Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2024-02-25, 22:03
  #1
Medlem
En fråga som återkommit det sista är frågan hur nära döden vi är vårt dagliga liv, inte död som att människor dör i vår närhet eller att jag har x år kvar att leva, utan att avståndet till döden kan minska eller öka beroende på små livsval och till slut kicka mig över. Jag har i mitt eget huvud formulerat det som "One thin mint"-avståndet efter Monty Pythons sketch, dvs det lilla avgörande beslutet som gör att jag avlider.
Jag är med på att individuella förutsättningar påverkar men nånstans är det ju en sista glass med chokladsås som täpper igen den sista artären, sista reppet på gymmet som gör att stroken uppstår eller beslutet att jobba över för att jag är stressad vilket ger mig en hjärtattack och att detta kompenseras med inslag som motverkar den negativa effekten. Hur ofta är vi i defcon 1 som individer?
Ligger vi närmre vår egen död än vi tror och skjuter det därmed ifrån oss mentalt eller är det bara gamla och sjuka som är "One thin mint" från döden?
Jag tänker att vi är närmre vår egen död än vi vill tro.
Citera
2024-02-25, 22:19
  #2
Medlem
Rebiselles avatar
Ju fortare desto bättre..
Citera
2024-02-25, 22:30
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Rebiselle
Ju fortare desto bättre..
Precis,
såg att förr var det hippt att sporta och vara hälsosam men nya modet är att röka och vara ohälsosam.

Tror fler och fler längtar bort från denna vänster utopi...
Citera
2024-02-25, 22:31
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Saengstolpe
En fråga som återkommit det sista är frågan hur nära döden vi är vårt dagliga liv, inte död som att människor dör i vår närhet eller att jag har x år kvar att leva, utan att avståndet till döden kan minska eller öka beroende på små livsval och till slut kicka mig över. Jag har i mitt eget huvud formulerat det som "One thin mint"-avståndet efter Monty Pythons sketch, dvs det lilla avgörande beslutet som gör att jag avlider.
Jag är med på att individuella förutsättningar påverkar men nånstans är det ju en sista glass med chokladsås som täpper igen den sista artären, sista reppet på gymmet som gör att stroken uppstår eller beslutet att jobba över för att jag är stressad vilket ger mig en hjärtattack och att detta kompenseras med inslag som motverkar den negativa effekten. Hur ofta är vi i defcon 1 som individer?
Ligger vi närmre vår egen död än vi tror och skjuter det därmed ifrån oss mentalt eller är det bara gamla och sjuka som är "One thin mint" från döden?
Jag tänker att vi är närmre vår egen död än vi vill tro.

Livet som insats gör vi varje dag. Ibland tror jag att jag är odödlig. Men det är bara högmodstänk.
Citera
2024-02-25, 22:47
  #5
Medlem
Grisus-Kristuss avatar
Är det inte bara att läsa av statistiken för människor som dör o förtid.

Bland alla mina släktingar och vänner så har inte speciellt många råkat ut för tidig död pga sjukdom.

För mig känns det som att jag troligtvis är långt från döden.
Bara en 0.3% chans att jag dör före 65 typ.
Citera
2024-02-25, 23:19
  #6
Medlem
Så fort vi föds är vi nöjda döden. Sedan vandrar döden vid vår sida tills den dag den bestämmer sig för att lägga krokben för oss

Mitt i livet händer att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta
Tomas Tranströmer
Citera
2024-02-25, 23:42
  #7
Medlem
JeffDaviss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Saengstolpe
En fråga som återkommit det sista är frågan hur nära döden vi är vårt dagliga liv, inte död som att människor dör i vår närhet eller att jag har x år kvar att leva, utan att avståndet till döden kan minska eller öka beroende på små livsval och till slut kicka mig över. Jag har i mitt eget huvud formulerat det som "One thin mint"-avståndet efter Monty Pythons sketch, dvs det lilla avgörande beslutet som gör att jag avlider.
Jag är med på att individuella förutsättningar påverkar men nånstans är det ju en sista glass med chokladsås som täpper igen den sista artären, sista reppet på gymmet som gör att stroken uppstår eller beslutet att jobba över för att jag är stressad vilket ger mig en hjärtattack och att detta kompenseras med inslag som motverkar den negativa effekten. Hur ofta är vi i defcon 1 som individer?
Ligger vi närmre vår egen död än vi tror och skjuter det därmed ifrån oss mentalt eller är det bara gamla och sjuka som är "One thin mint" från döden?
Jag tänker att vi är närmre vår egen död än vi vill tro.

Varje gång jag kör bil på en landsväg utan mittbarriär tänker jag att jag är en sekund från att dö.
Citera
2024-02-25, 23:47
  #8
Medlem
Rebiselles avatar
Citat:
Ursprungligen postat av -FelFelFel-
Precis,
såg att förr var det hippt att sporta och vara hälsosam men nya modet är att röka och vara ohälsosam.

Tror fler och fler längtar bort från denna vänster utopi...

Exakt så. Blir väl snart inköp av H så man får göra slut på lidandet 😬
Citera
2024-02-25, 23:56
  #9
Medlem
dör helst en snabb död av hjärtinfarkt än cancer säger bara fy fan för att bli ipumpad cellgifter och strålning plus stora operationer som kanske förlänger livet något år medans kroppen blir full av metastaser som sätter sig på skelett , hjärna , tarmar , njurar och verkligen plågar den som drabbas , näe en snabb stor hjärtinfarkt eller hjärtruptur skulle vara det absolut ultimata och där är vi nog alla förr eller senare . men vi har ingen susning om när.
Citera
2024-02-26, 01:58
  #10
Medlem
StudiumValors avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Saengstolpe
Jag tänker att vi är närmre vår egen död än vi vill tro.
Eller närmre än vad som är meningsfullt att tänka på.
Alla vet nog att en stor tankbil kan köra över på fel sida av vägen och frontalkrocka med dig.
Exempelvis. Då är du sekunder från död.
Citera
2024-02-26, 04:07
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Rebiselle
Ju fortare desto bättre..

Ännu en Nihilist som av någon anledning längtar efter det, men inte gör det.
Citera
2024-02-26, 11:51
  #12
Medlem
Rebiselles avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Dörren
Ännu en Nihilist som av någon anledning längtar efter det, men inte gör det.

Rolig du. Du vet inte ett skit så att ens kommentera den posten gör dig till... Ja, jag vet inte vad.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback