Varför slutar män umgås med varandra efter en viss ålder?

Ni vet väl själva hur fett det var back in the day med grabbarna grabbgäng och vikten av att ha ett det peakde väl där i tonåren början av vuxenlivet men sedan stannar det av folk försvinner till slut står du där 25 år gammal utan några av dessa kvar närvarande i ditt liv. Dom är oftast lika ensamma som du utan vänner att umgås med om vi helt bortser från kanske någon enstaka arbetskollega vilket vi absolut gör eller om dom har sin brud är blir socialt mättade av det och hennes sociala krets.

Ser inte poängen med den manliga ensamheten man får ju förfan hjärnskador av social isolation förutom ångest och en naggande depression.

Som en introverta mannen ditt sociala liv är helt dött om du inte gillar att springa på krogen och dra vita linor med fel folk vilket jag inte pallar mer.

Sitta instängda i sina respektive lägenheter och ruttna när man inte jobbar och dricka öl samtidigt som du kollar sport är detta vad mannen får hänfalla åt i brist på social tillgång och andra nöjen när vanliga saker inte känns kul längre?

Varför slutar män umgås med varandra efter en viss ålder? Det är ett samhällsproblem.

Familj och skyldigheter till denne är ett stort skäl till detta.

Jag tror att man behöver nånting att samlas kring. Då blir det aldrig bekymmer med att ses. I mitt kompisgäng har vi alla en gemensam sak som vi drar mot och då finns alltid ett band som är starkare än mycket annat.

I mitt fall är det klotter, i andra är det fotboll, film eller vad fan som helst.

Ja, du slog huvudet på spiken i vad vi gör nu när ungdomen är över. Sitter instängda, ruttnar, dricker öl och tittar på sport.

Har själv inte längre någon kontakt med folk från den unga tiden. Livet kom emellan.

Handlar väl om att folk bli bekväma och lata, dom flesta monterar ned det mesta av vad de vill göra och sina drömmar mellan 25 och 30.

Förstår inte vad du menar.

Varför träffar du inte folk och dina vänner du har något gemensamt med oftare om du nu vill det?

Finns det något som hindrar dig att träffa dina polare? Eller är du inte välkommen av någon anledning du inte berättar om?

Jag upplever flera orsaker till det.
Man skaffar seriöst förhållande, kanske familj, arbetar mera, ungarna växer och ska på sina träningar och andra aktiviteter, man har en bostad att ta hand om osv.
Men det främsta orsaken är nog att folk plötsligt inte kan planera sin tid och prioritera.
Istället för att styra upp lite så man ska få tid för sina polare orkar man inte.
Och väldigt många blir även tofflar som inte kan/får/vill pga sina partners.
Man växer ihop med sin partner och båda till slut inte har så många vänner så ska det göras något måste den andra också få göra nåt på sitt håll, och då måste de roddas med ungarna och så vart det plötsligt för jobbigt och så stannade man hemma och tittade på Fångarna på fortet eller nåt istället för att slippa gnäll, roddande osv. De kan säkert va sköt på sitt sätt också, och de är säkert lite jobbigt att ta sig iväg men jag tror många missar att dom faktiskt tycker det är kul att träffa polarna ibland och att många varligen skulle må bra av att göra det lite oftare, för att få en paus från allt annat.
Mina polare har blivit exakt så här. Nästan så de bär tjejens handväska, när dom inte står med händerna i disken eller kör ungarna kors och tvärs. Knappt dom har tid att svara på sms längre.
Skittråkigt!

Man arbetar, arbetar och arbetar.. har fru och barn som kräver tid och engagemang, man springer fortare och fortare i ekorrhjulet för att uppdatera huset, bilen, båten, hojen, fyrhjuling, skoter osv.

Been there, done that! Sen blir det skilsmässa, hyresrätt, underhåll och ännu mera arbete.. Någonstans på vägen tappar man vännerna då vänskap måste underhållas.

Njae, finns folk som är ädre än 25. Kanske till och med i 40 års åldern och umgås med vänner rätt så ofta. Jag själv har vänner jag umgås med vi kommer bra överens. Men bara ett få tal barndomsvänner dock. För barndomsvänner umgås man med mest när man är barn eller i ungdomen. Sedan håller de inte längre än så (inte för mig.) Varför? Jo för antigen växer man ifrån varandra. Liksom en del barndomsvänner till mig började med droger och annat. De andra som var normala hälsar man på när man träffas, thats it. Man inser även att några är iintresse människor. De hörde bara av sig när de behövde något. Sen en till anledning är att man inte kommer överens eller har tjafsat med barndomsvännerna. Sen är de självklart att man inte har lika mycket tid att träffas som när man var 17-18 år gammal.

Men som sagt jag umgås mest med andra vänner jag träffat i vuxenlivet. Vi träffas har kul, kommer bra överens. Ett få tal barndomsvänner har jag kontakt med idag.

Det är biologiskt. I ungdomen drar killar runt i grupp med det biologiska syftet att hitta en partner att föröka sig med. Sen när det är gjort, du är 40+ och sitter där med ett gäng ungar så är ditt syfte förbrukat (biologiskt sett) och det är noll poäng att hänga ute och umgås.

Ju äldre man blir desto mer inser jag att folk är så galet navelskådande och skiter i allt utom sin egen avföring. Det går inte att umgås med folk som tror att dom är guds gåva men utan att ha gjort annat än klia ballen/fittan, äta och skita. Det finns ingen vettig anledning att slösa tid på alla dessa slöskallar. Däremot uppskattar jag doers men de är jävulskt sällsynta tyvärr.

Som någon tidigare påpekade så handlar väll det om gemensamma intressen, men å andra sidan mina vänner är alla tyvärr yrkeskriminella därav ingen längre kontakt, those days are gone!