Ångestdrömmarna om dem som försvann

Är närmare 40 nu. Lever småbarnslivet som tar 120% av min tid. Alla människor som tidigare befann sig i periferin av mitt liv har strukit på foten. Kvar är endast (för mig) ”creme dela crem”, vilket innefattar en mindre cirkel av nära och kära vänner.

..men resten drömmer jag om på nätterna. Det är återkommande drömmar. När jag vaknar känner jag en stark känsla av saknad efter olika personer. Levde ungkarlsliv i ”sus och dus” i många år. Det var inte kul på slutet, vilket ledde mig över till livet jag lever nu. Men kvar finns alltså en stark saknad av delar av mitt förra liv ”den roliga tiden”.

Människor jag drömmer om kollar jag ibland upp på sociala medier, googlar vilka jobb dem har, partners etc.
Det stannar oftast där. Tar inte kontakt. Det känns lite lönlöst. Det vi ”hade” är sedan länge borta. Kvar finns bara en känsla av förlust. Det känns sorgligt när jag vaknar.

Jag skulle inte välja bort det livet jag lever nu, men jag känner att jag har svårt att hantera ”förlusten” av dem som försvann. Finns det fler som har drömmar som jag?Hur hanterar ni dem? Drömmer ni om dem som försvann?

Jag tror det bästa är att bara tillåta dig att sakna och känna sorgen över en fas i livet som är förbi. Ha empati och tålamod med dig själv för det är ett slags död du går igenom innan du fullt ut integrerats i det nya liv du låtit få bli till genom de val du gjort, val som tycks ha varit både kloka och goda. När sorgeprecessen är klar kommer du säkerligen att känna dig mer tillfreds med dig själv och det liv du nu har.

Det är fullt normalt och bara acceptera.
Om du väljer att göra något annat än fundera så är det bara en handling bort, det är upp till dig.
Behöver inte vara något avancerat, ett torrt skämt eller en låt som sammankopplar er kanske blir vad som binder er samman igen vad vet jag..är det meningen så är det.

Älta är dåtid, oro är framtid så idag fokuserar vi på nutid.
Vad är viktigt för dig idag för att denna dag ska bli meningsfull?

Ta hand om dig broder
Trevlig helg!

Såg att jag lyckades med bedriften att inte svara på en enda fråga, sån är jag och ber inte om ursäkt för det

Först och främst så länge de vandrar på denna planet har ingen försvunnit, de är bara inte fysiskt närvarande för dig just nu.
Tror det har stor betydelse hur vi formar och gormar med våra tankar och till stor del lyckas hålla känslorna borta när vi reflekterar såväl som spekulerar.
Det är svårt att hitta en konstruktiv lösning ifall man kommer till jobbet utan varken kunskap eller verktyg.

Ja det händer att jag har liknande drömmar, vi är alla lika bara lite annorlunda..
Ibland hör jag av mig ibland inte, oavsett tror jag det är viktigt att man lär sig släppa allt som har med prestige och stolthet att göra annars blir det nog både svårt och onödigt krångligt

Jag kan ha fel, har varken tusen vänner är relationsexpert eller särskilt vettig men visar du fittan bjuder jag på popcorn

/Otto Phungtula