Jag är lite tidigt ute, men det är en intressant tanke.
Vi som är födda på 1900-talet, växte upp med SVT och lite senare med kabel-tv som det hette. (Men då var vi redan i övre tonåren)
Men den här tråden handlar inte om Kultur&Media.
Vi har i många fall väldigt varma och fina minnen av människor som passerade förbi på TV,
när vi var i en väldigt ung ålder. Och det är sånt som ger bestående minnen. Jag väljer att
inte nämna några namn på skådespelare, för det finns alltid idioter som ska skriva om hur hemsk
en känd person egentligen var osv. Det är skit samma hur de var privat, vilka politiska åsikter, osv,
våra minnen består av deras karaktärer på TV. Barnprogrammen som gick. Det är det som är minnena.
Men nu börjar jag närma mig poängen med den här trådstarten.
När en numera avliden skådespelare (de flesta har dött, de var födda på -20 och -30 och -40 talen) passerar förbi någonstans i flödet, så kommer de här varma härliga minnena tillbaka. Till en tid när jag själv var ung och oförstörd. Livet var helt fritt från räkningar, arbetsgivare, ekonomiska bekymmer och annat tungt.
Och för alla oss som växte upp i dysfunktionella familjer, vi är många här ute, så blev TV-karaktärerna ännu viktigare kanske. Och gjorde kanske ännu större positiva, viktiga avtryck på en ung pojke som i mitt fall. Även om det är väldigt individuellt givetvis, från person till person.
Nu började jag tänka på alla som är födda efter 2000. När streaming är det enda som gäller nästan. SVT är väl fortfarande aktuellt i viss mån, men så många andra alternativ på 2000-talet, som vi inte hade.
Det är detta jag menar med att jag är lite tidigt ute. Dessa som tittade på barnprogram då, är ju inte äldre än 24 år gamla.
Men när ni blir 50-60 år gamla, kan man tänka sig att ni kommer ha varma nostalgiska minnen av en karaktär, typ en amerikansk skådespelare från Nickelodeon eller någon cringe content creator från Youtube.
Det är svårt för mig att föreställa mig att det skulle vara samma sak. Men jag kanske bara inte kan sätta mig in i eran uppväxt. Jag vet inte.
Men vi får ju vänta 10-20 år till innan vi får facit i hand så att säga, antar jag.
Vi som är födda på 1900-talet, växte upp med SVT och lite senare med kabel-tv som det hette. (Men då var vi redan i övre tonåren)
Men den här tråden handlar inte om Kultur&Media.
Vi har i många fall väldigt varma och fina minnen av människor som passerade förbi på TV,
när vi var i en väldigt ung ålder. Och det är sånt som ger bestående minnen. Jag väljer att
inte nämna några namn på skådespelare, för det finns alltid idioter som ska skriva om hur hemsk
en känd person egentligen var osv. Det är skit samma hur de var privat, vilka politiska åsikter, osv,
våra minnen består av deras karaktärer på TV. Barnprogrammen som gick. Det är det som är minnena.
Men nu börjar jag närma mig poängen med den här trådstarten.
När en numera avliden skådespelare (de flesta har dött, de var födda på -20 och -30 och -40 talen) passerar förbi någonstans i flödet, så kommer de här varma härliga minnena tillbaka. Till en tid när jag själv var ung och oförstörd. Livet var helt fritt från räkningar, arbetsgivare, ekonomiska bekymmer och annat tungt.
Och för alla oss som växte upp i dysfunktionella familjer, vi är många här ute, så blev TV-karaktärerna ännu viktigare kanske. Och gjorde kanske ännu större positiva, viktiga avtryck på en ung pojke som i mitt fall. Även om det är väldigt individuellt givetvis, från person till person.
Nu började jag tänka på alla som är födda efter 2000. När streaming är det enda som gäller nästan. SVT är väl fortfarande aktuellt i viss mån, men så många andra alternativ på 2000-talet, som vi inte hade.
Det är detta jag menar med att jag är lite tidigt ute. Dessa som tittade på barnprogram då, är ju inte äldre än 24 år gamla.
Men när ni blir 50-60 år gamla, kan man tänka sig att ni kommer ha varma nostalgiska minnen av en karaktär, typ en amerikansk skådespelare från Nickelodeon eller någon cringe content creator från Youtube.
Det är svårt för mig att föreställa mig att det skulle vara samma sak. Men jag kanske bara inte kan sätta mig in i eran uppväxt. Jag vet inte.
Men vi får ju vänta 10-20 år till innan vi får facit i hand så att säga, antar jag.
