sådant för rätt länge sedan nu. Men sedan är det ju mörkaste tiden på året också, med ganska långt kvar innan det blir behagligt väder ute.

Kan nästan må lite dåligt över att dom flesta förväntar sig att man ska gilla jul och nyår och känna sig tacksam om någon bjuder in en. Finns någon slags konservativ press, från alla möjliga, både höger, mitten och vänster-anhängare.
Finns mycket värre saker att påverkas negativt av, än att det är jul eller att man är för sig själv.

Det är bara att stänga av sig själv inombords, när det gäller sådana ytligheter som jul och nyår. Inte direkt något kroppsligt.

Delvis.

Det är så enormt ambivalent för min del, först längtar jag efter julledigheten. Sedan när den väl kommer så saknar jag rutinerna som vardagen innebär. Kanske beror det på att julen innebär ledighet i den mörkaste tiden på året, kontra en semester på sommaren där man faktiskt hittar på mer saker. Julen är mest en slags slö ledighet, med mat, gåvor och umgänge. Jag borde egentligen också vara tacksam som har tillgång till detta, men längtar redan efter solen och D-vitaminer.

Går man på gudtjänst en gång i månaden kan man lägga ner att vara kristen,varje söndag är viktigt för en kristen,sen är det inget tvång som det var förr i tiden men man skall veta att söndagar är en viktigt dag i det kristna livet.
Tron på handlar helt enkelt bara om att tro,det skall inte vara någon fakta eller bevis bara ren tro,vissa har gåvan att tro vissa inte men alla kan tro,bara att börja när som helst,men när man väl har börjat skall man hålla det även vid motgångar för sådant kommer man inte undan.

Ensamheten blir synlig i dessa stunder och jag får en känsla av att ha missat massor i livet. Julen och mörkret är den mest deprimerande tiden på året. För mig räcker dock en vanlig fredag för att känna ensamheten då folk planerar för fest fredag och lördag medan man själv inte har ett skit.

Hittade den här tråden nu när julen börjar närma sig igen.
Känner mig alltid ledsen och ångestfylld under jul/nyår.
För min del är det nog insikten om att ännu ett år har passerat och att jag, likt ovanstående inlägg, känner att jag missat saker i livet. Att året har varit ganska innehållslöst och att jag mest varit deprimerad. Jag har familj och är inte ensam under julen men känner mig ändå tom inombords.

Mår dåligt på andra högtider också men jul/nyår är nog värst. Och min födelsedag.
I år har jag särskilt mycket ångest inför julen då jag inte haft någon inkomst på ett halvår, blir stressad över presenter som ska köpas.
Om jag fortfarande haft min hund tror jag att julen hade varit lättare att uthärda.
Men jag tycker väldigt synd om de som är (ofrivilligt) ensamma under julen. Jag är såklart tacksam för att jag har människor att fira med. Flashback bygger pepparkakshus piggar också upp :)