Orosanmälan efter att sonen sagt till lärare att pappa är arg

Men om pappa för fjärde gången ber dig att sluta sparka brorsan i ansiktet så näsblodet flyger så kanske man bör lyssna då han börjar bli duktigt irriterad.

Jag arbetar på Socialtjänstens barn- och ungdomsenhet och det går utan att säga att vi får in en hel del anmälningar, vilket vi är så tacksamma för! Hellre en anmälan för mycket än en för lite brukar vi säga.

Som någon annan har påpekat kan läraren ha uppfattat grejer hos ditt barn som väcker oro, som förändringar i matvanor, akademisk prestation, beteende eller socialt umgänge. Ibland syns saker på skolan som inte syns lika väl hemma, eller tvärtom. I alla fall så har lärare en skyldighet att anmäla om de befarar att ett barn far illa, detta enligt 14 kap. 1 § SoL. Lärare har ingen utredningsskyldighet, utan den ligger hos oss efter inkommen anmälan (oftast krävs inte mycket för att vi ska ha tillräckliga skäl för att starta en utredning).

Socialtjänsten kommer därmed säkert prata med er, era barn och läraren som gjort anmälan för att se hur allt står till hemma. Om allt är frid och fröjd så borde ni inte ha något att oroa er för men ibland upptäcks saker som är oroväckande och det är så viktigt att hålla i åtanke att vårt mål är att hjälpa, stötta och avlasta, inte splittra familjer. Om det anses kunna gynna er så kommer ni erbjudas insatser enligt Socialtjänstlagen och dessa är frivilliga, tvångsinsatser som LVU kommer inte på tal ifall barnens hemsituation inte är allvarligt skadlig.

Som någon annan påpekade så är konstant bråkande dock inte att anses som normalt och det påverkar såklart hemmiljön, och risken finns att det påverkar era barns utveckling och/eller hälsa på ett negativt sätt. Så om ni erbjuds insatser så uppmuntrar jag er att ta emot dem, för allas erat bästa. Som sagt, vårt främsta mål är alltid att hjälpa och stärka föräldrar i sitt föräldraskap.

Glömde återkoppla här. Vi var där och snackade lite jag och sambo och barnen. Först pratade de en stund med barnen själv och sedan alla 4.

Sedan var jag och sambon där separat en gång var och pratade med dem. Ärendet är nu avskrivet.

Skönt. Alla kommer inte lindrigt undan då socionomer tror de är guds gåva till mänskligheten i kombination med bristande utbildning gällande klienter/människor de möter. Kanske måste ni (om det fortfarande är lika bråkigt) se över familjesituationen? Exempelvis dela upp barnen i olika rum (större) del av tiden och endast göra gemensamma aktiviteter under överseende av vuxen.