Varför är socialdemokratin kapitalisternas bästa vänner?

Socialdemokratin är kapitalisternas bästa vänner främst för att de bevarar kapitalismen. De försöker balansera kapitalism med välfärd, men i praktiken har de svårt att upprätthålla en stark välfärdsstat eftersom resurserna ofta inte räcker till. De skatter och avgifter som samlas in blir otillräckliga för att finansiera den önskade välfärden. Detta leder till att socialdemokratiska regeringar ofta tvingas kompromissa, vilket innebär nedskärningar i välfärden eller att de måste stödja företagsintressen för att hålla ekonomin igång. Därigenom bidrar socialdemokratin till att legitimera och bevara det kapitalistiska systemet, vilket i slutändan gynnar kapitalisterna mest och inte arbetande människor.

Det är det vi ser nu. Fler och fler unga människor har svårt att flytta hemifrån och att köpa något eget hus blir svårare och svårare för varje år som går. Konkurrensen av de få jobb som finns kvar ökar, och socialdemokratin gör ingenting åt detta. De kan inte göra något åt detta om de inte förändrar systemet, vilket de aldrig kommer göra. De vill upprätthålla systemet och höja skatterna mer för arbetande människor, men inte storfinansen.

Socialdemokrater är vänsterpragmatiker inte ideologer.

Jag är inte direkt någon beundrare av RobertEriksson99, men han har faktiskt rätt här. Sossarna vill bara behålla makten och sviker de ideal som man hade medan man själv inte hade någon makt (för 100 år sedan och tidigare) och har bara välfärd på sitt program för att få väljare.

Svårt att köra en allmän bedömning om det tråden handlar om. Socialdemokratins samröre med storföretag och så skiljer sig åt beroende vilken tidsepok man kollar på, vilka falanger inom partiet man fokuserar på, om man bedömer samröre med kapitalisterna utifrån partiprogram eller faktisk politik, och så vidare. Vad man än har för bedömning bör man veta att en del som kört hela diskursen om socialdemokratin-i-komplott-med-kapitalisterna ofta varit ideologiska motståndare till socialdemokratin, ofta friare vänster eller kanske nyliberaler. Deras analys kan vara hyfsat korrekt men deras bedömning kan ändå vara ideologiskt färgad eller taktiskt driven (om socialdemokratin förenat sig med kapitalismens elit blir radikal vänster de enda sanna socialisterna och för extrema liberaler kan en sosse-kapital-allians ses som ohederlig förtryckande makt-koncentration istället för sann marknadsekonomi). Denna tråd öppnar för den mer extrema vänsterns analys men jag vill slänga in följande som värdefulla punkter om socialdemokratins samröre med svenska storföretag:

1) Socialdemokratin erövrade makten 1932 och höll den i flera decennier och vann den åter efter en parantes av borgerliga regeringar under slutet av 70-talet och lite senare. Om man inte har revolutionera totalitära ambitioner innebar innehav av makten vissa kompromisser - som med kapitalistisk elit.

2) Socialdemokratin började som ett parti helt för total socialism men på demokratisk väg till att i styrande ställning undvikit en hel del radikal socialism men i teorin velat sträva ditåt till att bli ett parti som även i teori och framtidstro inte ville skapa total socialism. Rent allmänt talar jag om 1900-talets sosse-styre.

3) Företagare är företagare. Jag läste nyligen en studie av Högerpartiet/Moderaterna. En sak som nämndes om 1900-talets första årtionden är att partiets politiker kunde vara mycket konservativa men helt för modernisering som gynnade deras affärs-verksamheter. En sådan pragmatism är nog vanlig bland affärsmän - de må inte ha stött sossarna men de visste värdet att bedriva business med dem.

4) Den kapitalistiska eliten donerade pengar till både M och FP. Varför göra det om Socialdemokraterna var en ultimat allierad?

5) Socialdemokraterna bedrev en politik grundas på utbyggnad av välfärd och utjämning av inkomst-skillnader; med undantag för löntagarfonderna angrep de dock inte provat egendom - och det är ingen slump att den striden förlorades. Ledare för storföretag klagade säkert på skattetrycket men de var inte hotade av extrem socialisering.

6) Samarbetet mellan S och kapitalisterna bottnade även i särskilda drag av det svenska samhället.

Överlag skulle jag säga att socialdemokratin länge var en välfungerande partner för affärs-eliten. Gemensamma intressen, högkonjunktur och liknande band de samman. Om de var en perfekt allierad kan man väl dock fundera på om det inte är en rätt skicklig politisk balansakt att främja både storföretag och bygga ut välfärden?