Finns en personlig gud så måste matematiken vara objektiv/personlig

Jag har tänkt på den här idéen ett längre tag nu och jag vill nu dela den med er här på flashback.

Om en gud inte finns eller om han är en deistiskt ansiktslös klockmakar gud som har skruvat upp världen likt en klocka för att sedan ha lagt den på hyllan så borde det följa att idéer så som:

1. pi
2. 1+1 = 2
3. roten ur 2
4. Pythagoras sats
5. Trigonometri
6. Fonetik / Gramatik
7. osv

endast kan existera som fantasier i våra huvuden / sinnen och att vi kan bestämma / hitta på dem så som vi vill när vi vill likt uttalanden som "Vit är min favoritfärg" som kan vara sant idag men där jag imorgon säger att "Röd är min favorit färg".

Om det vore på detta sättet så borde allt vara upp till standardisering hos den stora massan i likhet med hur alla använder metern som längdenhet även om den tillsammans med alla andra enheter är påhittade utav oss människor. I en sådan värld skulle 1+1 = 3 fungera så länge som nog många människor använde den.

Dock så vet vi att detta inte är den värld vi lever i eftersom allt hade gått otroligt fel (vilket är bevis i sig) på samma sätt som när en ingenjör vaknar en morgon och bestämmer sig för en filosofi där roten ur 2 är 0.1, pi = 2 och 1+1 = 3 varpå han försöker sprida den idéen. Det finns ingen stat som upprätthåller dessa sakers äkthet så som man gör med meter definitionen som tidigare var definerad utav en metallklump i paris eller med en nations lagar.

Och då idéer är abstracta platonska saker som bara kan existera i någons sinne (Ja, du kan avbilda idéer men avbildningen är inte den imateriella idéen som finns i ditt sinne den kallar bara fram idéen)

så betyder det att idéer så som 1+1 = 2 existerar utanför våra sinnen då vi inte kan ändra på det vilket i sin tur betyder att idéen 1+1 = 2 existerar i ett vetande utanför oss själva och som dessutom är överallt då idéen 1+1 = 2 är över allt (går inte att censurera / ändra). Fortsättningsvis så går det att se vilken karaktär detta sinne / vetande utanför oss själva har då idéerna det bär på (1+1 = 2, 3.141159, a^2+b^2= c^2) är oföränderliga vilket pekar på att sinnet självt är det. Tillsist kan man även dra slutssatsen att detta sinne är personligt (det går att veta något om det själv) då dess idéer läcker in i våra huvuden även om de inte går att ändra.

Sammanfattningsvis summerar jag det så här:

1. Ett yttre oberoende vetande existerar.
2. Det är över allt.
3. Dess natur är oföränderlig / evig oberoende av tid.
4. Vetandet / sinnet är personligt (du kan veta något om det).

Detta vetande passar in på en personlig GUD.

Vad tycker ni om argumentet? varför håller / håller det inte?

Läs trådstarten först några gånger innan ni svarar istället för att bara skumläsa och argumenter utifrån en strågubbe.

Jag skummar text som ser ut at vara AI copy paste eller bot. Om du vill ha min seriositet så skriv som människa. Men till topic: Orden "objektiv / personlig" i rubriken är varandras motsatser följt av text som ska tas seriöst.. Matematik kan bara vara 1 st. sanning. 10 ggr 10 är alltid 100 oavsett i vilket universum som gud avser, även i såna utan både tid och rum. Vad anser du själv?

Det finns ingen gud och matematik är abstraktion vilket är fienden till primordial perfekt omnisciens. Det du skriver är skit. Bara samsarisk skit.

Matematiken är ju objektiv och går att bevisa, genom slutsatser, det är väl därför vi tror på den. Den skulle kunna tagit ett annat spår som du säger, där vi inte har 10 siffror, utan 8 siffror eller 2 siffror. Du kan iprincip bygga matematiken hur du vill, skulle jag tro, men den måste ändå vara logisk och sann. Varenda matematiskt bevis bygger på andra matematiska bevis och slutsatser. Som en pyramid som vilar på nedre byggstenar (bevis). Du kan definera ett "gem meter" till att vara 0.33 m och räkna på det. Människor är ungefär 5,3 gem meter i etiopien.

Newton säger att äpplet faller till marken p.g.a. gravitationen, att jorden drar i äpplet. Einstein säger väl att rymden trycker ner äpplet, I guess guess.

Problemet med gud är ju att det inte går att bevisa, eller motbevisa heller, vad jag vet. (Df dumt att vara ateist, hellre agnostiker). Du kan bara tro. Jeje

Jag hänger inte riktigt med på vad du menar med att matematik är subjektivt eller bara kan existera i våra huvuden, eller på vilket vis du föreställer dig att detta följer av att det inte finns någon gud.

Ja det finns dem saker som är valbara så som vilket talsystem du använder, vilka krumelurer man använder som siffror och hur lång en meter är men när det kommer till matematik så finns det också saker
som inte är valbara tex:

1. 1 + 1 = 2
2. Pi
3. √2

Och när det kommer till bevis som bygger på andra bevis så måste det börja med axiom som bara är. Alla håller med om att 1 + 1 = 2 är sant istället för 1 + 1 = 3 utan att någon håller upp sanningen i det och där det går dåligt för alla som tycker något annat.

Om alla matematiska satser och bevis som bygger på andra sådana hade varit godtyckliga så som med meter systemet så hade ingen kedja utav bevis kunna vara sann då andra kanske tycker något annat.

Dessutom så hittar vi saker så som Pi inom fysikens lagar vilket är något som vi själv inte har skapat eller har kontroll över.

I detta inlägg pratar jag om hur matematikens karaktär bevisar via logik att en personlig (du kan veta något om honom ) Gud existerar vilket är vad jag klargör logiken för i trådstarten (Läs den igen).

I trådstarten tar jag även upp hur matematikens natur (inte talsystem, siffer symboler osv) avslöjar den personliga guden / vetandets natur.

Varför då? Varför är det självklart att matematik kan bara vara en sanning? 10 * 10 = 100 är en idée / koncept och sådana kan endast existera inom någons sinne / vetande och det faktum att vi inte kan ändra dessa saker inom vårt vetande så betyder det att idéen måste läcka in i vårt vetande från ett yttre vetande eller gud.

Pga ovanstående så argumenterar jag att idéer så som √2 flödar ifrån en personlig (du kan veta något om honom) gud
vilket inte hade varit möjligt om det hade handlat om en deistiskt ansiktslös gud som har klippt alla banden med detta universum, Matematikens äkthet / objektivitet utanför våra egna skallar hade inte varit möjligt då eftersom dessa idéer endast hade kunnat existera / vara sanna i vårt eget huvud.

Du missade att få med allt detta i trådstarten. Som det är nu påstår du bara att det ena följer det andra, men du visar inte varför det skulle göra det.

Jo jag visar varför det ena följer det andra läs trådstarten igen och skumläs inte.

Efter att ha läst och försökt tolka din trådstart lite mer så verkar det som att du menar något i stil med följande:


Om jag förstår ditt argument rätt så tänker jag att det finns brister i både premisser och slutledning. Låt oss till exempel säga att matematik är mer än en idé, att det snarare är en formalisering och spegling av fundamentala naturlagar, att det existerar som ett medvetandes tolkning och systematisering av världen (något som är en rimligare beskrivning), då faller argumentet platt.

Om matematiken är mer än en idé som läcker in i våra sinnen från en personlig Gud som är evig likt dess idéer så ligger bevis bördan på dig för det.

Dessutom varför gör du den vidare kopplingen mellan matematik och fysik då den ända kopplingen jag gör mellan oss och matematik är den jag gör i trådstarten.

Matematik är inte en uttolkning / systematisering av världen då man inte kan väga eller mäta upp matematik så som man gör i naturvetenskapen där du använder mätutrustning som i sig själv använder matematik och naturliga siffror som måste vara vad dem är för att allt ska fungera.

Det faktum att naturvetenskapen är matematisk i grunden och inte bara i vår applicering utav den
vilket betyder att det yttre medvetandet som 1 + 1 = 2 , 3.14159 och gyllene snittet flödar från även har skapat universum och dess lagar samt att dessa pga detta inte är användbara påhitt utan är upptäckter (du har upptäckt hur gud tänkte med matematiken för fysiken när man upptäcker en fysisk lag så som

F = G*m1*m2/r^2

(Krummelurerna jag använder i formeln spelar ingen roll för dess äkthet.)