Citat:
Då jag kände att trådskaparen fokuserade på den konservative kristnes påskfirande så fokuserade jag givetvis på just den kristna aspekten i påskfirandet snarare än att just hänvisa till svenska traditioner. Visst sätter lutheranismen mycket tillit på att man individuellt ska ansvara för ens spirituella liv, men det motsäger inte att man försöker leva upp till Jesus ideal till fullo som lutheran, och därmed att söka ta sig an samma spirituella resa som Jesus gjorde när han fastade i 40 dagar i öknen. En annan aspekt av perioden mellan fettisdagen och påsk är ju annars att känna av Jesus lidande, och sedan fira hur han besegrade döden i påsk.
I våra materialistiska/hedonistiska tider behåller vi firandet och njutningen från religiösa helgdagar men gör oss av med de djupare aspekterna som kräver en spirituell prövning från de troende.
I regel så skulle givetvis även njutningsaspekten av påskfirandet kännas som en större katharsis ifall man går igenom prövningen. Att fira påsk med massa choklad och stora middagar blir då som att ta helikoptern upp för ett berg för att försöka njuta av utsikten på samma sätt som en bergsklättrare gör, men det blir givetvis inte samma upplevelse.
I våra materialistiska/hedonistiska tider behåller vi firandet och njutningen från religiösa helgdagar men gör oss av med de djupare aspekterna som kräver en spirituell prövning från de troende.
I regel så skulle givetvis även njutningsaspekten av påskfirandet kännas som en större katharsis ifall man går igenom prövningen. Att fira påsk med massa choklad och stora middagar blir då som att ta helikoptern upp för ett berg för att försöka njuta av utsikten på samma sätt som en bergsklättrare gör, men det blir givetvis inte samma upplevelse.
Talande för vår tid. Vi vill ha brakmiddagen och godisbuffén. Men inte uppoffringar och andlighet. Som gjort för att varje högtid ska förvandlas till hedonism. Likt hur moderna världen erbjuder oss ständiga dopaminkickar utan ansträngning.
