Återpublicerar vad jag skrev i en tråd om dumbphones. Med tillägget att skärmtiden givetvis stjäl tid från annat. Utveckling av personligheten/individuation, men också sociala förmågor (ibland så enkelt som att kunna se folk i ögonen). Sammanfattningsvis; relativt sett lägre empatisk förmåga. Vi föder allt färre barn, kanske delvis för att så många fortsätter att vara ett själva för alltid.
Citat:
Ursprungligen postat av DiogenesDoxa
Det finns endast ett effektivt sätt att slippa se, uppleva och kunna förhålla sig till världshistoriens mest omfattande missbruksepidemi (smartphones + sociala medier) - nämligen att själv ge efter för det, och bruka.
Det är endast genom att stå vid sidan av det som du på allvar upplever det fullständigt absurda i att stå i en tågvagn i rusningstrafik, mer eller mindre helt omgiven av digitala sprutnarkomaner fullt sysselsatta med att mecka sin fix, dra åt bandet och hitta en lämplig ven att skjuta i. Det är en närmast psykotisk upplevelse, med den centrala skillnaden att du är medveten om att det är den kollektiva psykosens effekter du som badgäst i dess puttrande gryta upplever.
I takt med vuxendagisets utbredning blir det givetvis allt svårare att formellt leva utanför det - men det är värt att påpeka att man faktiskt inte behöver axla rollen som dagisfröken i det.