Citat:
Ursprungligen postat av
LeTeigneux
Jo det måste ju vara Gustav Vasa.
Som Jan Myrdal konstaterade: "Efter nästan nittio år av bondekrig och nationella frihetskrig under ledning av Engelbrekt, Sturarna och Gustav Eriksson Vasa tog den självständiga och eftermedeltida svenska staten fast form när Gustav Vasa den 6 juni år 1523 i Strängnäs av rikets valmän enhälligt valdes till Sveriges konung...Den statliga självständigheten av 1523 är oss ännu viktig och det av två skäl. I de tyska länderna slogs Bundschuh, bonderesningen, ned i blod. I Frankrike dess tidigare motsvarighet jacqueriet. Men i Sverige och Schweiz segrade vi i de dåtida långa folkkrigen. Visst blev segerns frukter långt från vad bondeuppbåden hoppats och trott på. Så är det alltid. Men så präglades vår, det svenska folkets, kultur."
Idag kan man ju i och för sig fundera på om det inte hade varit bättre om Kalmarunionen hade bestått eller om vi fortsatt vara katoliker. Men den kung som mest har format dagens Sverige på gott och ont måste ju vara just Gustav Vasa.
Gustav Vasa har aldrig varit min personliga favorit bland Sveriges kungar, men sedan är jag också smålänning, varför något ytterligare skäl knappast behöver anges. Gustav Vasa införde protestantismen förmodligen mycket mer av personliga skäl, för att det gynnade honom själv, än genuint religiösa, att han verkligen ansåg Luthers lära överlägsen den gamla katolska. Han bestal skamlöst landets kyrkor på kyrksilver, kyrkklockor (att gjuta kanoner av) och andra värdeföremål. I många fall är det närmast tragikomiskt att studera kyrkornas inventarieförteckningar före och efter Gustav Vasa, i de fall sådana finns. Det är inte mycket som kungen i sin nåd lät kyrkorna behålla, de fick vara glad om de ens kunde hålla kyrkan med en enda komplett uppsättning nattvardssilver, dvs. kalk, paten, oblatask och vinkanna.
Nils Dacke är onekligen stor i vissa delar av Småland än idag, och även om jag själv kommer från Sunnerbo, en del av landskapet där uppslutningen till Dackes uppror var betydligt mindre än i upprorets centralbygd (även om Dackeanhängare givetvis fanns även där), så har jag alltid gillat Dacke, och sedan barnsben varit fascinerad av honom och hans uppror. Han gjorde onekligen en brant karriärkurva åt båda hållen; kronotorpare - upprorsledare - Smålands inofficielle härskare som huserade på Kronobergs slott och fick brev från den tysk-romerske kejsaren Karl V (kanske världens mäktigaste man vid mitten av 1500-talet) - besegrad upprorsledare - fredlös gerillaman - fågelfri flykting på flykt ut ur riket - dräpt. Allt detta på ett drygt år.
Det finns fler skäl till varför Gustav Vasa aldrig stått högt i kurs i Småland. Det var inte bara den brutala hemsökelse som han utgöt över landskapet efter att Dackes revolt slagits ner, där de mestadels tyska legosoldaterna gick mellan byar och gårdar och våldtog, plundrade, dräpte de som gjorde minsta motstånd och stack husen i brand. Smålänningarna hade redan befriat sig från Kristian Tyrann på egen hand och förpassat juten söder om landamäret innan Gustav Eriksson tågade in i Stockholm och kröntes. Således kände smålänningarna aldrig någon tacksamhetsskuld till Gustav Vasa, då han aldrig hade bistått dem i deras kamp, då han var fullt upptagen med att befria Svealand med sina dalkarlar.
Om jag skulle välja en favoritkung blir det nog antingen Gustav II Adolf eller Karl X Gustav.