Sablar!

Det finns en tyngd i själva insomningen efter att ha berört allt som borde kännas ifred för att istället begravas i det förflutna som den där aprildagen då du stod i mitt kök och log mjukt.

Borde

Jag borde kunna skriva
om att bli gammal
Jag kan skriva
om att bli galen

det är en sörja av känslor att drabbas av
allt det där som kryper inpå en i natten

Att läsa. ICD DSM och få något känn. Riskbruk, missbruk och beroende. Bläddrar vidare, tappar fokus. Byter blad. Skattningsskalor, suicidnära. Suicidmeddelanden. Letar igenom din Facebook. Screenshotat och ser hur många länkar som försvinner med åren. Tappar tråden och engagerar mig i att läsa vidare om vården. Det finns mycket man inte borde göra, låta människor höra om det
som varit. Hur man farit, illa. Man ska inte nämna de döda och föda. Nattångest. Tar en näve stesolid och uppnår inre frid. Tio koppar kaffe för kortisolnivånnoch packar ner det förflutna i en låda till byrån. Pluggar på. Behöver gå ut och gå. Gå och gå och gå så jag uppnår
mer än vad jag ser. En pojke som ler och för alltid blev en del av ett inre skådespel över allt som blev. Mitt liv.

Distansen är det märkligaste i sammanhanget av att beröras av andra människors livsöden.

För egentligen var vi väl mest bara främmande i för varandra?

Blanksteg
det schizofrena allvar av ensamhet
på toalettens
diskotek

Som att skriva öppet inför
en ledsen publik

Taylor Swift var inte din typ
I can make a bad guy good
for a weekend

Nedslagen av livet
låg jag sjuk på ett vis
du aldrig såg

I det oförståeliga snappar vi upp
fragment att kalla

Primärprocesstänkandet
eller en associationsstörning
och skrika tack rakt ut

Lika ivrigt blinkade min värld i efterhand

man måste byta sina lampor
innan strömmen går

Det är som att repa upp sömmarna det där med drogmissbruket och själva överblicken av symptom
men jag har förlorat i tiden det för dem med starkare ångest och känslan av hur det talas om dem överallt

Jag minns hur rädd du var 2011 efter att ha sett en film som om katastrofen närmade sig dig utan att jag lyfte luren och ringde.

Jag hade inte ditt nummer. Din Facebook. Dina användarnamn.

Vi var i icke-existens inför varandra och jag var mycket upptagen med att bara vara jag. Jag var upptagen med att Överleva

Odialogen

Jag klarar inte av att falla ner
i min egen negativitet
eller någon annans

Mycket vackert!